Historiskt beslut för samordningen

Samordningsförbunden, gemensamt organiserade i NNS (Nationella Nätverket för Samordningsförbunden), beslöt i fredags 2011-11-18 på det extra årsmötet att ombilda nätverket till en förening. Kurt Kvarnström, ordförande i NNS sa "Vi har tagit ett historiskt beslut idag och det tror jag kommer att bli väldigt viktigt för den här verksamheten".

Jag frågade honom vad han trodde kommer att bli annorlunda för samordningsförbunden framöver. Kurt svarade, "Vi kommer att kunna samla ihop oss och bli betydligt mer enade och jag tror att vi har tagit steg så att det gör att flera vill vara med. Och jag tror att det jobbet vi gör där vi breddat diskussionen om hur Finsam kommer att se ut om fem år kommer att bli väldigt viktigt i det fortsatta jobbet. Men det arbetssätt vi har arbetat med politiskt, det ska vi att fortsätta med. Och i arbetsgrupper som lyfter aktuella frågor där intresserade människor tillsammans försöker hitta lösningar. Det måste vara en utgångspunkt fortsättningsvis.

Avslutningsvis frågade jag Kurt, varför är det viktigt med samordning? Han svarade, "Utgångspunkten måste alltid vara den enskilda individen. Det tycker jag vi har lyft fram. Den andra delen som jag tycker är viktigt är att långsiktigheten måste bli mycket tydligare. Det är långsiktighet det handlar om i det här jobbet för de människor som har en väldigt utsatt situation. Och då går det inte med projekt. Då måste det till långsiktighet i samarbetet".

Eftermiddagens årsmöte föregicks av en höstkonferens för Finsam frågorna och förutom en gruppövning där jag och Karl-Henrik Nanning förde fram vår bild av Finsam om fem år där även bilden om integrerad samverkan ingick, lyssnade vi intensivt på ett pass med Anna Pettersson Westerberg, statssekretare till Ulf Kristersson och ett pass med Svante Borg från Försäkringskassan.

Anna Pettersson Westerberg utgick från förändringarna i socialförsäkringen i hennes anförande men avslutade med en vädjan till samordningsförbunden och arbetet för de unga vuxna. Av alla nybeviljade med aktivitetsersättning (i dagligt tal förtidspension för unga) får hälften av det inom ramen för förlängd skolgång. Många fortsätter med aktivitetsesättning även efter denna tid. 73 % av alla med aktivitetsersättning har ett psykiskt funktionshinder. Anna Pettersson Westerberg menade att "de har en komplex problematik och behöver hjälp av flera instanser". Det är "en jätteangelägen fråga". Hon sa vidare att hon skulle vilja satsa mer på samordningsförbunden men att hon behöver ha stöd för att det ger resultat.

I passet med Svante Borg lyftes fram hans intresse för samordningsförbunden och han erkände att Försäkringskassan centralt "har en resa att göra" och vill "skaffa sig bärande idéer". Hans budskap för dagen var att förbundens insatser måste bli bättre utvärderade. Han tryckte på behovet av kvalificerade studier, gärna med kontrollgrupper. Han lyfte fram att NNS kan spela en roll i detta arbete med att finna mer evidens.

För mig var det oklart om han menade myndigheternas samverkan eller förbundens samordningsarbete. Här blev jag konfunderad av Svante Borg. Samordningsförbunden har två ben att stå på, två uppdrag. Dels det operativa - medlen i den finansiella samordningen används för insatser riktade till individer med samordnade behov, ofta av fyra parter. Evidens i alla ära med vad ska insatserna jämföras med - andra projekt eller ordinarie verksamhet? Och hur riggar man etiskt kontrollgrupper?

Samordningsförbunden har också det strukturella benet i sitt uppdrag - att få ihop organisationerna, gemensamma beslutsfunktioner och främjande av en samverkanskultur. För mig blev det uppenbart att han menade bara den förra, att det var insatserna som myndigheterna bedriver som behöver utvärderas. I frågestunden blev det klargjort att samordningsförbundens strukturella arbete behöver lyftas fram mera, i alla fall hos deltagarna från samordningsförbunden. Samordningsförbunden och dess lagstiftning är ett svar på välfärdens organisatoriska splittring och den obalans som råder mellan centrala och lokala intressen. Hur samordningsförbundens arbete i detta ska utvärderas lämnades obesvarat men det är definitivt något för NNS att fortsätta lyfta i de centrala kretsarna. Det är därför jätteviktigt med sådana arrangemang som i fredags. Det ger hopp om samordningsförbundens företrädare fortsätter att finna utrymme för erfarenhetsutbyte och för bra dialoger med centrala parter.

