Årets tio-i-topp samordningslista (topp 5)

Ja, då var den här, årets topp fem på samordningslistan! Plats 6-10 finns i föregående inlägg och är väl värt ett besök. Det är också en hel del som tyvärr inte finns med på listan som jag är jätteglad över. Men här är nu äntligen platserna 1-5. Vi börjar nedifrån och går upp...

5) Ett starkt år för NNS
Att det Nationella Nätverket för Samordningsförbund (NNS) skulle hamna på min topp fem är väl vad brukar säga vara en no-brainer. Fem tydliga framsteg kan visas upp, alla i sig mycket imponerande. Året inleddes med seminarium i Riksdagen där fördjupning i tre samordningsförbundshistorier spred förståelse och engagemang bland ledamöter. Sedan har vi NNS medverkan i Almedalen i Visby i somras. En event som bara blir mer välbesökt för varje år med fullsatta frukost- och lunchmöten. Intresset för finansiell samordning ökar alltmer. För det tredje har vi NNS höstkonferens, ett djärvt steg med nytt konferenskoncept som i ännu större grad möjliggjorde erfarenhetsutbyte och samtal utifrån vad som fungerar. Den släppte loss kreativitet och visade verkligen att nätverket lever, frodas och växer. Det nästsista framsteget är lite understated men visar hur hårt arbete bakom kulisserna till slut ger utdelning. Jag tänker på Kurt Kvarnströms m.fl.'s arbete för att frigöra centrala medel till samordningsförbunden och som nu, efter särskilt riksdagsbeslut, till slut tillfaller samordningsförbunden. Till slut - det är medlemmarna som gör NNS så bra och aldrig har så många samordningsförbund varit medlemmar som just nu - över 83 % av förbunden är med i NNS. Norra Västmanlands Samordningsförbund är stolta medlemmar över en nätverksorganisation som med överstort engagemang och dedikerade politiker och tjänstemän åstadkommer över förväntan. Go NNS!

4) Första konferens för integrerad samverkan
Den elfte juni kommer för alltid att vara förknippad med värme i hjärtat för mig. Länsgemensamt bjöd samordningsförbunden i Västmanland på en sällan skådad premiär av tankarna med integrerad samverkan - denna fluga som bara ökar och ökar. Platserna på konferensen fylldes snabbt och vi organisatörer fick vara snabbfotade för att ordna fram fler platser. Tio workshops som visade bredd, likaså de 120+ deltagare från Västerbotten till Dalsland, Halland och Kalmar och allt däremellan. Kommentarerna efteråt var överväldigande. Exempelvis föranledde det Rolf Urby, regionalt samverkansansvarig på Försäkringskassan att utbrista sitt stöd i ett särskilt blogginlägg. Jag bugar till alla som gjorde denna konferens en sådan succé. Integrerad samverkan är här för att stanna!

3) Ledarskapet tar (ännu mer) plats
Det är en känd sanning att man kommer inte långt i samverkan utan ett aktivt och känt ledarskap, ett ledarskap som flera finns i, bortom enskilda eldsjälar. Jag är jätteglad att berätta att på det redan välfungerande ledarskapet i styrelsen och i samordningsteamens styrgrupper har det fyllts på med nya krafter under året. Exempelvis har förbundet fått en ny ordförande i Linnea Landerstedt som snabbt satte sig in i arbetet och har med sitt djupa engagemang lyst med närvaro i teamens arbete. Likaså har två nya ledamöter från Arbetsförmedlingen på kort tid satt avtryck i styrelsens arbete som lovar mycket. Och nya styrgruppsmedlemmar som Mariya Mihajlovska (AF) i Samordningsteam Hallsta/Sura och Claes-Göran Wiborgh (Vuxenpsyk LTV) i Samordningsteam Sala har redan förstärkt och breddat det viktiga arbetet i samordningsteamens styrgrupper. Det är så inspirerande att vara samordnare när ledarna är så på som de är.

