Årets tio-i-topp samordningslista (platser 6-10)

Tack alla för ett sanslöst år. Förstår knappt var den har tagit vägen men när jag gör min återblick i samband med tio-i-topp samordningslistan ser jag att så mycket har åstadkommits. Tur det för jag har slitit hårt, vilket även ni samordningskolleger också har gjort! Tillsammans har vi gjort otroliga saker, fört välfärden framåt och många människor har fått ett bättre stöd, bättre bemötande och bättre samverkan.

Samordningsbloggen har varit välbesökt även om jag har minskat ned på antalet inlägg. Det är lite ledsamt faktiskt för det finns mycket jag vill ha ut och jag tar fortfarande del av andras fantastiska arbete (som jag vill skvallra om). Tiden har helt enkelt inte räckt till men det kommer ett nytt år och jag vet vad som hamnar högt på min nyårsresolutionslista... Besöken från er har, här på bloggen, ökat år från år och har landat i december på 19 700 (sidvisningar). Året innan låg den på 12 800 och året innan dess på 6 100. Bloggen är nu inne på sitt fjärde år och totalt har 100 inlägg publicerats. Det är jag rätt nöjd med!

Men nu över till tio-i-topp listan. Här är platserna 6-10. Topp fem kommer de närmaste dagarna:

10) Integrerad samverkan internationellt
Jag hade aldrig fått upp ögonen för integrerad samverkan om jag inte av en slump hade surfat in på The King's Fund hemsida för tre år sedan. Inspiration från hur andra arbetar med att få ihop välfärden med långsiktighet, individens behov i centrum på riktigt och ett stort ansvarstagande från ledarskapet har förändrat hur jag föreställer mig välfärdsarbetet. Under 2013 var det särskilt två saker som imponerade på mig (förutom den strida ström av användbara rapporter och studier). Storsatsningen pengamässigt i England på mer än 40 miljarder kronor från finansdepartementet slog knockout på mig. Likaså hur WHO tog en färdplan för integrerad samverkan. Det visar på en djup förankring, ett överväldigande engagemang och en mycket stark tilltro till strategin.

9) Utvecklingsdagar 2013
Under 2013 genomförde samordningsförbundet tillsammans med samordningsteamen två utvecklingsdagar. Dessa dagar handlade om samarbetet mellan de professionella och teamens personal kring individer som är starkt beroende av bra samverkan. Fördjupade diskussioner av roller, processer och rekryteringsarbetet har skapat lugn för teamens arbete men också en öppenhet som gör att arbetet förbättras genom allas möjlighet till förbättring. Utvecklingsdagar verkar vara här för att stanna. Professionella och teamen behöver fortsatt slipa på samarbetet i takt med att allt större utmaningar tas upp för diskussion. Inspirerande engagemang som släpps loss!

8) Ung Kraft
Helena Reigans arbete i projektet Ung Kraft har varit en stor inspiration. Greppet var nytt - att lyfta fram arbetsgivare som redan idag tar emot praktikanter med funktionshinder, som bereder plats för de som har stått länge från arbetsmarknaden och brinner av att hjälpa sin näste. Projektet gjorde gott och fler berättelser finns att hämta via ICA och Swedbanks arbete på nationell nivå. Jag är jätteglad att förbundet tog denna satsning. Det var som en ledamot i styrelsen sa, "det spelar ingen roll om vi är jätteduktiga på samverkan om det inte finns en arbetsmarknad som tar emot och utvecklar vidare".

7) Organiserad samarbete i utvärderingsfrågan
I flera år har utvärderingsarbetet för samordningsförbunden mött en svårighet. Det är svårt att visa upp resultat och utvärdera effekter för komplexiteten är så stor. Enkla orsakssamband är svåra att finna, speciellt när varje samordningsförbund har många olika typer av insatser som alla mäts med olika måttstockar. I slutet av förra året bestämde sig tre samordningsförbund att gå samman i frågan och utforska en annan, mer gemensam lösning. Förbunden Östra Östergötland, Huddinge/Botkyrka/Salem och Norra Västmanland jobbar utifrån samma strategi - integrerad samverkan. Under 2013 har en ambitiös plan tagits fram, ramberättelser har producerats och vägen framåt har diskuterats på konferenser, blogg och hemsidor. Under hösten togs beslut om att genomföra en konsensuskonferens om indikatorer för integrerad samverkan. Denna konferens sker den 28-29 april - det första någonsin i Sverige. Men det var under 2013 arbetet började.

6) Social investering
Ja, denna fråga fanns redan i fjol på tio-i-topp listan men frågan blir bara mer och mer aktuell. Samordningsförbunden i Västmanland och Västmanlands Kommuner och Landsting (VKL) genomförde ett välbesökt seminarium i november där representanter från Psynkprojektet via SKL, Ale kommun och Örebro universitet spred lärande och erfarenheter. Det finns ett stort intresse i länet och redan har flera kommuner beslutat om att inrätta social investering för att bryta utanförskap allt längre ned i åldrar. Det är helt naturligt för samordningsförbunden att stödja denna utveckling för vi själva är en del av den redan. Och sedan kan jag berätta att intervjun med Ingvar Nilsson som Samordningsbloggen genomförde i januari är bloggens mest populära inlägg i år. Det säger mycket om intresset för social investering.

Sörmlands intervju med Anna Pettersson Westerberg

Jag har nåtts av en intressant intervju som Samordningsförbundet RAR i Sörmland har gjort med statssekreteraren hos socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, nämligen Anna Pettersson Westerberg.
 
Här är artikeln och intervjun i sin helhet:
 

Bra jobbat - men utvärdering nödvändig

Klara besked från regeringen. Bra att Finsamförbunden blir fler och utvärdering av förbundens verksamhet önskas. RAR intervjuar Anna Pettersson Westerberg som är statssekreterare hos socialförsäkringsminister Ulf Kristersson.

 

Vad vill regeringen åstadkomma genom att satsa 280 miljoner årligen på finansiell samordning?

– Vi vill stödja personer som har behov av hjälp från fler olika myndigheter för sin rehabilitering. Personer som riskerar att hamna mellan stolarna. Vi vill etablera ännu bättre samarbete mellan myndigheterna. De gemensamma Finsampengarna gör att myndigheterna får goda förutsättningar för att samverka och inte lämpa över ansvaret på varandra. Och det gynnar i första hand individen.

Finsam har en viktig roll att fylla till exempel när det gäller att få unga med aktivitetsersättning tillbaka till arbetslivet, rehabilitering av personer som inte har någon sjukpenninggrundande inkomst och rehabilitering av personer med psykiska diagnoser.

Vad är det viktigaste finansiell samordning åstadkommit?

– Vi når fler sjukskrivna och myndigheterna har fått mer kunskap om varandras verksamheter och samarbetar bättre. Det är viktigt för de enskilda sjukskrivna personerna. Finsampengarna har varit ett smörjmedel för att uppnå samarbetet och genom Finsam finns det numer en form för hur samarbetet ska gå till.

Är ni nöjda med resultatet?

– En positiv trend är att fler förbund bildas och att fler kommuner ansluter sig och på så sätt når vi fler sjukskrivna. Men vi behöver få kvalificerade utvärderingar av Finsams arbete. Vad spelar Finsams verksamhet för roll när det gäller att minska sjukskrivningarna och få människor tillbaka till jobbet? Vilka metoder fungerar bäst och vilka grupper gynnas mest av Finsams arbete?

Vilket är det viktigaste utvecklingsområdet för finansiell samordning?

– Utvärdering. Det har varit svårt att få bra studier på Finsams verksamhet, men vi vill verkligen uppmana förbunden att jobba mer intensivt med utvärderingar i samarbete med myndigheter och universitet.

Kommer anslaget till Finsam att utökas när allt fler förbund bildas?

– Anslaget ökas sakta men säkert. Från 2006 när regeringen fick ansvaret för Finsam har anslaget stigit från 125 miljoner till 280 miljoner idag.

Hur ser finansiell samordning ut om fem år?

– Då tror jag att vi har täckning över hela landet, att alla kommuner är med och att vi når allt fler sjukskrivna. Dessutom tror jag att vi har fått de kvalificerade utvärderingar som vi behöver för att kunna se resultatet av förbundens arbete.

