Årets tio bästa i samverkan (plats 10-6)

Vilket år det har varit! Den lokala samverkansprocessen går från styrka till styrka, individer med långvarigt beroende av försörjning via myndigheterna har fått kvalicerat stöd och nya organiseringar i samverkan sätter sig ännu ett snäpp. Nu, strax för jul och nyår, är det en ytterst lämplig tid att reflektera över det gångna året och framförallt påminna sig om framgångarna, styrkorna och de steg framåt som har tagits.

Förra året gjorde jag en tio-i-topp lista som jag vet uppskattades. Jag tänkte göra det igen och inleda med att tacka alla er som hittar hit till Sveriges fortfarande enda blogg med fokus på samverkan och samordningsfrågor. I början på december vid Samordningsbloggens två-årsdag registrerade jag 12 800 sidvisningar. Helt ofattbart. Att ni är så många ger mig mod och lust att fortsätta utveckla tankar och sprida idéer, framförallt andras tankar och idéer. Ni ska fortsättningsvis känna er välkomna om ni vill skriva något, få ut en tanke eller väcka en fråga som rör samverkan och samordning av välfärdstjänster. Jag tror det finns ett stort utrymme att fundera på vad som gör att samverkan fungerar, hur man vänder potentiella hinder till framgång och hur man värderar resultat och effekter. Och jag har inte svaren i min hand men jag ger mig gärna i kast med att söka dem tillsammans med er och andra. Jag tror att det är resan som är hela grejen som gör det så intressant och jag är glad att vi är många som vandrar den. Det behövs för det är ett stort arbete detta, kanske något av det svåraste och mest komplexa man kan hålla på med. Men i slutändan handlar det om bättre välfärdstjänster för de som är mest sårbara för bristerna och för de som kan vinna mest av bra samverkansinsatser. Jag känner till få uppdrag som kan vara viktigare och det är en ynnest, varje dag, att jobba med att utveckla samverkan vidare.

10) Fokus på hur-et
Under året har jag mer och mer varit involverad i sammanhang där fokus har varit på hur samverkan utvecklas istället för vad för samverkan man vill ha. Det har märks alldeles tydligt i de regionala nätverksträffar som jag är delaktig i. Både träffen i Uppsala och i Hedemora fokuserade uteslutande på detta. Vi pratar mer och mer om begrepp som "open space", om "host leadership" och om nackdelarna med samordnarrollen (egentligen ett positivt budskap). Jag tror att vi är på spåret av något väldigt viktigt och nytt - något som kan ge en tydlighet om vad samordnarrollen ska vara duktig på och vilka färdigheter vi behöver ha.

9) Ung Kraft
Det spelar ingen roll hur pass duktiga myndigheterna kan utveckla sin samverkan om inte samverkan också inkluderar arbetsgivarna. Projektet Ung Kraft är en innovativ idé som bygger vidare på förra årets nyheter om Arbetsförmedlingens kampanj "Se kraften", om företag som satsar på social marknadsföring och om en medveten strategi att anställa individer med psykiska funktionshinder. En given höjdpunkt i årets arbete är steget att tänka utanför de fyra parterna och aktivt söka dialoger om hur arbetsmarknaden kan breddas för funktionshindrade. Ung Kraft gör detta.

8) Mer och mer utbildningsinsatser
Västmanland sastar stort på utbildningsinsatser som ett sett att skapa mötesplatser, tillfälle för reflektion och nätverksbygge. Det finns en amerikansk samverkansforskare Branda Nowell som menar om vill man skapa bästa förutsättningar för samverkan, då är det är en fråga om ledarskap. Vill man dock förändra förutsättningarna för samverkan behöver man ändra synsätten i samhället. Att då kunna erbjuda utbildningar, seminarier och konferenser systematiskt, inkluderande flera perspektiv och under lång tid är otroligt värdefullt. Under året har Norra Västmanlands Samordningsförbund arrangerat 17 olika utbildningstillfällen och sammanlagt 621 personer har deltagit. Det är rekord och en alltmer stigande trend hos många samordningsförbund.

7) Innovativt utvärderingsarbete
Utvärdering av samverkansinsatser är svårt och komplext. Men 2012 har innehållit mycket nyskapande ansatser. Jag vill särskilt lyfta upp NNS arbete med hur samordningsförbunden förhåller sig till utvärdering men också några konkreta exempel av bra rapporter. I Uppsala läns samordningsförbund gjordes en fantastisk studie av Tierpsmodellen tillsammans med bl.a. Ingvar Nilsson. Jag vill även lyfta upp Samordningsförbund RAR Sörmlands innovativa arbete med Payoff kring utvärdering av samverkan, inte rehabiliteringen i sig. Sedan bådar ett begynnande samarbete om utvärdering av integrerad samverkan mellan Samordningsförbunden Botkyrka/Huddinge och Samordningsförbundet Östra Östergötland samt Norra Västmanlands Samordningsförbund också gott. Förutsättningarna för ett spännande 2013 är därmed lagda.