2) Samordningsteamen i Norra Västmanland
Vilka resultat samordningsteamen levererar! Årsrapporterna från de tre samordningsteamen FNS, Sala och Hallsta/Sura visar under året mycket imponerande resultat - integrerad samverkan levererar. Sammanlagt har teamen arbetat med 157 individer under året varvid 100 personer har avslutats. Av dessa har 62 personer nått gentemot teamens mål, positivt resultat d.v.s. arbete/studier eller arbetslivsinriktad rehabilitering utan behov av samordnat stöd. Detta motsvarar över 62 % vilket är mycket högt för gruppen då gruppen hade i snitt cirka fem år med offentlig försörjning innan de kom till teamen. Imponerande också att de kom i mål på en genomströmningstid på 12,4 månader. Och kurvan pekar uppåt, resultaten under hösten pekar på ännu bättre resultat allt snabbare. Ett lugn har också infunnit sig i teamens verksamhet. Exempel på detta är den nytillträdde verksamhetsledaren Margareta Strömberg i Samordningsteam Hallsta/Sura men också det kreativa arbetet med att ha mer brukarinflytande i rekryteringsarbetet som i Samordningsteam FNS. Och i Sala går det som tåget, välintegrerat och lysande. Jag spricker av stolthet av vad dessa passionerade medarbetare åstadkommer för människor som verkligen behöver ett samordnat stöd.

1) Konferens: Lösningsfokuserade ledtrådar
Ni gjorde det! Alla ni dedikerade lösningsfokus människor som finns i Västmanland, denna hub av lösningsfokuserat arbets- och förhållningssätt. Europas största lösningsfokuserade evenemang. En tre dagars konferens med workshops, föreläsningar, aktiviteter och mingel. 263 professionella och beslutsfattare samlades under någon del av konferensen, det mesta vad vi vet under ett lösningsinriktad evenemang i Europa, om inte i världen. Och det i lilla Västmanland - man undrar vad det står för, hur är det möjligt? Och vilket startfält, så svår att överträffa, med Chris Iveson från BRIEF i London, Aviva Suskin-Holmqvist från Malmö, Gun-Eva Andersson Långdahl från Skellefteå, Björn Johansson och Eva Persson från SolutionCLUES i Karlstad, en grupp från föreningen Attention med Johan Bysell och Malena Ranch i spetsen samt från Örebro universitet Susanna Tholén Larsson, Johanna Gustafsson med våra lokala förmågor som Sussan Öster. Det var hög, om inte högsta, klass rakt igenom och vilken inspiration vi har gått på sedan dess. Lösningsfokus bara blir mer och mer, glädjen i arbetet ökar och vi åstadkommer mer och mer. Kan detta vara kopplat till den sjunkande försörjningsmåttet månne? inte otroligt faktiskt. Bemötande betyder allt, och samtalet är den enskilda minsta beståndsdelen i samverkan/samordningsarbete. Denna myndighetsgemensamma satsning, nu i sitt tionde år bär frukt, ett svårtoppat momentum är i gång. Jag tror vi alla som är med i detta är en värdig etta på samordningslistan!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR från Samordningsbloggen!
:-)

 

 

 

Lösningsfokuserade ledtrådar 2013

I början av denna månad under tre dagar genomfördes länskonferensen "Lösningsfokuserade ledtrådar". Under tre dagar kom totalt 263 personer på någon eller flera av de tio workshops som  briljanta workshopsledare höll i. Vi hade Chris Iveson från London, Gun-Eva Andersson Långdahl från Skellefteå, Aviva Suskin-Holmqvist från Malmö, Björn Johansson och Eva Persson från Karlstad, Johan Bysell och Malena Ranch och två brukare från Attention i Stockholm. Även två forskare från Örebro universitet Susanna Larsson-Tholén och Johanna Gustafsson med två lokala förmågor Sussan Öster och undertecknad.

Det var ett bred och ett djup som imponerade och vi var många som blev imponerade och pånyttfyllda med lösningsinriktat energi. Det var inspirerande. För min del följde jag Chris Iveson noga. Han är en av världens ledande utvecklare av lösningsfokus och det var en fröjd att se hur han betonade detaljerna i arbetet, det enkla och det raka. Inga krusiduller, omsvängningar eller avstickare. Jag har redan tillämpat mycket av det han gjorde i andra sammanhang vid konferenser, möten och planeringsdag i mitt löpande arbete.

Under konferensen frågade jag några: Vad tar ni med er från denna konferens om vi antar att denna konferens gör skillnad redan imorgon?. Här är en del av svaren:

Emmy Rastin och Penelope Lindhe, två
familjevägledare från Västerås stad

Penelope: Imorgon har jag ett jättesvårt samtal så redan i tisdags när jag lyssnade  (under konferensen) kunde jag få en struktur, jag kunde bolla med olika personer och känna en frihet och jag tror jag är på rätt spår. Jag har fått bekräftelse på att jag är på rätt väg. Bekräftelse, förstärkning och lite påfyllning. Det tar jag med mig.

