Årets tio-bästa-lista (del 2)

Här är fortsättningen på årets tio-bästa-lista, varsågoda! Ibland kommer julen tidigt...

5. "Det lönar sig": Samordningens samhällsekonomi

Ett syfte med lagen om finansiell samordning är att "underlätta en effektiv resursanvänding". Tanken är att medlen i den finansiella samordningen gör mer nytta för samhället än om varje medlem använder sina egna medel på egen hand. Att slussa kostnader runt varandra, kedjebrevsekonomi som Ingvar Nilsson kallar det eller externalitetsproblem som andra kallar det, leder i det stora hela inte till ett positivt resultat. Ibland måste rundgången stannas upp, fråga om medlen kan användas bättre. Finansiell samordning gör detta. Glädjande var det när vi tillsammans fick ett samhällsekonomiskt resultat via Ungdomsstyrelsens studie av 34 insatser, samtliga genom den finansiella samordningen, som visade sensationella siffror. En payoff-tid på tio månader för samhället är otroligt lönsamt. Så intressant att det kommer en uppföljning av studien nästa år. Desto längre finansiell samordning håller på, desto mer data byggs upp om lönsamheten. Jag hoppas att aktörer från samtliga parter lyssnar och tar hänsyn till det hoppfulla budskapet, "det lönar sig", finansiell samordning effektiviserar offentlig sektor. Tillsammans kan vi göra (ännu) bättre.

4. Riktningen mot integrerad samverkan

Tre bilder och en pil. Vem kunde tro att bilden kunde fånga en så komplex utveckling så enkelt? Bilden med ringarna och S:en kom ursprungligen från Christian Ståhl, ett av de få i forskarvärlden som, på riktigt, har skrivit om samordningsförbunden. Christian undrade med bilden var samverkansarbetet fanns hos en myndighet. När jag kom i kontakt med bilden tyckte jag mig se flera dimensioner i den. Jag såg hur det rimmade med ett tänkande som jag ser tydliga spår av där jag är verksam och jag har sett hur andra har attraherats av det utifrån vad som händer annorstädes. En observation många har gjort är att samordningsförbund hamnar i diskussioner efter några år om implementering av framgångsrika lokala projekt. Problemet är att förutsättningarna för implementering är inte likvärdigt mellan myndigheterna och generellt sett har statens myndigheter små möjligheter att långsiktigt anpassa sin lokala verksamhet till lokalt identifierade behov. Så vad göra istället? Det är här begreppet integrerad samverkan är användbart tyckte många under det gångna året. Integrerad samverkan ger oss en annorlunda, om inte en klart bättre, bild av hur framgångsrikt samverkan kan föreställas. Det ger en tydligare riktning och en fördjupning som enkelt går att kommunicera. Det frigör samverkansarbetet från ett reducerande projektande, och från en uppgiven kortsiktighet. Det leder istället till ett nytt sätt att tänka, nya ord och en annan idé som bättre fångar det nya, det innovativa som samverkan alltid har haft potential för. Och inte bara det. Det underifrån-framväxande begreppet har ytterligare en närmast revolutionerande dimension: Pratar vi om den förändring vi vill se, upptäcker vi också att förändringen redan händer.

3. NNS blir en förening
Från första januari blir NNS, det Nationella Nätverket för Samordningsförbunden, en förening på riktigt. Efter beslut om samgående hos IFFK den 7 december och på det extra årsmötet för NNS den 18 november är det klart. Tom Ling, professor i England, skriver att en förutsättning för framgångsrikt samordningsarbete är att det finns en tydlig struktur för det. När han skrev det var det före samordningsförbundens tid, före NNS:s tid. Men han visste att för att samordning ska utvecklas och tryggas behövs en strategisk och taktisk resurs som kan förvalta goda idéer och stå i beredskap för att utveckla nya idéer. Det behövs en kapacitet som kan svara på nya utmaningar och problem. Detta gäller, det har vi lärt oss i Sverige, såväl på det lokala planet som det nationella. När väl denna gemensamma struktur finns behöver den underhållas och byggas vidare på. Det är detta NNS och dess medlemmar (tillsammans med IFFKs medlemmar) har gjort i år genom de gemensamma besluten. Det är viktigt med en kapacitet för att gemensamt bygga lösningar och reflektera kring allt som görs genom samordningen både i förhållande till samordningsförbunden själva men även i förhållande till ägarna. Detta gäller även riksdag och regering som är ytterst ansvariga för möjligheten med finansiell samordning. Det är viktigt att kunna hantera ofrånkomliga spänningar som kan, och kommer att, uppstå mellan aktörerna i en gemensam process och på en gemensam arena. Kurt Kvarnström, ordförande i NNS, sa bland annat om den historiska händelsen, "det måste till långsiktighet i samarbetet". Ja! Ett strukturellt mycket viktigt steg är tagen.

