Intervju med Ingvar Nilsson

Social investering och sociala investeringsfonder är på mångas läppar just nu, både lokalt och runt om i landet. Idén sprider sig som en löpeld bland främst kommunerna i Sverige. Det är en veritabel stormvind. Ett fyrtiotal kommuner har även kommit långt med inrättandet av sådana fonder, Norrköping och Malmö nämns som särskilt innovativa.

Under senare tid har det även kommit fram i media mycket påtagligt. Första sidan på DN 130103 med flera sidor inne i tidningen om en samhällsekonomisk undersökning av kostnaderna för gatuvåld. Det var även en (något förvirrad) artikel på ledarsidorna dagen efter. Likaså har facktidningar som Kommunal Ekonomi börjat tycka till (nr 6, 2012) och Dagens Samhälle (nr 27, 2012) lämnat stort utrymme åt det framväxande fenomenet.

Så jag har tagit chansen att prata lite med den som jag känner till, är Mr Social Investering i Sverige, nämligen den oförtröttlige nationalekonomen Ingvar Nilsson.

JW: Det skrivs mycket om social investering just nu, håller du med?

IN: Det är galet. Sedan vi nästan släppte rapporten om gatuvåld har social investering tagits upp i ekot, SVT, TV4, GP, Expressen, ledaren på DN.

JW: Artikeln i Kommunal Ekonomi, av styrelsen för Rådet för Kommunal Redovisning (RKR) förbryllade mig. Menar de att det är ok med social investeringsfond bara vi inte kallar det för en investering?

IN: Jag tror artikeln speglar en kluvenhet på SKL. Det behöver inte vara ett problem bara man inte bryter mot formella regler. Inom SKL har man genom Modellområdesprojektet och nu Psynk kommit nära begreppet social investering och väldigt nära begreppet social investeringsfond. Vi har försökt tänka annorlunda. Det vi pratar om, jag och Anders Wadeskog, är resurshushållning av svåra problem. Man kan jobba med social investering från olika håll. För vår del är social investeringar endast det första, och kanske nödvändiga, steget. Det är på intet sätt tillräckligt. För att uppnå långsiktighet och helhetssyn samt undvika onda cirklar måste vi förändra organisationsstruktur. Vi måste förändra styr- och uppföljningssystem. Och vi måste förändra ersättningssystemen. Det hänger ihop. Jag har svårt att se social investering utan att man också ger sig på det andra. Social investering är inte en bokföringsteknisk fråga. Det handlar om god ekonomisk hushållning och hur når vi det?

Jag tycker att SKL kring denna fråga har två roller. På kort sikt bidra till praktiska lösningar för hur man kan hantera och bokföra sociala investeringar - där tycker jag att bl.a. Stefan Ackerby har gjort ett bra jobb. På lång sikt tycker jag att uppgiften är att driva frågan om regelförändring så att det blir ännu enklare och lättare att arbeta med detta perspektiv.

 

JW: Så är det något problem då?

IN: Nej, jag säger skit i det! Kör! Det är otroligt enkelt så länge man hanterar det som i Malmö, Ale eller Norrköping. Det blir ett problem om man stoppar in det i kommunens investeringsbudget. Jämför det med påståenden om att det inte går att samverkan p.g.a. sekretessen. Det är klart det går! Man får titta på tillämpningsanvisningarna. Så är det med social investering också. Det går absolut att rucka på det ekonomiska balanskravet. Se tillämpningsanvisningarna i exempelvis Malmö.

Detta är delvis också en inställningsfråga hos kommunala ekonomichefer. Det finns dom som i stort sett direkt säger - det går att fixa - det löser sig. Så har ekonomichefen t.ex. i Norrköping agerat. Men det finns också dom lite mer konservativa eller kanske ängsliga som tvekar. Ibland har man löst det genom att kalla den sociala investeringsfonden något helt annat, t.ex. "folkhälsopolitiska medel". Så ser det som om man gjort i Luleå... Men tänket och handlandet är precis detsamma.

JW: Är detta en politisk fråga?

IN: Det är sjävklart en politisk fråga. Förutom att hitta en teknisk lösning måste man lobba för en lagändring. Alla politiska partier är intresserade. Och det kommunala intresset är nästan gränslöst. I dagsläget är det 40 kommuner som har sociala investeringsfonder. Och det är 30 till i år som har gått utbildningsomgångar med oss. Social investering innebär ett mentalt perspektivsskifte, ett nytt synsätt på prevention. Ibland är begrepp och ord oerhört viktiga för hur nya tankesätt kommer till.