Bild från 2011. Anna i dialog med NNS och ordförande Kurt Kvarnström

Som ni ser av bilden är intervjun inte första gången Anna Pettersson Westerberg visar sitt engagemang för finansiell samordning. Hon utmärker sig, tycker jag genom intervjun med intressanta och, glädjande, väldigt tydliga synpunkter. Finsammedlen ger goda förutsättningar för myndigheternas samarbete, säger hon. Myndigheterna har fått bättre kunskap om varandra, når alltfler personer med samordnade behov. Och kanske tydligast av allt "genom Finsam finns det numer en form för hur samarbetet ska gå till". Riktningen framåt är också märkbart tydligt: Täckning i hela landet och kvalificerade utvärderingar för att se resultatet av förbundens arbete samt ännu bättre samarbete mellan myndigheterna.

Allt detta kan jag tycka är bra men jag vill ändå ta fram de delar som gör mig lite förvirrad. Vem är subjektet? Vem gör vad? Och vad är det i så fall som ska utvärderas? Om subjektet är det "det goda förutsättningarna för samarbetet" som Finsam möjliggör då är utvärderingen mer strukturell. Har myndigheterna fått de förutsättningar de behöver för att stödja samarbetet, hur samarbetar förbunden med myndigheterna och vad gör förbunden som underlättar samverkan för parterna? Utvärdering som fokuserar på exakt det som är effektivt i arbetet med att "underlätta". Eller ska utvärdering fokusera på det som myndigheterna gör och effekterna av deras samarbete hos individerna de riktar sig mot? Den faktiska rehabiliteringen av individer är myndigheternas gemensamma ansvar. Ska utvärderingen fokusera på effekterna av samordningsarbetet och inte samordningsarbetet i sig? Vad är egentligen "resultatet" som Anna Pettersson Westerberg vill ha?

Givetvis så hänger dessa perspektiv ihop i människors föreställningar om vad finansiell samordning är. Förbunden är ju i symbios med sina medlemsmyndigheter även om de är fristående och självständiga som subjekt. De har olika roller men syftet med finansiell samordning är att föra ihop där det upplevs att det är effektivt att göra så. Vanligtvis vill olika subjekt markera självständighet för varandra och i vårt fall vill samordningsförbunden både vara självständiga och markera sitt stöd för det nära samarbetet mellan förbunden och myndigheterna. Blev det klokt? Kanske förvirringen bottnar i en blanding mellan syfte och mål. Målet är att stödja människors rehabilitering, men syftet, vägen dit, är att skapa bättre förutsättningar för myndighetsgemensamma aktiviteter och organiseringar.

Intervju med Gun-Eva Andersson Långdahl

SRS/ORS bildar tillsammans ett av få uppföljningssystem som fångar på ett praktiskt och enkelt sätt hur individen upplever bemötande och arbetsalliansen samt förändringar i livssituationen mot ett bättre mående/arbetsliv/socialt sammanhang. SRS står för Session Rating Scale, ORS står för Outcome Rating Scale. Jag kom själv i kontakt med det när jag jobbade med lösningsfokuserade grupper av klienter redan för mer än tio år sedan och det har funnits sedan 90-talet. Idag finns ett stort referensmaterial så att man kan direkt och enkelt hämta hem uppgifter om signifikans (d.v.s. när en förändring verkligen är en förändring). Kolla in MyOutcomes. Det allra senaste är att uppföljningssystemet har fått en statushöjning och är nu erkänd som evidensbaserad av den amerikanska offentliga registret för evidensbaserade program och praxis (NREPP). SRS/ORS har också fått stöd av SKL här hemma i Sverige inom ramen för Kunskap till Praktik programmet. I Sverige känner jag ingen mer kunnig om SRS/ORS än Gun-Eva Andersson Långdahl som arbetar med missbruksvård i Skellefteå. Låt oss ta reda på mer om verktygen sett genom Gun-Evas ögon!

Hej Gun-Eva. Kan du berätta hur du började arbeta med SRS/ORS?

 

Ja, det är egentligen en lång historia. Årsskiftet 1989-1990 stod vi inför att starta upp en helt ny verksamheten inom Skellefteå kommun. Vi var ett team på 4 personer, två socionomer, en sjuksköterska och jag som psykolog. Med stöd från vår chef så skulle vi bygga upp en verksamhet där man genom samtal skulle erbjuda stöd och behandling till familjer där det fanns ett missbruk. 

Vi ställde oss frågan: Vad är det som fungerar i mötet med de som missbrukar? Vad är det som fungerar när man träffar partnern till den som missbrukar? Vad är det som fungerar när man träffar barnen? Sedan dess har den frågan varit central för oss: Vad är det som fungerar? Vi sökte efter ett sätt att arbeta, en metod som vi skulle kunna lära oss mer om för att bli duktiga på att möta familjerna i Öppenvård.
 

Gun-Eva Andersson Långdahl

1991 fick vi kännedom om att man genom frågor om framtid, önskemål och resurser kunde möta både enskilda personer och familjer. Vi hade av en händelse sökt oss till en kurs ledd av Matthew Selekman och Thomas Todd. Efter den kursen började vi aktivt, i samtal söka efter det som fungerade för klienten. 1992 träffade vi för första gången på Scott D Miller, han arbetade då tillsammans med Steve de Shazer och Insoo Kim Berg. Det första han skrev på tavlan, som inledning till två dagars workshop, var just: Vad är det som fungerar? Därmed hade han vunnit vårt intresse och vi fick nu vetskap om att det fanns ett arbetssätt som hette Lösningsfokuserad korttidsterapi, vars mål just var att hitta det som fungerar för klienten. Vi beslutade då att lära oss arbetssättet full ut.

Vi märkte att arbetet med Lösningsfokuserad korttidsterapi, fick oss att må bättre i personalgruppen. Vi la ner mindre energi på att tänka åt människor och mer energi till att hitta lösningar tillsammans med klienten.

Nästa steg blev sedan att ta reda på vad klienterna tyckte om det vi gjorde. Gillade dom sättet vi arbetade på? Var det till hjälp för dem? Vi genomförde en fördjupad studie "Kvinnor i Lösningstagen", vi startade med intervjuer i samtal med avslutad behandling hos oss. Vi fann att våra klienter gillade vårt arbetssätt. Vi fick kommentarer som "kan man göra på något annat sätt?" "mål måste man ha annars kommer man ju ingen vart!". Våra klienter verkade på något sätt tycka att detta med att tillsammans hitta lösningar och det som fungerar, var något naturligt.

Vi fick av dem en massa nya tankegångar att arbeta vidare med. Sätt att arbeta på som vi själva inte skulle ha tänkt på. När vi nu börjat arbeta med utvärdering så tyckte vi att det var lite synd att våra klienter inte fick möjlighet att tycka till om det som pågick under pågående behandling, så att vi kunde få deras idéer direkt.

Vi hade fortsatt att upprätthålla kontakten med Scott D Miller, vi gick på fler kurser med honom. Vi bjöd in honom till Skellefteå och vi arbetade tillsammans. Vi förde resonemang om utvärdering och vi arbetade med klienter, vilket är enkelt då Scott kan prata svenska. Med reflektioner från Scott så skapade vi själva en samtalsutvärdering. Efter varje samtal fick klienterna fylla i en samtalsutvärdering, som bestod av en skattning av om samtal varit till hjälp. Denna skattning följdes av två frågor. Vad hade varit till hjälp under samtalet och vad mer skulle samtalen behöva innehålla för att fortsatt vara till hjälp? 

Tiden är nu 1996-1997, samtalsutvärderingen fungerade fantastiskt bra. Alla klienter hade något som de ville säga och vi fick lära oss en massa om hur de ville att deras behandling skulle utformas.

Mot slutet av 1990-talet, började Scott prata med oss om att det var dags för behandlare att visa på resultat. Han beskrev hur utvecklingen i USA gick mot en styrning av behandling terapi mot evidensbaserade metoder. Alltså varnade han för att det i framtiden enbart skulle satsas pengar på metoder som var beforskade. Vi avfärdade hans oro med att vi minsann inte var ifrågasatta, att vårt arbetssätt hade stöd från både chefer och politiker. 

Vi var trots detta i ett läge där vi var nyfikna på våra resultat. Vi visste att våra klienter gillade det vi gjorde men vi visste inget om våra resultat. Scott föreslog att vi skulle arbeta med OQ45. 45 frågor inom fyra områden av klientens liv där man kunde följa resultat. Vi var några som hoppade på detta och testade, jag försökte vara envis och hålla i arbetet med OQ45. Det var spännande att äntligen se vilka resultat som behandlingen gav men orimligt att be klienten fylla i 45 frågor om och om igen. 

