Ledare/n/na vill ha mer samordning

I förra veckan var lyckan hög då DN:s ledare (DN 121003) äntligen visade stor medkänsla för samordningsarbetet och propagerade för mer samordning och mer individanpassning för människor i behov av stöd av flera myndigheter. Det är en otrolig läsning att ta del av. Ledaren i dagstidningen (som är Sveriges största) var inspirerad efter att ha hört en utfrågning anordnad av socialförsäkringsutskottet i riksdagen dagen före. Bland annat återberättade de AF:s generaldirektörs ord om personer som kommer till deras arbetslivsintroduktion har i snitt varit borta elva (11!) år från arbetsmarknaden. Jag ska återge en del av ledartexten för det är så inspirerande att läsa men i texten ryms också en del som behöver belysas mera. Jag kommer också här att vidareförmedla en del från själva utfrågningen i riksdagen - för det är så otroligt. Flera ledare, inte bara DN, framhåller finansiell samordning och den goda grund som den är för att göra mer av det som behövs.

Men först DN (Jag fetskriver det jag gillar mest):

Men vad som är fysiskt, psykiskt och för all del socialt är en väldigt fyrkantig uppdelning. De flesta av oss är inte hundraprocentiga rätvinkliga. Det finns upphöjningar, nedsänkningar och skavanker lite varstans.

För dem som är extra kringelskrokiga i sina konturer riskerar denna fiktiva uppdelning att stjälpa mer än att hjälpa. Istället för att få hjälp med det man skulle behöva, får man den hjälp som myndigheten man för tillfället har anvisats kan erbjuda.

Det finns egentligen två val. Antingen ger vi upp och säger att en stor grupp människor är dömda till livslångt utanförskap. Eller så vänder vi på frågan och låter myndigheterna anpassa sig efter människorna i stället för tvärtom.

Det finns en klar poäng med att permanenta de försök som gjorts att samla arbetsförmedling, försäkringskassa och socialtjänst under ett och samma tak. Exakt hur det ska gå till rent organisatoriskt måste först utredas på längden och tvären. Men det är åt mer, inte mindre, samordning och samarbete vi måste gå. Det är åt mer, inte mindre, harmoniserade ersättningsnivåer i de olika trygghetssystemen. Det är åt mer, inte mindre, individanpassad hjälp.

Det är den enda vägen framåt.

Vaddå "permanenta de försök som gjorts att samla arbetsförmedling, försäkringskassa och socialtjänst under ett och samma tak"? Om man menar finansiell samordning så är det inte ett försök; det är redan permanentat. Se lagen om finansiell samordning (2003:1210). Eller menar man SKL:s önskan om "En gemensam ingång"? Vad jag vet pågår inga försök. Däremot har flera samordningsförbund stöttat samlokalisering och ett närmare samarbete mellan myndigheterna har utvecklats överallt där det finns samorndingsförbund.

Så jag gick till källan och har kollat mig igenom utfrågningen. Den finns på riksdagens hemsida i videoformat. I anförandet från SKL:s Leif Klingensjö nämns inte den finansiella samordningen men däremot säger han:

...måste samordna insatser vad gäller de långvariga med besvär inom A-kassa, inom sjukförsäkringen och inom det ekonomiska biståndet. Det är där vi har den stora utmaningen både för enskilda och för kostnaderna.

Han nämner vidare att en ny samordning behövs och hänvisar till goda erfarenheter från ett projekt mellan Malmö stad, arbetsförmedlingen, försäkringskassan och hälso- och sjukvården i Malmö som heter SAMS. Jag googlade på SAMS och Malmö och fann en ganska gammal powerpointfil om ett projekt för nollklassade sjukskrivna. Annars svårt att veta vad det är han syftar på men det är inte svårt att anta att SKL framhärdar sin idé om "En gemensam ingång".

