Intervju med Aviva Suskin-Holmqvist

Aviva Suskin-Holmqvist är en ny bekantskap för mig men en person som det ryktas mycket spännande om som en av landets mest erfarna lösningsfokuserade familjeterapeuter. Hon är psykolog, har jobbat med lösningsfokuserat arbetssätt under många år, är baserad i Skåne och hon kommer till vår länskonferens "Lösningsfokuserade ledtrådar 2013" den 1-3 oktober. Aviva kommer att hålla två halvdagarsworkshops under dag 2, den 2 oktober. Den ene med titeln "Vad sysslar vi med egentligen? - Upptäck hur lösningsfokuserade antaganden påverkar våra samtal". Den andre har titeln "Familjesamtal under utredning av barn - Sanning och konsekvens!". Det finns mer att läsa om dessa workshops i den utförliga inbjudan som finns på hemsidan för konferensen.

Som med Chris Iveson har jag gjort en intervju med henne över mailen för att vi ska få lite mer information om vad som driver henne, lite om hennes historia och varför lösningsfokus är viktigt för möten och samtal där förändring är målet. Varsågoda! Här är Aviva Suskin-Holmqvist!

JW: Hej Aviva! Stort tack för att du ställer upp på idén att bli intervjuad! Jag tror att det finns många som är nyfikna på dig och på vad som kan komma att hända när du håller två olika workshops på konferensen. Så låt oss börja: Kan du berätta lite om dig och ditt arbete med lösningsfokus? Vad lockade dig till att arbeta med lösningsfokus?

AS-H: Hej Jonas. Eftersom jag gillar att berätta historier får du ett långt svar på vad som lockade mig till modellen.

Första gången jag stötte på den lösningsfokuserade modellen var 1987, då jag arbetade som terapeut i "Heroinistprojektet" i Malmö (UMAS, lett av H. Korman och M. Söderquist). Jag deltog i ett seminarium med Steve de Shazer och Insoo Kim Berg, grundarna av det lösningsfokuserade synsättet. Insoo, som jag upplevde som varm, humoristisk och mycket vettig, hade ett samtal med en familj som jag träffade vid denna tid. Familjen bestod av Jane, en ung kvinna på 19 år, hennes far och hennes äldre syster. De vuxna var synnerligen oroade för Jane som hade hoppat av gymnasiet och bara verkade slappa och inte kom någonstans med sitt liv. Janes mamma hade dött några år tidigare och jag, tillsammans med min handledare, arbetade efter hypotesen att Jane oroade sig för sin fars ensamhet och förblev hemma för att ta hand om honom.

Sammankomsten mellan familjen och Insoo var ett nöje att bevittna. Insoo var varm och uppmuntrande. Familjemedlemmarna verkade tycka om henne. För första gången sedan jag började träffa dem upptäckte de många bra saker i sitt samspel och Janes utvecklingsmöjligheter. Det verkade som om det Jane först och främst behövde var tre väckarklockor som hjälpte henne att komma upp på morgonen. Jag var såld!

Insoo och Steve lämnade Sverige och min handledare och jag fortsatte träffa familjen en gång i månaden under cirka ett års tid. Inga klockor hade inhandlats, de vuxna fortsatte oroa sig och Jane var oförändrat håglös och oföretagsam. I alla fall verkade det så. Min entusiasm avtog allteftersom. Jag antog därför att lösningsfokuserad kortidsterapi bara var ännu ett ytligt terapeutiskt tillvägagångssätt.

Ett år senare bjöds Insoo och Steve återigen in till projektet i Malmö. Jag frågade familjen om de skulle kunna tänka sig att träffa Insoo igen, de tackade ja.

Insoo inledde med att fråga familjen vad som hade blivit bättre sedan de sågs för ett år sedan. Jane hade hyrt en lägenhet och flyttat. Det var bra, men de vuxna oroade sig för att hon nu levde lika slappt och passivt där istället. Efterhand som Insoo fortsatte fråga efter undantag kom det fram att Jane också hade köpt en hund. Hundar behöver komma ut och de behöver mat. För att gå ut med hunden behöver man faktiskt resa sig upp och gå. Man ska köpa hem hundmat och för det behöver man se till att det finns pengar och så vidare. Jane hade vidare sökt in till en gymnasiekurs på Komvux. Mycket av detta var helt ny information för de vuxna i familjen (och skam till sägandes, även för mig). De blev mer och mer hoppfulla efterhand som samtalet fortsatte.

