torsdag 22 december 2011

Årets tio-bästa-lista (del 2)

Här är fortsättningen på årets tio-bästa-lista, varsågoda! Ibland kommer julen tidigt...

5. "Det lönar sig": Samordningens samhällsekonomi
Ett syfte med lagen om finansiell samordning är att "underlätta en effektiv resursanvänding". Tanken är att medlen i den finansiella samordningen gör mer nytta för samhället än om varje medlem använder sina egna medel på egen hand. Att slussa kostnader runt varandra, kedjebrevsekonomi som Ingvar Nilsson kallar det eller externalitetsproblem som andra kallar det, leder i det stora hela inte till ett positivt resultat. Ibland måste rundgången stannas upp, fråga om medlen kan användas bättre. Finansiell samordning gör detta. Glädjande var det när vi tillsammans fick ett samhällsekonomiskt resultat via Ungdomsstyrelsens studie av 34 insatser, samtliga genom den finansiella samordningen, som visade sensationella siffror. En payoff-tid på tio månader för samhället är otroligt lönsamt. Så intressant att det kommer en uppföljning av studien nästa år. Desto längre finansiell samordning håller på, desto mer data byggs upp om lönsamheten. Jag hoppas att aktörer från samtliga parter lyssnar och tar hänsyn till det hoppfulla budskapet, "det lönar sig", finansiell samordning effektiviserar offentlig sektor. Tillsammans kan vi göra (ännu) bättre.

4. Riktningen mot integrerad samverkan
Tre bilder och en pil. Vem kunde tro att bilden kunde fånga en så komplex utveckling så enkelt? Bilden med ringarna och S:en kom ursprungligen från Christian Ståhl, ett av de få i forskarvärlden som, på riktigt, har skrivit om samordningsförbunden. Christian undrade med bilden var samverkansarbetet fanns hos en myndighet. När jag kom i kontakt med bilden tyckte jag mig se flera dimensioner i den. Jag såg hur det rimmade med ett tänkande som jag ser tydliga spår av där jag är verksam och jag har sett hur andra har attraherats av det utifrån vad som händer annorstädes. En observation många har gjort är att samordningsförbund hamnar i diskussioner efter några år om implementering av framgångsrika lokala projekt. Problemet är att förutsättningarna för implementering är inte likvärdigt mellan myndigheterna och generellt sett har statens myndigheter små möjligheter att långsiktigt anpassa sin lokala verksamhet till lokalt identifierade behov. Så vad göra istället? Det är här begreppet integrerad samverkan är användbart tyckte många under det gångna året. Integrerad samverkan ger oss en annorlunda, om inte en klart bättre, bild av hur framgångsrikt samverkan kan föreställas. Det ger en tydligare riktning och en fördjupning som enkelt går att kommunicera. Det frigör samverkansarbetet från ett reducerande projektande, och från en uppgiven kortsiktighet. Det leder istället till ett nytt sätt att tänka, nya ord och en annan idé som bättre fångar det nya, det innovativa som samverkan alltid har haft potential för. Och inte bara det. Det underifrån-framväxande begreppet har ytterligare en närmast revolutionerande dimension: Pratar vi om den förändring vi vill se, upptäcker vi också att förändringen redan händer.

3. NNS blir en förening
Från första januari blir NNS, det Nationella Nätverket för Samordningsförbunden, en förening på riktigt. Efter beslut om samgående hos IFFK den 7 december och på det extra årsmötet för NNS den 18 november är det klart. Tom Ling, professor i England, skriver att en förutsättning för framgångsrikt samordningsarbete är att det finns en tydlig struktur för det. När han skrev det var det före samordningsförbundens tid, före NNS:s tid. Men han visste att för att samordning ska utvecklas och tryggas behövs en strategisk och taktisk resurs som kan förvalta goda idéer och stå i beredskap för att utveckla nya idéer. Det behövs en kapacitet som kan svara på nya utmaningar och problem. Detta gäller, det har vi lärt oss i Sverige, såväl på det lokala planet som det nationella. När väl denna gemensamma struktur finns behöver den underhållas och byggas vidare på. Det är detta NNS och dess medlemmar (tillsammans med IFFKs medlemmar) har gjort i år genom de gemensamma besluten. Det är viktigt med en kapacitet för att gemensamt bygga lösningar och reflektera kring allt som görs genom samordningen både i förhållande till samordningsförbunden själva men även i förhållande till ägarna. Detta gäller även riksdag och regering som är ytterst ansvariga för möjligheten med finansiell samordning. Det är viktigt att kunna hantera ofrånkomliga spänningar som kan, och kommer att, uppstå mellan aktörerna i en gemensam process och på en gemensam arena. Kurt Kvarnström, ordförande i NNS, sa bland annat om den historiska händelsen, "det måste till långsiktighet i samarbetet". Ja! Ett strukturellt mycket viktigt steg är tagen.

2. Det egna budgetanslaget för samverkan och finansiell samordning
Kanske det allra viktigaste på riksnivå som radikalt förbättrade förutsättningarna för finansiell samordning på flera år kom oväntat. Från när Gunnar Axén hade tagit upp att finansiell samordning skulle må bra av en egen anslagspost i statsbudgeten första gången på Finsamkonferensen i Nyköping april 2008 hade förbunden nästan tappat hoppet om att det någon gång skulle förverkligas. Döm då förvåningen när DN dimper ner på en under morgonfrukosten och en debattartikel säger att nu kommer det. Därefter kom det i budgetproppen för 2012. En långsiktig oerhört viktig pusselbit för finansiell samordning. Kan inte nog underskattas. Att samla all finansiering från statens sida för samverkansinsatser där den sociala försäkringen ingår i en gemensam post är klokt gjort och bör båda gott för den finansiella samordningen, fyrpartssamverkan. Denna samordning är den som fångar alla fyra parter: kommun, landsting, arbetsförmedling och försäkringskassa och ger den en lagstiftning som grunddokument. Den står sig väl i jämförelsen med andra insatser. Som ISF tidigare har skrivit (och som är värt att komma ihåg), "fyrpartssamverkan har bäst förutsättningar att lyckas utifrån både deltagarnas och organisationens perspektiv. Förbundens konstruktion medför att relevanta aktörer inkluderas, individen är huvudperson i de insatser som beskrivits och verksamheten är förankrad såväl bland politiker som bland de samverkande organisationerna." Samordningsförbunden seglar alltså vidare, går från styrka till styrka och förutsättningarna blir stegvis allt bättre. För varje år fördjupas samarbetet mellan medlemmarna, lite mer klokhet läggs på tidigare klokheter. Ett stort steg framåt togs under 2012, viktigare än vad kanske någon kan tro.

1. Samordningsteamens första år
Samordningsteam Sala vid invigningen 13 okt
Under året startade de nio ingående medlemmarna i Norra Västmanlands Samordnings-förbund tre samordnings-team som nu servar hela området: Samordnings-teamet FNS (för Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg), Samordningsteam Sala och Samordningsteamet Hallsta/Sura (för Hallstahammar och Surahammar). En vidareutveckling av sex års arbete i FNS men också en första början i Sala och i Hallsta/Sura. Teamen är ett nav som övrig verksamhet kretsar kring. De kniper årets första plats av följande tio skäl:
- För att allt som görs med stöd av den finansiella samordningen spelar ingen roll om det inte bidrar till en förändring hos personer med behov av gemensamt stöd för att närma sig en arbetsmarknad
- För att ledarskapet, styrningen, har varit så tydligt, så engagerande, så ansvarstagande, så stödjande
- För det fantastiska rekryteringsarbetet, för att erfaren hängiven personal söker sig till väl förankrade långsiktiga insatser
- För att det behövs en gemensam plattform för att, och från den, kunna utveckla samverkan operativt
- För den "leap of faith" myndigheterna gör, det förtroende de visar varandra, och drivet att ödmjukt ständigt utveckla och förändra inte en men tre gemensamma verksamheter med ordinarie verksamheter
- För att ha hanterat känslor, missförstånd, oordning och frustration och att därefter ha landat i konstruktiva gemensamma lösningar med glädje och tillförsikt
- För att samordningsteamen visar hur integrerad samverkan kan byggas i tanken och i praktiken
- För att samordningsteamen ger hopp om en bättre, mer färdig, välfärd
- För att frön som har planterats har slagit rot och behöver fortsatt stöd för att utvecklas, både hos individer som har saknat hopp och för myndigheterna som har tidigare saknat vägar
- För det fantastiska stöd de redan har fått av myndigheternas personal, för den uppslutning och nyfikenhet som har präglat hela det första året

Bubblare: Finsam i Almedalen, Slutrapport för projektet RESAM, Slutrapport för projektet Kvinnocoacher, Samordningsförbunden på SVT nationellt, Socialt företagande och Finsam, Mest lästa inlägget: "Räckia hvarandra handen", Busshållsplatsen och samrådet med huvudmännen, NNS samarbetet om samordningsförbundens årsredovisningar, Marie Fridolf och jenkan...

Här är listan i kortformat:
1. Samordningsteamens första år
2. Det egna budgetanslaget för samverkan och finansiell samordning
3. NNS blir en förening
4. Riktningen mot integrerad samverkan
5. "Det lönar sig": Samordningens samhällsekonomi
6. Beredningsgruppen blev utvecklingsgruppen
7. Det låga försörjningsmåttet i Norberg
8. Regeringsbeslut om momsen
9. Succén med länsgemensamma utbildningsinsatser
10. Konceptualisering kring samordningsförbundens olika roller

Hur gillar ni listan? Vilka är era topp-tio? Kommentera gärna. Nästa år börjar vi om med en ny kula.

måndag 19 december 2011

Årets tio-bästa-lista (del 1)

"Another year over...", så sjunger John Lennon och så är det många som känner i dessa stunder. Tid som dessa är mogen för reflektion och återblick, kanske även en summering av året. Många gör så här års listor av alla dess slag. Så vitt jag vet har jag inte sett en årsbästalista för samordningen i stort eller för den finansiella samordningen i synnerhet. Lite nördigt är det (det erkänner jag villigt), men ibland är det kul att sammanfatta, sätta det gångna året i perspektiv och, för en del saker, sätta punkt. För min del och för samordningsförbundet har det varit ett suveränt år. För drygt ett år sedan startade förbundet denna blogg och vid årsdatumet (den 8/12) hade bloggen tillskansat sig 6 156 sidvisningar och producerat 48 inlägg. Utspritt på året är det 513 sidvisningar per månad. Det är långt mer än jag kunde tro och jag är jättetacksam för alla hejarop och all respons, ideligen positiva sådana. Tack också för allt deltagande. Det har varit en medveten strategi att ge utrymme för andras perspektiv genom bloggen. Med intervjuer, länkar, gästskribenter och positivt skvaller har det varit möjligt att visa lärande, resultat och berättelser från både golv och tak om hur vi tillsammans framgångsrikt kan navigera i vårt organisatoriskt fragmenterade samhälle.