JW: Hur ser revisorerna på social investering?

IN: Det är faktiskt så att balanskravet är inte överordnat för revisorerna utan det är god ekonomisk hushållning. Det borde paradoxalt ge stöd åt social investering. Social investering öppnar dörren för ett nytt ekonomiskt tänkande. Det har en oerhört stor lärpotential. Vi kommer att göra kalkyler på nya sätt, likadant förändras uppföljningen helt. Social investering skapar nytt lärande - var stoppar vi in pengar för att få maximal effekt? Det förändrar tänkandet hos alla. Praktiker tänker ekonomi. Och ekonomerna tänker verksamhet. Bara det förändrade tankesättet har en stor hävstångseffekt.

JW: Några avslutande reflektioner?

IN: Jag har en ny reflektion efter möte med en ekonomisk direktör i ett landsting som sa: I stort sett allt vi gör kring barn och unga är ju investeringar. Mitt svar var: Ja, så är det. Men betraktar vi det som långsiktiga investeringar och fattar beslut med denna utgångspunkt eller ser vi det som, eller behandlar det som, kortsiktiga kostnader och agerar därefter? Det jag ser i alltför hög grad är det senare och det leder ofta till dålig ekonomisk resurshushållning. Kring människor i utanförskap finns det ett par enkla stickord som krävs för att nå effektiv resursanvändning - Långsiktighet och Helhetssyn. Det första leder till social investeringsperspektiv. Det andra till samverkan.

Fotnot: Tack Karolina Berglund, ekonomichef i Fagersta kommun för material och underlag. Och lite skvaller - grattis Hallstahammars kommun som den 17 december fattade beslut om att inrätta en social investeringsfond (se beslut i KF §227).

Andra om årets bästa i samverkan

Under december månad har jag samlat in lite citat och bilder från folk jag har mött i olika sammanhang. Till alla har jag ställt samma fråga (i alla fall till de som jag kom ihåg att ställa frågan till - ursäkta alla jag glömde ställa frågan till...).

Q: Vad upplevde du var det bästa som hände i samverkan under 2012?


Peter, Elin, Cecilia och Henrik

Peter Johansson, förbundschef Samordnings-förbundet Östra Östergötland
- Det bästa som hänt under 2012 var när vi äntligen kunde sjösätta NP-Samverkan (neuro-psykiatriska funktions-nedsättningar). NP-Samverkan är en modell som vi arbetat fram under flera år och som bygger på att myndigheters resurser och "verktygslådor" samordnas kring varje enskild individs behov, förutsättningar och möjligheter. Förbundet har stärkt upp med ett utredningsteam och coacher/projektledare, skapat forum för samordning och samarbete mellan myndigheterna. Glädjen var stor då vi hade alla myndigheters chefer samlade och gick igenom den gemensamma avsiktsförklaring som alla ställde sig bakom.

Elin Asplund, förbundschef Samordningsförbundet Botkyrka
- Steget mot mer långsiktiga samverkansinsatser för deltagare i Botkyrka.

Cecilia Abrahamsson, processtödjare Samordningsförbundet Göteborg Hisingen
- Välfärdskonferensen!

Henrik Svedberg, förbundschef Samordningsförbundet Göteborg Nordost
- Viljan och engagemanget att utveckla samverkan har varit stort under 2012.

Bengt

Bengt Lekström, boendestödjare Surahammars kommun
- Att den lösningsfokuskursen anordnades och att vi fick gå den. Den har varit väldigt givande.

Hans och Sirkka

Hans Dahlman, folkhälsostrateg Västmanlands Kommuner och Landsting
- Utifrån folkhälsostrategin gjorde vi en dag kring uppföljning av strategin. Den visade mycket tydligt på vad vi behövde göra mer av i framtiden.

Sirkka Nilsson, områdeschef grundskolan Hallstahammars kommun
- Vår kommunala satsning på "trygg och säker kommun". Det är förvaltningsövergripande och tvärsektoriellt.

Hans igen
- Den har verkligen visat på de personella resurser som finns i kommunen.

Sirkka igen
- Som en konsekvens av detta är ärendet om social investeringsfond i kommunstyrelsen ikväll!

Anette, Lena och Anna-Cari

Anette Häggqvist, verksamhetsledare Samordningsteam Sala, Sala kommun
- Jag upplever att fler och fler börjar tänka långsiktiga och hållbara steg….vilket i sig tyder på en större medvetenhet om att samverkan och helhetstänk är centrala tillvägagångssätt för att nå dit!