Jag vill gärna tro att all denna information fanns tillgänglig innan Insoo kom. Men i allt väsentligt hade jag helt missat att följa upp kraften i dessa undantag. Jag hade för ögonen min egen hypotes om anledningen till problemen, och därmed vilken lösning som var mest ändamålsenlig. Vi var alla överens om att problemen verkade vara lösta och därför avslutades terapin. Hur som helst, denna gång visste jag bättre än att tro på det jag hört, så jag följde upp familjen under ett par års tid. Varje gång bekräftade fadern att Jane nu hade kommit vidare med sitt liv.

Jag har förblivit frälst på den lösningsfokuserade modellen alltsedan dess. Jag insåg att genom att vara uppmärksam på information som beskriver undantag från problemet och att vara nyfiken på vad som fungerar i människors liv, blev de förändringsskapande processerna mycket mer effektiva än att tillbringa samtal efter samtal med att försöka övertyga klienterna om att tillämpa mina lösningar på mina föreställningar om vilka bekymmer de kunde tänkas ha. Dessutom var stämningen vid samtalen mycket mer hoppfull, angenäm och förstärkande för klienternas självförtroende (empowering). Detta verkade göra det möjligt för klienterna att börja tillämpa sina egna lösningar direkt efter samtalet.

JW: Stort tack för fint svar, en jättebra inspirerande berättelse! Jag undrar, som nästa fråga, vad hoppas du se hända under dina två workshops i Västerås den 2 oktober?

AS-H: Ja, du…. Den ena workshop vänder sig till mer erfarna lösningsfokus-are, så min bästa förhoppning är att deltagarna får möjlighet att titta på mindre samspel/samtalssekvenser och fundera över:
1) Vilka antagande förmedlas och hur vet vi det
2) Skapa egna interventioner (d.v.s: det finns mer än ett sätt att resonera).
3) Vilka ledtrådar finns som säger oss att vi gör nåt användbart för klienten

Den andra workshop hoppas jag ska ge idéer om förändringsprocessen som en del av utredningsarbete. I synnerhet hur de lösningsfokuserade antagande och samtalsverktygen är användbara under utredningprocessen.

JW: Tack Aviva för dina svar. Så otroligt tydligt! Avslutningsvis vad är du personligen mest intresserad av, kopplat till LF, just nu? Det skulle jag gärna vilja höra!

AS-H: Det jag är f.f.a. intresserad av just nu det är samtal som faller utanför kategorin "lösningsfokuserad mall" d.v.s där man kan köra enkelt första samtalet, andra o.s.v. Jag gillar de samtalen som utmanar min erfarenhet och kräver att jag verkligen lyssnar noga och kan inom ramen för modellen följa klienten/klienterna (eftersom jag jobbar även med familjer och nätverk) och tillsammans med dem skapa ett lösningsfokuserat samtal som är användbart för dem.

För att vara lite tydligare, det kan vara klienter som inte har ett mål för förändring men har ändå tagit sig tid att träffa mig, klienter som inte pratar så bra svenska och vissa frågar verkar inte fungera, samtal med tolk, samtal där jag inte har en aning om vad klienterna säger. Ja lite sånt:)

Hoppas detta är användbart för dig

JW: Stort stort tack, Aviva! Detta är mycket användbart och så så inspirerande!

Lösningsfokuserade ledtrådar 2012

För andra året i rad genomförde de tre samordningsförbunden i Västmanland tillsammans med företaget SolutionClues den uppskattade konferensen "Lösningsfokuserade ledtrådar". Hela 224 personer deltog på någon eller båda av konferensdagarna de 24-25 april. Konferensen och dess tema är ett uttryck för både den relativa starka förankringen för lösningsfokuserat arbetssätt som finns i regionen men också för den samverkan som finns mellan de offentliga institutionerna i Västmanland. Man skulle kunna säga att Västmanland är lite "nördiga" när det gäller lösningsfokus. Flera organisationer jobbar på djupet med metoden och förhållningssättet. Det finns också ett djup på bredden med flera gemensamma utbildningar och annan utvecklingsverksamhet med stor lösningsfokuserad fokusering. Lösningsfokus präglar följaktigen mycket den samverkan, d.v.s. det sätt man samarbetar. Det är på det sättet myndigheterna föredrar att samverka genom, och därför är det viktigt med samordningsförbunden som befäster och ger möjlighet att utveckla syn- och arbetssättet vidare.