Men nu över till 2011-års tio-bästa-listan!

10. Konceptualisering kring samordningförbundens olika roller
I våras ledde en regional nätverkskonferens till en inspirerande dialog om samordningsförbundens roller och mer konkret om vilka roller ett samordningsförbund kan anta. För vissa såg det ut som en progressiv stege, från det kamerala, till det projektförvaltande, till organisationskonsulten och slutligen till förändringsagenten. Under året, och till och med under en dag växlar jag ideligen mellan dessa roller. Frågan kvarstår i vilken roll samordningsarbetaren är som mest produktiv och effektiv i? Eller den mest optimala mixen? Hur som helst har konceptualiseringen gett mig och andra nya verktyg att diskutera med för en lång tid framöver.

9. Succén med länsgemensamma utbildningsinsatser
En satsning som gick hem, minst sagt. De andra samordningsförbunden i länet, Västerås och Västra Mälardalen, startade i maj 2010. Under hösten närde vi idén att gemensamt genomföra insatser. Utrymmet var stort, tänkte vi, för lärande och tillsammans skulle vi kunde nå fler grupper med allt intressantare arrangemang. Under året genomfördes en konferens kring lösningsfokus med nya idéer om värdledarskap och rutenso från England (Mark McKergow) och mikroanalys av samtal från Malmö (Harry Korman). Med sex veckor för marknadsföring kom under konferensen två dagar cirka 200 deltagare. Det genomfördes även en utbildningdag med samtliga styrelser med Marie Fridolf och Mariann Ytterberg. Och en gemensam dag med beredningsgrupperna, och en projektträffsdag samt en ytterst välbesökt föreläsningsdag kring samhällsekonomisk utvärdering (med Ingvar Nilsson). Totalt kom 340 deltagare till fem gemensamma insatser under 2011. Och när något fungerar är det klokt att överväga, kan vi göra mer? Det gjorde styrelserna och för 2012 har de beslutat om åtta insatser för cirka 535 deltagare. Visst är det en spännande tid vi lever i!

8. Regeringsbeslut om momsen
En följetångare under året som ännu inte är över. Ända sedan Skatteverket beslöt att samordningsförbunden inte kunde likställas med kommunalförbund (genom ett pennstreck som statssekreteraren sa) i ett nyhetsbrev (!) har åsikterna stått isär. Tack och lov att regeringen tog beslut och skrev PM  i slutet av november att det var resultatet av ett förbiseende och att samordningsförbunden egentligen ska ha rätt ha rätt till ingående moms. Tack vare en mobilisering som startade med NNS skrivelse till regeringen i januari, överklagan av ett 60-tal förbund mot Skatteverket och aktiv lobbying gennom NNS, riksdagen och finansdepartementets tjänstemän tog regeringen beslutet överraskande snabbt. Inte att glömma det fantastiska förarbetet av SF Västra Skaraborgs Janet Wohlfarth. Någon gång, kanske när historien är helt över, kan det vara värt att skriva ned denna berättelse, den om hur samordningsförbunden själva hamnade mellan stolarna. En ironiskt framgång i en tillika absurd historia. Tack och lov att den snart är över.

7. Det låga försörjningsmåttet i Norberg
Mot slutet av året kom denna nyhet om det låga försörjningsmåttet för Norberg. Norberg är en bergslagskommun. Bergslagskommuner är kända för sina höga ohälsotal, strukturella beroende av ett fåtal arbetsgivare och utflyttning. Stora kommuner som Stockholm och Västerås är kända för sitt låga försörjningsmått. Kanske beror det på rörligheten, mängden arbetstillfällen eller sin yngre befolkning. Att då Norberg inte bara har lågt utan att den sjunker är anmärkningsvärt. I alla ärendeslag utom sjuk- och aktivitetsersättning ligger Norberg t.o.m. under rikssnittet. Samordningsbloggen frågade varför och fick osamordnade svar från ett kommunalråd, en landstingskurator och en statlig områdeschef. Osamordnade svar som pekade i samma riktning - det goda samarbetsklimatet och det gemensamma arbetet mot utanförskapet. Ett mycket gott exempel på betydelsen av en lokal utvecklad samverkanskultur för att överhuvudtaget kunna utveckla samordnade tjänster. Jag slår vad att Norberg går under nästa år under riksnittet. Är det någon som sätter emot?

6. Beredningsgruppen blev utvecklingsgruppen
Beredningsgruppens resa från 2005 när den startades tog slut under hösten 2011. Från att från början vara ganska formell, med likvärdiga roller, något passiv och reaktiv med hänvisning till att behandla inkomna projektansökan påbörjade den för några år sedan en process av att ifrågasätta sin roll och hur man ville förhålla sig till samverkan i stort. För drygt ett par år sedan ställdes frågan om en stor flora av kortsiktiga projekt verkligen var ändamålsenligt. Det blev rörigt och aningen plottrigt. Kanske det skulle vara färre, mer förankrade, insatser med ett mer samlat och långsiktigt grepp om samverkansutvecklingen. I Firo-termer tog gruppen tog steget från att vara relationsinriktat till att vara uppgiftsorienterad. Denna övergång tappade heller ingen fart när förbundet utvidgades och gruppen växte från sex deltagare till tretton samverkansentusiaster. Under hösten tog gruppen slutligen steget att byta namn för att tydligare markera hur de nu uppfattade sin roll och uppgift. Och en handlingsplan och en budget antogs för gruppens arbete. Gruppen vill strukturerat och metodiskt utveckla samverkan, analysera hur morgondagens samverkan kan se ut, och möta de gemensamma utmaningarna myndigheterna tillsammans anar finns runt hörnet. I forskningstermer har gruppen utvecklats till en innovationsenhet för samverkan. Det är konstigt. I sin bubbla tror man att man är ensam om denna fantastiska resa. Det visar sig att flera andra förbund vittnar om liknande utvecklingar. Helsingborg har en utvecklingsgrupp. Gotland med. Kanske blir 2012 det året då dessa grupper verkligen lyfts fram som en förutsättning för verklig idéutveckling av lokal samverkan.

Detta är slutet på del ett av årets tio-bästa-lista. De sista fem på listan kommer under veckan. En liten julklapp för den som väntar på den. Men den kommer före jul. Jag lovar. Ska bara finputsa lite...

fredag 16 december 2011

Det låga försörjningsmåttet i Norberg

Försörjningsmåttet är fascinerande. Det visar de samlade kostnaderna för utanförskapet, d.v.s. kostnader för offentlig försörjning p.g.a. ohälsa och arbetslöshet nedbrutet i kronor per individ i arbetsför ålder (16-64 år) och dag. Försörjningsmåttet samlar de redovisade kostnaderna hos Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunerna i en enda stapel. Jag tycker att det är fantastiskt för att det hjälper mig att se en helhet. Istället för att varje månad eller kvartal se siffror i media om hur socialbidraget går upp och ned, eller arbetslösheten, eller sjuktalen, frågar jag både som skattebetalare och som samordningsarbetare - hur går det för helheten? Med försörjningsmåttet kan jag få svar.

I Västmanland har försörjningsmåttets mätts sedan 1997 vilket är tillsammans med Sörmland det längst uppvisade kontinuiteten i landet. Jag är särskilt begeistrad just nu för att för andra kvartalet i rad, fram till och med det tredje för året, visar Norberg det lägsta försörjningsmåttet i länet. Det har aldrig varit så lågt som det är just nu. Norberg har efter kvartal 3, 2011, 48 kr/individ och dag och närmar sig rikssnittet på 46 kr/individ och dag. Det är sensationellt inte bara allmänt men också för att Norberg är en bergslagskommun. Det är en klar trend också att Norberg har en tendens som pekar fortsatt nedåt. Jag skulle inte bli överraskad om det sjönk under rikssnittet någon gång redan under 2012.

Jag frågade några per mail om hur kommer det sig, tror ni, att försörjningsmåttet är så lågt i Norberg? Här är några av svaren:

Eva Dickfors von Knorring, Kurator samt ansvarig för ”Friskare Norberg”, Familjeläkarmottagningen i Norberg

– Av besökarna till vårdcentralen svarar ungefär 20 % av besökarna för cirka 80 % av vårdkonsumtionen. Jag antar att många av dessa personer har behov av en långvarig försörjning från myndigheternas försörjningssystem, bl a med längre eller upprepade sjukersättningar. Jag tror att orsaken till varför försörjningsmåttet är så lågt i Norberg är att vi har med stöd av samordningsförbundet utvecklat bra idéer, förhållnings- och arbetssätt där många av dessa människor får ett gemensamt stöd från myndigheterna. Jag tror att samverkan har bidragit stort, det fungerar, inte bara här utan i hela norra länsdelen.

Åsa Eriksson (S) Kommunstyrelsens ordförande, Norbergs kommun

– Det är förstås mycket glädjande att relativt få norbergare behöver hjälp från det offentliga med sin försörjning. Jag ser främst två anledningar till detta: dels har myndigheterna i regionen ett mycket bra samarbete som gör att många människor får bra hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden, dels finns det en kultur i Norberg av att söka sig olika vägar till arbete och försörjning. Helt nöjda kan vi inte vara förrän alla människors förmågor tas tillvara.