Ja som alla kanske nu vet så hade Scott rätt. Det gick några år sen var vi mitt uppe i en metoddiskussion. Nu skulle evidensbaserade metoder implementeras. Tur för oss så hade Scott återkommit till oss med en vidareutveckling av OQ45. Han presenterade ORS - Outcome Rating Scale, som gav samma resultat som OQ45 men där klienten skattade sig på fyra områden. Efter att ha arbetat med 45 frågor så var det en befrielse att arbeta med fyra områden. Så vi hakade på direkt! Så sen början av 2000-talet har vi arbetat med ORS. Eftersom att ORS är validerat med arbete med SRS - Session rating scale, så bytte vi ut vår samtalsutvärdering till SRS.

Så när metodvågen spred sig över Sverige så kunde vi luta oss tillbaka och fortsätta arbeta med det som fungerade, för vi kunde visa på resultat. 

WOW, Gun-Eva, vilken resa, snart 25 år om jag räknar rätt! Så vart står vi idag när det gäller SRS och ORS som uppföljningsmetod? Hur ser intresset ut i Sverige och nationellt?

Vart står vi idag? Ja jag ser att de som använder ORS/SRS får en speciell känsla för vad det innebär att arbeta tillsammans med klienten. ORS/SRS lägger speciellt fokus på att det är viktigt att ha ett tydligt mål att arbeta med så att det går att utvärdera varje litet steg som tas. Det blir även viktigt för både terapeuten/hjälparen och klienten att hitta det sätt, den modell, som fungerar allra bäst för klienten i förändringsarbete som pågår. Så samtidigt med att vi mäter resultat, blir forskare i vår egen vardag, så utvecklar vi ett speciellt arbetssätt där vi planerar och utvärderar arbetet tillsammans med klienten. Dessutom så är det roligt att arbeta med klienters feedback, för det går aldrig att förutse hur klienten ser på vårt arbete. Som professionella så ger arbetet med ORS/SRS oss en möjlighet att arbeta med hela vår kompetens inte bara med EN metod.

Vad händer i Sverige? Jag har egentligen alldeles för dålig överblick över hur ORS/SRS arbetet sprider sig. Jag ser däremot att ORS/SRS ligger bra i tiden utvecklingsmässigt. Det finns ett tydligt krav inom alla organisationer idag om att det skall finnas ett uppföljningsinstrument. ORS/SRS är enkelt att lära sig, det är något som man kan väva in i det arbete som pågår utan att det tar för stort utrymme tidsmässigt.

Från SKL - Sveriges Kommuner och Landsting centralt, så har man visat ett stort intresse. Jag kommer att ingå i en referensgrupp där just utvärdering och uppföljning är i fokus, SKL har här valt att förespråka just ORS/SRS som ett av fyra uppföljningsinstrument.

Sen har vi ju det där med implementering, det kan vara många som visar intresse och som gärna vill prova. Det är något helt annat att lyckas med att väva in det som något man gör hela tiden. Detta gäller ju all form av implementering, man behöver stöd och hjälp under en längre tid för att lära sig att använda ett instrument fullt ut. Hakar det upp sig från start så lägger vi oftast undan det med tanken att det inte fungerar. Just detta med implementering gör det svårt att få ett grepp över spridningen.

Berätta gärna mer om ditt arbete med SKL och deras intresse för ORS/SRS. Vad hoppas du ser hända som en följd av det arbetet?

Jag fick en förfrågan av Gunborg Brännström på SKL, hon arbetar med Kunskap till Praktik inom området missbruk. På SKL har man valt att ge stöd till fyra olika uppföljningssystem, varvid ORS/SRS är ett av dem. Jag ska ingå i en referensgrupp som träffas fyra gånger per år och i denna skall implementering av just utvärdering och uppföljning vara fokus.

I samma veva som jag fick förfrågan så gav även Gunborg ett uppdrag till Region Västerbottens FOU enheten med Marie Ernestad som chef, i uppdrag att starta en implementering av ORS/SRS i de olika kommunerna med särskilt fokus på de små kommunerna. De flesta utvärderings- och uppföljningssystemen kräver resurser både vad gäller tid och pengar, till skillnad från dessa så är ORS/SRS enkelt. Gunborg ser en möjlighet att ORS/SRS skall vara en möjlighet att implementera just för att de är lätt att administrera och kräver rimlig mängd av resurser. Det mest viktiga är att få igång ett arbete med uppföljning och utvärdering så att man kan se vilka effekter insatser inom kommun och landsting ger.

Vårt arbete i Västerbotten har nu startat med utbildning och handledningsstöd, mitt team på Rådgivningen Oden i Skellefteå har fått extra resurser för att ges möjlighet att arbeta med detta implementeringsförsök.

När en organisation som SKL visar intresse så får det naturligtvis stor betydelse. Ett implementeringsarbete med ORS/SRS som sanktioneras av SKL har en förankring på chefsnivå inom kommuner och landsting som är ägare av organisationen SKL. Inom SKL finns en lång erfarenhet av implementeringsarbete och där har man även informationskanaler till alla regioner i Sverige.

Med stöd från SKL så får ORS/SRS en status som ett uppföljningssystem att räkna med, något som man på organisationsnivå ser som värdefullt att satsa på. Ett verktyg som skapar möjlighet att följa effekter och resultat av olika typer av insatser.

Samtidigt så når vi målet med att tillsammans med våra klienter skapa lösningar och förändring. Vi kan sprida kunskapen om hur viktigt det är att låta klienten vägleda oss i vårt arbete. Vi undviker att fastna i stereotyper där vi bara pratat om metoder och diagnoser.

Stort tack, Gun-Eva för all information!

Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (4)

Nu är vi framme vid sista delen av denna miniserie av inlägg här på Samordningsbloggen. Den redogör för ett pågående arbete mellan tre samordningsförbund som har valt en liknande samordningsstrategi, den under namnet "integrerad samverkan". Vi har valt att sammanfatta en utvärderingsansats i fyra strategiska steg, eller rättare sagt, sådant vi kommer att märka om vi tar oss framåt.

Det första är att vi tar fram en ramberättelse på hur vi lokalt har kommit fram till denna strategi - integrerad samverkan - och vad vi tror lokalt kan bli annorlunda p.g.a. den.

Det andra har att göra med att vi tar fram indikatorer med hjälp av professionella forskare som vi stämma av hur vi lyckas nå de effekter vi tror att strategin kan ge.

Det tredje handlar om att studera utfallsmått som fångar hur deltagare i insatser upplever själva skillnader i bemötande och i sin livssituation. SRS/ORS är ett exempel på sådana mått som kan studeras och läggas till i den flora av uppföljning som görs. Vi tror att det är viktigt att få med deltagarens röst i utvärderingsarbetet så mycket det går eftersom organiseringar med stöd av denna strategi, integrerad samverkan, förutsätter att man utgår från individens behov.

Det fjärde är att vi bygger upp mötesplatser för att fortlöpande diskutera utvärdering av integrerad samverkan.

Det arbete som jag och förbunden i Östra Östergötland och Hudding/Botkyrka/Salem har inlett förutsätter en öppenhet och en dialog med lokala aktörer, serviceanvändare och andra intresserade i vår omvärld. Arbetsgruppen är unik men den är inte exklusiv. Den ställer gamla frågor i en ny miljö med nya omständigheter. Kanske kan vi hitta tillräckligt goda lösningar på frågor som idag frustrerar våra kolleger och huvudmän? Jag tror att det är möjligt, mycket p.g.a. att om vi har en liknande strategi då kan vi lyfta utvärderingsarbetet bort från det regelrätta projekt- eller insatsnivån.

Under 2013 har tror vi att det är viktigt att bjuda in till samtal på olika platser och på olika sätt. På den regionala nätverksträffen i februari sammanstrålade flera tjänstemän från förbund i åtta län för att stämma av vad vårt inledande arbete och de tecken som kan visa oss att vi lyckas komma framåt i våra frågor. Det var en ganska informell tillställning men jag tror att vi väckte lite nyfikenhet och vi gjorde oss mottagliga för idéer framöver. Samtidigt tror jag att det är en fördel för oss att vi är tydliga med vad vi gör för oss själva. Att prata om vad vi gör hjälper oss att hålla oss på spåret på det önskvärda som vi kan åstadkomma som ett resultat av vår arbetsgrupp.