Årets konferens dominerades av tre workshops med tre verkliga "höjdare" i lösningsfokusvärlden: Ben Furman, Harry Korman och Björn Johansson. Ben Furman, som många känner till via sina otaliga böcker som "Det är aldrig för sent för en lycklig barndom", "Dubbelstjärna - konsten att skapa arbetsglädje" och "Ficktjuven på nudistlägret", fick ha hela den 24 april för sig själv. Och det var tur det för intresset för hans workshop var så stort att vi fick växla upp lokalen och se över logistiken - men det gick!

Ben Furman inledde med att tala om lösningsfokus förhistoria på Mental Research Institute (MRI) i Palo Alto, Kalifornien. Han uppehöll sig en hel del vid hur de studerade onda cirklar i hur människor upprepade problemmönster. En tidig fråga var - vad är ditt lösningsförsök? D.v.s. ditt försök att komma ur dina onda cirklar. Det fanns tidigt en medvetenhet om att hur vi pratar om problem påverkar hur vi försöka lösa dem. Insoo Kim Berg, korean som hon var, förstod tidigt att för mycket problemsnack inte fungerade så bra i teapeutiska samtal med asiatiska familjer. Dessa familjer ville helst inte svara på vad som var deras problem eftersom det fanns en känslighet för att tappa ansiktet. Så Insoo ställde den kulturellt känsliga frågan - så vad skulle behöva hända här för att du inte skulle behöva komma hit? Genialisk eller hur? - och resten är historia.

Ben berättade andra historier för oss. Inte minst gjorde vi en del övningar om framgång och glädje. Han pratade om motivation (som "andra gör mer än det jag förväntar") och om feedback med kroppsspråket ("folk väljer det om de får välja"). Vet ni förresten hur ni löser mardrömmar på ett lösningsfokuserat sätt? Du går till barnet och säger att alla drömmar har ett lyckligt slut, du har bara inte sett slutet. Hur tror du att drömmen skulle sluta så att det blev en happy ending?

Den 25 april pågick två parallella workshops med Harry Korman och Björn Johansson. Jag gick på Harrys och han är en sköning. Det är svårt att inte bli imponerad av hur säker Harry är i lösningsfokus och hur bevandrad han är. Han gör för närvarande tillsammans med några nordamerikanska forskare mikroanalysstudier av ett antal behandlingsformer framförallt lösningsfokus, MI och KBT. Han berättade att det tar ofta 3-5 minuter in i ett samtal innan behandlaren börjar föreslå åtgärder till ett problem (utifrån en teori eller en orsakskedja). Vi tror så lätt att vi har rätt. Svårigheterna är inte att föreslå rätt lösning. Svårigheterna kommer sen när vi ska få den som har problemet att följa vår lösning. I stort sett är dock alla metoder lika bra, även lösningsfokus. Dock är inte lösningsfokus, för honom, en fråga om effekt.

Harry kan reducera lösningsfokus ner till endast två frågor: Vad vill du och vad händer redan av det? I våra frågor döljer sig våra grundantaganden. Kan ni se vilka antaganden som döljs i de två frågorna ovan? En sak är antaganden om hur verkligheten skapas. På en avgörande punkt skiljer sig lösningsfokus från exempelvis MI och KBT, och det motsvarar skillnaden mellan kognitiv konstruktionism och social konstruktionism. I det förra är verkligheten skapad i sinnet och är ett resultat av en intern process, människans bespeglingsförmåga. I det senare är verkligheten skapad socialt, genom interaktivitet, språk, berättelser och den kulturella kontexten. Harry menar att det inte är antingen eller. Det är dock svårt att se båda samtidigt. Jämfört med MI och KBT är lösningsfokus mer hemma i den sociala konstruktivismen. I den sociala konstruktivismen är all mening, språk, problem, mål och förändringar konstruerat i samarbetet och terapeutens påverkan kan aldrig vara direkt eller global. Terapeuten kan bara påverka i mikroprocesserna.