Anna-Cari Calander, kurator vid Samordningsteam FNS, Sala och Hallsta/Sura, Landstinget Västmanland
- Att landstinget kom med i Samordningsteamens verksamhet!

Linda, jag och Ann-Kristin

Linda Anderfjäll, samordnare Samordnings-förbundet Västra Mälardalen
- Bästa ögonblicket för samverkan i KAK, upplevde jag som att alla myndigheter slöt upp kring en angelägen målgrupp: unga personer i utanförskap. Vi samlades 13 december för att tillsammans lära oss mer om unga som varken studerar eller arbetar och fick ta del av berättelser från de fantastiska personer som jobbar för dessa unga.

Ann-Kristin Ekman, samordnare Samordningsförbundet Västerås
- Det bästa som hände i samverkan under 2012 när det gäller Samordningsförbundet Västerås och dess fyra parter, och för min egen del, var när de i god samverkansanda  tog ett inriktningsbeslut att verka för att införa en Integrerad VästeråsSamverkan, d.v.s. att inte enbart samverka med tidsbegränsade projektinsatser, utan även bygga lokal samverkanskultur och etablerade lokala strukturer där parterna tillsammans ger direkta, stabila och långsiktigt tryggade fördelar för individer med komplexa samordningsbehov. Detta genom att införa Samordningsteam, med individens fokus i fokus, i ständig utveckling!


Vill du vara med i presentation och själv besvara frågan? Kommentera efter inlägget eller skicka ett mail till jonas.wells@fagersta.se, så publicerar jag det. Ha ett fantastiskt gott nytt samverkansår!

FINSAM Nätverkskonferens 2011

Nu har jag funderat en stund om nätverkskonferensen 13-14 april i Norrköping. Jag vill förmedla de stora nyheterna och lite skvaller, positivt sådant, som uppkom där. Som alltid var det fantastiskt kul och inspirerande att träffa kunniga och drivna Finsamfolk från hela landet. Seminarierna/workshopen var också väldigt spännande (kommande blogginlägg om något från dessa). Konferensen började också bra med kommunalrådet Lars Stjernkvist som pratade om finansiell samordning som en "framgångssaga", den långa historiken i Östergötland med Finspång och Finsam som en "vågbrytare". Finsam som gör gott för enskilda individer men också sprider en idé - att vi åstadkommer mer när vi jobbar tillsammans. Av det som stack ut nyhetsmässigt från konferensen vill jag fokusera på fyra saker, fyra "vad är grejen" saker som jag uppfattade det. Jag tar dem en och en.

Ge en miljard till samverkan!

Försäkringskassans representant och tillika ordförande i Nationella Rådet Ulrika Persson säger att det behövs mer resurser till samverkan mellan myndigheter. Ulrika Persson visade sin entusiasm för samverkan vilket alltid är ett hoppingivande tecken, även för Finsam. Jag frågade henne efter konferensen om ett klargörande. Hon berättade att detta inte bara är ett personligt uttryck utan budskapet är i allra högsta grad utifrån myndigheten Försäkringskassan och hela Nationella Rådets aktörer. Hon refererar till den skrivelse som Nationella Rådet tog initiativ till och som aktörerna skrev under redan 2009. Hon vill mena att denna skrivelse fortfarande är aktuell, kanske ännu mer idag. Då när skrivelsen gick till regeringen var anslaget för samverkan ungefär dubbelt så högt som det är idag. Ulrika ville dock klargöra att miljarden inte avses gå enbart till den finansiella samordningen och samordningsförbunden, utan till alla samverkansformer (idag tre stycken). I samtalet tog Ulrika även upp behovet om en bättre finansieringsmodell för Finsam. Hon sa vidare att det kommer att ske en översyn av finansieringsmodellen, kanske redan under 2012 kan det komma någon nyhet om det. Värdefulla nyheter tycker jag från en strategisk placerad person. Jag är väldigt glad för Ulrikas och de centrala aktörers engagemang för Finsam. Det är viktigt att faktiskt sprida denna nyhet. Även om den är nygammal, är den, med Ulrikas aktualiserande, kanske ännu mer angelägen idag än då.

Ulf Kristersson vill ha evidens

Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister, gästade konferensen och talade nästan uteslutande om de förändringar i socialförsäkringssystemet som var aktuella just denna dag. Jag skriver "nästan". Mot slutet ställde moderatorn ett par frågor om hans syn på Finsam. (Det var ju ändå en Finsam konferens.)

