Integrerad samverkan: Status inför hösten

En av Samordningsbloggens syften är att försöka sätta ord på sådant som ännu inte är färdigt, på framväxande ting och på det som bubblar under ytan. Sedan förra året pågår en sådan process kring det framväxande begreppet "integrerad samverkan". Inför hösten (och som ett tal inför stundande sommarsemester) vill jag göra en avstämning om läget.

Integrerad samverkan: Definitioner

Det som började som en lång lokal förprocess med intressanta nya tankar i hur samverkan kan manifestera sig har börjat visa som konturer till en sorts definition. Ett utforskande arbete har gjorts kollektivt med kolleger från flera samordningsförbund (främst i Östra mellansverige) men kanske mest avgörande lokalt med handläggare, professionella, chefer och politiker i Norra Västmanland. I otaliga möten och sammanhang som seminarier, processdagar, i utvärderingsarbete, informationsarbete, planeringsdagar och styrgruppsmöten har vi tillsammans från olika myndigheter fått tid att reflektera om dess innehåll utifrån konkreta händelser/berättelser som på olika sätt visar en förändring som sker i det lokala välfärdsarbetet. Begreppet har visat sig möjliggöra en fördjupad förståelse av utvecklingen. Under det senaste månaderna har vi även försökt få in lite omvärldskunskap - för vi kan inte vara ensamma om att ha fördjupad samverkan. Vi har nyttjat och byggt på Christians Ståhls bild med ringarna, vi har bjudit in och deltagit vid seminarier med Sörmland och Motala/Vadstenas samordningsförbund och deras professionella och chefer. Vi har även under våren processat material från England, U.S.A. och andra länder där ett närliggande begrepp, "integrated care", ger inspiration och referenspunkter, både politiskt och forskningsmässigt.

Under våren har jag försökt samla det som växer fram i en sorts definition. Jag pratar om integrerad samverkan i många sammanhang. Jag har sett observerat och reflekterad över vad som verkar fungera i dialogen med andra, och även om det är svårt, så har jag försökt mig på en definition. Först har jag försökt att lokalisera det som förenar mångas olika bilder om vad integrerad samverkan kan vara. Detta verkar vara generellt gångbart:

• Integrerad samverkan betyder olika saker beroende på vilket perspektiv olika personer kan ha
• Integrerad samverkan kan ge en bild av ett fördjupat tillstånd av lokal samverkan
• Det är bäst förstådd som en samordningsstrategi, som en skillnad till strategier som bygger på överdrivet projektande eller orealistiska implementeringstankar
• Det bygger på ett annat tänkande, i brist på annat tror jag att det bygger på en bredare syn på välfärden, ett system- eller helhetstänkande
• Kanske mest distinkt - individens behov av välfärdstjänster står i centrum för organiseringen. Den brittiske forskaren Shaw skriver: "Att förverkliga integrerad rehabilitering kräver att alla involverade med planering och leverans av tjänster sätter patientens perspektiv som den organiserande principen för leverans av tjänster"

Jag tror vidare att integrerad samverkan innebär ett sökande. Det är ett steg mot någonting nytt, som utvecklar sig allt eftersom. Integrerad samverkan är ett namn för den riktning sökandet tar. Vi vet inte exakt hur det ser ut när vi har kommit dit men vi kanske känner igen den emellanåt och förhoppningsvis allt oftare. Jag har försökt skriva ned detta önsketillstånd:

Integrerad samverkan kan ses framgångsrik när det bidrar till bättre upplevelser av rehabilitering; förbättrade utfall av rehabilitering; tjänster levererade mer kostnadseffektivt över tid, i jämförelse med tidigare arrangemang och/eller andra samordningsstrategier.

Integrerad samverkan kommer till stånd när lokal samverkanskultur och etablerade lokala strukturer och myndigheter tillsammans ger direkta, stabila och långsiktigt tryggade fördelar för myndighetsgemensamma serviceanvändare, särskilt de med komplexa och/eller oförutsägbara behov.

Denna definition kan fungera som en utgångspunkt inför höstens arbete. Jag vill bjuda in alla som vill att utveckla tankarna vidare.