På Harrys workshop kom vi således in på mikroprocesserna och det användbara begreppet "grounding" - den stund-för-stund process där deltagare i en dialog etablerar ömsesidig förståelse. Han gav exempel på hur fyra forskare kunde ägna dagar åt analyser för endast tolv sekunders videoinspelade samtal. I dessa samtal gick det att se hur samtal inte är rent (som fram och tillbaka med abrupta avbrott), utan ofta är överlappande med inspel som är naturliga och effektiva. Lärdomen är att våra formuleringarna i våra samtal är alltid aktiva och alltid medkonstruerande. Vad lösningfokus gör som andra terapiformer gör i mindre utsträckning är att pumpa upp det som är potentiellt positivt, och pumpa ned det som är potentiellt negativt.

Ett annat förantagande som lösningsfokus gör annorlunda är vad som antas ligga bakom varför folk kommer till terapeutiska samtal. Är det för problem, eller för att de vill ha det bättre? Hur vi besvarar styr vilka förantaganden vi har och vilka frågor vi ställer. Det är därför viktigt att ifrågasätta våra egna förantaganden för att kunna vara ett stöd för den man talar med. Denna förmåga till ifrågasättande är en förmåga som utvecklas med hjälp av lösningsfokus. Ett tips från Harry var att kontrollera dina förantaganden. En avgörande skillnad för honom själv idag jämfört med tidigare är att han går mer sakta fram i samtalen idag. Att gå varsamt fram, inte behöva gå så fort. En lärdom och en insikt.

Hoppas att ni gillar detta skvallrande från en inspirerande konferens som gav många tankar, och som på ett kreativt sätt lyfte fram våra förantaganden för reflektion. Mycket mera från konferensen finns på att läsa på lösningsfokusnätverkets sida. Här finns bl.a. omfattande powerpointbilder.

Årets tio-bästa-lista (del 1)

"Another year over...", så sjunger John Lennon och så är det många som känner i dessa stunder. Tid som dessa är mogen för reflektion och återblick, kanske även en summering av året. Många gör så här års listor av alla dess slag. Så vitt jag vet har jag inte sett en årsbästalista för samordningen i stort eller för den finansiella samordningen i synnerhet. Lite nördigt är det (det erkänner jag villigt), men ibland är det kul att sammanfatta, sätta det gångna året i perspektiv och, för en del saker, sätta punkt. För min del och för samordningsförbundet har det varit ett suveränt år. För drygt ett år sedan startade förbundet denna blogg och vid årsdatumet (den 8/12) hade bloggen tillskansat sig 6 156 sidvisningar och producerat 48 inlägg. Utspritt på året är det 513 sidvisningar per månad. Det är långt mer än jag kunde tro och jag är jättetacksam för alla hejarop och all respons, ideligen positiva sådana. Tack också för allt deltagande. Det har varit en medveten strategi att ge utrymme för andras perspektiv genom bloggen. Med intervjuer, länkar, gästskribenter och positivt skvaller har det varit möjligt att visa lärande, resultat och berättelser från både golv och tak om hur vi tillsammans framgångsrikt kan navigera i vårt organisatoriskt fragmenterade samhälle.

Men nu över till 2011-års tio-bästa-listan!

10. Konceptualisering kring samordningförbundens olika roller
I våras ledde en regional nätverkskonferens till en inspirerande dialog om samordningsförbundens roller och mer konkret om vilka roller ett samordningsförbund kan anta. För vissa såg det ut som en progressiv stege, från det kamerala, till det projektförvaltande, till organisationskonsulten och slutligen till förändringsagenten. Under året, och till och med under en dag växlar jag ideligen mellan dessa roller. Frågan kvarstår i vilken roll samordningsarbetaren är som mest produktiv och effektiv i? Eller den mest optimala mixen? Hur som helst har konceptualiseringen gett mig och andra nya verktyg att diskutera med för en lång tid framöver.