Intervju med Henry Komulainen

Henry Komulainen är vice ordförande i Norra Västmanlands Samordningsförbund och jobbar vanligtvis som områdeschef på Försäkringskassan, LFC Fagersta. Han har varit chef på Försäkringskassan i Fagersta sedan början på 1990-talet och en röd tråd i hans ledarskap har varit, och är, engagemanget för samverkan mellan organisationer och bättre arbetsmetoder med klienten i fokus. Jag har själv känt honom sedan 2000 och han var under min tid på Försäkringskassan min chef. Otroligt inspirerande för mig och mitt eget arbete är han men även för det lokala samarbetet i stort. Henry är ödmjuk, inlyssnande och tydlig. Med hans historia och djupseende är det intressant att höra hans tankar kring samordning, samverkan och möjligheter för individer att komma till en arbetsmarknad. Varsågoda.

När och hur började ditt engagemang för samverkans-frågorna?
Ja, det är så länge sedan så det minns jag knappast. Men från 1998 började det hända en hel del kring samverkan i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg. Vi hade en bra samverkansgrupp där cheferna för Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten, sjukvården och Försäkringskassan ingick. I den här samverkansgruppen föddes många goda idéer. På den tiden fanns det också så kallade Dagmarpengar, det var projektpengar som ganska fritt kunde användas till rehabiliteringsprojekt. Vi var väldigt aktiva i den här regionen och vi startade många bra verksamheter genom åren som finansierades med Dagmarpengar. En del har också gått in i ordinarie verksamhet och lever kvar än idag. Man kan dra många paralleller med samordningsförbundets verksamhet idag och man kan kanske säga att här lades grunden för den fina samarbetsanda vi har idag.

Du har verkligen varit med länge och följt samverkansfrågorna. Hur ser du på skillnaderna mellan då och nu? Vad är annorlunda idag?
Den största förändringen enligt min uppfattning är att det fanns mer utrymme för lokala initiativ på den tiden. Idag är verksamheterna uppstyrda och organiserade utifrån ett ”stuprörstänkande”. Det gör att det finns mindre svängrum. Det är väl i princip bara genom samordningsförbunden som det finns möjlighet idag att prova nya arbetssätt och få en finansiering för detta. EU-projekt är väl också en möjlighet, men betydligt krångligare. Styrningen av offentliga verksamheter är därför en mycket viktig fråga som har nära anknytning till kundfokus och helhetssyn.

Intressanta tankar och kloka ord. Jag undrar, trots "stuprörstänkande" och mindre svängrum, har samordningstanken ändå utvecklats och samordningsförbundet har bidragit till det. Jag tänker bl.a. på utvidgningen i länet och integreringen av verksamheter. Vad är det, tror du, som gör att utvecklingen, trots alla utmaningar och svårigheter, rör sig framåt och blir bättre?
Det var en svår fråga som man nästan behöver vara filosof för att svara på. Om man är optimist kan man tänka att det beror på att ”det goda segrar till slut”, d.v.s. lokalt ser man vilka stora fördelar det innebär för individerna om aktörerna som finns kring individerna samarbetar på ett bra sätt. Så samarbetstanken dör aldrig riktigt hos chefer och professionella som finns nära individerna, trots att man uppfinner mer eller mindre lyckade styrsystem centralt.