Henry Komulainen, Områdeschef LFC Fagersta Försäkringskassan

– Det finns säkert flera orsaker till den goda utvecklingen av försörjningsmåttet i Norberg, men den främsta orsaken är enligt min uppfattning det goda samarbetet som finns i Norberg. När det gäller sjukförmånerna fungerar samarbetet mycket bra mellan sjukvården, arbetsgivarna och Försäkringskassan, speciellt Norbergs kommun som är den största arbetsgivaren har vi ett mycket gott samarbete med. Det finns en samsyn kring sjukskrivningsfrågor och vi deltar t ex i chefsutbildningar. Familjeläkarna har ju också haft en stabil situation i Norberg, inte så mycket stafettläkare som på många andra ställen. Det ger en bra grund för kontinuitet och samarbete. Vår uppfattning från Försäkringskassan är att det har utvecklats en bra samarbetskultur i Norberg. Det är inte bara jag som tycker detta utan jag har stämt av detta med handläggarna och dom har samma bild.

Ett framväxande tema i de tre osamordnade svaren är att det i Norberg finns en allt tydligare samverkanskultur. En utvecklad samverkanskultur mellan myndigheterna är ett av grunderna för att kunna utveckla bra samverkansinsatser, vare sig de är i projektform (som Friskare Norberg, implementerad sedan våren 2010) eller om det sker som samarbete (Henrys exempel med chefsutbildningar). Att utveckla en samverkanskultur borde vara det viktigaste i samordningsarbetet, också något som samordningsförbund i sig både är resultat utav men också något som de kan/borde ta ansvar för att utveckla. Det finns bra forskning som menar att detta är det viktigaste i samordningsarbetet. Kan vara värt att tänka på i all denna evidenshunger från centralt ansvariga samverkansintresserade. Utan en lokal utvecklad samverkanskultur på plats är det ytterst svårt, om inte omöjligt, att implementera ens de mest enklaste evidensbaserade metoder och arbetssätt i samverkan.

onsdag 7 december 2011

Integrerad samverkan (4) - i Södertälje

av gästskribent Yvonne Sawert Petersén, samordningschef Samordningsförbundet i Södertälje

För att diskutera integrerad samverkan är det viktigt att först tala om vad några olika begrepp betyder för mig så att mitt resonemang går att följa och i bästa fall förstå.

När jag väljer att titta på om integrerad samverkan utvecklas eller ens förekommer utgår jag från strukturell samverkan och vad jag här menar med struktur är en permanent organisation av större omfattning. I samordningsförbundet handlar struktur förstås om de fyra myndigheterna Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, landstinget och kommunen. Gemensamt arbete i mindre, tillfälliga eller tidsbegränsade upplägg inom organisationerna är inte integrerad samverkan utan handlar oftast om samarbete. Ett samarbete är skilt från integrering eftersom det inte nödvändigtvis innebär att förena, sammanföra, sammansmälta, skapa helhet från delar, etc. som jag menar att samverkan ska innebära och alldeles särskilt om det ska handla om integrerad samverkan. Något nytt och helst bestående ska alltså skapas vid en integrering. Förhoppningsvis något bättre!

Sist men inte minst kommer några förtydliganden hur jag ser på samverkan, samordning och samarbete. Tyvärr, används de här begreppen ofta synonymt vilket försvårar av och till både diskussion och förståelse.


Samverkan - är att handla eller fungera för ett visst gemensamt syfte
Samordning - är att gemensamt arrangera olika verksamheter och resurser. Här utformas gemensamma normer och ur dem formas regler och mål för samverkan gemensamt
Samarbete - är att bedriva själva arbetet gemensamt. Samarbete är både ett organisatoriskt och ett mellanmänskligt fenomen

Sett ur ett samordningsförbundsperspektiv är det alltså i förbundet samordningen sker och samverkan förverkligas sedan i förbundets finansierade projekt och med den tanken i huvudet och det synsättet för ögonen ser jag integrerad samverkan.

Så, äntligen då till frågan, har vi kommit en bit på vägen mot en integrering av samverkan med stöd av samordningsförbundet?

Mitt svar är, ja, myndigheterna i Södertälje har absolut kommit en bit på vägen mot en integrerad samverkan och det är med stöd av samordningsförbundet. Jag vill faktiskt gå så långt att påstå att det är det är på grund av samordningsförbundet som den integrerade samverkan utvecklats i så stor utsträckning som den har. Det gör mig glad. Riktigt, riktigt glad! Samordningsförbundet fyller i dag funktionen och har hittat sin roll för samordning. Förbundet är myndigheternas gemensamma grund för samverkan. Det tidigare samarbetet mellan huvudmännen har på flera områden utvecklats och övergått till samverkan, d.v.s. huvudmännen arbetar för ett gemensamt syfte. Här är det viktigt att komma ihåg hur det såg ut från början när förbundet bildades. Även om det fanns en enighet om att bilda ett samordningsförbund var det långt ifrån en likartad uppfattning hos de olika myndigheterna och även enskilda personer om vad detta egentligen var och hur det var tänkt att fungera. Själva samordningsdelen var väldigt oklar och långt ifrån självskriven.

När samordningen, som är samordningsförbundets mest viktiga uppgift, utvecklats och gemensamma regler och mål skapats, utgör detta grunden för att utveckla samverkan och då särskilt den fördjupade formen av integrerad samverkan. Då handlar det om allt från att använda en gemensam begreppsapparat till ömsesidiga mål eller syn på de enskilda individerna.

Samordningsförbunden ska arbeta med människor som lever i utanförskap med den meningen att de är i behov av offentlig försörjning. Att människor behöver stöd och ibland väldigt mycket stöd var insikter och kunskaper som fanns hos alla myndigheter långt innan samordningsförbunden fanns. Att samarbeta kring detta var inte heller nytt, unikt eller ovanligt. Däremot gjordes detta inte självklart utifrån gemensamma normer. De myndigheter som ingick i de olika samarbetsformerna gjorde ofta detta utifrån sin egen organisations regler och mål och tanken att samverkan skulle leda till något så stort som metodutveckling och på sikt förändring i den egna organisationen saknades. Blicken vändes mot den egna myndigheten snarare än till kommunen (som geografiskt avgränsat område) eller individerna som helhet. Samarbetets utgångspunkt bar lite mer karaktären av att det var den egna organisationen skulle få ”drag hjälp” i att förverkliga sina egna, ordinarie arbetsområden.

Efter drygt fem år med Samordningsförbundet i Södertälje ser bilden helt annorlunda ut och jag vill mena att den integrerade samverkan finns. När insatser i förbundet diskuteras och aktualiseras är det utifrån gemensamma normer, mål och regler. Det övergripande syftet är att hitta långsiktiga och hållbara samverkansmetoder som på sikt kommer att förändra arbetssättet i den egna organisationen. Här hittar jag den integrerade samverkan. Integrering, med den meningen att skapa en helhet utifrån de olika delarna som myndigheterna utgör, finns förstås under den tid som samordningsförbundet finansierar projekt eller insatser men blir än mer manifest och tydlig då förbundets ekonomiska ersättning avslutats. Då fortsätter huvudmännen att samverka på det nya sätt som de utvecklat. De gör det till sitt nya ordinarie arbetssätt. Många skulle säker här istället använda begrepp som implementering och jag tänker inte argumentera mot det. I dag finns ett flertal verksamheter som har myndighetssamverkan som grund som lever vidare i delar eller i sin helhet hos huvudmännen. Det är, för mig, ett tydligt steg mot integrerad samverkan.

Lite vidlyftigt brukar jag beskriva samordningsförbund som ett växthus. Ett växthus för metoder att utvecklas i. Metoder som, om de lyckas, kan förändra huvudmännens tidigare icke-integrerade syn- och arbetssätt. I detta växthus odlas och frodas den integrerade samverkan i Södertälje. I dag diskuterar Försäkringskassan utifrån kommunens helhetsperspektiv kring individen när samverkan ska initieras och genomföras. Kommunen å sin sida lyssnar på var och hur Arbetsförmedlingen behöver utveckla sin organisation. Huvudmännen har kunskaper om varandras villkor, förutsättningar och synsätt. Det finns en vilja att samverka, att utveckla metoder som gynnar enskilda individer med utanförskap och man är beredd att införa dessa metoder i sina egna organisationer. Jag ser att det i dag finns en helt annan medvetenhet där man arbetar mot integrerad samverkan. Begreppet hjälper mig att se det nya som myndigheterna utvecklar.

Ta gärna kontakt med Yvonne Sawert Petersén

lördag 3 december 2011

Frisk debatt kring stuprörstänkande (2)

Sökte på LIF, eftersom jag aldrig hade hört talas om det förut och hamnade på LIF:s hemsida. Det är en branschorganisation för forskande läkemedelsföretag. Den företräder ett 80-tal företag vilka står som tillverkare för cirka 80 % av alla läkemedel som säljs i Sverige. Jag sökte grunden till debattartikeln jag referade till i förra inlägget och hamnade på en redovisning av ett frukostseminarium den 1 december: Stuprörstänkande gör samhällets kostnader onödigt höga.

Vid seminariet presenterade Joakim Ramsberg från Stiftelsen Vårdanalys och hälsoekonomen Mats Ekelund från Pfizer AB resultat av en undersökning av samhällets kostander för ohälsa. Material som tidigare har publicerats i tidskriften Ekonomisk debatt. I diskussionen kommenterade Socialdepartementets analyschef Anders Ekholm utredningen. Han ansåg att genomgången var välgjord, men höll inte med slutsatserna i alla delar. ”Visst stuprörstänkande kan vara bra” sade han bland annat.