9. Succén med länsgemensamma utbildningsinsatser
En satsning som gick hem, minst sagt. De andra samordningsförbunden i länet, Västerås och Västra Mälardalen, startade i maj 2010. Under hösten närde vi idén att gemensamt genomföra insatser. Utrymmet var stort, tänkte vi, för lärande och tillsammans skulle vi kunde nå fler grupper med allt intressantare arrangemang. Under året genomfördes en konferens kring lösningsfokus med nya idéer om värdledarskap och rutenso från England (Mark McKergow) och mikroanalys av samtal från Malmö (Harry Korman). Med sex veckor för marknadsföring kom under konferensen två dagar cirka 200 deltagare. Det genomfördes även en utbildningdag med samtliga styrelser med Marie Fridolf och Mariann Ytterberg. Och en gemensam dag med beredningsgrupperna, och en projektträffsdag samt en ytterst välbesökt föreläsningsdag kring samhällsekonomisk utvärdering (med Ingvar Nilsson). Totalt kom 340 deltagare till fem gemensamma insatser under 2011. Och när något fungerar är det klokt att överväga, kan vi göra mer? Det gjorde styrelserna och för 2012 har de beslutat om åtta insatser för cirka 535 deltagare. Visst är det en spännande tid vi lever i!

8. Regeringsbeslut om momsen
En följetångare under året som ännu inte är över. Ända sedan Skatteverket beslöt att samordningsförbunden inte kunde likställas med kommunalförbund (genom ett pennstreck som statssekreteraren sa) i ett nyhetsbrev (!) har åsikterna stått isär. Tack och lov att regeringen tog beslut och skrev PM  i slutet av november att det var resultatet av ett förbiseende och att samordningsförbunden egentligen ska ha rätt ha rätt till ingående moms. Tack vare en mobilisering som startade med NNS skrivelse till regeringen i januari, överklagan av ett 60-tal förbund mot Skatteverket och aktiv lobbying gennom NNS, riksdagen och finansdepartementets tjänstemän tog regeringen beslutet överraskande snabbt. Inte att glömma det fantastiska förarbetet av SF Västra Skaraborgs Janet Wohlfarth. Någon gång, kanske när historien är helt över, kan det vara värt att skriva ned denna berättelse, den om hur samordningsförbunden själva hamnade mellan stolarna. En ironiskt framgång i en tillika absurd historia. Tack och lov att den snart är över.

7. Det låga försörjningsmåttet i Norberg
Mot slutet av året kom denna nyhet om det låga försörjningsmåttet för Norberg. Norberg är en bergslagskommun. Bergslagskommuner är kända för sina höga ohälsotal, strukturella beroende av ett fåtal arbetsgivare och utflyttning. Stora kommuner som Stockholm och Västerås är kända för sitt låga försörjningsmått. Kanske beror det på rörligheten, mängden arbetstillfällen eller sin yngre befolkning. Att då Norberg inte bara har lågt utan att den sjunker är anmärkningsvärt. I alla ärendeslag utom sjuk- och aktivitetsersättning ligger Norberg t.o.m. under rikssnittet. Samordningsbloggen frågade varför och fick osamordnade svar från ett kommunalråd, en landstingskurator och en statlig områdeschef. Osamordnade svar som pekade i samma riktning - det goda samarbetsklimatet och det gemensamma arbetet mot utanförskapet. Ett mycket gott exempel på betydelsen av en lokal utvecklad samverkanskultur för att överhuvudtaget kunna utveckla samordnade tjänster. Jag slår vad att Norberg går under nästa år under riksnittet. Är det någon som sätter emot?

6. Beredningsgruppen blev utvecklingsgruppen
Beredningsgruppens resa från 2005 när den startades tog slut under hösten 2011. Från att från början vara ganska formell, med likvärdiga roller, något passiv och reaktiv med hänvisning till att behandla inkomna projektansökan påbörjade den för några år sedan en process av att ifrågasätta sin roll och hur man ville förhålla sig till samverkan i stort. För drygt ett par år sedan ställdes frågan om en stor flora av kortsiktiga projekt verkligen var ändamålsenligt. Det blev rörigt och aningen plottrigt. Kanske det skulle vara färre, mer förankrade, insatser med ett mer samlat och långsiktigt grepp om samverkansutvecklingen. I Firo-termer tog gruppen tog steget från att vara relationsinriktat till att vara uppgiftsorienterad. Denna övergång tappade heller ingen fart när förbundet utvidgades och gruppen växte från sex deltagare till tretton samverkansentusiaster. Under hösten tog gruppen slutligen steget att byta namn för att tydligare markera hur de nu uppfattade sin roll och uppgift. Och en handlingsplan och en budget antogs för gruppens arbete. Gruppen vill strukturerat och metodiskt utveckla samverkan, analysera hur morgondagens samverkan kan se ut, och möta de gemensamma utmaningarna myndigheterna tillsammans anar finns runt hörnet. I forskningstermer har gruppen utvecklats till en innovationsenhet för samverkan. Det är konstigt. I sin bubbla tror man att man är ensam om denna fantastiska resa. Det visar sig att flera andra förbund vittnar om liknande utvecklingar. Helsingborg har en utvecklingsgrupp. Gotland med. Kanske blir 2012 det året då dessa grupper verkligen lyfts fram som en förutsättning för verklig idéutveckling av lokal samverkan.