6) SRS/ORS på gång
SRS står för Session Rating Scale och är ett enkelt verktyg för att mäta arbetsallians, kanske den viktigaste faktorn för att lyckas i samverkan vare sig det är mellan medborgare och professionell eller om det är mellan professionella. Fyra frågor om man har känt sig hörd/sedd, pratat om rätt saker, om man gillar arbetssättet och om något saknades i samtalet - enkelt men så viktigt. Kopplat till ORS -Outcome Rating Scale - där individer kan följa hur de närmar sig arbetsmarknaden, får vi verktygen för att visa att det är själva processen framåt som är viktigast, inte målet. Det är med glädje jag har sett att SRS/ORS är på gång på flera ställen i landet under 2012, och att flera verksamheter i länet skapar månadsvisa uppföljningar och diagram. Det är verkligen en stor skillnad när vi kan visa hur individer rör sig framåt med stöd av bra samverkan.

Det var plats 6-10. I dagarna kommer slutsummeringen och därefter har jag förberett en liten överraskning...

Integrerad samverkan (2)

Här är en bild som jag har använt på sistone för att illustrera "integrerad samverkan". Den kom ursprungligen från Christian Ståhl och jag hoppas att det är OK att jag förmedlar den vidare och möjligtvis utvecklar den vidare, i alla fall med mina ord.

Bilden behandlar hur vi på olika sätt kan förhålla oss till samverkan, både personligen, i våra arbetslag, organisationsmässigt och i samhället i stort. Pilen visar på riktningen, den önskvärda utvecklingen.

Första bilden kan handla om hur samverkan behandlas som något apart från den ordinarie verksamheten. Det är något man inte har grepp om, det kanske finns t.ex. ett projekt därute som man har dålig koll på. Det kan handla om ett förhållningssätt, ex att "samverkan är inte något jag behöver vara engagerad i, jag har ju mina uppdrag och det är dem som jag blir belönade utav, inte samverkan". I samordningsförbunden kan det handla om ett perspektiv som säger att det arbete är perifert, i marginalen och att medlen i den finansiella samordningen är något tillspetsad "grädde på moset", eller samordningsförbunden får ta det "som blir över". I förhållande till projekt och insatser kan det handla om kortsiktiga, nästan godtyckliga insatser, för att hantera den komplexitet som en mer utvecklad samordning kan hantera. Två-åriga projekt för att hantera neuropsykiatriska funktionshinder i samhället? Känner ni igen det?

Den andra bilden kan handla om "samverkan på fredag" syndromet. Den jobbiga arbetsuppgiften som kräver ett annat arbetssätt gör man sist i veckan, när alla har gått hem och alla är trötta. Det kan vara att det är en person i arbetslaget som vet hur man ska jobba med de svåraste fallen eller att det är bara ett fåtal som remitterar till samverkansinsatser. Det kan också reflektera en obalans i vem som är engagerad för samverkan (när det behövs). Vem är det som drar? Projektmässigt kan det handla om projekt som försöker hantera en delprocess i en större process, eller som samlar vissa av parterna eller kompetenserna men inte de som behövs.

Den tredje bilden är en bild som beskriver "integrerad samverkan". Här är myndigheterna integrerade med varandra när de behöver det. Förhållningssättet präglas av jämnt fördelat engagemang från alla delar i en organisation och detta syns hos varandra. I integrerad samverkan finns långsiktiga insatser, nej, verksamhet som myndigheterna driver tillsammans där individens behov står i centrum. I detta nav samlar sig myndigheterna för att erbjuda en effektiv service för individer som behöver det. Här tänker man förebyggande och utifrån både ett helhets- och ett samhällsperspektiv. I samordningsförbundet kan du exempelvis inte se vilka myndigheter beslutsfattarna tillhör utan alla är engagerade för att stödja den samverkan myndigheterna vill bygga upp långsiktigt. I den sista bilden är gränserna mer uppluckrade, inte diffusa men mer som cellmembraner än som murar. De kan släppa igenom viktiga saker och gör det. Myndigheterna är också välinformerade och kontinuerligt uppdaterade om varandras verksamhet och resurser. Myndigheterna betonar avslutningsvis medberoendet dememellan och agerar gemensamt i den ytan som de behöver vara samorganiserade i.

Glöm inte pilen under ringarna. Den beskriver en riktning, att det är mot integrerad samverkan vi närmar oss. Ingvar Nilsson, nationalekonomen, sa häromdagen att icke-integrerade samverkansinsatser är inte lönsamma på längre sikt. Vidare menar payoff att alla insatser poolar resurser från ordinarie verksamhet. Insatser är per definition redan integrerade med omgivningen. Det går inte att se insatser eller samverkan som något som är dekontextualiserad, apart eller marginaliserad. Riktningen är viktig. Den visar att med momentum (rörelseenergi som byggs på efterhand) går det att röra sig mot mer integrerad samverkan. Från det ytliga och kortsiktiga till det mer förankrade och långsiktiga, med små och säkra steg. Samordningsförbunden representerar för mig ett konkret bevis på ett steg mot integrerad samverkan. Det är en struktur som håller, nu fast förankrat i systemet.