Integrerad samverkan: Nätverk
I slutet av maj genomfördes ett seminarium till följd av ett relativt stort intresse från flera samordningsförbund (styrelseledamöter/tjänstemän) och lokala myndighetsföreträdare för integrerad samverkan. Närvarande var, förutom mitt eget förbund, förbund från Huddinge, Botkyrka, Östra Östergötland, Örebro, Sydnärke. Fler har visat stort intresse: Sörmland, andra förbund i Östergötland och Örebro län, Trelleborg - ja listan börjar bli ganska lång nu. Seminariet var lyckat - flera förbund tänker i samma riktning. Det finns en projekttrötthet, en insikt att det är möjligt att utveckla samverkan ett steg vidare med mer långsiktigt tänkande med stöd av samordningsförbundets unika struktur och finansieringsmöjlighet. Det är också intressant att förbunden som rör sig i denna riktning ser en hel del fördelar, nya möjligheter som kommer fram kan ge större sannolikhet till ännu bättre utfall och upplevelser av rehabilitering. Man kan bland mycket annat ta tag i sådant som annars är svårt, och skapa lugn i det som annars lätt kan vara stormigt. Det är en spännande tid vi lever i och intresset är så stort för detta tänkande att vi ska träffas igen i höst i Örebro. Ett nytt nätverk har bildats.

Integrerad samverkan: Presentationer
Jag har jobbat med att ta fram skriftligt material om integrerad samverkan sedan i höstas, först i seminarieform, i dialog och möten med myndighetsföreträdare, med min styrelse och utvecklingsgrupp. Men det är klart att det är inte tillräckligt. Jag har jobbat fram ett presentationsmaterial och skapat en hemsida åt integrerad samverkan. Alla diskussioner behöver ha en plattform, några utgångspunkter. Hemsidan finns i denna länk och på sidan finns en ganska omfattande presentationsfil med mera om definitioner, om goda exempel och om forskningsläget samt en massa andra länkar/material. I höst kommer ytterligare presentationer - jag ska prata om integrerad samverkan vid en konferens i Oxford, vid en nordisk välfärdskonferens i Göteborg och eventuellt vid ett seminarium arrangerad av det Nationella Rådet i Stockholm. Kanske vi ses där? Jag har lovat mig själv att skriva en artikel om integrerad samverkan som ytterligare kan förtydliga min bild av det framväxande begreppet. Det kommer mer via bloggen så klart. Jag vill dock vara väldigt noga att detta är inte "mitt" begrepp. Jag vill verkligen bjuda in fler i arbetet, diskussionerna - därför trycker jag hårt på att begreppet är "framväxande", och signalerar "en riktning". Jag är också noga med att det växer fram lokalt och att det inte finns en manual eller manuskript på hur man gör det i praktiken. Jag tror det är bäst om man lokalt jobbar fram det som utmärker det lokala samverkansarbetet som resonerar med det man uppfattar är intressant med sin bild av vad integrerad samverkan kan vara. Jag är således jätteglad att tjänstemän från Sörmland, Motala/Vadstena och nu även Trelleborg (det är fler än dessa...) som jag har samarbetet mycket i definitionsarbetet kan ha olika bilder om vad det är och att vi också kan vara entusiastiska åt att begreppet är användbart för oss var för sig och ihop.

Ha det så gott i sommarsolen. Jag ska göra allt jag kan att hålla mig borta från tangenterna från och med imorgon men i augusti är jag tillbaks. Tack för att ni läser denna blogg!

Årets tio-bästa-lista (del 2)

Här är fortsättningen på årets tio-bästa-lista, varsågoda! Ibland kommer julen tidigt...

5. "Det lönar sig": Samordningens samhällsekonomi

Ett syfte med lagen om finansiell samordning är att "underlätta en effektiv resursanvänding". Tanken är att medlen i den finansiella samordningen gör mer nytta för samhället än om varje medlem använder sina egna medel på egen hand. Att slussa kostnader runt varandra, kedjebrevsekonomi som Ingvar Nilsson kallar det eller externalitetsproblem som andra kallar det, leder i det stora hela inte till ett positivt resultat. Ibland måste rundgången stannas upp, fråga om medlen kan användas bättre. Finansiell samordning gör detta. Glädjande var det när vi tillsammans fick ett samhällsekonomiskt resultat via Ungdomsstyrelsens studie av 34 insatser, samtliga genom den finansiella samordningen, som visade sensationella siffror. En payoff-tid på tio månader för samhället är otroligt lönsamt. Så intressant att det kommer en uppföljning av studien nästa år. Desto längre finansiell samordning håller på, desto mer data byggs upp om lönsamheten. Jag hoppas att aktörer från samtliga parter lyssnar och tar hänsyn till det hoppfulla budskapet, "det lönar sig", finansiell samordning effektiviserar offentlig sektor. Tillsammans kan vi göra (ännu) bättre.