Emmy: - Jag tar med mig jättemycket, många olika delar men framföallt att jag har kunnat bolla med andra, nätverket, att slipa på hantverket, jag älskar att lyssna på andra, deras tankar och funderingar kring lösningsfokus. Det lär jag mig jättemycket av. Sådana här nätverk tycker jag om. Jag  lär mig förstås av föreläsarna, och framförallt det här enkla i det svåra, hela denna konferens har handlat om detta, "the plain and simple", det enkla. Och det som Chris pratar om, om tillit. Allt vi gör handlar om tillit som professionell, tillit till min klient, tillit till föreläsarna, att jag tror på vad de säger. För mig kom det på plats. Om jag ska sammanfatta det så gör jag det så!

Frågan: Anta att denna konferens leder till, när ni är tillbaka i arbetslivet, vad ser ni er göra då?

Anna-Carin Andersson från Skolteamet och Sara-Stina
Klingberg från Samordningsteam Sala, Sala kommun

Anna-Carin: - Jag vet att det redan gör skillnad imorgon. Jag kommer att jobba mycket mer med övningar. Jag kommer att dela med mig av det lösningsfokuserade tänket i teamet. Så kommer jag att göra det så jag känner det. Jag kommer att göra det mycket mer.

Sara-Stina: - Jag håller med. Jag kommer att använda mig av detta mycket mera. Jag tror jag kommer att låta deltagare lista mycket mera, alltså skriva upp, exempelvis tio punkter på förändring eller om skillnader. Det kommer jag att göra annorlunda. Jag har tagit mycket intryck från Chris workshop

Anneli Morén, teamledare Enköpings kommun och
Karin Thorell, social ekonomi Västerås Stad

Karin: - Ställa mer frågor, ställa mer nyfikna frågor. tror jag, det är skillnaden för mig.

Anneli: - Ställa mera lösningsfokuserade frågor igen. Återgår till det som finns. Jag har precis varit på workshop om ORS/SRS. Använda det i gruppsammanhang, i möten med personalgruppen för att utveckla teamarbete.

Maria Rönnlund och Bengt Danielsson,
båda social ekonomi Västerås Stad

Maria: - Jag kommer att prata med min chef Päivi, om utbildningsinsats, workshops och så kommer jag att ha ärendehandledning där vi absolut kommer att ta flera steg framåt. Jag har fått med mig det här, man är otroligt peppad.

Bengt: - Jag får idéer, utvecklingsidéer. Nästa vecka går jag en utvecklingskurs i lösningsfokus, påbörjar en hos Björn. Vi har också, med ledning av damen här, en lösningsfokus grupp på jobbet, uppmärksamhet med lösningfsokus som grund, med tolk. Spännande och det finns...jag har varit på Evas workshop om grupper..och det är spännande. Jag får en energikick kring det jobb som vi redan är inne i. Det är förändringsarbete, ärendehandledning där vi kommer att spotta upp oss. Det jobbet har vi påbörjat och vi måste och vill fortsätta.

Katarina Magnusson Västerås Stad och Anna Karlsson
från Hallstahammars kommun

Katarina: - Jag kommer att börja använda mig av lösningsfokus mer aktivt igen. Jag kommer börja bygga nya plattformar för att sedan låta dom för arbetet vidare. Jag kommer att märka att jag kommer att må bättre. Det tar bort ansvar från mig och lägga det mer på de jag möter.

Anna: - Jag var på Chris och det var intressant att han hoppade över plattformen lite så jag funderar på  jag kanske kan, jag kanske inte blir så stressad av inte ställa tillräckligt många frågor i början och gå lite mer, OK vad är det bästa som kommer ur det här och kanske gå vidare till framtidspespektiv. Jag jobbar med ungdomar i en öppen verksamhet och det är inte coachning med fortsättningssamtal. Det går mera, vad vill du, hur skulle du märka att du är på väg, hur skulle din mamma märka, kompisar märka. Det skulle vara annorlunda för mig. Det skulle vara lite kvickare. Jag har mycket snabba möten. Jag skulle märka att de svarade mer på mina frågor. Det är min förhoppning. Jag jobbar redan ikväll och ser om det bär frukt eller inte!