Wow, det var häftigt. Undrar om vi kan ta en sista fråga? Vad skulle du önska se hända i framtiden och vad skulle vara ett tydligt nästa steg framåt?
Det får vara den sista frågan. Det jag skulle önska se hända i framtiden är att vi får en mer inkluderande arbetsmarknad, att företagen vill överglänsa varandra när det gäller att ta ett socialt ansvar och anställa funktionshindrade i mycket större omfattning än idag. Att den utveckling som ICA, IKEA med flera har startat tar riktig fart. I förlängningen är jag övertygad om att de funktionshindrade kommer att fylla sin plats, så det kommer inte att vara någon uppoffring. Eftersom de allra flesta rehabiliteringsinsatser är inriktade på att komma in eller åter på arbetsmarknaden är det en nyckelfråga att det också finns en plats att komma till efter rehabiliteringsinsatser. Ett första tydligt tecken kan vara att det går bra med vårt planerade ESF-projekt som just är inriktat på att vidga arbetsmarknaden för unga funktionshindrade.

Jättetack för intervjun. Dina tankar är mycket intressanta att ta del av och att fundera kring. Tack!

Lokalt ledarskap är otroligt viktigt för att utveckla samverkan. Och ledarskap är kollektivt och en obestridlig del för hur samverkanskultur sprids och stärks. Det behövs med andra ord mer än en. Här är ännu en person med hum om samordning.

Tre frågor från Trelleborg

Mikael Jung, samordnare i Samordningsförbundet Trelleborg, har ställt frågor om samverkan till mig som är ämnad för publicering i deras kommande månadsbrev. Efter genomläsning kanske svaren har ett värde att sprida vidare här på bloggen:

Hur ser du på utvecklingen av samverkan mellan myndigheterna?
Jag tror att samordningsförbunden har bidragit starkt till en snabbare och mer hållbar utveckling av samverkan, framförallt lokalt. Speciellt de senaste fem-sex åren har det skett en märkbar utveckling med alltfler förbund och gemensamma insatser som kommer individer med samordnade behov till del.

Vad kan samverkan leda till?
Det enkla svaret är bättre insatser så att individer får bättre stöd och bemötande. Samhället har bra med resurser i allmänhet (som också bekräftas genom samverkan) men koordineringen är ofta eftersatt p.g.a. vårt splittrade välfärdssamhälle med olika huvudmän för olika behov. Samverkan leder till bättre hushållning och effektivare insatser. Samverkan kan också leda till bättre samordning som leder, i sin tur, till bättre beslut, en större flexibilitet och långsiktighet för de ingående myndigheterna.

Vilken roll kan ett samordningsförbund spela i detta?
Samordningsförbundet är ypperligt placerat för att jobba med koordineringen och stödet så att bättre insatser för den enskilde utvecklas. Samordningsförbundets struktur, medel och stödet från beslutsfattare och tjänstemän gör det klart enklare att anpassa insatser efter det lokala behovet. Förbundens medel är ytterst välinvesterade. Samordningsförbundet har också en nyckelroll med att stärka samverkanskulturen på plats genom exempelvis helhetssyn, nätverk, nya tankesätt och mötesplatser samt relationer på flera nivåer. I detta kan samordningsförbundet anta en tydlig roll. Utan en utvecklad samverkanskultur är det svårt att utveckla samverkan långsiktigt och att samordna resurser utifrån individens behov och samhällets möjligheter. Och möter inte samhället individens behov då slösar vi dyrbara resurser som kunde ha använts bättre.

Integrerad samverkan (2)

Här är en bild som jag har använt på sistone för att illustrera "integrerad samverkan". Den kom ursprungligen från Christian Ståhl och jag hoppas att det är OK att jag förmedlar den vidare och möjligtvis utvecklar den vidare, i alla fall med mina ord.

Bilden behandlar hur vi på olika sätt kan förhålla oss till samverkan, både personligen, i våra arbetslag, organisationsmässigt och i samhället i stort. Pilen visar på riktningen, den önskvärda utvecklingen.

Första bilden kan handla om hur samverkan behandlas som något apart från den ordinarie verksamheten. Det är något man inte har grepp om, det kanske finns t.ex. ett projekt därute som man har dålig koll på. Det kan handla om ett förhållningssätt, ex att "samverkan är inte något jag behöver vara engagerad i, jag har ju mina uppdrag och det är dem som jag blir belönade utav, inte samverkan". I samordningsförbunden kan det handla om ett perspektiv som säger att det arbete är perifert, i marginalen och att medlen i den finansiella samordningen är något tillspetsad "grädde på moset", eller samordningsförbunden får ta det "som blir över". I förhållande till projekt och insatser kan det handla om kortsiktiga, nästan godtyckliga insatser, för att hantera den komplexitet som en mer utvecklad samordning kan hantera. Två-åriga projekt för att hantera neuropsykiatriska funktionshinder i samhället? Känner ni igen det?