4. Riktningen mot integrerad samverkan

Tre bilder och en pil. Vem kunde tro att bilden kunde fånga en så komplex utveckling så enkelt? Bilden med ringarna och S:en kom ursprungligen från Christian Ståhl, ett av de få i forskarvärlden som, på riktigt, har skrivit om samordningsförbunden. Christian undrade med bilden var samverkansarbetet fanns hos en myndighet. När jag kom i kontakt med bilden tyckte jag mig se flera dimensioner i den. Jag såg hur det rimmade med ett tänkande som jag ser tydliga spår av där jag är verksam och jag har sett hur andra har attraherats av det utifrån vad som händer annorstädes. En observation många har gjort är att samordningsförbund hamnar i diskussioner efter några år om implementering av framgångsrika lokala projekt. Problemet är att förutsättningarna för implementering är inte likvärdigt mellan myndigheterna och generellt sett har statens myndigheter små möjligheter att långsiktigt anpassa sin lokala verksamhet till lokalt identifierade behov. Så vad göra istället? Det är här begreppet integrerad samverkan är användbart tyckte många under det gångna året. Integrerad samverkan ger oss en annorlunda, om inte en klart bättre, bild av hur framgångsrikt samverkan kan föreställas. Det ger en tydligare riktning och en fördjupning som enkelt går att kommunicera. Det frigör samverkansarbetet från ett reducerande projektande, och från en uppgiven kortsiktighet. Det leder istället till ett nytt sätt att tänka, nya ord och en annan idé som bättre fångar det nya, det innovativa som samverkan alltid har haft potential för. Och inte bara det. Det underifrån-framväxande begreppet har ytterligare en närmast revolutionerande dimension: Pratar vi om den förändring vi vill se, upptäcker vi också att förändringen redan händer.

3. NNS blir en förening
Från första januari blir NNS, det Nationella Nätverket för Samordningsförbunden, en förening på riktigt. Efter beslut om samgående hos IFFK den 7 december och på det extra årsmötet för NNS den 18 november är det klart. Tom Ling, professor i England, skriver att en förutsättning för framgångsrikt samordningsarbete är att det finns en tydlig struktur för det. När han skrev det var det före samordningsförbundens tid, före NNS:s tid. Men han visste att för att samordning ska utvecklas och tryggas behövs en strategisk och taktisk resurs som kan förvalta goda idéer och stå i beredskap för att utveckla nya idéer. Det behövs en kapacitet som kan svara på nya utmaningar och problem. Detta gäller, det har vi lärt oss i Sverige, såväl på det lokala planet som det nationella. När väl denna gemensamma struktur finns behöver den underhållas och byggas vidare på. Det är detta NNS och dess medlemmar (tillsammans med IFFKs medlemmar) har gjort i år genom de gemensamma besluten. Det är viktigt med en kapacitet för att gemensamt bygga lösningar och reflektera kring allt som görs genom samordningen både i förhållande till samordningsförbunden själva men även i förhållande till ägarna. Detta gäller även riksdag och regering som är ytterst ansvariga för möjligheten med finansiell samordning. Det är viktigt att kunna hantera ofrånkomliga spänningar som kan, och kommer att, uppstå mellan aktörerna i en gemensam process och på en gemensam arena. Kurt Kvarnström, ordförande i NNS, sa bland annat om den historiska händelsen, "det måste till långsiktighet i samarbetet". Ja! Ett strukturellt mycket viktigt steg är tagen.