Powerpointbildspelet finns i länken. Slutsatserna är extra spännande:
  • Möjliggör finansiell samordning på flera områden för fler aktörer som berör insatser mot ohälsa
  • Flexibilitet med avseende på varje parts bidrag till samordningsförbundet
  • Organisation och ekonomisk styrning utformas ofta med fokus på kostnadskontroll/budgetbalans inom ett stuprör snarare än samhällsekonomisk optimering
  • Mer forskning behövs för att utforska möjligheterna att bättre förena kostnadskontroll/budgetbalans med samhällsekonomisk optimering

fredag 2 december 2011

Frisk debatt kring stuprörstänkande

Oj, vad jag blir glad! En jättebra debattartikel i Dagens Samhälle kom till min kännedom idag. Den är skriven av Mats Ekelund, hälsoekonom Pfizer AB och Anders Blanck, VD för branschorganisationen LIF.

De refererar till material, som är publicerad annorstädes, att samhällets totala kostnader för ohälsa uppskattas till cirka 820 miljarder kr. En svindlande summa. Summan i sig motsvarar hälften av de totala offentliga utgifterna i Sverige. Dessa utgifter fördelar sig på alla de olika sektorerna i samhället: kommunerna, staten, landstingen, hushållen och företagen. Hälften av summan, de cirka 820 miljarderna, är orsakad av förlorad produktion till följd av minskad eller förlorad arbetsförmåga. Wow. Med sådana summor är det svårt att inte vilja fundera: Vad skulle bli annorlunda om dessa medlen samordnades bättre? Skulle vi se bättre välfärd? Bättre effekter och resultat?

Det är denna fråga som vägleder debattartikeln och de går in i samma sak som vi ser i den finansiella samordningen. Det är inte de enskilda enheternas effektivitet som ger besparingar eller bättre tjänster. Man måste gå upp en nivå, till helheten och titta på drivkrafter och tänkande. Här finns begrepp som stuprörstänkande och ett annat som debattartiklarna tar upp (som var nytt för mig): externalitetsproblem. D.v.s. ett nationalekonomiskt term för "när jag sparar i min budget är det någon annan som får betala" eller "när min enhet betalar är det någon annan som vinner". Ingvar Nilsson tar upp detta som "kedjebrevsekonomi".

Lösningen menar debattförfattarna är "hängrännor" och, hej presto, "ökad finansiell samordning". De skriver:
Lagen om finansiell samordning är ett intressant exempel. Kanske kan lagstiftningen utvecklas för att få till stånd mer finansiell samordning kring hälso- och sjukvårdsinsatser. Det är rimligt att vinnarna är med och betalar för samhällsekonomisk lönsamma hälso- och sjukvårdsinsatser.
...
Ohälsan i samhället kostar samhället alldeles för mycket för att vi skall ha råd att inte minska den. Åtgärder som bryter upp stuprörstänkandet borde ha högsta prioritet.
Jag måste säga att jag har fått nya idoler. Läs artikeln:

Artikel: Stuprörstänkandet i sjukvården kostar miljarder

måndag 28 november 2011

Integrerad samverkan (3) - i Sala

Idag tänkte jag ge er ett exempel på integrerad samverkan från Sala, en kommun i Mellansverige, där organisationerna är fullt ut gemensamt organiserade i ett samordningsteam i syfte att hantera ett gemensamt åtagande. Jag gör det genom att ge er det naket, inte genom mina ögon, utan direktkontakt via hela deras senaste månadsbrev. För mig andas både tonläget och ansatsen integrerad samverkan. Det finns ett stort VI i texten, inte ett projekt i marginalen som slåss för sin uppmärksamhet utan en taget-för-givet inkluderande attityd som inte vet något annat än vad den gör. Jag gillar dess berömmande, feedbackalstrande, budskap samtidigt som den inte på något sätt ryggar från ansvaret som ligger på myndigheterna att möta upp i samverkan med individen, inte något annat, i fokus. Jag blir glad när jag läser det och jag vill fortsätta stödja, uppmuntra och sprida ert goda exempel. Tack Anette för dina varma ord.

"Samordningsteam Sala: Månadsbrev – november 2011

Hej,
Då har november månad rullat på i rasande takt. Här hos oss har det även rasat in, men då i form av deltagare. Vi börjar nu närma oss 30 deltagare vilket känns spännande och utmanande. Med det så är det snart fullt hos oss. Att taket ligger på 30 deltagare är med det inte sagt en fast och stationär gräns, utan kan ändras utifrån vilka förutsättningar som finns. Vi kan efterhand bedöma hur många vi, på ett kvalitativt och professionellt sett, kan samarbeta med samtidigt.

I samverkansgruppen [remitterande instans med alla parter] står vi nu inför prioriteringar. Att tillsammans bedöma vem som har störst behov av samordningsteamet är inget lätt beslut. Det kanske är något som behöver få prövas och testas ett tag. Så ha lite tålamod.

Tålamod är även en egenskap vi i teamet behöver ha i stora mått. Vi får dagligen utmana oss då lockelsen kan vara stor till att överta ”förarsätet”. För vi behöver stå beredda att lyssna, utforska, stötta och inspirera våra deltagare till att bli huvudpersoner i sina liv och med det sätta sin egen färdriktning. Att vänta ut den kreativa och starka människa som finns bakom en sluten och ibland skugglik gestalt är fascinerande. Samtidigt är inte alla där i sin process att de är beredda att inta ”förarpositionen”. Det är lättare att vara passagerare. Med en konsekvens att vägen fram blir då någon annans.

Vi närmar oss 3 månaders uppföljning för de första deltagarna som aktualiserades till oss. Då är det läge för deltagarna att ställa sig frågan – har jag satt färdriktningen och är det jag som styr? Gör jag saker som för mig framåt? Här är det även viktigt att ni som handläggare har en tanke om hur uppföljningen på bästa sätt kan genomföras. Hör gärna av er till oss med synpunkter.

Vill även passa på att ge er handläggare lite feedback på ert arbete. Ni beskrivs som uthålliga, stöttande, trygga och hjälpsamma i alla lägen. Någon att hålla i då det blåser. All respekt till er och så härligt att höra tycker vi. Av erfarenhet är det inte alltid det låter så här positivt. Så sträck på er!

Snart är det juletid. En tid som väcker känslor - av olika karaktär. Deltagarna kommer att ha möjlighet att komma till oss alla vardagar under jul och nyårshelgen. Det kan vara skönt för vissa.

Nästa månadsbrev kommer till er i slutet av januari!

En god Jul och ett riktigt gott samordnings år 2012 önskar vi Er!

Anette Häggqvist
Verksamhetsledare Samordningsteam Sala"

måndag 21 november 2011

Historiskt beslut för samordningen

Samordningsförbunden, gemensamt organiserade i NNS (Nationella Nätverket för Samordningsförbunden), beslöt i fredags 2011-11-18 på det extra årsmötet att ombilda nätverket till en förening. Kurt Kvarnström, ordförande i NNS sa "Vi har tagit ett historiskt beslut idag och det tror jag kommer att bli väldigt viktigt för den här verksamheten".

Jag frågade honom vad han trodde kommer att bli annorlunda för samordningsförbunden framöver. Kurt svarade, "Vi kommer att kunna samla ihop oss och bli betydligt mer enade och jag tror att vi har tagit steg så att det gör att flera vill vara med. Och jag tror att det jobbet vi gör där vi breddat diskussionen om hur Finsam kommer att se ut om fem år kommer att bli väldigt viktigt i det fortsatta jobbet. Men det arbetssätt vi har arbetat med politiskt, det ska vi att fortsätta med. Och i arbetsgrupper som lyfter aktuella frågor där intresserade människor tillsammans försöker hitta lösningar. Det måste vara en utgångspunkt fortsättningsvis.

Avslutningsvis frågade jag Kurt, varför är det viktigt med samordning? Han svarade, "Utgångspunkten måste alltid vara den enskilda individen. Det tycker jag vi har lyft fram. Den andra delen som jag tycker är viktigt är att långsiktigheten måste bli mycket tydligare. Det är långsiktighet det handlar om i det här jobbet för de människor som har en väldigt utsatt situation. Och då går det inte med projekt. Då måste det till långsiktighet i samarbetet".

Eftermiddagens årsmöte föregicks av en höstkonferens för Finsam frågorna och förutom en gruppövning där jag och Karl-Henrik Nanning förde fram vår bild av Finsam om fem år där även bilden om integrerad samverkan ingick, lyssnade vi intensivt på ett pass med Anna Pettersson Westerberg, statssekretare till Ulf Kristersson och ett pass med Svante Borg från Försäkringskassan.

Anna Pettersson Westerberg utgick från förändringarna i socialförsäkringen i hennes anförande men avslutade med en vädjan till samordningsförbunden och arbetet för de unga vuxna. Av alla nybeviljade med aktivitetsersättning (i dagligt tal förtidspension för unga) får hälften av det inom ramen för förlängd skolgång. Många fortsätter med aktivitetsesättning även efter denna tid. 73 % av alla med aktivitetsersättning har ett psykiskt funktionshinder. Anna Pettersson Westerberg menade att "de har en komplex problematik och behöver hjälp av flera instanser". Det är "en jätteangelägen fråga". Hon sa vidare att hon skulle vilja satsa mer på samordningsförbunden men att hon behöver ha stöd för att det ger resultat.

I passet med Svante Borg lyftes fram hans intresse för samordningsförbunden och han erkände att Försäkringskassan centralt "har en resa att göra" och vill "skaffa sig bärande idéer". Hans budskap för dagen var att förbundens insatser måste bli bättre utvärderade. Han tryckte på behovet av kvalificerade studier, gärna med kontrollgrupper. Han lyfte fram att NNS kan spela en roll i detta arbete med att finna mer evidens.

För mig var det oklart om han menade myndigheternas samverkan eller förbundens samordningsarbete. Här blev jag konfunderad av Svante Borg. Samordningsförbunden har två ben att stå på, två uppdrag. Dels det operativa - medlen i den finansiella samordningen används för insatser riktade till individer med samordnade behov, ofta av fyra parter. Evidens i alla ära med vad ska insatserna jämföras med - andra projekt eller ordinarie verksamhet? Och hur riggar man etiskt kontrollgrupper?