Den 15 mars har nätverket för integrerad samverkan sitt tredje möte i Norrköping. Där erbjuds en möjlighet att för ledamöter, chefer och samordnare att utveckla utvärderingstankar ett steg till och det kan förbereda oss inför nästa publika framträdande.

Den 11 juni arrangerar Västmanlands tre samordningsförbund en öppen konferens om integrerad samverkan. Den kommer att innehålla en rad olika workshops och här vill vi vara aktiva. En workshop på temat känns angelägen och där kan vi presentera hur vi går vidare och jobbar med utvärdering av integrerad samverkan. En workshop behöver inte innebära att vi är helt färdiga med vårt arbete, men jag tror att under våren kommer vi att kunna hjälpas åt att visa upp hur vi tänker. Jag tror att vi kan komma framåt väldigt effektivt om vi är öppna för feedback och idéer som kan hjälpa oss vidare. Vi kommer förmodligen inte att kunna komma framåt av egen kraft utan vi behöver stöd från forskarsamhället, kanske ISF och definitivt våra styrelser och representanter från våra huvudmän och våra serviceanvändare.

Detta är några av de mötesplatser som byggs upp. Vissa är återkommande som nätverksmöten både regionalt och för temat integrerad samverkan. Jag tror vidare att i takt med intresset stiger för integrerad samverkan att det går att etablera fler och ännu mer tillgängliga mötesplatser. Det finns så klart virtuella sådana också. Hemsidan för ämnet på Norra Västmanlands Samorndingsförbunds hemsida men också en Facebook sida finns redan. Här sprids redan mycket information på ämnet och det är fritt fram att tycka till och vara med (flera har redan hittat hit, 26 st). Hoppas vi ses där!

Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (3)

Vi har kommit till tredje delen av denna serie av fyra inlägg om hur en ansats för utvärdering av integrerad samverkan kan skapas. Jag är ute efter tecken på förändring snarare än konkreta steg. Jag hoppas att ni ser skillnaden. Jag utgår från att förändring sker hela tiden och den är till största del oförutsägbar. Den händer vare sig vi kan förstå den eller inte. Då är det mer logiskt att söka tecken på förändring som verkar leda oss åt rätt håll än att på förhand staka ut vägen och söka konsensus för den. Att leta efter tecken gör att vägen framåt kan ta fler oväntade vändingar och paradoxalt göra att både mer momentum skapas och att vägen framåt är både mer anpasslig men det är också mer troligt att den lyckas. Vägen fram är sällan spikrak. Med steg, fördefinierade och överenskomna i nuet, blir vägen framåt visserligen rakare men mer avgränsat och vid minsta tuva är det lättare att tappa fattningen. Då är det lätt att gå vilse, det är också lätt att skapa risk för ett misslyckande, och att därmed tappa fart.

Nåväl. Utvärdering av samverkan är svårt. Mycket för att samverkan kan vara så många olika saker. I min värld finns inte samverkan, inte i sig, för sig själv. Samverkan är alltid i förhållande till något. Samverkan för rehabilitering, samverkan för att skapa arbete, samverkan för något vad som helst. Prepositionen är viktig. Den anger sammanhang och rymd. Det är samma med känslor. Det går inte att känna bara sorg eller glädje, utan det är alltid sorg om något och glädje för något, i förhållande till något. Det är kontextuellt och specifikt. Det är socialt, i en värld, i en kropp.

Däremot, tror jag, att ansatsen om utvärdering av integrerad samverkan lova mer. Här är det som samverkan förhåller till på väg att definieras mer tydligt. Det är en strategi - en strategi som söker långsiktighet och stabila former som rymmer möjlighet till ständig anpassning och lärande. Det är ett fördjupat tillstånd rent kulturellt och strukturellt - jämfört med tidigare har det som det samverkas kring fördjupats med fler och bättre relationer, ett gemensamt språk och synsätt men också strukturer där det finns hög tilltro till och större delaktighet. Förutsättningarna för den samverkan vi behöver har förändrats och konsekvenserna är synliga eller anade, uttalade och socialt närvarande. För det tredje har integrerad samverkan en norm, en gemensamt antagen organiserande princip som utgår från individens behov. Det är individen som samverkan är till för och individen bär på lösningen som de som samverkar vill vara med att stödja.

Hittills har jag tagit upp två tecken som kanske kan säga oss att vi rör oss mot en lyckosam utvärderingsansats. Det första var att forma en ramberättelse om integerad samverkan. Det andra var att jobba fram indikatorer, sådant som vi tror blir annorlunda om vi lyckas med strategin. Nu är vi framme vid det tredje tecknet.

Tecken nummer tre: Vi introducerar och implementerar verktyg som fångar individens perspektiv på förändring

Om vi menar allvar med att individens behov är den organiserande principen för de samverkansinsatser som utförs, då är det logiskt att tjänsteleverantörena behöver ha verktyg och mått som på ett effektivt och enkelt sätt fångar individens perspektiv på den önskade förändringen och uppföljningen av den. Som tur är finns det flera som tänker i denna riktning. I USA, Norge och i delar av Sverige finns det en rörelse mot FIT (Feedback Informed Treatment) och KOR (Klient- och resultatstyrt praksis). Det finns en stor växande "community" vid Center for Clinical Excellence. Verktyg som SRS och ORS sprids och används. Dessa mått har nyligen fått statligt stöd som evidensbeaserad metod i USA. Även SKL här hemma har uppmärksammat måtten inom ramen för programmet för evidensbaserad praktik. Det är på gång och är väldigt lovande.

Ett tecken skulle vara en systematisk kartläggning av mått som på olika sätt fångar individens perspektiv på förändring, utifrån sina egna ramar och verkligheter. Ett vanligt "fel" som myndigheter gör är att det är dem som själva definierar utfallet som är önskad. Jag tror det kan vara värt att till detta även söka vad individens önskade utfall är och inkorporera det i myndighetens arbete. Ja till och med sätta det väldigt högt, kanske högre än sina egna mål.

För att veta att vi har individen med oss behöver vi veta om det finns en fungerande arbetsallians. Vi vet av mycket forskning att arbetsallians, oavsett metod, modell eller arbetssätt är den viktigaste faktorn för samarbetet mellan individ och myndighet. Vi vet också att bemötande är avgörande om vi lyckas kommunicera med varandra och stödja den rehabilitering och riktningen av den som vi alla önskar.

Eftersom det tar tid att implementera uppföljningsverktyg är det förmodligen en bra idé att kartlägga och undersöka de olika måtten och instrument som finns på marknaden. SRS/ORS är bara ett exempel. Det finns fler. En idé är att söka dem. Att påbörja detta arbete skulle kunna vara ett tecken.

Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (2)

I den första av fyra inlägg angående en ansats eller strategi att utvärdera integrerad samverkan tog jag upp vikten av att hitta/bygga upp en ramberättelse, något som förklarar resan dit, vad det gör för skillnad och effekter som vi hoppas uppnå med stöd av ett nytt tänkande. Nästa tecken som visar att vi är på väg till en bättre utvärderingsansats är att jobba fram gemensamma indikatorer så att det går att värdera huruvida vi lyckas med den integrerade samordningsansatsen.

Tecken nummer två: Vi arbetar fram indikatorer på integrerad samverkan

I en nyligen genomförd extern medbedömning av tre samordningsteam (tre gemensamt drivna verksamheter mellan AF, FK, kommun och landsting) i Norra Västmanland, rekommenderar professor Berth Danermark och doktoranden Ulrika Englund att det tas fram "mätbara indikatorer på utvecklingen av integrerad samverkan". Liknande rekommendationer föreslås även i England, särskilt då utifrån vilka fördelarna är för befolkningen, både hur de upplevs av serviceanvändare och deras närmaste/anhöriga. En gemensam nämnare för integrerad samverkansansatser är betoningen på individens behov som den organiserande principen. Då är det naturligt att även i utvärderingsarbetet ge individens behov, och dess upplevelse av förändring i bemötande och tjänsterna som erbjuds av samhällets aktörer, en avgörande och central roll. Är individen och deras närmaste/anhöriga nöjda med bemötandet? Är behoven uppfyllda? Vems utfall är det som räknas - individens eller samhällets? Det är alltså ur individernas perspektiv samhället får svar i vilken mån de integrerade ansträngningarna lyckas.