Sussan Öster, metodutvecklare Landstinget Västmanland
och Björn Johansson, CLUES i Karlstad

Sussan: - Jag värdesätter ännu mer detaljerna i mitt jobb när jag gör saker som jag trivs och som jag tycker fungerar bra med i samarbete med andra. Jag unnar mig att lägga märke till det. Jag är fångad av dessa detaljerade beskrivningar som Chris Iveson har hjälpt oss att mejsla ut så tydligt . Jag visste det förut och nu har jag fått träna än mer på det. Tack för en bra konferens!

Björn: - JDet jag tänker är att jag kommer att vara ännu mer observant på  hur man liksom kan foga ihop verksamheter, överbrygga enheter, öka förutsättningar för nätverkande och kanske också projektarbeten som kan vara både inom och/eller gränsöverskridande. Det här att, hur, som Mark säger brick-layer och en gap-filler. Jag tänker att foga ihop det som händer och vara mer lyhörd mer för hur vi kan få det att hänga ihop mer och hur vi kan befrämja och befrukta varandra. Och det är nog det jag tar med mig mest och vara mer observant på imorgon.

Sussan: - En sak som jag vill tillägga där är att jag ser ett starkt växande intresse för lösningsfokus i landstinget, på alla plan. Det var någon som pratade om HR-funktionen och ledarskap samt hur man uppmärksammar att samverkan främjas via samordningsförbundens arbete via lösningsfokus. Också i individuell coachning och i bemötandefrågor. Och det är det vi behöver vi bli bättre på!

Intervju med Gun-Eva Andersson Långdahl

SRS/ORS bildar tillsammans ett av få uppföljningssystem som fångar på ett praktiskt och enkelt sätt hur individen upplever bemötande och arbetsalliansen samt förändringar i livssituationen mot ett bättre mående/arbetsliv/socialt sammanhang. SRS står för Session Rating Scale, ORS står för Outcome Rating Scale. Jag kom själv i kontakt med det när jag jobbade med lösningsfokuserade grupper av klienter redan för mer än tio år sedan och det har funnits sedan 90-talet. Idag finns ett stort referensmaterial så att man kan direkt och enkelt hämta hem uppgifter om signifikans (d.v.s. när en förändring verkligen är en förändring). Kolla in MyOutcomes. Det allra senaste är att uppföljningssystemet har fått en statushöjning och är nu erkänd som evidensbaserad av den amerikanska offentliga registret för evidensbaserade program och praxis (NREPP). SRS/ORS har också fått stöd av SKL här hemma i Sverige inom ramen för Kunskap till Praktik programmet. I Sverige känner jag ingen mer kunnig om SRS/ORS än Gun-Eva Andersson Långdahl som arbetar med missbruksvård i Skellefteå. Låt oss ta reda på mer om verktygen sett genom Gun-Evas ögon!

Hej Gun-Eva. Kan du berätta hur du började arbeta med SRS/ORS?

 

Ja, det är egentligen en lång historia. Årsskiftet 1989-1990 stod vi inför att starta upp en helt ny verksamheten inom Skellefteå kommun. Vi var ett team på 4 personer, två socionomer, en sjuksköterska och jag som psykolog. Med stöd från vår chef så skulle vi bygga upp en verksamhet där man genom samtal skulle erbjuda stöd och behandling till familjer där det fanns ett missbruk. 

Vi ställde oss frågan: Vad är det som fungerar i mötet med de som missbrukar? Vad är det som fungerar när man träffar partnern till den som missbrukar? Vad är det som fungerar när man träffar barnen? Sedan dess har den frågan varit central för oss: Vad är det som fungerar? Vi sökte efter ett sätt att arbeta, en metod som vi skulle kunna lära oss mer om för att bli duktiga på att möta familjerna i Öppenvård.
 

Gun-Eva Andersson Långdahl

1991 fick vi kännedom om att man genom frågor om framtid, önskemål och resurser kunde möta både enskilda personer och familjer. Vi hade av en händelse sökt oss till en kurs ledd av Matthew Selekman och Thomas Todd. Efter den kursen började vi aktivt, i samtal söka efter det som fungerade för klienten. 1992 träffade vi för första gången på Scott D Miller, han arbetade då tillsammans med Steve de Shazer och Insoo Kim Berg. Det första han skrev på tavlan, som inledning till två dagars workshop, var just: Vad är det som fungerar? Därmed hade han vunnit vårt intresse och vi fick nu vetskap om att det fanns ett arbetssätt som hette Lösningsfokuserad korttidsterapi, vars mål just var att hitta det som fungerar för klienten. Vi beslutade då att lära oss arbetssättet full ut.