Samordningsförbunden har också det strukturella benet i sitt uppdrag - att få ihop organisationerna, gemensamma beslutsfunktioner och främjande av en samverkanskultur. För mig blev det uppenbart att han menade bara den förra, att det var insatserna som myndigheterna bedriver som behöver utvärderas. I frågestunden blev det klargjort att samordningsförbundens strukturella arbete behöver lyftas fram mera, i alla fall hos deltagarna från samordningsförbunden. Samordningsförbunden och dess lagstiftning är ett svar på välfärdens organisatoriska splittring och den obalans som råder mellan centrala och lokala intressen. Hur samordningsförbundens arbete i detta ska utvärderas lämnades obesvarat men det är definitivt något för NNS att fortsätta lyfta i de centrala kretsarna. Det är därför jätteviktigt med sådana arrangemang som i fredags. Det ger hopp om samordningsförbundens företrädare fortsätter att finna utrymme för erfarenhetsutbyte och för bra dialoger med centrala parter.

måndag 14 november 2011

Intervju med Henry Komulainen

Henry Komulainen är vice ordförande i Norra Västmanlands Samordningsförbund och jobbar vanligtvis som områdeschef på Försäkringskassan, LFC Fagersta. Han har varit chef på Försäkringskassan i Fagersta sedan början på 1990-talet och en röd tråd i hans ledarskap har varit, och är, engagemanget för samverkan mellan organisationer och bättre arbetsmetoder med klienten i fokus. Jag har själv känt honom sedan 2000 och han var under min tid på Försäkringskassan min chef. Otroligt inspirerande för mig och mitt eget arbete är han men även för det lokala samarbetet i stort. Henry är ödmjuk, inlyssnande och tydlig. Med hans historia och djupseende är det intressant att höra hans tankar kring samordning, samverkan och möjligheter för individer att komma till en arbetsmarknad. Varsågoda.

När och hur började ditt engagemang för samverkans-frågorna?
Ja, det är så länge sedan så det minns jag knappast. Men från 1998 började det hända en hel del kring samverkan i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg. Vi hade en bra samverkansgrupp där cheferna för Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten, sjukvården och Försäkringskassan ingick. I den här samverkansgruppen föddes många goda idéer. På den tiden fanns det också så kallade Dagmarpengar, det var projektpengar som ganska fritt kunde användas till rehabiliteringsprojekt. Vi var väldigt aktiva i den här regionen och vi startade många bra verksamheter genom åren som finansierades med Dagmarpengar. En del har också gått in i ordinarie verksamhet och lever kvar än idag. Man kan dra många paralleller med samordningsförbundets verksamhet idag och man kan kanske säga att här lades grunden för den fina samarbetsanda vi har idag.

Du har verkligen varit med länge och följt samverkansfrågorna. Hur ser du på skillnaderna mellan då och nu? Vad är annorlunda idag?
Den största förändringen enligt min uppfattning är att det fanns mer utrymme för lokala initiativ på den tiden. Idag är verksamheterna uppstyrda och organiserade utifrån ett ”stuprörstänkande”. Det gör att det finns mindre svängrum. Det är väl i princip bara genom samordningsförbunden som det finns möjlighet idag att prova nya arbetssätt och få en finansiering för detta. EU-projekt är väl också en möjlighet, men betydligt krångligare. Styrningen av offentliga verksamheter är därför en mycket viktig fråga som har nära anknytning till kundfokus och helhetssyn.

Intressanta tankar och kloka ord. Jag undrar, trots "stuprörstänkande" och mindre svängrum, har samordningstanken ändå utvecklats och samordningsförbundet har bidragit till det. Jag tänker bl.a. på utvidgningen i länet och integreringen av verksamheter. Vad är det, tror du, som gör att utvecklingen, trots alla utmaningar och svårigheter, rör sig framåt och blir bättre?
Det var en svår fråga som man nästan behöver vara filosof för att svara på. Om man är optimist kan man tänka att det beror på att ”det goda segrar till slut”, d.v.s. lokalt ser man vilka stora fördelar det innebär för individerna om aktörerna som finns kring individerna samarbetar på ett bra sätt. Så samarbetstanken dör aldrig riktigt hos chefer och professionella som finns nära individerna, trots att man uppfinner mer eller mindre lyckade styrsystem centralt.

Wow, det var häftigt. Undrar om vi kan ta en sista fråga? Vad skulle du önska se hända i framtiden och vad skulle vara ett tydligt nästa steg framåt?
Det får vara den sista frågan. Det jag skulle önska se hända i framtiden är att vi får en mer inkluderande arbetsmarknad, att företagen vill överglänsa varandra när det gäller att ta ett socialt ansvar och anställa funktionshindrade i mycket större omfattning än idag. Att den utveckling som ICA, IKEA med flera har startat tar riktig fart. I förlängningen är jag övertygad om att de funktionshindrade kommer att fylla sin plats, så det kommer inte att vara någon uppoffring. Eftersom de allra flesta rehabiliteringsinsatser är inriktade på att komma in eller åter på arbetsmarknaden är det en nyckelfråga att det också finns en plats att komma till efter rehabiliteringsinsatser. Ett första tydligt tecken kan vara att det går bra med vårt planerade ESF-projekt som just är inriktat på att vidga arbetsmarknaden för unga funktionshindrade.

Jättetack för intervjun. Dina tankar är mycket intressanta att ta del av och att fundera kring. Tack!

Lokalt ledarskap är otroligt viktigt för att utveckla samverkan. Och ledarskap är kollektivt och en obestridlig del för hur samverkanskultur sprids och stärks. Det behövs med andra ord mer än en. Här är ännu en person med hum om samordning.

måndag 7 november 2011

Tre frågor från Trelleborg

Mikael Jung, samordnare i Samordningsförbundet Trelleborg, har ställt frågor om samverkan till mig som är ämnad för publicering i deras kommande månadsbrev. Efter genomläsning kanske svaren har ett värde att sprida vidare här på bloggen:

Hur ser du på utvecklingen av samverkan mellan myndigheterna?
Jag tror att samordningsförbunden har bidragit starkt till en snabbare och mer hållbar utveckling av samverkan, framförallt lokalt. Speciellt de senaste fem-sex åren har det skett en märkbar utveckling med alltfler förbund och gemensamma insatser som kommer individer med samordnade behov till del.

Vad kan samverkan leda till?
Det enkla svaret är bättre insatser så att individer får bättre stöd och bemötande. Samhället har bra med resurser i allmänhet (som också bekräftas genom samverkan) men koordineringen är ofta eftersatt p.g.a. vårt splittrade välfärdssamhälle med olika huvudmän för olika behov. Samverkan leder till bättre hushållning och effektivare insatser. Samverkan kan också leda till bättre samordning som leder, i sin tur, till bättre beslut, en större flexibilitet och långsiktighet för de ingående myndigheterna.

Vilken roll kan ett samordningsförbund spela i detta?
Samordningsförbundet är ypperligt placerat för att jobba med koordineringen och stödet så att bättre insatser för den enskilde utvecklas. Samordningsförbundets struktur, medel och stödet från beslutsfattare och tjänstemän gör det klart enklare att anpassa insatser efter det lokala behovet. Förbundens medel är ytterst välinvesterade. Samordningsförbundet har också en nyckelroll med att stärka samverkanskulturen på plats genom exempelvis helhetssyn, nätverk, nya tankesätt och mötesplatser samt relationer på flera nivåer. I detta kan samordningsförbundet anta en tydlig roll. Utan en utvecklad samverkanskultur är det svårt att utveckla samverkan långsiktigt och att samordna resurser utifrån individens behov och samhällets möjligheter. Och möter inte samhället individens behov då slösar vi dyrbara resurser som kunde ha använts bättre.

fredag 28 oktober 2011

Integrerad samverkan (2)

Här är en bild som jag har använt på sistone för att illustrera "integrerad samverkan". Den kom ursprungligen från Christian Ståhl och jag hoppas att det är OK att jag förmedlar den vidare och möjligtvis utvecklar den vidare, i alla fall med mina ord.


Bilden behandlar hur vi på olika sätt kan förhålla oss till samverkan, både personligen, i våra arbetslag, organisationsmässigt och i samhället i stort. Pilen visar på riktningen, den önskvärda utvecklingen.

Första bilden kan handla om hur samverkan behandlas som något apart från den ordinarie verksamheten. Det är något man inte har grepp om, det kanske finns t.ex. ett projekt därute som man har dålig koll på. Det kan handla om ett förhållningssätt, ex att "samverkan är inte något jag behöver vara engagerad i, jag har ju mina uppdrag och det är dem som jag blir belönade utav, inte samverkan". I samordningsförbunden kan det handla om ett perspektiv som säger att det arbete är perifert, i marginalen och att medlen i den finansiella samordningen är något tillspetsad "grädde på moset", eller samordningsförbunden får ta det "som blir över". I förhållande till projekt och insatser kan det handla om kortsiktiga, nästan godtyckliga insatser, för att hantera den komplexitet som en mer utvecklad samordning kan hantera. Två-åriga projekt för att hantera neuropsykiatriska funktionshinder i samhället? Känner ni igen det?

Den andra bilden kan handla om "samverkan på fredag" syndromet. Den jobbiga arbetsuppgiften som kräver ett annat arbetssätt gör man sist i veckan, när alla har gått hem och alla är trötta. Det kan vara att det är en person i arbetslaget som vet hur man ska jobba med de svåraste fallen eller att det är bara ett fåtal som remitterar till samverkansinsatser. Det kan också reflektera en obalans i vem som är engagerad för samverkan (när det behövs). Vem är det som drar? Projektmässigt kan det handla om projekt som försöker hantera en delprocess i en större process, eller som samlar vissa av parterna eller kompetenserna men inte de som behövs.