Den andra bilden kan handla om "samverkan på fredag" syndromet. Den jobbiga arbetsuppgiften som kräver ett annat arbetssätt gör man sist i veckan, när alla har gått hem och alla är trötta. Det kan vara att det är en person i arbetslaget som vet hur man ska jobba med de svåraste fallen eller att det är bara ett fåtal som remitterar till samverkansinsatser. Det kan också reflektera en obalans i vem som är engagerad för samverkan (när det behövs). Vem är det som drar? Projektmässigt kan det handla om projekt som försöker hantera en delprocess i en större process, eller som samlar vissa av parterna eller kompetenserna men inte de som behövs.

Den tredje bilden är en bild som beskriver "integrerad samverkan". Här är myndigheterna integrerade med varandra när de behöver det. Förhållningssättet präglas av jämnt fördelat engagemang från alla delar i en organisation och detta syns hos varandra. I integrerad samverkan finns långsiktiga insatser, nej, verksamhet som myndigheterna driver tillsammans där individens behov står i centrum. I detta nav samlar sig myndigheterna för att erbjuda en effektiv service för individer som behöver det. Här tänker man förebyggande och utifrån både ett helhets- och ett samhällsperspektiv. I samordningsförbundet kan du exempelvis inte se vilka myndigheter beslutsfattarna tillhör utan alla är engagerade för att stödja den samverkan myndigheterna vill bygga upp långsiktigt. I den sista bilden är gränserna mer uppluckrade, inte diffusa men mer som cellmembraner än som murar. De kan släppa igenom viktiga saker och gör det. Myndigheterna är också välinformerade och kontinuerligt uppdaterade om varandras verksamhet och resurser. Myndigheterna betonar avslutningsvis medberoendet dememellan och agerar gemensamt i den ytan som de behöver vara samorganiserade i.

Glöm inte pilen under ringarna. Den beskriver en riktning, att det är mot integrerad samverkan vi närmar oss. Ingvar Nilsson, nationalekonomen, sa häromdagen att icke-integrerade samverkansinsatser är inte lönsamma på längre sikt. Vidare menar payoff att alla insatser poolar resurser från ordinarie verksamhet. Insatser är per definition redan integrerade med omgivningen. Det går inte att se insatser eller samverkan som något som är dekontextualiserad, apart eller marginaliserad. Riktningen är viktig. Den visar att med momentum (rörelseenergi som byggs på efterhand) går det att röra sig mot mer integrerad samverkan. Från det ytliga och kortsiktiga till det mer förankrade och långsiktiga, med små och säkra steg. Samordningsförbunden representerar för mig ett konkret bevis på ett steg mot integrerad samverkan. Det är en struktur som håller, nu fast förankrat i systemet.

Jag tror att tolkningen av bilden kan utvecklas vidare i takt med att vi lär oss mer om samverkan och hur vi lyckas med integreríngen av den. Ni får gärna tycka till och lägga till!

Integrerad samverkan (1)

Jag ber om ursäkt för minskad tid här på bloggen. Om jag är snäll säger jag att jag har gått och laddat. Det handlar om att reflektera, grunna på egna tankar om vad jag vill få ut här på bloggen den närmaste tiden. Om jag istället är realistisk kan jag ärligt säga att jag har varit överlusat med arbete med långa arbetsdagar sedan augusti. Tiden rusar då lätt förbi. Men det var då det...

Nu börjar jag en serie kring det framväxande begreppet "integrerad samverkan". Jag vill med denna serie utforska olika aspekter av detta begrepp från olika perspektiv och utgångspunkter. Jag tror att begreppet är behövligt, ja nödvändigt för att nå en djupare förståelse om vad samordningsarbete kan leda till. Vi, engagerade för bättre samordnade insatser i samhället, behöver ha något som visar på skillnader i hur samverkan utvecklas i stort och, framförallt, hur det utvecklas lokalt. Och det ju där samverkan finns. På riktigt. Här och nu. Lokalt, i enskilda möten, i samtalen mellan professionella och medborgare. Och mellan dem som bestämmer. Jag landar mer och mer i att vi måste granska vårt sätt att beskriva samverkan. Det finns alltid detaljer i samarbetet mellan individer, sociala och lokala sammanhang som förutsätter att den samverkan som växer fram, utvecklas. Samverkan kan aldrig skiljas från de omständigheter som skapar och upprätthåller den. Det där lät bra. Samverkan kan aldrig skiljas från de omständigheter som skapar och upprätthåller den. Den är i grunden redan integrerad med all verksamhet men i särintressernas logik är den en främmande fågel.