2. Det egna budgetanslaget för samverkan och finansiell samordning
Kanske det allra viktigaste på riksnivå som radikalt förbättrade förutsättningarna för finansiell samordning på flera år kom oväntat. Från när Gunnar Axén hade tagit upp att finansiell samordning skulle må bra av en egen anslagspost i statsbudgeten första gången på Finsamkonferensen i Nyköping april 2008 hade förbunden nästan tappat hoppet om att det någon gång skulle förverkligas. Döm då förvåningen när DN dimper ner på en under morgonfrukosten och en debattartikel säger att nu kommer det. Därefter kom det i budgetproppen för 2012. En långsiktig oerhört viktig pusselbit för finansiell samordning. Kan inte nog underskattas. Att samla all finansiering från statens sida för samverkansinsatser där den sociala försäkringen ingår i en gemensam post är klokt gjort och bör båda gott för den finansiella samordningen, fyrpartssamverkan. Denna samordning är den som fångar alla fyra parter: kommun, landsting, arbetsförmedling och försäkringskassa och ger den en lagstiftning som grunddokument. Den står sig väl i jämförelsen med andra insatser. Som ISF tidigare har skrivit (och som är värt att komma ihåg), "fyrpartssamverkan har bäst förutsättningar att lyckas utifrån både deltagarnas och organisationens perspektiv. Förbundens konstruktion medför att relevanta aktörer inkluderas, individen är huvudperson i de insatser som beskrivits och verksamheten är förankrad såväl bland politiker som bland de samverkande organisationerna." Samordningsförbunden seglar alltså vidare, går från styrka till styrka och förutsättningarna blir stegvis allt bättre. För varje år fördjupas samarbetet mellan medlemmarna, lite mer klokhet läggs på tidigare klokheter. Ett stort steg framåt togs under 2012, viktigare än vad kanske någon kan tro.

1. Samordningsteamens första år

Samordningsteam Sala vid invigningen 13 okt

Under året startade de nio ingående medlemmarna i Norra Västmanlands Samordnings-förbund tre samordnings-team som nu servar hela området: Samordnings-teamet FNS (för Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg), Samordningsteam Sala och Samordningsteamet Hallsta/Sura (för Hallstahammar och Surahammar). En vidareutveckling av sex års arbete i FNS men också en första början i Sala och i Hallsta/Sura. Teamen är ett nav som övrig verksamhet kretsar kring. De kniper årets första plats av följande tio skäl:
- För att allt som görs med stöd av den finansiella samordningen spelar ingen roll om det inte bidrar till en förändring hos personer med behov av gemensamt stöd för att närma sig en arbetsmarknad
- För att ledarskapet, styrningen, har varit så tydligt, så engagerande, så ansvarstagande, så stödjande
- För det fantastiska rekryteringsarbetet, för att erfaren hängiven personal söker sig till väl förankrade långsiktiga insatser
- För att det behövs en gemensam plattform för att, och från den, kunna utveckla samverkan operativt
- För den "leap of faith" myndigheterna gör, det förtroende de visar varandra, och drivet att ödmjukt ständigt utveckla och förändra inte en men tre gemensamma verksamheter med ordinarie verksamheter
- För att ha hanterat känslor, missförstånd, oordning och frustration och att därefter ha landat i konstruktiva gemensamma lösningar med glädje och tillförsikt
- För att samordningsteamen visar hur integrerad samverkan kan byggas i tanken och i praktiken
- För att samordningsteamen ger hopp om en bättre, mer färdig, välfärd
- För att frön som har planterats har slagit rot och behöver fortsatt stöd för att utvecklas, både hos individer som har saknat hopp och för myndigheterna som har tidigare saknat vägar
- För det fantastiska stöd de redan har fått av myndigheternas personal, för den uppslutning och nyfikenhet som har präglat hela det första året

Bubblare: Finsam i Almedalen, Slutrapport för projektet RESAM, Slutrapport för projektet Kvinnocoacher, Samordningsförbunden på SVT nationellt, Socialt företagande och Finsam, Mest lästa inlägget: "Räckia hvarandra handen", Busshållsplatsen och samrådet med huvudmännen, NNS samarbetet om samordningsförbundens årsredovisningar, Marie Fridolf och jenkan...

Här är listan i kortformat:
1. Samordningsteamens första år
2. Det egna budgetanslaget för samverkan och finansiell samordning
3. NNS blir en förening
4. Riktningen mot integrerad samverkan
5. "Det lönar sig": Samordningens samhällsekonomi
6. Beredningsgruppen blev utvecklingsgruppen
7. Det låga försörjningsmåttet i Norberg
8. Regeringsbeslut om momsen
9. Succén med länsgemensamma utbildningsinsatser
10. Konceptualisering kring samordningsförbundens olika roller

Hur gillar ni listan? Vilka är era topp-tio? Kommentera gärna. Nästa år börjar vi om med en ny kula.