Det engelska materialet är dessutom tydliga med hur utvärderingen ska användas. Det är inte primärt för kontroll och inspektion. Det är betoning på lärande. Utvärdering ska användas i proaktivt syfte för att förbättra och anpassa de lokala tjänsternas utformning och utveckling. Den gemensamma utvärderingsansats som har bildats mellan Norra Västmanlands Samordningsförbund, Samordningsförbundet Östra Östergötland och Samordningsförbundet Botkyrka/Huddinge/Salem ger också nya möjligheter att aggregera och jämföra lärande mellan tre olika regioner i landet. Således kan även datan som byggs upp extrapoleras till en meta nivå som i sin tur har potentialen att ytterligare förstärka lärandet.

Så om vi har en liknande strategisk ansats (integrerad samverkan), kan vi tillsammans jobba fram liknande indikatorer? Jag tror att det är möjligt och det tror vår arbetsgrupp. Först kommer ramberättelsen och ur detta arbete kan det komma indikatorer. I det engelska materialet finns en del inspirerande skiljelinjer mellan enklare samordningsprocesser och mer fördjupade integrerade ansatser. I en vägledning för integrerad samverkan från det engelska hälsodepartementet från 2008 har man försökt förtydliga skillnaderna och vad man såg skulle kunna öka värdet inte bara för serviceanvändarna (även om mycket fokus finns där), utan även för aktörerna och den lokala välfärden som helhet (se sid. 35 och översättningen i ett tidigare inlägg här på Samordningsbloggen, jan 2012). Frågan är: kan vi använda oss av dessa siktade skillnader som grund för indikatorerna och stämma i vilken mån vi lokalt lyckas med dem? Här är listan: I vilken mån lyckas vi,

- förändra identiteten av välfärdstjänsterna? En plattform, ett integrerat team eller en gemensam kärnverksamhet i samverkan borde ge bättre kännedom, bättre slagkraft och högre engagemang från det omkringliggande samhället.

- ge en positivare respons från serviceanvändarna? Långsiktiga insatser med anpassning efter individers behov borde ge bättre utfall än kortvariga insatser med myndighetsbestämda metoder och ramar.

- få en högre lojalitet från professionella i det integrerade arbetet? Kortvariga insatser i plural är svåra att hålla reda på och riskerar minska engagemang från professionella. Integrerade insatser borde ge möjlighet för professionella att engagera sig och därmed öka lojaliteten för insatserna och det integrerade arbetet.

- få en effektivare ledning av samverkansinsatser? Istället för många projekt med haltande styrgruppsarbete och oklara mandat kan vi få en tydligare ledning med högre insatser, proffsig styrning och bättre använd tid

- bättre innovationsprocesser? Går det att bygga upp ordentliga kuvöser för nytänkande, analyser och kartläggningar med stöd av integrerade ansatser som samtidigt är långsiktiga och strategiska i sitt arbete?

- få fastare utrymme för mellanliggande tjänster? I projektsamhället kan aldrig mellanliggande tjänster som projektmedarbetare, samordnare, lotsar och koordinatorer få vettiga arbetsvillkor eller en bra förankring. I en integrerad strategi bör antalet mellanliggande roller som är tillsvidare tjänster öka och därmed skapa bättre kapacitet och kompetens för att förankra och utveckla tjänster för individer med samordnade behov.

- klarare fokus och tydligare ansvar för det gemensamma arbetet? Med en uttalad strategi följer att fokus blir klarare och att ansvar kan utkrävas både från befolkning, professionella och ansvariga politiker/chefer.

- få ökad motståndskraft för förändringar i omvärlden och för faktorer utanför den lokala kontrollen? Samverkansarbete, har vi lärt oss, är otroligt känsligt för förändringar i omvärlden. Ny regelverk, nya chefer/ledning, nya ekonomiska konjunkturer, ny kunskap - allt påverkar hur samverkan runt lösningar av komplexa problem organiseras. Istället för ad hoc lösningar, korta projekt, kan integrerade ansatser ställa om snabbare och anpassa sig till förändringar samtidigt som den bärande filosofin är intakt? Jag tror det.

- jobba med sådant vi inte kunde förut? Exempelvis gemensam IT system, dokumentsystem, sekretesspolicy och andra policyn har svårt för att slå rot när vi arbetar kortsiktigt ihop. Även arbete med gemensam strategisk kompetensförsörjning hör till. Kan integrerat arbete leda till nya möjligheter?

- ge ökad och enklare tillgång till varandras resurser? I en mer integrerad organisering av välfärden bör relationerna mellan myndigheter leda till bättre strukturer för samverkan som enklare gör det möjligt att utbyta tjänster hos varandra.

- ge tillgång till nya eller säkrare finansieringskällor? I det engelska materialet tror man att finansieringen kommer att underlättas. Kanske kan integreringen leda till att ordinarie resurser tillsätts i större omfattning till stöd för samverkansarbetet. Likaså kanske kan andra typer av projektmedel användas mer effektivt i en integrerad ansats som grund.

- ge ökade möjligheter för brukare att forma och utvärdera tjänsterna? Att hitta stabila former för brukarpåverkan och förmedlingen av den till beslutsfattare är en avgörande ny kapacitet som tar tid att bygga upp.

En idé som vi odlar i vår arbetsgrupp är att forma ett validerat mätinstrument för integrerad samverkan. Med utgångspunkt med vår förbundsgemensamma ansats och med en forskargrupp som stöd i arbetet ser inte detta ut som omöjlighet. Vad tror ni om det? Kan ett tecken på att vi rör oss framåt vara att det har jobbats fram något i denna riktning?

Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (1)

Jag inleder årets inlägg med en liten serie om utvärdering av integrerad samverkan. Mot slutet av förra året bildade tre samordningsförbunds tjänstemän en arbetsgrupp som skulle undersöka hur vi tillsammans kan utforma och förbättra vårt lokala utvärderingsarbete, särskilt när vi nu alla tre lämnar projektstrategin och istället siktar på långsiktiga och mer hållbara lösningar för den samordnade rehabiliteringen och organiseringen av den. De tre förbunden som har inlett detta arbete är mitt eget förbund Norra Västmanlands Samordningsförbund, Samordningsförbundet Östra Östergötland och Samordningsförbundet Botkyrka/Huddinge/Salem.

I blogginläggserien kommer jag att publicera arbetet som vi producerar lite efterhand och ser gärna feedback, utvidgningar och bidrag från er läsare. Det är stort företag detta och perspektiven är väldigt många. Och det är gott.

Här är det första tecknet på att vi utvecklar vårt tänkande runt och arbete med utvärdering av integrerad samverkan.

- Vi arbetar med att forma en stödjande ramberättelse, en lockande narrativ för integrerad samverkan

Det engelska materialet är övertydligt på denna punkt. Integrerad samverkan kan vara många saker vilket kan göra människor osäkra om visionen och äventyra det långsiktiga stödet för strategin. Att definiera ambitionerna med integrerad samverkan och diskutera vad det skulle kunna vara i det lokala sammanhanget är högst prioriterad. Narrativet bör, ta som sin utgångspunkt, ge en stark argumentation för integrerad samverkan utifrån möjligheten den har att signifikant förbättra livsvillkoren för tusentals människor med samordnade behov, tillsammans med deras närmaste. Därutöver bör den lokala resan belysas ur beslutsfattarnas perspektiv med deras hemmahörande organisationers idéer om vad kan bli annorlunda (jämfört med tidigare erfarenheter av samverkansinsatser) med integrerad samverkan.

I England har man tagit hjälp av organisationen National Voices, en paraplyorganisation för brukarorganisationer, för att klargöra vilken skillnad integrerad samverkan (integrated care) kan ha. En sammanfattande berättelse presenterades under hösten 2012 (min översättning):

"Mitt stöd är planerad med människor som arbetar tillsammans för att förstå mig och min(a) närmaste, sätter mig i kontroll, samordnar och levererar tjänster som når mina bästa utfall."

Liknande exempel finns från Torbay med skapande av "Mrs. Smith", en fiktivanvändare av hälso-, sjukvård och sociala välfärdstjänster. Berättelsen om Mrs. Smith höll myndigheterna på spåret. Hon skapades gemensamt och blev en gemensam symbol för den nya organiseringen som var hela tiden närvarande. Välfärdskonsumenterna fick därigenom en galjonsfigur och en verklig central position i utformningen av tjänsterna. 