I måndags hade jag en av årets allra bästa arbetsdagar. Då genomfördes en förutsättningslös dag om denna röda tråd - integrerad samverkan. Vi, kunniga och entusiastiska representanter från nio myndigheter pratade om det som något abstrakt, vi granskade bilder av den, vi inspirerades av metaforer och berättelser om den, vi tog ner det till något konkret, något som händer här och nu, och vi utforskade en önskad riktning för vårt gemensamma arbete. Och det var fantastiskt. Det gick att ta på.

Så som min första inspel på denna serie vill jag bjuda in till deltagarnas intryck och svar på frågan - integrerad samverkan, vad är det och är det användbart?

- Integrerad samverkan är för mig att utan gränser kunna se individens/verksamhetens behov, jag tror det. Det kan användas på många områden
- Integrerad samverkan: att se varandra som resurser med gemensamt mål. Samverkan är mycket viktigt & användbart...
- För mig är integrerad samverkan att inte enbart prata samverkan att även "göra" samverkan genom att träffas, utbildas och praktiseras tillsammans. Jag tror det är mycket användbart
- Att det fungerar utan svårigheter när det gäller sekretess m.m. Att det ska användas utan att resurser och pengar kommer utifrån utan finns i alla de olika verksamheter
- Samverkan som en naturlig del av organisationer. Klienten i fokus. Långsiktighet. Är det användbart? Mycket!
- Individers behov i centrum. Ok att utgå från sin organisation men ha lyft blick och se alla parters kompetenser som resurser. Det är avgörande för samhällets offentliga sektor ska vara till nytta för sin befolkning
- Integrerad samverkan - viktigt och nödvändigt och ska finnas permanent, vara inarbetad och en självklarhet. Möjliggöra tydlig väg till samverkan som gagnar individen. De aktörer som finns runt individen skall vara med
- Samverkan är mycket enklare och naturligt, om önskningar och direktiv som kommer "uppifrån" som en uttalad önskning från alla samverkanspartners
- För mig har vi integrerad samverkan när regler inte stoppar en persons möjlighet till förändring. Som många kloka personer sa idag - samverkan behöver fungera även preventivt, inte bara när många insatser redan gått åt skogen
- För mig att det finns som en strukturerad självklar del i arbetet. Användbart? Om det sker på lika villkor med respekt för vars och ens möjligheter och begränsningar och i positiv anda
- En form av väl inarbetad samarbete, där alla gör vad de kan  utifrån sin egen kompetens, med individen i centrum. Mycket användbart då det i de flesta fall gynnar individerna
- Samverkan finns och det behövs. Det kan bara bli bättre. Skynda långsamt. Det är inte enbart användbart, det är nödvändigt i framtiden att samordna resurser
- Där organisationer samverkar kring individer med behov
- En vardag där samverkan är naturlig...en del av vårt arbetssätt, självklart. Användbart? Absolut, en fortsatt process
- Viktigt. Bra att hitta naturliga former för samverkan, inte bara projekt
- Integrerad samverkan nås när kontaktvägarna är korta och när man har förtroende för varandras kompetens samt samma mål. Det är mycket användbart!
- Samverkan är nödvändig för att insatser ska samordnas och kunna vara individen till nytta. Det för också samhällsutvecklingen framåt.
- Integrerad samverkan, att starta samverkan mycket tidigare i ärenden
- Integrerad samverkan är när jag vet vart jag kan ringa/kontakta och ställa frågan om ett möte för att lösa en fråga gemensamt. Absolut användbart!
- Integrerad samverkan - vi har respekt  för varandras regelverk och varandras kompetenser. Vi stöttar varandra i våra professioner och tar hjälp av varandra när vi kört fast - helt förutsättningslöst. Vi diskuterar idéer i beredningsgrupper och lyfter svåra frågor. Ett gemensamt synsätt om våra klienters förmågor.
- Svårt begrepp att förhålla sig till. På gräsrotsnivå handlar det om att hitta personer att vända sig till för att kunna samverka. Relationer blir viktiga! Behöver utvecklas vidare för att bli användbart!
- Flera kompetenser i samma rum. Ja!! Bygg hängrännor mellan verksamheter!