2. Det egna budgetanslaget för samverkan och finansiell samordning
Kanske det allra viktigaste på riksnivå som radikalt förbättrade förutsättningarna för finansiell samordning på flera år kom oväntat. Från när Gunnar Axén hade tagit upp att finansiell samordning skulle må bra av en egen anslagspost i statsbudgeten första gången på Finsamkonferensen i Nyköping april 2008 hade förbunden nästan tappat hoppet om att det någon gång skulle förverkligas. Döm då förvåningen när DN dimper ner på en under morgonfrukosten och en debattartikel säger att nu kommer det. Därefter kom det i budgetproppen för 2012. En långsiktig oerhört viktig pusselbit för finansiell samordning. Kan inte nog underskattas. Att samla all finansiering från statens sida för samverkansinsatser där den sociala försäkringen ingår i en gemensam post är klokt gjort och bör båda gott för den finansiella samordningen, fyrpartssamverkan. Denna samordning är den som fångar alla fyra parter: kommun, landsting, arbetsförmedling och försäkringskassa och ger den en lagstiftning som grunddokument. Den står sig väl i jämförelsen med andra insatser. Som ISF tidigare har skrivit (och som är värt att komma ihåg), "fyrpartssamverkan har bäst förutsättningar att lyckas utifrån både deltagarnas och organisationens perspektiv. Förbundens konstruktion medför att relevanta aktörer inkluderas, individen är huvudperson i de insatser som beskrivits och verksamheten är förankrad såväl bland politiker som bland de samverkande organisationerna." Samordningsförbunden seglar alltså vidare, går från styrka till styrka och förutsättningarna blir stegvis allt bättre. För varje år fördjupas samarbetet mellan medlemmarna, lite mer klokhet läggs på tidigare klokheter. Ett stort steg framåt togs under 2012, viktigare än vad kanske någon kan tro.

1. Samordningsteamens första år

Samordningsteam Sala vid invigningen 13 okt

Under året startade de nio ingående medlemmarna i Norra Västmanlands Samordnings-förbund tre samordnings-team som nu servar hela området: Samordnings-teamet FNS (för Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg), Samordningsteam Sala och Samordningsteamet Hallsta/Sura (för Hallstahammar och Surahammar). En vidareutveckling av sex års arbete i FNS men också en första början i Sala och i Hallsta/Sura. Teamen är ett nav som övrig verksamhet kretsar kring. De kniper årets första plats av följande tio skäl:
- För att allt som görs med stöd av den finansiella samordningen spelar ingen roll om det inte bidrar till en förändring hos personer med behov av gemensamt stöd för att närma sig en arbetsmarknad
- För att ledarskapet, styrningen, har varit så tydligt, så engagerande, så ansvarstagande, så stödjande
- För det fantastiska rekryteringsarbetet, för att erfaren hängiven personal söker sig till väl förankrade långsiktiga insatser
- För att det behövs en gemensam plattform för att, och från den, kunna utveckla samverkan operativt
- För den "leap of faith" myndigheterna gör, det förtroende de visar varandra, och drivet att ödmjukt ständigt utveckla och förändra inte en men tre gemensamma verksamheter med ordinarie verksamheter
- För att ha hanterat känslor, missförstånd, oordning och frustration och att därefter ha landat i konstruktiva gemensamma lösningar med glädje och tillförsikt
- För att samordningsteamen visar hur integrerad samverkan kan byggas i tanken och i praktiken
- För att samordningsteamen ger hopp om en bättre, mer färdig, välfärd
- För att frön som har planterats har slagit rot och behöver fortsatt stöd för att utvecklas, både hos individer som har saknat hopp och för myndigheterna som har tidigare saknat vägar
- För det fantastiska stöd de redan har fått av myndigheternas personal, för den uppslutning och nyfikenhet som har präglat hela det första året

Bubblare: Finsam i Almedalen, Slutrapport för projektet RESAM, Slutrapport för projektet Kvinnocoacher, Samordningsförbunden på SVT nationellt, Socialt företagande och Finsam, Mest lästa inlägget: "Räckia hvarandra handen", Busshållsplatsen och samrådet med huvudmännen, NNS samarbetet om samordningsförbundens årsredovisningar, Marie Fridolf och jenkan...

Här är listan i kortformat:
1. Samordningsteamens första år
2. Det egna budgetanslaget för samverkan och finansiell samordning
3. NNS blir en förening
4. Riktningen mot integrerad samverkan
5. "Det lönar sig": Samordningens samhällsekonomi
6. Beredningsgruppen blev utvecklingsgruppen
7. Det låga försörjningsmåttet i Norberg
8. Regeringsbeslut om momsen
9. Succén med länsgemensamma utbildningsinsatser
10. Konceptualisering kring samordningsförbundens olika roller

Hur gillar ni listan? Vilka är era topp-tio? Kommentera gärna. Nästa år börjar vi om med en ny kula.