Även en ny studie från Örebro universitet (av Danermark och Englund) där man under ett år har följt arbetet i tre samordningsteam (plattformar) i Sala, Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg respektive Hallstahammar/Surahammar, lyfter fram en liknande rekommendation i fortsättningen för integrerad samverkan i Norra Västmanland och de tre samordningsteamen. De skriver att det är viktigt att "förmedla en tydligare bild av vad integrerad samverkan står för".

En idé är att vi sammanstrålar och funderar om vi kan göra något gemensamt utifrån de olika lokala ramberättelser. Jag vet att liknande historier finns i en rad olika samordningsförbund och lokaliteter. Kan vi fånga något gemensamt och visa upp det på något sätt, någon fom av dokumentation, eller åtminstone få igång ett processarbete där vi kan inspirera varandra? Första steget är möjligtvis att fundera hur vi kan fånga denna berättelse. Denna blogg är ett sätt att få ut berättelsen och den är öppen för berättelser från er alla.

 

Fotnot: Vad är egentligen integrerad samverkan? Det är när dessa tre kännetecken finns: a) En uttalad samordningsstrategi, b) Välfärdstjänster där den organiserande principen är individens behov, och c) Ett fördjupat samverkanstillstånd, både kulturellt och strukturellt. Läs mer på sidan för integrerad samverkan. Här finns en liten skrift som fångar väldigt mycket av vad det kan vara för något.

Årets tio bästa i samverkan (topp 5)

Listan fortsätter med det kanske allra mest spännande som hände under 2012. Vad sägs om dessa trender/aktiviteter/händelser...

5) Bästa dagen den 9 mars 2012
Under min tid som samordnare för Norra Västmanlands Samordningsförbund har jag rest till Stockholm för diverse möten otaliga gånger. Ofta har möten lett till konstruktiva lösningar i kniviga frågor men ingen resa till Stockholm var mer produktiv än den som skedde den 9 mars 2012. Bakgrunden till mötet var att NNS hade jobbat fram en skrift som svar på Inspektionen för socialförsäkringens (ISF) rapport om utvärdering av samverkaninsatser som kom på hösten 2011. Skriften tog fasta på att utvärdering av samverkansinsatser är komplext, ingen "quick fix" och kräver mer sofistikerade lösningar. Responsen var mycket positiv och överraskande. På förmiddagen träffade vi ISF med Jenny Kärrholm. De kunde tänka sig jobba fram ett projekt med en enklare idé om en kartläggning snarare än en stor analys. På eftermiddagen var vi några som träffade Socialdepartementet och även de visade ambitioner på utvärdering/kunskapsinhämtning med små steg (som mynnade ut i regeringsbeslutet om studien av goda exempel av samordningsförbund). En fantastisk kom-ihåg-dag för utvärdering av samverkan!

4) Social investeringsfonder
Idén om social investeringsfonder sprider sig som en löpeld mellan kommuner och landsting i Sverige. Social investeringsfonder gör det möjligt att gå förbi sektorer, hitta nya finansieringsformer för komplexa lösningar och räkna hem vinsterna av kloka tidiga satsningar. Redan förra året introducerades idén i länet av Ingvar Nilsson, en stor förespråkare för tanken, genom den välbesökta länsgemensamma seminariet om samhällsekonomisk utvärdering. I år arrangerades en ny dag, speciellt för kommunstrateger, ekonomer och politiker. Och sedan en till om samhällsekonomisk utvärdering där bl.a. SKL presenterade hur de arbetar med frågan. Flera kommuner har nu tagit aktiva steg framåt i frågan. Senast var det Hallstahammars kommun som har fattat beslut i kommunstyrelsen, snart även i deras fullmäktige. Tåget är i gång, det är bara att hoppa på!

3) Integrerad samverkan
Många ställen i landet håller på att omvärdera sina samverkansstrategier. Det finns en motreaktion till att kontinuerligt jobba i projekt efter projekt, projekt bredvid projekt, som i grunden är kortsiktigt och i längden olönsamt. Ett alternativ är "integrerad samverkan". Integrerad samverkan är ett fördjupat tillstånd av samverkan, en uttalad samordningsstrategi och en organisering med individens behov som organiserande princip. Under året har ett nätverk bildats mellan flera samordningsförbund, det finns en hemsida med handlingar, det har pratats om det på en internationell konferens i Oxford och en nordisk konferens i Göteborg. Mikael Holmlund, i Umeå, kommenterade på bloggen i november: "Det som är spännande nu är att det känns som den finansiella samordningen runt om i landet håller på att ta ett rejält kliv i riktning mot intentionen med lagen. Jag tycker att din dragning om integrerad samverkan satt fingret på precis den utvecklingen. Väldigt många kollegor runt om i landet beskriver en liknande utveckling, än om vi ibland benämner den med olika ord." Den 11 juni 2013 i Västerås blir premiär för den första konferensen för ämnet och med stor sannolikhet finns integrerad samverkan även på nästa årsbästa lista.

2) Samordningsteamens andra år
Ett uttryck för integrerad samverkan i Norra Västmanland är myndigheternas gemensamma verksamhet - Samordningsteam. Det finns ett i Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg, ett i Hallstahammar/Surahammar och ett i Sala. 2011 var ett uppstartsår och under 2012 kom flera spår som visade stegen framåt. Under året har teamens personal förtydligat sina arbetssätt. Det är ständig anpassning efter individers behov, skräddarsydda aktiviteter och kontinuerlig nätverksbygge. Ibland går utvecklingen långsamt men ibland går det förbluffande fort. Ingen utmaning är för svår. Under året har teamens ledarskap, styrgrupperna, ägnat stor energi åt planeringsdagar, fantastisk dialog och skapat samsyn och visat just ledarskap. De har visat hur otroligt viktigt det är att styrgrupperna är synliga och tydliga i sin färdriktning, och att kunna ställa om när delär sig mer. Och teamen, dessa otroliga proffs, skapar resultat - individer som tidigare hade mer än fem år av bidragsförsörjning med multidiagnoser/alternativt outredda handikapp har tagit avgörande steg mot arbetsmarknaden. Och grädden på moset - professionella på myndigheterna vill vara med att påverka verksamhetens utveckling. Det är så spännande, det går att ta på det! Sällan har framtiden tett sig så hoppfull som just nu.

1) Individers berättelser
Ibland kan väldigt små idéer få ett väldigt stort genomslag. Till mötet med länets riksdagsmän i april kom någon på idén att det skulle vara bra att individer som var föremål för en myndighetsgemensam rehabilitering skulle berätta sina historier direkt. Utan någon som helst förberedelse ställde två personer upp och berättade två helt olika framgångshistorier med de viktigaste ingredienserna - passion, hjärta och ärlighet. Hoppet tillsammans med glädjetårarna spreds i rummet och berättelserna präglade för evigt dem som var där. Idén upprepades vid förbundets möte med sina huvudmän senare samma månad, och därefter vid ett möte med socialförsäkringsutskottspolitiker i Sala i augusti och förbundets planeringsdag i oktober - hela tiden med nya individer som berättade sin alldeles unika berättelse. En video spelades in till Oxford konferensen. Styrkan i dessa berättelser syntes hos dem som berättade dem och hos dem som lyssnade. Mening får sammanhang. Det var föga förvånade att Gunnar Axén, socialförsäkringsutskottets ordförande inledde Välfärdskonferensen i Göteborg med ett långt återberättande av hans intryck efter att ha hört två individers historier efter mötet i Sala. Det är ur dessa och andra liknande berättelser som samordningsarbetet hämtar dess näring att gå vidare, växa och ta ännu större plats i välfärden. Genom berättelserna kommer vi så nära det som är på riktigt, på riktigt kommer vi nära det som är verkligt för så många. Vi kan få svar på varför det är så viktigt att vi ägnar oss åt frågan om välfärden genom bättre samverkan. Och det är genom berättelserna vi kommer nära den så eftersökta evidensen. Jag tror detta är bara början.

Det var årets tio bästa. Hoppas ni gillar dem. Jag önskar er alla ett gott nytt samverkansår!

Årets tio bästa i samverkan (plats 10-6)

Vilket år det har varit! Den lokala samverkansprocessen går från styrka till styrka, individer med långvarigt beroende av försörjning via myndigheterna har fått kvalicerat stöd och nya organiseringar i samverkan sätter sig ännu ett snäpp. Nu, strax för jul och nyår, är det en ytterst lämplig tid att reflektera över det gångna året och framförallt påminna sig om framgångarna, styrkorna och de steg framåt som har tagits.