Vi märkte att arbetet med Lösningsfokuserad korttidsterapi, fick oss att må bättre i personalgruppen. Vi la ner mindre energi på att tänka åt människor och mer energi till att hitta lösningar tillsammans med klienten.

Nästa steg blev sedan att ta reda på vad klienterna tyckte om det vi gjorde. Gillade dom sättet vi arbetade på? Var det till hjälp för dem? Vi genomförde en fördjupad studie "Kvinnor i Lösningstagen", vi startade med intervjuer i samtal med avslutad behandling hos oss. Vi fann att våra klienter gillade vårt arbetssätt. Vi fick kommentarer som "kan man göra på något annat sätt?" "mål måste man ha annars kommer man ju ingen vart!". Våra klienter verkade på något sätt tycka att detta med att tillsammans hitta lösningar och det som fungerar, var något naturligt.

Vi fick av dem en massa nya tankegångar att arbeta vidare med. Sätt att arbeta på som vi själva inte skulle ha tänkt på. När vi nu börjat arbeta med utvärdering så tyckte vi att det var lite synd att våra klienter inte fick möjlighet att tycka till om det som pågick under pågående behandling, så att vi kunde få deras idéer direkt.

Vi hade fortsatt att upprätthålla kontakten med Scott D Miller, vi gick på fler kurser med honom. Vi bjöd in honom till Skellefteå och vi arbetade tillsammans. Vi förde resonemang om utvärdering och vi arbetade med klienter, vilket är enkelt då Scott kan prata svenska. Med reflektioner från Scott så skapade vi själva en samtalsutvärdering. Efter varje samtal fick klienterna fylla i en samtalsutvärdering, som bestod av en skattning av om samtal varit till hjälp. Denna skattning följdes av två frågor. Vad hade varit till hjälp under samtalet och vad mer skulle samtalen behöva innehålla för att fortsatt vara till hjälp? 

Tiden är nu 1996-1997, samtalsutvärderingen fungerade fantastiskt bra. Alla klienter hade något som de ville säga och vi fick lära oss en massa om hur de ville att deras behandling skulle utformas.

Mot slutet av 1990-talet, började Scott prata med oss om att det var dags för behandlare att visa på resultat. Han beskrev hur utvecklingen i USA gick mot en styrning av behandling terapi mot evidensbaserade metoder. Alltså varnade han för att det i framtiden enbart skulle satsas pengar på metoder som var beforskade. Vi avfärdade hans oro med att vi minsann inte var ifrågasatta, att vårt arbetssätt hade stöd från både chefer och politiker. 

Vi var trots detta i ett läge där vi var nyfikna på våra resultat. Vi visste att våra klienter gillade det vi gjorde men vi visste inget om våra resultat. Scott föreslog att vi skulle arbeta med OQ45. 45 frågor inom fyra områden av klientens liv där man kunde följa resultat. Vi var några som hoppade på detta och testade, jag försökte vara envis och hålla i arbetet med OQ45. Det var spännande att äntligen se vilka resultat som behandlingen gav men orimligt att be klienten fylla i 45 frågor om och om igen. 

Ja som alla kanske nu vet så hade Scott rätt. Det gick några år sen var vi mitt uppe i en metoddiskussion. Nu skulle evidensbaserade metoder implementeras. Tur för oss så hade Scott återkommit till oss med en vidareutveckling av OQ45. Han presenterade ORS - Outcome Rating Scale, som gav samma resultat som OQ45 men där klienten skattade sig på fyra områden. Efter att ha arbetat med 45 frågor så var det en befrielse att arbeta med fyra områden. Så vi hakade på direkt! Så sen början av 2000-talet har vi arbetat med ORS. Eftersom att ORS är validerat med arbete med SRS - Session rating scale, så bytte vi ut vår samtalsutvärdering till SRS.

Så när metodvågen spred sig över Sverige så kunde vi luta oss tillbaka och fortsätta arbeta med det som fungerade, för vi kunde visa på resultat. 

WOW, Gun-Eva, vilken resa, snart 25 år om jag räknar rätt! Så vart står vi idag när det gäller SRS och ORS som uppföljningsmetod? Hur ser intresset ut i Sverige och nationellt?