WOW x 20200509!!!!

Reaktion efter budgetproppen

I förmiddags publicerade regeringen budgetpropositionen för 2012. Den verkliga nyheten för den finansiella samordningen var den, i fredags aviserade, egna anslaget i statsbudgeten samt att statens samlade satsning i den finansiella samordningen ökar från 260 miljoner kr till 280 miljoner kr. Rent nominellt är det inte riktigt den kraftfulla satsningen som jag hade hoppats på. Inte heller motsvarar det behovet hos förbunden som jag tror är uppdämt och tillbakahållen p.g.a. många nystartade förbund som delar på samma tillgängliga medel. Det är trots allt är det en ökning. För detta året utökades det med 10 miljoner, för nästa blir det alltså 20 miljoner till. Det är positivt att det ökar och det är positivt att det är långsiktigt, nu förankrat i ett eget anslag.

Men det finns en logik som är svår att förstå. Samordningsförbunden visar på både lysande samhällsekonomiska resultat och en jämförelsevis väl utvärderad verksamhet. Det var inte så länge sedan Inspektionen för social försäkring fastslog i en jämförande rapport med andra samverkansinsatser att "fyrpartssamverkan har bäst förutsättningar att lyckas utifrån både deltagarnas och organisationens perspektiv. Förbundens konstruktion medför att relevanta aktörer inkluderas, individen är huvudperson i de insatser som beskrivits och verksamheten är förankrad såväl bland politiker som bland de samverkande organisationerna." 

Trots detta går andra samverkansinsatser som Handlingsplanssamverkan (samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) från 314 miljoner kr för 2011 till 738 miljoner kr för 2012. En ökning med 424 miljoner eller, om du vill, 135 % (!). Trots nästan ingen utvärdering, nästan ingen evidens, nästan ingen utveckling av själva modellen.

I samordningsförbunden sker däremot en utveckling, framförallt hos myndigheterna på lokal nivå som mer och mer förstår hur det lokala samordnade rehabiliteringsbehovet manifesteras. Det kartläggs, det problematiseras, och det beslutas om allt bättre stödinsatser. Kunskapen om, det något diffusa (och så är det för att det inte passar in i gängse system), "samordnade rehabiliteringsbehov" ökar, den breddas och förankras. Vid en kritisk punkt är kunskapen och viljan till förändring så pass utbredd att myndigheterna frivilligt går ihop och bildar ett samordningsförbund. Gemensamma pengar för gemensamma ändamål riktad till gagn för gemensamma klienter, till stöd för egen försörjning. Kommun, landsting, arbetsförmedling, försäkringskassa - de mest principiella aktörerna - alla tillsammans, för första gången, går ihop, och tar ett steg, tillsammans på en gemensam resa.

Dagen efter börjar arbetet, fördjupningen i ett helt nytt verksamhetsområde, med det nya handlingsutrymmet som den finansiella samordningen ger förutsättningarna för. Ett så oerhört sofistikerat svar på ett gammalt, gammalt problem. Förbunden sätter igång projekt, lär sig mer om vad som fungerar för medborgarnas behov. De ser hur världen förändras och hur den samverkan som behövs, den förändras också. Utvärdering leder till effektivisering och ett nytt lärande. Detta lärande leder till en förrädisk insikt, insikten om vad som skulle kunna bli. Och den gör oss otåliga. Det är den tänkta tanken: "Jag anar en bättre välfärd och en mer effektiv förvaltning". Verktygen finslipas och styrkan från samordningen klargörs, men medlen räcker inte till. Vi vet att när vi väl lär känna medborgarnas behov, vare sig de har neuropsykiatriska funktionshinder eller post-traumatiska stresstillstånd, så vet vi också att vad vi än gör så kostar det en nota som ingen vill ha, särskilt om de behöver samordnade tjänster.