Förra året gjorde jag en tio-i-topp lista som jag vet uppskattades. Jag tänkte göra det igen och inleda med att tacka alla er som hittar hit till Sveriges fortfarande enda blogg med fokus på samverkan och samordningsfrågor. I början på december vid Samordningsbloggens två-årsdag registrerade jag 12 800 sidvisningar. Helt ofattbart. Att ni är så många ger mig mod och lust att fortsätta utveckla tankar och sprida idéer, framförallt andras tankar och idéer. Ni ska fortsättningsvis känna er välkomna om ni vill skriva något, få ut en tanke eller väcka en fråga som rör samverkan och samordning av välfärdstjänster. Jag tror det finns ett stort utrymme att fundera på vad som gör att samverkan fungerar, hur man vänder potentiella hinder till framgång och hur man värderar resultat och effekter. Och jag har inte svaren i min hand men jag ger mig gärna i kast med att söka dem tillsammans med er och andra. Jag tror att det är resan som är hela grejen som gör det så intressant och jag är glad att vi är många som vandrar den. Det behövs för det är ett stort arbete detta, kanske något av det svåraste och mest komplexa man kan hålla på med. Men i slutändan handlar det om bättre välfärdstjänster för de som är mest sårbara för bristerna och för de som kan vinna mest av bra samverkansinsatser. Jag känner till få uppdrag som kan vara viktigare och det är en ynnest, varje dag, att jobba med att utveckla samverkan vidare.

10) Fokus på hur-et
Under året har jag mer och mer varit involverad i sammanhang där fokus har varit på hur samverkan utvecklas istället för vad för samverkan man vill ha. Det har märks alldeles tydligt i de regionala nätverksträffar som jag är delaktig i. Både träffen i Uppsala och i Hedemora fokuserade uteslutande på detta. Vi pratar mer och mer om begrepp som "open space", om "host leadership" och om nackdelarna med samordnarrollen (egentligen ett positivt budskap). Jag tror att vi är på spåret av något väldigt viktigt och nytt - något som kan ge en tydlighet om vad samordnarrollen ska vara duktig på och vilka färdigheter vi behöver ha.

9) Ung Kraft
Det spelar ingen roll hur pass duktiga myndigheterna kan utveckla sin samverkan om inte samverkan också inkluderar arbetsgivarna. Projektet Ung Kraft är en innovativ idé som bygger vidare på förra årets nyheter om Arbetsförmedlingens kampanj "Se kraften", om företag som satsar på social marknadsföring och om en medveten strategi att anställa individer med psykiska funktionshinder. En given höjdpunkt i årets arbete är steget att tänka utanför de fyra parterna och aktivt söka dialoger om hur arbetsmarknaden kan breddas för funktionshindrade. Ung Kraft gör detta.

8) Mer och mer utbildningsinsatser
Västmanland sastar stort på utbildningsinsatser som ett sett att skapa mötesplatser, tillfälle för reflektion och nätverksbygge. Det finns en amerikansk samverkansforskare Branda Nowell som menar om vill man skapa bästa förutsättningar för samverkan, då är det är en fråga om ledarskap. Vill man dock förändra förutsättningarna för samverkan behöver man ändra synsätten i samhället. Att då kunna erbjuda utbildningar, seminarier och konferenser systematiskt, inkluderande flera perspektiv och under lång tid är otroligt värdefullt. Under året har Norra Västmanlands Samordningsförbund arrangerat 17 olika utbildningstillfällen och sammanlagt 621 personer har deltagit. Det är rekord och en alltmer stigande trend hos många samordningsförbund.

7) Innovativt utvärderingsarbete
Utvärdering av samverkansinsatser är svårt och komplext. Men 2012 har innehållit mycket nyskapande ansatser. Jag vill särskilt lyfta upp NNS arbete med hur samordningsförbunden förhåller sig till utvärdering men också några konkreta exempel av bra rapporter. I Uppsala läns samordningsförbund gjordes en fantastisk studie av Tierpsmodellen tillsammans med bl.a. Ingvar Nilsson. Jag vill även lyfta upp Samordningsförbund RAR Sörmlands innovativa arbete med Payoff kring utvärdering av samverkan, inte rehabiliteringen i sig. Sedan bådar ett begynnande samarbete om utvärdering av integrerad samverkan mellan Samordningsförbunden Botkyrka/Huddinge och Samordningsförbundet Östra Östergötland samt Norra Västmanlands Samordningsförbund också gott. Förutsättningarna för ett spännande 2013 är därmed lagda.

6) SRS/ORS på gång
SRS står för Session Rating Scale och är ett enkelt verktyg för att mäta arbetsallians, kanske den viktigaste faktorn för att lyckas i samverkan vare sig det är mellan medborgare och professionell eller om det är mellan professionella. Fyra frågor om man har känt sig hörd/sedd, pratat om rätt saker, om man gillar arbetssättet och om något saknades i samtalet - enkelt men så viktigt. Kopplat till ORS -Outcome Rating Scale - där individer kan följa hur de närmar sig arbetsmarknaden, får vi verktygen för att visa att det är själva processen framåt som är viktigast, inte målet. Det är med glädje jag har sett att SRS/ORS är på gång på flera ställen i landet under 2012, och att flera verksamheter i länet skapar månadsvisa uppföljningar och diagram. Det är verkligen en stor skillnad när vi kan visa hur individer rör sig framåt med stöd av bra samverkan.

Det var plats 6-10. I dagarna kommer slutsummeringen och därefter har jag förberett en liten överraskning...

Frågor och svar om budgetproppen

Från: "Jonas Wells" jonas.wells@fagersta.se

Till: Gunnar Axén/LED/M/Riksdagen@Riksdagen

Datum: 2012-09-21 11:29
Ärende: Frågor om budgetprop

Hej Gunnar,

Jag har nyss tagit del av budgetpropositionen och undrar om jag kan ställa några frågor till dig om hur regeringen och riksdagens har resonerat angående finansiell samordning (framförallt genom samordningsförbunden). Jag tror att det finns ett stort intresse ute i landet, både från samordningsförbunden själva och från samordningsförbundens medlemmar att veta mera. Jag tror också den ökande skaran av medborgare som har varit med i samordnade insatser undrar. Jag hoppas att du kan tillmötesgå detta upplevda intresse.

1) Först en allmän fråga, vilka är dina bästa förhoppningar för finansiell samordning genom samordningsförbunden?

2) Vad är det du hoppas se hända hos samordningsförbunden som kan öka möjligheterna för fortsatta och ökade satsningar från regeringens sida på finansiell samordning genom samordningsförbunden?

3) En specifik fråga. Antalet kommuner som ingår i något samordningsförbund har under de senaste åren stadigt ökat och är nu 220 kommuner till antalet. Under 2012 planeras även det sista länet ansluta sig till ett samordningsförbund (Gävleborg, oklart för mig hur många kommuner). Denna utveckling underifrån har under flera år inneburit en "gasa och bromsa" effekt i utvecklingen för finansiell samordning genom samordningsförbunden, då äldre förbund har fått stå tillbaka för att främja nya. Detta är rätt och riktigt tycker jag i stort men det är ett problem när de gamla under så många år har, som en effekt, fått gå bakåt i sin finansiella satsning samtidigt som engagemanget ökar lokalt. Finansiell samordning är ett långsiktigt arbete. I er budgetproposition planeras finansiell samordning genom samordningsförbund ligga på samma nivå som 2012 ända fram till 2016. Hur tänker ni kring nivån 280 miljoner kr som ni föreslår i budgetpropositionen?

4) I budgetpropositionen nämns en satsning på 30 miljoner kr under 2013-2015 på "Åtgärder för en effektiv sjukskrivning" där syftet är att öka kunskapen om effektiva arbetsmetoder för att stödja personer som står långt från arbetsmarknaden. Det nämns särskilt insatser till unga med aktivitetsersättning och det nämns metoden Supported Employment. Denna omnämnda grupp är en heterogen grupp som allmänt har behov av samordnad rehabilitering från flera aktörer i samhället. Är detta medel som samordningsförbunden kan ansöka om?

Stort tack Gunnar. Hoppas att du kan hjälpa mig och andra att få tydliga besked på området.

Med allra bästa hälsningar,

Jonas Wells

Samordnare

Norra Västmanlands Samordningsförbund

************************************************

Från: "Gunnar Axén" gunnar.axen@riksdagen.se

Till: "Jonas Wells" jonas.wells@fagersta.se, "Pernilla Tollin" pernilla.tollin@riksdagen.se

Datum: 2012-09-22 17:55

Ärende: Ang. Frågor om budgetprop

Hej Jonas och tack för ett mycket givande besök häromsistens!
 

