Open Space

"Open Space är en fantastisk möjlighet att ge plats åt frågor, berättelser, idéer och ännu mer utbyte av erfarenheter. Den bygger på erfarenheten som många har av konferenser och möten, att det mest produktiva var fikarasterna och lunchen och de diskussioner som skedde där. Open Space gör det möjligt att under själva konferensen arrangera mindre gruppsittningar där just de diskussioner som gruppdeltagarna vill samlas och prata om, kan ske."

Kan detta låta som en dröm? Det är faktiskt på riktigt. Open Space gör det möjligt. Men vad är det? Harrison Owen är den som har skrivit och, så att säga, skapat Open Space. Han skriver i sin bok (se bredvid) att han 1983 hade möjligheten att organisera en internationell konferens för 250 personer. Det tog honom ett helt år av hårt jobb. Efter att han hade arbetat med alla detaljer, alla frustrationer och alla egon (hans egen likväl som andras) så bestämde han sig att han aldrig mer skulle genomgå en sådan process igen. Hans beslutsamhet förstärktes mot slutet av konferensen då alla höll med om (även han själv) att även om konferensen hade hade varit utmärkt så var den mest användbara delen av konferensen fikarasterna. Så var det. Trots allt hårt arbete med förberedelserna var den delen av konferensen som alla mest gillade just den del av konferensen som han hade just ingenting att göra med: fikarasterna. Hans slutsats var att häri ligger ett budskap.

Open Space är resultatet av att försöka fånga den erfarenheten inom själva konferensen, ett sätt att fånga den nivå av synergi och energi som släpps loss på en bra fikarast och kombinera det med det bästa som kan komma ur en planerad aktivitet eller ett reguljärt möte. Resultatet är förvånansvärt enkelt och i dess enkelhet ligger en hel del lärdomar för oss samverkare, samordnare, mötesvärdar, ledare av (och för) många viljor. Det är lätt att dra paralleller till samordningsarbete men det kan jag återkomma till på slutet. Men först hur lyckades Harrison Owen hantera det budskapet som han uppmärksammade. Efter ett par martinis, sägs det, i baren kom han på Open Space. Så här går det till och det kan presenteras så här:

Open Space är din möjlighet att dela med dig, diskutera och utforska:

• Ämnen du är engagerad för
• Frågor som du vill ha svar på
• Erfarenheter som du skulle önska dela med andra
• Idéer som du vill utveckla vidare

Under Open Space kommer du att kunna föreslå ämnen för diskussioner. Man behöver inte ha förberett ett ämne eller någon struktur för diskussionen (men det är givetvis helt ok om du har gjort det), endast föreslå något som du är intresserad av och vill utforska, diskutera eller dela. Det kommer inte att finnas ämnen bestämda på förhand. Open Space föreslår istället endast tider och platser. Vad som händer exakt organiseras på plats.

Det finns dock några regler, fem st:

1. Vem som än kommer är rätt personer!
2. När det startar, då startar det!
3. Vad som än händer är det enda som skulle kunnat hända!
4. Vart det än händer är det rätta stället!
5. När det är slut, ja då är det slut!

Och så finns det en lag: Lagen om de två fötterna. Lagen om de två fötterna stipulerar att du närsomhelst kan flytta dig från en grupp till en annan om du känner att du kan bidra till en bättre diskussion någon annanstans. Det är helt ok att röra dig mellan grupper, eller t.o.m. skapa en ny grupp längs vägen. Detta ger upphov till två sätt att vara under en Open Space session. Du kan vara en Humla eller en Fjäril. Humlor gillar att sitta ned och kan parkera på ett ställe länge eller så kan de fastna mellan två grupper och hugga tag i en annan humla längs vägen och diskutera något annat angeläget. En Fjäril däremot korspollenerar, och ger lite input i en grupp och flyttar sig till nästa och till nästa och gör samma sak där. Det är helt ok att vara båda.

Jag har presenterat Open Space många gånger och det är alltid lite läskigt att be gruppen komma med förslag på idéer och sånt som de vill diskutera och bilda små arbetsgrupper kring. Men det har aldrig misslyckats. Människor vill gärna göra mer än vad jag tror och det är alltid fantastiskt att uppleva hur det blir just de diskussioner som de som är där mest av allt vill prata om och samlas kring. Det är paradoxalt väldigt lätt att det blir rätt diskussioner i just rätt tid.

Och det föranleder min reflektion. Kan Open Space, skapandet av "Den öppna ytan" säga oss något om hur man kan skapa bra betingelser för samverkan? Reglerna är enkla och sättet att tillämpa dem är väldigt tillåtande. Den mest jobbiga är Lagen om det två fötterna. Det är helt ok att lämna en diskussion. Det kan kännas som ett misslyckande men konstigt nog förklarar man att det är ok och att det handlar om att ta eget ansvar för var man tror att man själv gör mest nytta just då, ja då är det ok.

Reglerna innehåller mycket visdom: De som kommer är dom som kommer. Det är alltid de som dyker upp på mötet som vi kan jobba med. Det som saknas, de som inte är där - att prata om det, ja det kanske inte leder till bättre samverkan och kan ofta vara en tidstjuv om man inte gör något mer konstruktivt av sin frustration. Open Space - En metafor för samverkan!

Mer om Open Space i dessa länkar.

Årets tio bästa i samverkan (plats 10-6)

Vilket år det har varit! Den lokala samverkansprocessen går från styrka till styrka, individer med långvarigt beroende av försörjning via myndigheterna har fått kvalicerat stöd och nya organiseringar i samverkan sätter sig ännu ett snäpp. Nu, strax för jul och nyår, är det en ytterst lämplig tid att reflektera över det gångna året och framförallt påminna sig om framgångarna, styrkorna och de steg framåt som har tagits.