Integrerad samverkan (2)

Här är en bild som jag har använt på sistone för att illustrera "integrerad samverkan". Den kom ursprungligen från Christian Ståhl och jag hoppas att det är OK att jag förmedlar den vidare och möjligtvis utvecklar den vidare, i alla fall med mina ord.

Bilden behandlar hur vi på olika sätt kan förhålla oss till samverkan, både personligen, i våra arbetslag, organisationsmässigt och i samhället i stort. Pilen visar på riktningen, den önskvärda utvecklingen.

Första bilden kan handla om hur samverkan behandlas som något apart från den ordinarie verksamheten. Det är något man inte har grepp om, det kanske finns t.ex. ett projekt därute som man har dålig koll på. Det kan handla om ett förhållningssätt, ex att "samverkan är inte något jag behöver vara engagerad i, jag har ju mina uppdrag och det är dem som jag blir belönade utav, inte samverkan". I samordningsförbunden kan det handla om ett perspektiv som säger att det arbete är perifert, i marginalen och att medlen i den finansiella samordningen är något tillspetsad "grädde på moset", eller samordningsförbunden får ta det "som blir över". I förhållande till projekt och insatser kan det handla om kortsiktiga, nästan godtyckliga insatser, för att hantera den komplexitet som en mer utvecklad samordning kan hantera. Två-åriga projekt för att hantera neuropsykiatriska funktionshinder i samhället? Känner ni igen det?

Den andra bilden kan handla om "samverkan på fredag" syndromet. Den jobbiga arbetsuppgiften som kräver ett annat arbetssätt gör man sist i veckan, när alla har gått hem och alla är trötta. Det kan vara att det är en person i arbetslaget som vet hur man ska jobba med de svåraste fallen eller att det är bara ett fåtal som remitterar till samverkansinsatser. Det kan också reflektera en obalans i vem som är engagerad för samverkan (när det behövs). Vem är det som drar? Projektmässigt kan det handla om projekt som försöker hantera en delprocess i en större process, eller som samlar vissa av parterna eller kompetenserna men inte de som behövs.

Den tredje bilden är en bild som beskriver "integrerad samverkan". Här är myndigheterna integrerade med varandra när de behöver det. Förhållningssättet präglas av jämnt fördelat engagemang från alla delar i en organisation och detta syns hos varandra. I integrerad samverkan finns långsiktiga insatser, nej, verksamhet som myndigheterna driver tillsammans där individens behov står i centrum. I detta nav samlar sig myndigheterna för att erbjuda en effektiv service för individer som behöver det. Här tänker man förebyggande och utifrån både ett helhets- och ett samhällsperspektiv. I samordningsförbundet kan du exempelvis inte se vilka myndigheter beslutsfattarna tillhör utan alla är engagerade för att stödja den samverkan myndigheterna vill bygga upp långsiktigt. I den sista bilden är gränserna mer uppluckrade, inte diffusa men mer som cellmembraner än som murar. De kan släppa igenom viktiga saker och gör det. Myndigheterna är också välinformerade och kontinuerligt uppdaterade om varandras verksamhet och resurser. Myndigheterna betonar avslutningsvis medberoendet dememellan och agerar gemensamt i den ytan som de behöver vara samorganiserade i.

Glöm inte pilen under ringarna. Den beskriver en riktning, att det är mot integrerad samverkan vi närmar oss. Ingvar Nilsson, nationalekonomen, sa häromdagen att icke-integrerade samverkansinsatser är inte lönsamma på längre sikt. Vidare menar payoff att alla insatser poolar resurser från ordinarie verksamhet. Insatser är per definition redan integrerade med omgivningen. Det går inte att se insatser eller samverkan som något som är dekontextualiserad, apart eller marginaliserad. Riktningen är viktig. Den visar att med momentum (rörelseenergi som byggs på efterhand) går det att röra sig mot mer integrerad samverkan. Från det ytliga och kortsiktiga till det mer förankrade och långsiktiga, med små och säkra steg. Samordningsförbunden representerar för mig ett konkret bevis på ett steg mot integrerad samverkan. Det är en struktur som håller, nu fast förankrat i systemet.

Jag tror att tolkningen av bilden kan utvecklas vidare i takt med att vi lär oss mer om samverkan och hur vi lyckas med integreríngen av den. Ni får gärna tycka till och lägga till!

Vart är vi på väg?