Den tredje bilden är en bild som beskriver "integrerad samverkan". Här är myndigheterna integrerade med varandra när de behöver det. Förhållningssättet präglas av jämnt fördelat engagemang från alla delar i en organisation och detta syns hos varandra. I integrerad samverkan finns långsiktiga insatser, nej, verksamhet som myndigheterna driver tillsammans där individens behov står i centrum. I detta nav samlar sig myndigheterna för att erbjuda en effektiv service för individer som behöver det. Här tänker man förebyggande och utifrån både ett helhets- och ett samhällsperspektiv. I samordningsförbundet kan du exempelvis inte se vilka myndigheter beslutsfattarna tillhör utan alla är engagerade för att stödja den samverkan myndigheterna vill bygga upp långsiktigt. I den sista bilden är gränserna mer uppluckrade, inte diffusa men mer som cellmembraner än som murar. De kan släppa igenom viktiga saker och gör det. Myndigheterna är också välinformerade och kontinuerligt uppdaterade om varandras verksamhet och resurser. Myndigheterna betonar avslutningsvis medberoendet dememellan och agerar gemensamt i den ytan som de behöver vara samorganiserade i.

Glöm inte pilen under ringarna. Den beskriver en riktning, att det är mot integrerad samverkan vi närmar oss. Ingvar Nilsson, nationalekonomen, sa häromdagen att icke-integrerade samverkansinsatser är inte lönsamma på längre sikt. Vidare menar payoff att alla insatser poolar resurser från ordinarie verksamhet. Insatser är per definition redan integrerade med omgivningen. Det går inte att se insatser eller samverkan som något som är dekontextualiserad, apart eller marginaliserad. Riktningen är viktig. Den visar att med momentum (rörelseenergi som byggs på efterhand) går det att röra sig mot mer integrerad samverkan. Från det ytliga och kortsiktiga till det mer förankrade och långsiktiga, med små och säkra steg. Samordningsförbunden representerar för mig ett konkret bevis på ett steg mot integrerad samverkan. Det är en struktur som håller, nu fast förankrat i systemet.

Jag tror att tolkningen av bilden kan utvecklas vidare i takt med att vi lär oss mer om samverkan och hur vi lyckas med integreríngen av den. Ni får gärna tycka till och lägga till!

onsdag 19 oktober 2011

Integrerad samverkan (1)

Jag ber om ursäkt för minskad tid här på bloggen. Om jag är snäll säger jag att jag har gått och laddat. Det handlar om att reflektera, grunna på egna tankar om vad jag vill få ut här på bloggen den närmaste tiden. Om jag istället är realistisk kan jag ärligt säga att jag har varit överlusat med arbete med långa arbetsdagar sedan augusti. Tiden rusar då lätt förbi. Men det var då det...

Nu börjar jag en serie kring det framväxande begreppet "integrerad samverkan". Jag vill med denna serie utforska olika aspekter av detta begrepp från olika perspektiv och utgångspunkter. Jag tror att begreppet är behövligt, ja nödvändigt för att nå en djupare förståelse om vad samordningsarbete kan leda till. Vi, engagerade för bättre samordnade insatser i samhället, behöver ha något som visar på skillnader i hur samverkan utvecklas i stort och, framförallt, hur det utvecklas lokalt. Och det ju där samverkan finns. På riktigt. Här och nu. Lokalt, i enskilda möten, i samtalen mellan professionella och medborgare. Och mellan dem som bestämmer. Jag landar mer och mer i att vi måste granska vårt sätt att beskriva samverkan. Det finns alltid detaljer i samarbetet mellan individer, sociala och lokala sammanhang som förutsätter att den samverkan som växer fram, utvecklas. Samverkan kan aldrig skiljas från de omständigheter som skapar och upprätthåller den. Det där lät bra. Samverkan kan aldrig skiljas från de omständigheter som skapar och upprätthåller den. Den är i grunden redan integrerad med all verksamhet men i särintressernas logik är den en främmande fågel.

I måndags hade jag en av årets allra bästa arbetsdagar. Då genomfördes en förutsättningslös dag om denna röda tråd - integrerad samverkan. Vi, kunniga och entusiastiska representanter från nio myndigheter pratade om det som något abstrakt, vi granskade bilder av den, vi inspirerades av metaforer och berättelser om den, vi tog ner det till något konkret, något som händer här och nu, och vi utforskade en önskad riktning för vårt gemensamma arbete. Och det var fantastiskt. Det gick att ta på.

Så som min första inspel på denna serie vill jag bjuda in till deltagarnas intryck och svar på frågan - integrerad samverkan, vad är det och är det användbart?

- Integrerad samverkan är för mig att utan gränser kunna se individens/verksamhetens behov, jag tror det. Det kan användas på många områden
- Integrerad samverkan: att se varandra som resurser med gemensamt mål. Samverkan är mycket viktigt & användbart...
- För mig är integrerad samverkan att inte enbart prata samverkan att även "göra" samverkan genom att träffas, utbildas och praktiseras tillsammans. Jag tror det är mycket användbart
- Att det fungerar utan svårigheter när det gäller sekretess m.m. Att det ska användas utan att resurser och pengar kommer utifrån utan finns i alla de olika verksamheter
- Samverkan som en naturlig del av organisationer. Klienten i fokus. Långsiktighet. Är det användbart? Mycket!
- Individers behov i centrum. Ok att utgå från sin organisation men ha lyft blick och se alla parters kompetenser som resurser. Det är avgörande för samhällets offentliga sektor ska vara till nytta för sin befolkning
- Integrerad samverkan - viktigt och nödvändigt och ska finnas permanent, vara inarbetad och en självklarhet. Möjliggöra tydlig väg till samverkan som gagnar individen. De aktörer som finns runt individen skall vara med
- Samverkan är mycket enklare och naturligt, om önskningar och direktiv som kommer "uppifrån" som en uttalad önskning från alla samverkanspartners
- För mig har vi integrerad samverkan när regler inte stoppar en persons möjlighet till förändring. Som många kloka personer sa idag - samverkan behöver fungera även preventivt, inte bara när många insatser redan gått åt skogen
- För mig att det finns som en strukturerad självklar del i arbetet. Användbart? Om det sker på lika villkor med respekt för vars och ens möjligheter och begränsningar och i positiv anda
- En form av väl inarbetad samarbete, där alla gör vad de kan  utifrån sin egen kompetens, med individen i centrum. Mycket användbart då det i de flesta fall gynnar individerna
- Samverkan finns och det behövs. Det kan bara bli bättre. Skynda långsamt. Det är inte enbart användbart, det är nödvändigt i framtiden att samordna resurser
- Där organisationer samverkar kring individer med behov
- En vardag där samverkan är naturlig...en del av vårt arbetssätt, självklart. Användbart? Absolut, en fortsatt process
- Viktigt. Bra att hitta naturliga former för samverkan, inte bara projekt
- Integrerad samverkan nås när kontaktvägarna är korta och när man har förtroende för varandras kompetens samt samma mål. Det är mycket användbart!
- Samverkan är nödvändig för att insatser ska samordnas och kunna vara individen till nytta. Det för också samhällsutvecklingen framåt.
- Integrerad samverkan, att starta samverkan mycket tidigare i ärenden
- Integrerad samverkan är när jag vet vart jag kan ringa/kontakta och ställa frågan om ett möte för att lösa en fråga gemensamt. Absolut användbart!
- Integrerad samverkan - vi har respekt  för varandras regelverk och varandras kompetenser. Vi stöttar varandra i våra professioner och tar hjälp av varandra när vi kört fast - helt förutsättningslöst. Vi diskuterar idéer i beredningsgrupper och lyfter svåra frågor. Ett gemensamt synsätt om våra klienters förmågor.
- Svårt begrepp att förhålla sig till. På gräsrotsnivå handlar det om att hitta personer att vända sig till för att kunna samverka. Relationer blir viktiga! Behöver utvecklas vidare för att bli användbart!
- Flera kompetenser i samma rum. Ja!! Bygg hängrännor mellan verksamheter!

WOW x 20200509!!!!

tisdag 20 september 2011

Reaktion efter budgetproppen

I förmiddags publicerade regeringen budgetpropositionen för 2012. Den verkliga nyheten för den finansiella samordningen var den, i fredags aviserade, egna anslaget i statsbudgeten samt att statens samlade satsning i den finansiella samordningen ökar från 260 miljoner kr till 280 miljoner kr. Rent nominellt är det inte riktigt den kraftfulla satsningen som jag hade hoppats på. Inte heller motsvarar det behovet hos förbunden som jag tror är uppdämt och tillbakahållen p.g.a. många nystartade förbund som delar på samma tillgängliga medel. Det är trots allt är det en ökning. För detta året utökades det med 10 miljoner, för nästa blir det alltså 20 miljoner till. Det är positivt att det ökar och det är positivt att det är långsiktigt, nu förankrat i ett eget anslag.

Men det finns en logik som är svår att förstå. Samordningsförbunden visar på både lysande samhällsekonomiska resultat och en jämförelsevis väl utvärderad verksamhet. Det var inte så länge sedan Inspektionen för social försäkring fastslog i en jämförande rapport med andra samverkansinsatser att "fyrpartssamverkan har bäst förutsättningar att lyckas utifrån både deltagarnas och organisationens perspektiv. Förbundens konstruktion medför att relevanta aktörer inkluderas, individen är huvudperson i de insatser som beskrivits och verksamheten är förankrad såväl bland politiker som bland de samverkande organisationerna." 

Trots detta går andra samverkansinsatser som Handlingsplanssamverkan (samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) från 314 miljoner kr för 2011 till 738 miljoner kr för 2012. En ökning med 424 miljoner eller, om du vill, 135 % (!). Trots nästan ingen utvärdering, nästan ingen evidens, nästan ingen utveckling av själva modellen.

I samordningsförbunden sker däremot en utveckling, framförallt hos myndigheterna på lokal nivå som mer och mer förstår hur det lokala samordnade rehabiliteringsbehovet manifesteras. Det kartläggs, det problematiseras, och det beslutas om allt bättre stödinsatser. Kunskapen om, det något diffusa (och så är det för att det inte passar in i gängse system), "samordnade rehabiliteringsbehov" ökar, den breddas och förankras. Vid en kritisk punkt är kunskapen och viljan till förändring så pass utbredd att myndigheterna frivilligt går ihop och bildar ett samordningsförbund. Gemensamma pengar för gemensamma ändamål riktad till gagn för gemensamma klienter, till stöd för egen försörjning. Kommun, landsting, arbetsförmedling, försäkringskassa - de mest principiella aktörerna - alla tillsammans, för första gången, går ihop, och tar ett steg, tillsammans på en gemensam resa.