Detta är slutet på del ett av årets tio-bästa-lista. De sista fem på listan kommer under veckan. En liten julklapp för den som väntar på den. Men den kommer före jul. Jag lovar. Ska bara finputsa lite...

Samtal om lösningsfokus mellan två djupingar

För alla ni som söker något läsvärt på nätet kan jag rekommendera en nyligen upplagd intervju mellan två "djupingar" inom lösningsfokus, Alasdair McDonald och Coert Visser.

Samtal mellan Alasdair McDonald och Coert Visser

Alasdair är psykiatriker men också forskningsansvarig hos EBTA (European Brief Therapy Association). Han har ett djupt engagemang för att kartlägga evidensen för lösningsfokus. Han är en inspirerande person som jag är stolt över att ha träffat ett antal gånger. Coert har jag inte träffat, men hans djupa engagemang för lösningsfokus är lika välkänd som hans goda rykte. Han är psykolog och jobbar med förändringsprocesser inom företag och organisationer.

Intervjun tar upp en rad aktuella frågeställningar om lösningsfokus som t.ex. dess evidens i forskningen och dess applicering inom både coachning och organisationsförändring. Den tar också upp lite om språkanalys och jämförelser med KBT och andra modeller, enskilt och i kombination med lösningsfokus. De vill båda fånga, mer nyanserat, vad som fungerar och inte fungerar i kvalificerade samtal. Intervjun rekommenderas; jag kan inte motstå att tipsa om den för er. Den har inspirerat mig och känns perfekt just nu, en regnig semesterdag som denna. Kanske kan den vara värdefull för er? Inte minst på grund av de många boktips som också kommer fram i intervjun.

Kan avslutningvis tipsa om en ny bok om lösningsfokus som kommer ut i september genom Oxford University Press. Den samlar evidensen och forskningsläget med bidrag av en lång rad djupingar i forskningsfältet, bl.a. svensken Harry Korman och kanadensaren Janet Beavin Bavelas.

Lösningsfokuserade ledtrådar

Under torsdagen och fredagen förra veckan arrangerade samordningsförbunden i Västmanlands län och företaget Clues en konferens under temat "Lösningfokuserade ledtrådar". Konferensen var en stor succé med cirka 200 deltagare från 25 organisationer, framförallt medlemsorganisationerna i den offentliga sektorn. Syftet med konferensen var att föra samman engagerade och nyfikna på lösningsfokuserat arbetssätt. Konferensen erbjöd olika workshops och mycket nätverkande. Inbjudna gäster var Mark McKergow från SFWork i England som talade om Rutenso och värdledarskap samt Harry Korman, SIKT i Malmö som talade om arbete med ofrivilliga klienter.

Med all det engagemang och energi som släpptes loss under evenemanget tog jag tillfället att intervjua några deltagare. Jag frågade om konferensens tema och om de kunde ge mig en ledtråd om vad lösningsfokus betyder för dem. Här är deras svar. Efteråt tillåter jag mig själv att stanna upp och reflektera lite...

Elisabeth Bahngoura, Länsstyrelsen

- Jag jobbar väldigt mycket med att främja samverkan, med processer och försöker förändra saker och utveckla. Då behöver jag inte göra det man alltid gör som identifiera hinder och problem och se vad som ska lösas. Utan istället titta på det som fungerar och så gör mer av det.