Dan Eliasson, generaldirektör vid Försäkringskassan, säger i sitt anförande följande:

Det kanske allra viktigaste med rehabiliteringskedjan tycker jag är, visserligen att det finns fasta tidsgränser men rehabiliteringskedjan kräver att alla parter kring den som är sjukskriven sluter upp och samverkar för att underlätta individens återgång till arbete... Detta är otroligt viktigt... Rehabiliteringskedjan har aktiverat partnerskapen på ett annat sätt än tidigare. Det är min bedömning.

Dan Eliasson pratar vidare om hur stolt han är över Försäkringskassans arbete på området och nämner bl.a. hur nya samarbetsformer utvecklas mellan Arbetsförmedlingen och hälso- och sjukvården. Han nämner varken kommunen (och behovet av social rehabilitering som jag av erfarenhet vet är stor hos individer med många års utanförskap) eller samordningsförbunden. Det gör han dock i utfrågningen efter anförandena. Då säger han följande om varför sjuktalen har sjunkit de senare åren (igen jag fetmarkerar det jag gillar extra):

[attitydpåverkande program har haft betydelse] ... men också aktiviseringen av berörda myndigheter. Det är helt klart att samarbetet mellan berörda parter ser annorlunda ut idag än vad det gjorde för sju-åtta år sedan, kanske bara tre-fyra år sedan. Vi har betydligt mycket mer, högre grad av samverkan mellan AF, hälso- och sjukvård, kommuner och vi än vad vi har haft tidigare. Och det är kanske, herr ordförande, en fråga som underskattas när vi pratar om rehabiliteringskedjan. Vi pratar ofta om tidsramarna, tidsramarna i försäkringen. Jag skulle vilja att vi ännu mer fokuserade på vad vi gör tillsammans för att hjälpa människor till egen försörjning och återgång i arbete. Jag tycker den stora kraften ligger i att vi utvecklar vår gemensamma samhällskompetens kring den enskilde.

Längre fram i utfrågningen får Leif Klingensjö svara om samordningen. Han säger att lösningen är inte att föra över individer från en myndighet till en annan, istället:

...måste [myndigheterna] göra rehabilitering gemensamt. Vi tror att det finns mycket att lära av den finansiella samordningen där man har hälso- och sjukvården med på ett sätt som man kanske inte alltid har i det vanliga... Inom den finansiella samordningen finns det [samarbetet?]. Vi vill utveckla den. Vi tror det måste bli stabilt i riket. Nu finns den på vissa håll, i olika grad. Det finns mycket att lära där. Det är den väg vi tror på. Åt det hållet vi tror, vi måste göra det gemensamt.

Och så kommer Dan Eliasson, som säger till slut angående en fråga om de aktiva insatser som finns för målgruppen med långvarig sjukskrivning. Han nämner insatser på flera håll men säger också tydligt och stolt:

Vi har mängder av insatser genom samordningsförbund.

Är det bara jag men det verkar som att den dag de högsta ledarna börjar prata aktivt och publikt om finansiell samordning och om samordningsförbunden då har någon sorts gräns överskridits. I positiv bemärkelse inte bara för förbunden själva, men allra mest för de mest i behov av samhällets gemensamma stöd. Nu kom flera bra saker på en gång: Samordningen i media, på en av de bästa ledarplatserna. Samordning i Riksdagen i utfrågningen. Samordning uttalad hos statens främsta företrädare på chefsnivå. Samordning - ännu ett steg framåt eller som DN skriver - ingen väg tillbaka.

PS. En sista reflektion efter ha sett utfrågningen i Riksdagen. Många myndigheter och experter på plats men ingen från samordningsförbunden själva. Kanske vore det på sin plats nästa gång?

Gunnar Axén med följe besökte Samordningsteam Sala

Igår kom alla moderata riksdagsledamöterna från socialförsäkringsutskottet till Samordningsteam Sala för ett nästan två timmars långt möte om verksamheten, samtal med ett par deltagare och om framtiden för samordnad verksamhet. Särskilt samtalen med två av deltagarna gjorde stort intryck.   