Dagen efter börjar arbetet, fördjupningen i ett helt nytt verksamhetsområde, med det nya handlingsutrymmet som den finansiella samordningen ger förutsättningarna för. Ett så oerhört sofistikerat svar på ett gammalt, gammalt problem. Förbunden sätter igång projekt, lär sig mer om vad som fungerar för medborgarnas behov. De ser hur världen förändras och hur den samverkan som behövs, den förändras också. Utvärdering leder till effektivisering och ett nytt lärande. Detta lärande leder till en förrädisk insikt, insikten om vad som skulle kunna bli. Och den gör oss otåliga. Det är den tänkta tanken: "Jag anar en bättre välfärd och en mer effektiv förvaltning". Verktygen finslipas och styrkan från samordningen klargörs, men medlen räcker inte till. Vi vet att när vi väl lär känna medborgarnas behov, vare sig de har neuropsykiatriska funktionshinder eller post-traumatiska stresstillstånd, så vet vi också att vad vi än gör så kostar det en nota som ingen vill ha, särskilt om de behöver samordnade tjänster.

Så vart landar vi, två steg fram, ett steg bak? Nej, ett steg, distinkt framåt. Ett tålmodigt steg i taget. Det är så jag ser samordningen utvecklas. Det finns inga genvägar, inga kvicka hopp, utan det är med metodiskt tillförsikt vi tar våra steg. Därför är det kanske inte pengarna, rent nominellt, som jag vill minnas och trycka på när jag minns denna dag, utan det var denna dag vi fick ett förslag om en långsiktig resa, det förankrade anslaget i statsbudgeten. Det ger förutsättningar för en ännu längre resa. Och det är resan som är hela, hela, grejen.

fredag 16 september 2011

Fantastisk nyhet för samordningen

I morse vaknade jag med att titta på text-tv i mobilen, väl där var huvudnyheten en DN-debatt artikel av Ulf Kristersson, Gunnar Axén med flera, om en satsning på rehabiliteringsinsatser. Jag klev naturligtvis snabbt upp ur sängen. Kunde det röra sig om en satsning på finansiell samordning? Vågar jag tro det? Jag blir så lätt engagerad och optimistisk...

Väl framme med tidningen i handen ser jag texten om hur författarna vill utveckla nästa steg i socialförsäkringen. Där står bl.a. detta, som fick mig att hoppa till i köket:

Statens medel till rehabiliteringsinsatser utökas kraftigt i syfte att erbjuda fler människor ett förbättrat stöd för att komma tillbaks i arbetslivet. Dessa insatser ska finansieras via ett nytt anslag på statsbudgeten vilket skapar stabila förutsättningar för myndigheterna att tidigt ge rätt insatser till rätt person.
NNS och samordningsförbunden har länge önskat sig en annan finansieringsform från staten. Ett eget anslag gör det möjligt att se hur staten satsar på finansiell samordning på flera år framöver. Vi får en prognos som liknar det som kommuner och landsting har. Det kommer att göra det möjligt att jobba mera långsiktigt med samordningsarbetet. Och det vet vi är en framgångsfaktor. Vågar jag tro att det handlar om Finsam? Jag skickar ett mail direkt till Gunnar Axén, ordförande i socialförsäkringsutskottet.

-Original message---
Sender: "Jonas Wells" <jonas.wells@fagersta.se>
Sent time: 2011-09-16 05:38:00 +0000
To: Gunnar Axén/LED/M/Riksdagen@Riksdagen
Subject: Fantastisk nyhet
Hej Gunnar. Vilken fantastisk nyhet i DN! Läste om att medel till rehab insatser ska öka kraftigt och att ett nytt anslag kommer i statsbudgeten. Jag är överlycklig. Jag hoppas att jag tolkar detta rätt, att fyrpartsfinsam och samordningsförbunden får ett lyft och en bättre grund att stå på. Är det så?
Vore värdefullt med ett klargörande. Tänker skriva om detta på
Samordningsbloggen. Wow, jag är så glad just nu. Tack, Gunnar för ditt slit
i frågan.
Hälsningar
Jonas Wells
Norra Västmanlands Samordningsförbund
Via kontakt med Stellan Berglund i Skellefteå får jag höra att det går rykten om egna anslagsposter för fyrpartsfinsam och för handlingsplansamverkan. Och eventuellt en satsning rent ekonomiskt också. Momentum byggs upp... Och sedan får jag svar från Gunnar Axén:

Hej och tack!
Jo, du tolkar det helt rätt. Medel till fyrpartsfinsam återfinns nu på ett
särskilt anslag i budgeten. Mer än så får jag tyvärr inte avslöja. Men
visst finns det anledning att vara glad!
Mvh
Gunnar

Sänt från mobiltelefon genom riksdagens mobila e-posttjänst
Wow! Det är nu lunch och jag önskar att det är den 20:e september idag. Vill läsa budgetpropositionen och se bekräftat vad som händer. Redan nu går det att se ett tydligt steg framåt för samordningsförbundens arbete. Förutsättningarna klargörs, stabiliteten i reformen förbättras och det är gott för alla. Jag önskar er en alla en trevlig helg. Jag vet att jag inte kommer att sova av ren lycka!

måndag 18 juli 2011

Samtal om lösningsfokus mellan två djupingar

För alla ni som söker något läsvärt på nätet kan jag rekommendera en nyligen upplagd intervju mellan två "djupingar" inom lösningsfokus, Alasdair McDonald och Coert Visser.

Samtal mellan Alasdair McDonald och Coert Visser

Alasdair är psykiatriker men också forskningsansvarig hos EBTA (European Brief Therapy Association). Han har ett djupt engagemang för att kartlägga evidensen för lösningsfokus. Han är en inspirerande person som jag är stolt över att ha träffat ett antal gånger. Coert har jag inte träffat, men hans djupa engagemang för lösningsfokus är lika välkänd som hans goda rykte. Han är psykolog och jobbar med förändringsprocesser inom företag och organisationer.

Intervjun tar upp en rad aktuella frågeställningar om lösningsfokus som t.ex. dess evidens i forskningen och dess applicering inom både coachning och organisationsförändring. Den tar också upp lite om språkanalys och jämförelser med KBT och andra modeller, enskilt och i kombination med lösningsfokus. De vill båda fånga, mer nyanserat, vad som fungerar och inte fungerar i kvalificerade samtal. Intervjun rekommenderas; jag kan inte motstå att tipsa om den för er. Den har inspirerat mig och känns perfekt just nu, en regnig semesterdag som denna. Kanske kan den vara värdefull för er? Inte minst på grund av de många boktips som också kommer fram i intervjun.

Kan avslutningvis tipsa om en ny bok om lösningsfokus som kommer ut i september genom Oxford University Press. Den samlar evidensen och forskningsläget med bidrag av en lång rad djupingar i forskningsfältet, bl.a. svensken Harry Korman och kanadensaren Janet Beavin Bavelas.

lördag 9 juli 2011

Ljudfil från Almedalen - 2011-07-07

I torsdags höll jag i ett tio minuters samtal under rubriken "Stuprör och hängrännor - Vinsten med samordning". Här finns en ljudfil för er att ta del av. Ljudkvalitén blev bättre än jag hade hoppats. Följ mitt samtal med lite delaktighet från Ulf Bingsgård (kommunalråd Trelleborg/ordförande samordningsförbundet Trelleborg), Stig Henriksson (kommunalråd Fagersta) och Johan Jonsson (folkhälsochef Västra Götaland och tidigare Försöksledare för Socsam Hisingen Delta).

Nu önskar jag er en mycket trevlig sommar! Jag går härmed på semester, min fem veckors ledighet börjar på måndag. Det är tufft och roligt med samordningsarbete och även jag behöver varva ned, ladda om och komma tillbaka. Om ni finner bloggen intressant, ta gärna tid att läsa tidigare inlägg, kommentera gärna och så fortsätter vi engagemanget tillsammans. Ha det gott så länge!

Intryck från Almedalen

I onsdags och torsdags var jag med på det beryktade Almedalsevenemanget på Gotland. Det var mitt första besök och jag hade föreställningar om att det skulle vara jobbigt-packat med folk, att det skulle vara en massa "happenings" överallt och att jag skulle vara utsatt (och medlöpare) till en plågande lobbying från alla möjliga. Som tur är infriades inte dessa förväntningar. Almedalserfarenheten var istället riktigt värdefullt och förvånande angenämt. Det var inte lika packat som jag hade trott, det var lätt att träffa intresserade, många hade generöst med tid att prata och många nyttiga kontakter togs, flera för första gången.

Jag vill verkligen rekommendera Almedalsveckan för oss samordningsaktivister. Något som vi, som var där, kom fram till var att i nästan samtliga seminarier efterfrågades det - surprise, surprise - mer samverkan. Mellan sektorer, mellan organisationer, mellan professionella, mellan beslutsfattare och brukare. Detta oavsett ämne. Samordning är modernt, på modet och samordningsförbundsidén är på frammarsch. Nu är vi uppe i 213 kommuner som har tillgång till samordningsförbund. Det är ju unikt att istället för att kräva samordning eller önska samverkan, verkligen kunna leverera samverkan, och därmed resultat för de som "hamnar mellan stolarna", med hjälp av en organisering som har till sin uppgift att just utveckla det intressenterna tillsammans önskar. Jag uppfattar att det finns en nyfikenhet för samordningsarbetet.

Nyfikenheten bekräftades bl.a. genom de mycket välbesökte fem frukost-seminarierna som fem samordnings-förbund, NNS och Nationella Rådet samarrangerade. Förra året var det bara ett seminarium, nu fem plus ett torgstånd. Till seminarierna kom sammanlagt 282 (!) besökare, vilket är en verklig bekräftelse för samordningsförbundens slit. I bilden här bredvid ser vi en bild från torsdagens seminarium om ett imponerande samarbete mellan samordningsförbund och näringsliv, ett exempel från FinsamGotland.