Vart står vi idag? Ja jag ser att de som använder ORS/SRS får en speciell känsla för vad det innebär att arbeta tillsammans med klienten. ORS/SRS lägger speciellt fokus på att det är viktigt att ha ett tydligt mål att arbeta med så att det går att utvärdera varje litet steg som tas. Det blir även viktigt för både terapeuten/hjälparen och klienten att hitta det sätt, den modell, som fungerar allra bäst för klienten i förändringsarbete som pågår. Så samtidigt med att vi mäter resultat, blir forskare i vår egen vardag, så utvecklar vi ett speciellt arbetssätt där vi planerar och utvärderar arbetet tillsammans med klienten. Dessutom så är det roligt att arbeta med klienters feedback, för det går aldrig att förutse hur klienten ser på vårt arbete. Som professionella så ger arbetet med ORS/SRS oss en möjlighet att arbeta med hela vår kompetens inte bara med EN metod.

Vad händer i Sverige? Jag har egentligen alldeles för dålig överblick över hur ORS/SRS arbetet sprider sig. Jag ser däremot att ORS/SRS ligger bra i tiden utvecklingsmässigt. Det finns ett tydligt krav inom alla organisationer idag om att det skall finnas ett uppföljningsinstrument. ORS/SRS är enkelt att lära sig, det är något som man kan väva in i det arbete som pågår utan att det tar för stort utrymme tidsmässigt.

Från SKL - Sveriges Kommuner och Landsting centralt, så har man visat ett stort intresse. Jag kommer att ingå i en referensgrupp där just utvärdering och uppföljning är i fokus, SKL har här valt att förespråka just ORS/SRS som ett av fyra uppföljningsinstrument.

Sen har vi ju det där med implementering, det kan vara många som visar intresse och som gärna vill prova. Det är något helt annat att lyckas med att väva in det som något man gör hela tiden. Detta gäller ju all form av implementering, man behöver stöd och hjälp under en längre tid för att lära sig att använda ett instrument fullt ut. Hakar det upp sig från start så lägger vi oftast undan det med tanken att det inte fungerar. Just detta med implementering gör det svårt att få ett grepp över spridningen.

Berätta gärna mer om ditt arbete med SKL och deras intresse för ORS/SRS. Vad hoppas du ser hända som en följd av det arbetet?

Jag fick en förfrågan av Gunborg Brännström på SKL, hon arbetar med Kunskap till Praktik inom området missbruk. På SKL har man valt att ge stöd till fyra olika uppföljningssystem, varvid ORS/SRS är ett av dem. Jag ska ingå i en referensgrupp som träffas fyra gånger per år och i denna skall implementering av just utvärdering och uppföljning vara fokus.

I samma veva som jag fick förfrågan så gav även Gunborg ett uppdrag till Region Västerbottens FOU enheten med Marie Ernestad som chef, i uppdrag att starta en implementering av ORS/SRS i de olika kommunerna med särskilt fokus på de små kommunerna. De flesta utvärderings- och uppföljningssystemen kräver resurser både vad gäller tid och pengar, till skillnad från dessa så är ORS/SRS enkelt. Gunborg ser en möjlighet att ORS/SRS skall vara en möjlighet att implementera just för att de är lätt att administrera och kräver rimlig mängd av resurser. Det mest viktiga är att få igång ett arbete med uppföljning och utvärdering så att man kan se vilka effekter insatser inom kommun och landsting ger.

Vårt arbete i Västerbotten har nu startat med utbildning och handledningsstöd, mitt team på Rådgivningen Oden i Skellefteå har fått extra resurser för att ges möjlighet att arbeta med detta implementeringsförsök.

När en organisation som SKL visar intresse så får det naturligtvis stor betydelse. Ett implementeringsarbete med ORS/SRS som sanktioneras av SKL har en förankring på chefsnivå inom kommuner och landsting som är ägare av organisationen SKL. Inom SKL finns en lång erfarenhet av implementeringsarbete och där har man även informationskanaler till alla regioner i Sverige.

Med stöd från SKL så får ORS/SRS en status som ett uppföljningssystem att räkna med, något som man på organisationsnivå ser som värdefullt att satsa på. Ett verktyg som skapar möjlighet att följa effekter och resultat av olika typer av insatser.

Samtidigt så når vi målet med att tillsammans med våra klienter skapa lösningar och förändring. Vi kan sprida kunskapen om hur viktigt det är att låta klienten vägleda oss i vårt arbete. Vi undviker att fastna i stereotyper där vi bara pratat om metoder och diagnoser.

Stort tack, Gun-Eva för all information!