Rana Saad Khazaal och Björn Tengelin, Västerås Stad
Rana: - Att komma vidare i samtal och känna att jag kommer någonstans, att jag kan fördjupa mig utan att begränsas. Det finns alltid mer.
Björn: - Det är en personlig utveckling. Jag har hela tiden blivit skolad i ett handledande förhållningssätt där ett frågeställande är i fokus blir det [lösningsfokus] så konkret och är ett enkelt verktyg att ta till även om det är väldigt komplext och små detaljer. Men det är så användbart för det är så konkreta steg i strukturen för att föra ett samtal vidare.

Linda Nilsson, Fagersta kommun
- Att hitta nya vägar till lösningar. Att se det istället för problem.

Sussan Öster, Landstinget Västmanland och Harry Korman, SIKT
Sussan: - Samarbete.
Harry: - Om man vill reducera lösningsfokus till en enda fråga så sa Steve [de Shazer, LF skapare], "What's better?", vad är bättre, men jag har svårt att reducera det till en enda fråga. Så jag vill ha två: Vad vill du? och vad är bättre?
Sussan: - Och jag vill säga det citatet som jag nyligen har lärt mig: "The art of being wise is knowing what to overlook". Då får man ett roligare och faktiskt enklare jobb!

Annika Rydelius Jansson, Landstinget Västmanland
- Utveckling för allt

Per Jonsson och Margareta Berg, Köping kommun
Per: - Det är ungefär som att bygga hus, man bygger lösningar. Det är väl det.
Margareta: - Samarbete. Att skapa tillsammans och sen så blir det en lösning som man, liksom, jobbar fram.

Sven-Erik Ödring, Arbetsförmedlingen
- Förenklat arbetssätt, det är det ju. Vi har en hel del ungdomar som är svåra. Det blir enklare att få dem att prata själva, ett sätt att lära sig att få dem att prata.

Mariana Hede, Västerås Stad
- Att utgå från människors resurser.

Roine Peimer, Västerås Stad
- För mig handlar det om att hitta andra okonventionella, nya lösningar tillsammans för att föra saker och ting framåt.

Eva Pålsson, Norbergs kommun

- För mig betyder det att man inte får glömma den som har någonting som ska bli löst. Man är inte den som löser saker åt andra utan man är några som gör det tillsammans.

Eva Dickfors von Knorring, Landstinget Västmanland

- Hopp. Att se, uppmärksamma, det som fungerar, göra mer av det som fungerar, framåt.

Agneta von Schoting, Sala kommun

- Ja, det betyder jättemycket för mig. Det betyder ett nytt tänk, nya möjligheter, ett helt annat sätt att jobba på. Att få med sig folk utan att bli experten. Det betyder jättemycket, verkligen.

Leif Bergström, Västerås Stad

- Därför att jag tror att en människa är ett universum på två ben och jag kan aldrig lyckas förklara vad den personen vill. Det måste den göra själv.

Lena Våglund, Västerås Stad

- För mig handlar lösningsfokus ledtråd om att ha ett ögonhöjdsmöte där det inte är bottom-up, inte top-down. När jag lägger mer energi på att förstå hur du tänker än att få dig att fatta vad jag menar.

Marcus Strömgren, Landstinget Västmanland

- Framåt, fokus framåt.

Ulrica Sandzén, Samordningsförbundet Norra Dalsland

- LF är ett sätt att bygga en positiv värld och som går att använda i både mikro och makro nivå. Ett sätt att utöka det som fungerar och minska det som inte fungerar utan att egentligen behöva tänka på det.

Vilka fantastiska svar! Så mycket klokhet finns det här. Under dagen gjorde jag en annan reflektion vilket handlar om värderingar och organisation. Nu har jag både gett namnen och organisationen som de arbetar hos. Tänk om jag inte hade namngivit organisationen? Skulle ni se var de jobbar? Och kan ni gissa er till var i organisationen ni finner dem? Det är en reflektion jag har gjort tidigare när förbundet har arrangerat utbildningar för många organisationer samtidigt. Grunden för samordningsarbetet och den samverkan de som jobbar i organisationerna vill ha ligger djupare än stuprören och sektoriseringen. Det finns värden som förenar de som har valt offentlig sektor som sin arbetsplats som organiseringen lätt glömmer bort. Det är skönt att bli påmind om att i verkligheten är det inte så långt för myndigheterna att hitta varandra.