Till torgståndet hade vi besök av politiker från alla läger, en intresserad allmänhet och en massa barn. Barnen kanske gillade mest godisskålen vi hade framme men vissa tog/fick broschyrer att ta med till  sina vuxna. Höjdpunkter för egen del var bl.a. träffen med Gunilla Nordgren, moderat politiker i riksdagens socialförsäkringsutskott och ordförande för Samordningsförbundet Nils (Svedala/Skurup) som visade sig vara mycket engagerad för samordningsarbetet i förbunden. Hon lovade bl.a. att följa upp NNS skrivning om momsen som skickades in i januari i år. En annan höjdpunkt var mötet med Gunvor G Ericson, miljöpartiets representant i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Hon visade sig ha många synpunkter om Finsam, hade ambitioner med samordningsarbetet, ett tydligt engagemang för vad många av oss försöker åstadkomma - en mer samordnad välfärd för de som behöver den. Jag mötte även utredningens ordförande Gunnar Axén och Ulf Bingsgård (kommunalråd i Trelleborg/ordförande i deras samordningsförbund). Torgståndet var en kontinuerlig nav där möjligheten med strukturerad samordningsarbete hela tiden lyftes fram (och togs nyfiket emot). Här är en bild från torgståndet, med bemanning från FinsamGotland och de stolar som vi ställde upp (med uppmaningen att "varsågod, sätt dig mellan stolarna"). Stolarna väckte mycken skratt och eftertanke.

fredag 8 juli 2011

Så här tjänar sektorerna på samordning

Under Almedalensveckan nåddes jag av intressant information från Payoff om samhällsekonomiska vinster för kommunsektorn, landstingssektorn och Försäkringskassan till följd av insatser genom finansiell samordning. Payoff har nu cirka 40 färdiga utvärderingar att utgå ifrån under en period från 2007 till nu. Detta meddelande från Claes Malmquist, nationalekonom vid Payoff kom i förrgår och presenterades vid torgmötet utanför Finsam/NNS tältet igår.

Samhället
I de tre största klasserna enligt Payoff:s egen klassificering varierar payoff-tiden mellan 7 och 30 månader (medelvärde inom respektive klass). I den klass som innehåller flest projekt är payoff-tiden 10 månader.

Kommunsektorn
Varierar mellan 2 och 19 månader med 9 månader i största gruppen

Landstingssektorn
Varierar mellan 7 och 32 månader med 15 månader i största gruppen

Försäkringskassan
Varierar mellan 13 och 65 månader med 14 månader i största gruppen

Detta är ju oerhört glädjande siffror. Det visar att hämtagning av investeringskostnaden är relativt kort för individer med ofta lång tid i offentlig försörjning med komplexa rehabiliteringsbehov. Under Almedalen kom de redan väl till pass i diskussioner med landsting/regioner, statliga aktörer, politiker från alla läger för att krydda berättelser om lönsamheten med finansiell samordning.

tisdag 5 juli 2011

Stafettenutmärkelse till insatser för en utvidgad arbetsmarknad

Arbetsförmedlingen har i år delat ut Stafettenutmärkelsen till Swedbanks vd och koncernchef Michael Wolf och Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson. Här är hela pressmeddelandet och länken till den om du vill söka mer information.
Swedbank och Fagersta får årets Stafettenutmärkelse 2011-07-05 | 2011-07-05
Årets Stafettenutmärkelse från Arbetsförmedlingen delas i år mellan Swedbanks vd och koncernchef Michael Wolf och Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson. Arbetsförmedlingen uppmärksammade genom informationssatsningen Stafetten landets arbetsgivare på generationsväxlingen på arbetsmarknaden och på att samhällsansvar går att kombinera med lönsamhet. För andra året i rad delar nu Arbetsförmedlingen ut den instiftade Stafettenutmärkelsen som i år delas på två mottagare.
- Michael Wolf tilldelas utmärkelsen för sitt starka och personliga engagemang för att bereda plats på arbetsmarknaden åt ungdomar och människor i utanförskap. I samarbete med Arbetsförmedlingen har Swedbank tillsammans med Sparbankerna och näringslivet runt om i landet tagit fram 2 000 praktikplatser till ungdomar mellan 18 och 24 år, kommenterar generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist. Stig Henriksson, kommunalråd i Fagersta är den andra mottagaren av Stafettenutmärkelsen.
- Han tilldelas utmärkelsen för sitt mod att söka otraditionella vägar för att integrera nya svenskar på den regionala arbetsmarknaden i Fagersta, säger generaldirektören.
Det är intressant att just dessa två representanter för framgångsrika idéer och arbetssätt får årets utmärkelse. I samordningsförbunden har jag märkt ett ökat intresse för socialt företagande under de senaste två-tre åren. Samordningsförbundet Uppsala Län har ett unikt projekt som går mot sitt avslut som har tillfört mycket lärande på detta område. Även Nedansiljans Samordningsförbund är också utmärkande i sitt arbete i denna riktining. Det finns fler förbund att nämna så klart. Även hos de nationella aktörerna har märks ett ökat intresse. Se till exempel hemsidan Sofisam, som är ett samarbetsprojekt mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Tillväxtverket samt Socialstyrelsen, Sociala Arbetskooperativens Intresseorganisation och Svenska Kommuner och Landsting. Jag tror att Swedbanks exempel är ännu ett gott exempel. Även ICA:s och IKEA:s insatser för funktionshindrades möjligheter på arbetsmarknaden bör uppmärksammas. Jag är nyfiken och sugen att lära mig mera om hur de har arbetat och vad de har vunnet. Det måste finnas många vinnare bland deras berättelser.

Utifrån dessa goda exempel kan jag dra lärdomen att det går att jobba ut mot arbetsgivare för att öka möjligheten för funktionshindrade att komma ut i arbetslivet. Samordningsförbunden har gjort det möjligt att allt fler har kommit närmare en arbetsmarknad. Nu gäller det att också se hur arbetsmarknaden kan utvidgas. Det behövs förmodligen fler insatser med attitydpåverkande inslag och, utifrån de goda exempel, spridande av information. Även insatser i uppsökande form skulle behövas, inte minst till småföretag eftersom de är i regel bäst på att anställa funktionshindrade. En del av detta arbete görs via Arbetsförmedlingen men Stafettenutmärkelsen visar på att det behövs flera intressenter och flera goda idéer från andra organisationer för att åstadkomma verklig förändring på området.

Att Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson får ännu en utmärkelse är hur kul som helst. Stig är bl.a. känd för er läsare av bloggen genom intervjun i mars. Kanske har utmärkelsen lite att göra med besöket Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist gjorde i april till Fagersta. Hon besökte bl.a. Samordningsteamet FNS, en insats med stöd och finansiering av Norra Västmanlands Samordningsförbund för medborgare i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg (FNS). Ni kan läsa mer om besöket på Samordningsteamet FNS hemsida. Liknande insatser är nu uppstartade i Sala (som har ett färskt nyhetsbrev att läsa) och i Hallstahammar/Surahammar.

PS. Tack Karin Helander, Arbetsförmedlingen, för god förmedlande av nyheten till bloggen!

PS igen. I onsdagens Fagersta-Posten kommenterar Stig H priset så här:
- Det är jättekul, en sporre att gå vidare. Men jag väljer att tolka priset som att Fagersta kommun i vid bemärkelse uppmärksammas. Allting bygger på att det är många som hjälps åt, inte bara vi på kommunen, utan även andra aktörer i samhället.

torsdag 30 juni 2011

Inspirerande om givande samtal

Min semester började i måndags, och även om jag bryter av den lite nästa vecka under Almedalsveckan, vill jag väldigt kort lägga ut en länk till en liten skattkammare av idéer signerad kommunikationsforskaren Janet Beavin Bavelas. Länken är till en intervju med denna framstående forskaren av lösningsfokus, KBT och MI samt andra modeller. Janet Beavin Bavelas är kanadensare med mer än 40 år inom forskningsfältet ansikte-mot-ansikte kommunikation och mikroanalys. Hennes motto är "livet händer i detaljerna". Det hon har att säga ser jag som användbart inom området terapi, coachning och ledarskap, samt även samordningsarbete.

Samordningsarbete handlar om, för mig, att hantera komplexitet, olika roller, organisationer, idéer, samtidigt som allting väldigt snabbt kan förändras. Samordningsarbete, till ytan, vilar inte på en stabil plattform utan ständigt skiftar form och innehåll. För att vara effektiv gäller det att inkluderande och respektfullt fånga den gemensamma inriktningen och mobilisera tillgängliga resurser. Detta sker mycket i stunden och ofta i förtroende. Samordning förutsätter tillit. Ofta handlar arbetet om att skapa förutsättningar för att upprätthålla allianser och etablerade relationer samt hålla utkik efter emergens, det som lite väntat och oväntat kan träda fram som är användbart framöver. Att gå försiktigt fram, ta tillräckliga steg samt reflektera över vunnen terräng är andra viktiga ingredienser i samordningsarbetet. Ni som är bekant med lösningfokus kan se, genom ovanstående, hur det färgar mitt tänkande.

Av alla trubbiga verktyg som jag som samordningsledare måste hantera, ger lösningsfokus mig en stadigare hand och något att falla tillbaka på när jag går vilse. Lösningsfokus tillåter mig att fokusera på det viktigaste: samtalet. Jag tror jag delar detta med Janet Beavin Bavelas. Ta gärna del av intervjun, förtjänstfullt gjort av Paolo Terni. Inspiration kan komma i många former, ofta genom detaljerna och nästan alltid genom samtal och kommunikation med andra. Varsågod!

Nya inlägg kommer nästa vecka, då med ett Almedalstema. Vi ses kanske där!

(I intervjun förekommer förkortningen SFBT. Det står för Solution Focus Brief Therapy.)