- Det var ett mycket intressant besök. Extra roligt var det att höra två av deltagarnas egna berättelser som visar att rätt insatser ger resultat säger Gunnar Axén, ordförande i socialförsäkringsutskottet.

Deltagarna berättade modigt om deras långa utanförskap, om hur de har kämpat länge med psykisk ohälsa och att stå långt från arbetsmarknaden. Kontrasten var stor när de berättade att de efter nio resp fyra månader i teamet ser på sig själva med helt nya ögon, hur de ser på framtiden med tillförsikt och med nyvunnet självförtroende. Den ena av deltagarna började i veckan på folkhögskola, den andra börjar inom kort en praktik på en butik - för båda var detta otänkbart bara för några månader sedan.

Riksdagsledamöterna tillsammans med Anette
och Sara-Stina. Gunnar är tvåa från höger, bakre raden

Riksdags-ledamöterna imponerades stort av berättelserna och undrade hur deltagarna förändrade sina liv. Samordnings-team Salas verksamhet har inneburit en klar skillnad för deltagarna. Den myndighetsgemensamma verksamheten där Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Sala kommun och Landstinget Västmanland alla kommer samman för att driva och utveckla ett samordnat stöd där deltagarnas individuella behov sätts i centrum. Anette Hägglund, Claes Pettersson och Sara-Stina Klingberg från teamet berättade om deras arbetssätt, hur deltagarna är med och formar verksamheten och hur de så konsekvent överlämnar "bollen" till deltagarna samt ger stöd på en mängd olika sätt.

Alla av deltagarna har en komplex situation, med flera olika myndighetskontakter, som alla gör olika saker. Teamet svarar både mot myndigheterna och deras planering och för den individuella coachningen mot arbetslivet. Riksdagmöterna hade gott om tid att fördjupa sig i teamets filosofi och hur aktiviteterna skapas och utvecklas.

- Samordningsteam Sala hjälper människor att bryta utanförskap och få nya chanser i sina liv, säger Gunnar.

 

Vi hade även tid att prata om integrerad samverkan och de strukturella förutsättningar för att trygga Samordningsteam Salas verksamhet. Det mogna ledarskapets roll, både politiskt och hos tjänstemännen lokalt och regionalt spelar stor roll för utvecklingen av denna typ av verksamhet. Gunnar Axén och riksdagledamöterna tog med sig vad de kan göra för att stödja processen.

-Vi kommer fortsätta att prioritera aktiva insatser och samordningsverksamhet för att fler ska få möjlighet att komma åter till en gemenskap som utbildning eller jobb.

 

Jag vill avsluta detta inlägg med ett längre citat från Gunnar, ett citat som genomsyras av ett engagemang och avslutas med ett löfte.

...men vi får göra vad vi kan och ni får göra vad ni kan för att visa att det faktiskt ger resultat. För det vi behöver ha med oss när vi inte vetenskapligt kan belägga att detta fungerar med kontrollgrupper och så, så måste vi kunna berätta om de fall vi ser, när det fungerar, om vilka förändringar det skapar i människors liv och framtid. Och då måste vi hitta dom argumenten. Men att vi fick det som ett anslag på statsbudgeten och man får då ett visst tre års perspektiv på det hela, visar ändå att vi rör oss framåt och vi är övertygad om att det är en viktig verksamhet. Vi får kämpa vidare och helst borde vi få budgeten lite tidigare än när riksdagen fattar beslut...

Men ni har allt vårt stöd och förtroende med det ni arbetar med. Vi gör vad vi kan, vi lovar. Ett jättestort tack att vi fick komma hit idag och inte minst [de namngivna deltagarna]. Det var verkligen värdefullt.

De som var där var de moderata riksdagsledamöterna i socialförsäkringsutskottet:

Gunnar Axén

Mikael Cederbratt
Lars-Arne Staxäng
Saila Quicklund
Gunilla Nordgren
Eva Lohman