Förra året gjorde jag en tio-i-topp lista som jag vet uppskattades. Jag tänkte göra det igen och inleda med att tacka alla er som hittar hit till Sveriges fortfarande enda blogg med fokus på samverkan och samordningsfrågor. I början på december vid Samordningsbloggens två-årsdag registrerade jag 12 800 sidvisningar. Helt ofattbart. Att ni är så många ger mig mod och lust att fortsätta utveckla tankar och sprida idéer, framförallt andras tankar och idéer. Ni ska fortsättningsvis känna er välkomna om ni vill skriva något, få ut en tanke eller väcka en fråga som rör samverkan och samordning av välfärdstjänster. Jag tror det finns ett stort utrymme att fundera på vad som gör att samverkan fungerar, hur man vänder potentiella hinder till framgång och hur man värderar resultat och effekter. Och jag har inte svaren i min hand men jag ger mig gärna i kast med att söka dem tillsammans med er och andra. Jag tror att det är resan som är hela grejen som gör det så intressant och jag är glad att vi är många som vandrar den. Det behövs för det är ett stort arbete detta, kanske något av det svåraste och mest komplexa man kan hålla på med. Men i slutändan handlar det om bättre välfärdstjänster för de som är mest sårbara för bristerna och för de som kan vinna mest av bra samverkansinsatser. Jag känner till få uppdrag som kan vara viktigare och det är en ynnest, varje dag, att jobba med att utveckla samverkan vidare.

10) Fokus på hur-et
Under året har jag mer och mer varit involverad i sammanhang där fokus har varit på hur samverkan utvecklas istället för vad för samverkan man vill ha. Det har märks alldeles tydligt i de regionala nätverksträffar som jag är delaktig i. Både träffen i Uppsala och i Hedemora fokuserade uteslutande på detta. Vi pratar mer och mer om begrepp som "open space", om "host leadership" och om nackdelarna med samordnarrollen (egentligen ett positivt budskap). Jag tror att vi är på spåret av något väldigt viktigt och nytt - något som kan ge en tydlighet om vad samordnarrollen ska vara duktig på och vilka färdigheter vi behöver ha.

9) Ung Kraft
Det spelar ingen roll hur pass duktiga myndigheterna kan utveckla sin samverkan om inte samverkan också inkluderar arbetsgivarna. Projektet Ung Kraft är en innovativ idé som bygger vidare på förra årets nyheter om Arbetsförmedlingens kampanj "Se kraften", om företag som satsar på social marknadsföring och om en medveten strategi att anställa individer med psykiska funktionshinder. En given höjdpunkt i årets arbete är steget att tänka utanför de fyra parterna och aktivt söka dialoger om hur arbetsmarknaden kan breddas för funktionshindrade. Ung Kraft gör detta.

8) Mer och mer utbildningsinsatser
Västmanland sastar stort på utbildningsinsatser som ett sett att skapa mötesplatser, tillfälle för reflektion och nätverksbygge. Det finns en amerikansk samverkansforskare Branda Nowell som menar om vill man skapa bästa förutsättningar för samverkan, då är det är en fråga om ledarskap. Vill man dock förändra förutsättningarna för samverkan behöver man ändra synsätten i samhället. Att då kunna erbjuda utbildningar, seminarier och konferenser systematiskt, inkluderande flera perspektiv och under lång tid är otroligt värdefullt. Under året har Norra Västmanlands Samordningsförbund arrangerat 17 olika utbildningstillfällen och sammanlagt 621 personer har deltagit. Det är rekord och en alltmer stigande trend hos många samordningsförbund.

7) Innovativt utvärderingsarbete
Utvärdering av samverkansinsatser är svårt och komplext. Men 2012 har innehållit mycket nyskapande ansatser. Jag vill särskilt lyfta upp NNS arbete med hur samordningsförbunden förhåller sig till utvärdering men också några konkreta exempel av bra rapporter. I Uppsala läns samordningsförbund gjordes en fantastisk studie av Tierpsmodellen tillsammans med bl.a. Ingvar Nilsson. Jag vill även lyfta upp Samordningsförbund RAR Sörmlands innovativa arbete med Payoff kring utvärdering av samverkan, inte rehabiliteringen i sig. Sedan bådar ett begynnande samarbete om utvärdering av integrerad samverkan mellan Samordningsförbunden Botkyrka/Huddinge och Samordningsförbundet Östra Östergötland samt Norra Västmanlands Samordningsförbund också gott. Förutsättningarna för ett spännande 2013 är därmed lagda.

6) SRS/ORS på gång
SRS står för Session Rating Scale och är ett enkelt verktyg för att mäta arbetsallians, kanske den viktigaste faktorn för att lyckas i samverkan vare sig det är mellan medborgare och professionell eller om det är mellan professionella. Fyra frågor om man har känt sig hörd/sedd, pratat om rätt saker, om man gillar arbetssättet och om något saknades i samtalet - enkelt men så viktigt. Kopplat till ORS -Outcome Rating Scale - där individer kan följa hur de närmar sig arbetsmarknaden, får vi verktygen för att visa att det är själva processen framåt som är viktigast, inte målet. Det är med glädje jag har sett att SRS/ORS är på gång på flera ställen i landet under 2012, och att flera verksamheter i länet skapar månadsvisa uppföljningar och diagram. Det är verkligen en stor skillnad när vi kan visa hur individer rör sig framåt med stöd av bra samverkan.

Det var plats 6-10. I dagarna kommer slutsummeringen och därefter har jag förberett en liten överraskning...