Så vart landar vi, två steg fram, ett steg bak? Nej, ett steg, distinkt framåt. Ett tålmodigt steg i taget. Det är så jag ser samordningen utvecklas. Det finns inga genvägar, inga kvicka hopp, utan det är med metodiskt tillförsikt vi tar våra steg. Därför är det kanske inte pengarna, rent nominellt, som jag vill minnas och trycka på när jag minns denna dag, utan det var denna dag vi fick ett förslag om en långsiktig resa, det förankrade anslaget i statsbudgeten. Det ger förutsättningar för en ännu längre resa. Och det är resan som är hela, hela, grejen.

Fantastisk nyhet för samordningen

I morse vaknade jag med att titta på text-tv i mobilen, väl där var huvudnyheten en DN-debatt artikel av Ulf Kristersson, Gunnar Axén med flera, om en satsning på rehabiliteringsinsatser. Jag klev naturligtvis snabbt upp ur sängen. Kunde det röra sig om en satsning på finansiell samordning? Vågar jag tro det? Jag blir så lätt engagerad och optimistisk...

Väl framme med tidningen i handen ser jag texten om hur författarna vill utveckla nästa steg i socialförsäkringen. Där står bl.a. detta, som fick mig att hoppa till i köket:

Statens medel till rehabiliteringsinsatser utökas kraftigt i syfte att erbjuda fler människor ett förbättrat stöd för att komma tillbaks i arbetslivet. Dessa insatser ska finansieras via ett nytt anslag på statsbudgeten vilket skapar stabila förutsättningar för myndigheterna att tidigt ge rätt insatser till rätt person.

NNS och samordningsförbunden har länge önskat sig en annan finansieringsform från staten. Ett eget anslag gör det möjligt att se hur staten satsar på finansiell samordning på flera år framöver. Vi får en prognos som liknar det som kommuner och landsting har. Det kommer att göra det möjligt att jobba mera långsiktigt med samordningsarbetet. Och det vet vi är en framgångsfaktor. Vågar jag tro att det handlar om Finsam? Jag skickar ett mail direkt till Gunnar Axén, ordförande i socialförsäkringsutskottet.

-Original message---
Sender: "Jonas Wells" <jonas.wells@fagersta.se>
Sent time: 2011-09-16 05:38:00 +0000
To: Gunnar Axén/LED/M/Riksdagen@Riksdagen
Subject: Fantastisk nyhet

Hej Gunnar. Vilken fantastisk nyhet i DN! Läste om att medel till rehab insatser ska öka kraftigt och att ett nytt anslag kommer i statsbudgeten. Jag är överlycklig. Jag hoppas att jag tolkar detta rätt, att fyrpartsfinsam och samordningsförbunden får ett lyft och en bättre grund att stå på. Är det så?

Vore värdefullt med ett klargörande. Tänker skriva om detta på
Samordningsbloggen. Wow, jag är så glad just nu. Tack, Gunnar för ditt slit
i frågan.

Hälsningar
Jonas Wells
Norra Västmanlands Samordningsförbund

Via kontakt med Stellan Berglund i Skellefteå får jag höra att det går rykten om egna anslagsposter för fyrpartsfinsam och för handlingsplansamverkan. Och eventuellt en satsning rent ekonomiskt också. Momentum byggs upp... Och sedan får jag svar från Gunnar Axén:

Hej och tack!
Jo, du tolkar det helt rätt. Medel till fyrpartsfinsam återfinns nu på ett
särskilt anslag i budgeten. Mer än så får jag tyvärr inte avslöja. Men
visst finns det anledning att vara glad!
Mvh
Gunnar

Sänt från mobiltelefon genom riksdagens mobila e-posttjänst

Wow! Det är nu lunch och jag önskar att det är den 20:e september idag. Vill läsa budgetpropositionen och se bekräftat vad som händer. Redan nu går det att se ett tydligt steg framåt för samordningsförbundens arbete. Förutsättningarna klargörs, stabiliteten i reformen förbättras och det är gott för alla. Jag önskar er en alla en trevlig helg. Jag vet att jag inte kommer att sova av ren lycka!