Jag tror att tolkningen av bilden kan utvecklas vidare i takt med att vi lär oss mer om samverkan och hur vi lyckas med integreríngen av den. Ni får gärna tycka till och lägga till!

Så här tjänar sektorerna på samordning

Under Almedalensveckan nåddes jag av intressant information från Payoff om samhällsekonomiska vinster för kommunsektorn, landstingssektorn och Försäkringskassan till följd av insatser genom finansiell samordning. Payoff har nu cirka 40 färdiga utvärderingar att utgå ifrån under en period från 2007 till nu. Detta meddelande från Claes Malmquist, nationalekonom vid Payoff kom i förrgår och presenterades vid torgmötet utanför Finsam/NNS tältet igår.

Samhället
I de tre största klasserna enligt Payoff:s egen klassificering varierar payoff-tiden mellan 7 och 30 månader (medelvärde inom respektive klass). I den klass som innehåller flest projekt är payoff-tiden 10 månader.

Kommunsektorn
Varierar mellan 2 och 19 månader med 9 månader i största gruppen

Landstingssektorn
Varierar mellan 7 och 32 månader med 15 månader i största gruppen

Försäkringskassan
Varierar mellan 13 och 65 månader med 14 månader i största gruppen

Detta är ju oerhört glädjande siffror. Det visar att hämtagning av investeringskostnaden är relativt kort för individer med ofta lång tid i offentlig försörjning med komplexa rehabiliteringsbehov. Under Almedalen kom de redan väl till pass i diskussioner med landsting/regioner, statliga aktörer, politiker från alla läger för att krydda berättelser om lönsamheten med finansiell samordning.

Ryktet om samordningens lönsamhet

Jag har nyss fått siffror från Claes Malmquist på Payoff som imponerar. De har sammanställt resultat från 34 samhällsekonomiska utvärderingar av insatser gjorda genom den finansiella samordningen mellan 2007-2010. Givetvis är insatserna av skiftande karaktär som försvårar sammanställningen men det är ändå intressant. För första gången visas upp en volym som ingen har sett tidigare. För samhället som helhet är:

• Mediantiden för payoff (hemtagen investeringskostnad) är endast tio månader
• Lönsamhet per deltagare är cirka 27 000 kr efter ett år
• Lönsamhet per deltagare är cirka 314 000 kr efter fem år
• Avkastning per satsad krona är 2,55 kr efter ett år
• Avkastning per satsad krona är cirka 9 kr efter fem år
• Deltagarna har ökat sina disponibla inkomster med 20 175 kr

Lönsamhet efter ett år är faktiska kostnader i form av lägre handläggningstid, mindre vårdkonsumtion och ökad produktivitet. För lönsamhet efter fem år gör Payoff en mycket försiktig prognos. På senare tid inkorporerar alla siffrorna även en förstärkt känslighetsanalys som tar hänsyn till faktorer utanför insatserna. Denna avskriver 25 % av resultaten till följd av konjunktur, händelser i individens privata liv och kortsiktiga undanträngningar etc. Denna devalvering av resultatet är inkluderad i ovanstående siffror.

Känslighetsanalysen lär ta udden av ISF:s kritik av Payoffmetoden. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) hävdade att undanträngningseffekter inte hade tagits in i analysen (se sid 46). Därför var siffrorna inte tillräckligt tillförlitliga. Någon alternativ metod har inte tagits fram trots att förbunden har haft ett uppdrag att redovisa effektivitet av den gemensamma finansieringen sedan 2004. Det skulle verkligen behövas ett centralt validerat analysverktyg för samhällsekonomisk utvärdering. I dess frånvaro sker en fortsatt produktion av rapporter, i allt högre takt och volymen ökar därmed stadigt. Vid en enkel surfning hos andra samordningsförbund finns ett axplock redovisade. Slutsatsen är att många samordningsförbund själva ser helt enkelt värdet av att göra sådana undersökningar. Det ingår ofta i deras och huvudmännens beslutsunderlag. Frågan är när förstår de nationella aktörerna och då framförallt finansdepartementet värdet av samhällsekonomiska analyser av samordnade rehabiliteringsinsatser? Det kostar ju även om man inte gör något (eller rättare sagt man gör en massa saker men, med all sannolikhet, inte bättre saker om individerna har samordnade behov).

Med tanke på ovanstående redovisning, var det inte sådana resultat som alla ville se? Och om så, då är det väl dags att göra mera av detta? Finansiell samordning når bara cirka 10 % av behovet (30 000 individer per år). Detta är mycket lågt räknat jämfört med hur andra länder räknar antalet "flerbrukare". I Sverige talas det om 5 % av den arbetsföra befolkningen vilket motsvarar cirka 300 000 invånare. I Norge är det 15 % som var deras underlag inför det stora NAV projektet. Hur som helst lär det finnas utrymme för att göra mer när samhället tjänar så bra på det. Jag som skattebetalare insisterar.