Samordningsförbunden är, i det stora hela, fortfarande relativt nya inom offentlig sektor. Många söker sin identitet och det är ett av skälen till varför samordningsförbunden ser rätt så olika ut. Det är inte så lätt för  att veta hur tillståndet, just nu, är för samordningsförbunden. Att träffas, samordningsförbund emellan med fokus på erfarenhetsutbyte, blir därför ytterst viktigt för att se skillnader, tendenser och likheter i förbundens utveckling.

En sådan träff genomfördes för ett par veckor sedan när samordningsförbunden i Östra Mellansverige hade en regional nätverksträff. Den röda tråd som växte fram under dagarna skulle kunna sammanfattas med Kristian Luuks fråga: Vart är vi på väg? Tjänstemän från förbunden och forskaren Christian Ståhl hade förberett presentationer och jag skulle vilja reflektera kring temat som uppstod. Kanske kan det vara ett bidrag till ett nytt kapital i Sagan om samordningsförbunden, kapitlet som vi anar finns där men där orden ännu inte är formulerade.

Det började med att Ola Wiktorson, förbundschef i Sörmland, delade med sig av tankar om de roller samordningsförbunden verkar gå igenom. Den första är den kamerala rollen. I denna roll arbetar samordningsförbunden med att bygga upp sin administration, få ordning på dokument, ekonomisystem och nödvändiga organ som styrelse och kansli. Många förbund ägnar mycket tid åt detta, med formalia och administration även långt efter att man är ny. Nästa roll som samordningsförbundet antar är projektrollen. Här intar förbundet en förvaltande roll med fokus på rehabiliteringsåtgärder. Det ansöks, det bereds, det beslutas, det följs upp, och det implementeras, eventuellt. Projektförvaltning skulle man, något förenklat, kunna beskriva det huvudsakliga arbetsuppgiften för förbundet i denna, för förbundet något reducerade, roll.

Nästa roll är samverkansrollen. Om det förra är lite förenklat ett ensidigt fokus på rehabiliteringsaktiviteter, är samverkansrollen ett förhöjande av förbundets roll till en strukturell nivå. Förbundet jobbar här utpräglat konsultativt gentemot myndigheterna för att förbättra den lokala välfärdsstrukturen. Förbundet är "en spindel i nätverket" och skapar arenor för samtal om hur man arbetar inom och mellan myndigheterna. Förbundet har inlett ett sökande av sin egen roll och sitt eget uppdrag i förhållande till ordinarie myndigheter. Förbundet träder ur sin tidigare marginaliserade roll och betonar att det är en egen juridisk person bland andra.

Jag tror att det finns ytterligare en roll i denna modell nämligen rollen att förändra tänkande. Flera förbund anar detta steg. I denna roll utvidgas förbundets huvudfokus till lärandet som en kontinuerlig process och som nyckeln till att hantera komplexitet. Samverkan, projektförvaltning och ett välskött förbund är här endast medel för att nå en systemisk förändring där den lokala samverkanskulturen förändras i grunden. Kulturen präglas av ständig förändring, självorganisering och medproduktion. Förbundet har i denne blivit normativ och ser sig själv som en förändringsagent. Förbundet arbetar aktivt med att söka upp och förstärka ett nytt synsätt. Synsättet är lateralt och inkluderande. Flera etablerade sanningar i stuprörsorganisationer ifrågasätts, ex mål- och resultatstyrningens välgörande effekter, fokus på aktiviteter istället för behov och idén om stordriftsfördelar i människobehandlande organisationer.

Dessa roller skulle kunna ses som utvecklingssteg som samordningsförbunden av nöd och tvungen måste gå igenom. Jag vill dock markera att det inte behöver vara som en stegmodell, där varje steg förutsätter nästkommande. Jag tror att det finns olika resor, olika berättelser för var och en, både för förbundet som kollektiv och för varje person som kommer i kontakt med samordningsförbundet. Och jag vet att det finns folk som går direkt till tänkanderollen. Tänkande rollen är den mest genomgripande. Tar förbunden den på allvar kan den innebära ett helt annat förhållningssätt till förbundets arbete, både hos huvudmännen, myndigheterna men inte minst hos förbundet självt. Att ta på sig rollen att förändra tänkande innefattar också först och främst ett aktivt reflekterande om egna antaganden, egna mål och ens eget synsätt. Och i det ligger kanske den största utmaningen av alla.