Min arbetsbelastning är hög just nu och därför skickar jag detta med kopia till Pernilla som återkommer med svar på dina frågor.

Vänliga hälsningar

Gunnar

Gunnar Axén

Riksdagsledamot

Ordförande i Socialförsäkringsutskottet

Ordförande i Parlamentariska Socialförsäkringsutredningen

 

************************************************

 

Från: "Pernilla Tollin" pernilla.tollin@riksdagen.se

Till: "Jonas Wells" jonas.wells@fagersta.se, "Gunnar Axén" gunnar.axen@riksdagen.se

Datum: 2012-09-25 12:24

Ärende: Ang. Ang. Frågor om budgetprop

 

Hej Jonas!


Tack för senast! Besöket hos er är det som gjorde störst intryck på mig under vår resa.

 

Departementet har inte formulerat regleringsbreven ännu så jag vet inte i nuläget om det blir några särskilda uppdrag som berör samordningsförbunden. Generellt är vår förhoppning att samordningsförbundens verksamhet ska bidra till att personer med extra stort behov av stöd (i synnerhet unga) ska få hjälp att kunna försörja sig själva och få en ökad livskvalitet. Jag har stött på ett stort antal rehabiliteringsprojekt under årens lopp och tror det är svårt att hitta ett enhetligt framgångsrecept. Ibland lyckas det helt enkelt väldigt bra och det verkar bero på en kombination av rätt personal och idéer. En framgångsfaktor tror jag dock är att vi är noga med att utvärdera all FINSAM-verksamhet och där tror jag att kvalitén på utvärderingarna måste förbättras.

När det gäller projektmedlen för supported employment så är det inte klart exakt hur det kommer att se ut. Regeringen ska att återkomma med detta.

　

När det gäller medlen avsatta till samordningsförbunden så har regeringen beslutat att föreslå 280 mkr för 2013, resterande år är vad man i nuläget beräknar att avsätta. Riksdagen beslutar bara om medel för ett år i taget.

 

Något tydligare besked än detta kan jag tyvärr inte ge.


Med vänliga hälsningar

 

Pernilla Tollin

Politisk handläggare

Socialförsäkringsutskottet

Nya moderaterna

Riksdagskansliet


************************************************

Intressanta svar på rätt kniviga frågor (om jag får säga det själv). I övrigt vill jag, för tillfället, inte kommentera mer de besked som ges. Vad säger ni? Hur förstår ni det som skrivs? Kommentera gärna i kommentarsrutan. Har ni problem med tekniken i "Blogger" så kan ni maila mig så publicerar jag det åt er (om ni så önskar). Mailadressen kan ni redan. Det går också bra att lämna (och läsa) kommentarer på Norra Västmanlands Samordningsförbunds Facebook sida om ni föredrar den möjligheten. Där har redan samlats flera intressanta kommentarer...

Favoritcitat om utvärdering, evidens och samordning - Ham & Curry

Jag tänkte med dagens inlägg börja en ny serie, om något som engagerar mig mycket och något som det behöver pratas mer öppet om. Och det är något som vi alla berörda faktiskt ägnar mycket tid åt. Nämligen utvärdering, evidens och samordnade insatser. Det är många som undrar och tänker på samordnade insatser i det svenska välfärdssamhället. Det är långt ifrån bara jag. Tankar som "hur länge måste jag vänta för att få hjälp", "är det verkligen värt att vara med i ännu en insats", "vågar jag lita på att denna insats kan ge resultat", "tror alla andra på detta så hårt som jag", "ska vi satsa ännu mer på något som kanske vi själva inte ser någon snabb vinning i" eller "ja, då har jag ramlat mellan stolarna igen".

Tvivlet ger näring åt våra fantasier. Och då är det alltid en röst som undrar, "men vad kan jag vara någorlunda säker på". Och då samtalar vi ofta med någon, med en bok eller så söker vi information. Vi kanske vänder oss till någon vi hoppas kan hjälpa oss bli lite säkrare. En forskare, en erfaren tjänsteman, en ärrad politiker, en medborgare som har varit med om en annorlunda insats.

Jag har länge försökt fånga bra saker som inspirerar och denna serie om utvärdering, evidens och samordnade insatser tänkte jag dela med mig av några favoriter. Vi får se hur länge serien håller på. Det är som med samordningen, man vet inte alltid var det slutar. Det är kanske själva resan som är grejen.

Chris Ham

Det första citatet är ett gemensamt citat från två forskare i England vid The King's Fund, Natasha Curry och Chris Ham. The King's Fund är en oberoende utvärderingsorganisation som har funnits sedan 1897 och har sedan 1948 ägnat sig studier och analyser av hälso- och sjukvårdspolitiken. Det går lätt att spendera mycket tid på deras hemsida, men jag rekommenderar det stort. Chris Ham är huvudansvarig, Chief Executive, på The King's Fund sedan 2010, professor i Health Policy och Management sedan 1992. Har jobbat för det brittiska hälsodepartementet med hälsostrategier, varit rådgivare för WHO och skrivet ett tjugotal böcker. De senaste åren har han skrivit nästan uteslutande om "integrated care", ett internationellt begrepp som fångar behovet att pröva tvärsektoriella lösningar som går förbi det kortsiktiga och som strävar för en tätare samverkan mellan organisationer till stöd för individers rehabilitering. "Integrated care" är en stor inspriationskälla för mina egna funderingar kring det framväxande begreppet integrerad samverkan.

Natasha Curry

Natasha Curry arbetar idag på Nuffield Trust och hon är Senior Research Fellow i Health Policy. Hon forskar också om "integrated care" som Chris Ham. Hon är en ledande expert i området, gör jämförelser om integreringsarbetet mellan olika länder och utvecklar underbart nya perspektiv på ämnet. Nuffield Trust är precis så bra som The King's Fund är. Också en oberoende forskningsinstitut med en egen kritisk röst som utvärderare av hälso- och sjukvårdspolitik, och sökare efter evidens.

I en skrift Clinical and service integration: The Route to Improved Outcomes, publicerad av The King's Fund 2010, samlar Curry och Ham den samlade evidensen för en tydlig rekommendation att fortsätta den inslagna vägen mot mer samordning. De skriver om utvärdering, evidens och samordning (här i termen integration - d.v.s. integrering av tjänster runt individer med komplexa behov) så här (först i originaltext, därefter min översättning) på sidorna 7-8:

”There are a multitude of difficulties associated with measuring the impact of efforts to achieve closer integration. First, the aims of integration may be manifold, so the criteria against which success is measured vary widely. Second, even where intentions are clear and consistent, the target populations, size of intervention group and context may be different and difficult to compare. Third, some of the intended outcomes of integration are not easily measurable. For these reasons, assessing the impact of integration remains a significant challenge even if there are promising signs that integration can have positive effects and the evidence base is ‘good enough to be both intriguing and frustrating’.”

"Det finns en mångfald av svårigheter associerade med att mäta genomslaget av försöken att nå närmare integrering. För det första kan målen med integreringen vara många och skiftande, så kriterierna som framgång ska mätas mot kan variera väldigt. För det andra, även där intentionerna är tydliga och konsekventa över tid, kan målgrupper, storleken av gruppen för interventionen, och sammanhang vara olika och svåra att sinsemellan jämföra. För det tredje är vissa av de sökta utfall av integreringsarbetet inte så enkelt att det går att mäta. För dessa orsaker, kvarstår utvärderingen av effekterna av integreringen som en betydlig utmaning även om det finns lovande tecken som visar att integrering kan ha positiva effekter och evidensbasen är 'tillräcklig bra för att vara både djupt intressant och frustrerande'."

Citatet är fantastiskt för den samlar så mycket av det så många av oss helst inte vill se. Utvärdering av något så svårt som samordningsinsatser är ju oerhört förbryllande och så fruktansvärt komplext. Det är ju i realiteten så otroligt svårt. Men på deras underbart engelska sätt, med stor och rörande understatement, fångar Curry och Ham hoppet trots hindren. Värdet i sökandet så nästan i trots mot väderkvarnarna. Evidensbasen är trots allt tillräcklig för att gå vidare.

Och så är serien startad. Jag hoppas att ni kommer att vilja läsa den. Ta gärna del av originalskriften Clinical and service integration: The Route to Improved Outcomes genom att klicka på länken.