Trots att han bekräftade problemen med resurstilldelningen leverade han två tankar som ockuperade tankarna hos många långt efter att han hade gått. Den första utgår från den retoriska frågan, "vad har vi evidens på?". Ulf Kristersson menade att han var besatt av tanken av systematiska utvärderingar. Det kanske är okontroversiellt att säga detta men utifrån den samlade skaran av Finsam folk, den långa historiken och inte minst den genomgång Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) gjorde 2010 av förbundens utvärderingar ställer det ett antal frågor, frågor som skulle ha behövt ställas innan Ulf Kristersson snabbt avvek.

Begäran om (ännu mer) evidens är inte okontroversiell. ISF visade i sin genomgång av utvärderingarna inom samverkan att Finsam har "bäst förutsättningar för att lyckas utifrån både deltagarnas och organisationens perspektiv" (ISF Rapport 2010:2). Samtidigt ligger resultaten i linje med den etablerade forskningen. Lägg därtill den långa historiken med flera försökverksamheter mellan 1991-2006 och andra statliga utredningar inom rehabiliteringsområdet. Vilken evidens är det som saknas och hur ska det riggas?

Enligt förarbetena till lagstiftningen om den finansiella samordningen (2003:1210) finns tre motiv för den finansiella samordningen: sektoriseringen (den fragmenterade välfärdsorganiseringen), individen (som faller mellan stolarna, i behov av samordnat stöd) och samhället (ett plus ett blir tre). Vilken evidens behövs för varje område? Jag har ställt denna fråga till Ulf Kristersson per mail. Om jag får svar lovar jag att publicera det här. I väntan på svar vill cynikern i mig gärna säga att denna begäran om evidens maskerar en försiktighet att politiskt hantera sektoriseringen. Optimisten i mig vill gärna säga att intresset består och t.o.m. långsamt ökar från centralt håll för samordningens möjligheter genom Finsamlagen.

Ulf Kristersson vill "kunna stoppa in Finsam i existerande strukturer"

Ja, han sa faktiskt så. Vi var många som undrade vad han menade med detta. Han sa "Finsam måste vara skalbart". Intressant om han menar att det ska finnas i hela Sverige och att förbunden ska ha en viss volym. Men att därefter säga att det ska kunna stoppas in i existerande strukturer. Que? Finsam finns för att det inte finns existerande strukturer för kommun, landsting och stat att gemensamt anpassa, utveckla och stödja lokal samverkan. Vad skulle vara alternativet? Att slå ihop myndigheterna, eller att ge ett uppdrag åt någon myndighet att ansvara för samordningen? För mig och många andra var detta obegripligt. Jag har bett om att få ett klargörande om detta också från Ulf Kristersson. Jag har ställt denna fråga till honom och återkommer vid svar:

Om att få Finsam in i existerande strukturer. Vad menar du? Finsam är ett svar på att det alltid kommer att finnas ett motstånd till samordning i ett sektoriserat system där olika aktörer har hand om olika ansvarsområden, och där de dessutom är relativt självständiga i förhållande till varandra. Utan att i grunden väsentling förändra de existerande strukturerna, d.v.s. inom och mellan kommun, stat och landsting, har jag väldigt svårt att veta vad du menar. Finsam är så mycket mer än bara insatser. Många jobbar med att utveckla samarbetet, förändra tänkande, allt för att underlätta individ- och samhällsvinster till följd av bättre samordning.

Historia skrevs i Norrköping

Det var inte många som märkte det men historia skrevs i Norrköping i och med Nationella Nätverket för Samordningsförbund (NNS) beslut på årsmötet att ge styrelsen uppdrag att förhandla med IFFK om ett samgående. IFFK har sina rötter i Sveriges Allmänna Sjukkasseförbund som startade 1907. Förberedelserna till bildandet av Sveriges Allmänna Sjukkasseförbund togs faktiskt i Norrköping 1905 som ett svar på behovet om ett samarbete på riksplanet mellan de olika lokala sjukkassor. Den blev så småningom Försäkringskasseförbundet men ombildades till IFFK 2004 när politikerrollen inom Försäkringskassan försvann. Den nyvalda styrelsen för NNS fick av årsmötet att återkomma med ett förslag på nya stadgar som ska presenteras på en av NNS arrangerad höstkonferens. Att NNS blir en förening är ett viktigt steg tror jag för att Finsam ska synliggöras vilket för övrigt också var temat för hela konferensen. Möjligheterna att bilda opinion, marknadsföra möjligheterna och driva utvecklingen (läs samordningen) framåt är ändå det, tror jag, som håller ihop Finsam, både lokalt och nationellt. Det kan inte finnas för få företrädare för samordningens möjligheter, inte i ett så sektoriserat system.