Stafettenutmärkelse till insatser för en utvidgad arbetsmarknad

Arbetsförmedlingen har i år delat ut Stafettenutmärkelsen till Swedbanks vd och koncernchef Michael Wolf och Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson. Här är hela pressmeddelandet och länken till den om du vill söka mer information.

Swedbank och Fagersta får årets Stafettenutmärkelse 2011-07-05 | 2011-07-05
Årets Stafettenutmärkelse från Arbetsförmedlingen delas i år mellan Swedbanks vd och koncernchef Michael Wolf och Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson. Arbetsförmedlingen uppmärksammade genom informationssatsningen Stafetten landets arbetsgivare på generationsväxlingen på arbetsmarknaden och på att samhällsansvar går att kombinera med lönsamhet. För andra året i rad delar nu Arbetsförmedlingen ut den instiftade Stafettenutmärkelsen som i år delas på två mottagare.
- Michael Wolf tilldelas utmärkelsen för sitt starka och personliga engagemang för att bereda plats på arbetsmarknaden åt ungdomar och människor i utanförskap. I samarbete med Arbetsförmedlingen har Swedbank tillsammans med Sparbankerna och näringslivet runt om i landet tagit fram 2 000 praktikplatser till ungdomar mellan 18 och 24 år, kommenterar generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist. Stig Henriksson, kommunalråd i Fagersta är den andra mottagaren av Stafettenutmärkelsen.
- Han tilldelas utmärkelsen för sitt mod att söka otraditionella vägar för att integrera nya svenskar på den regionala arbetsmarknaden i Fagersta, säger generaldirektören.

Det är intressant att just dessa två representanter för framgångsrika idéer och arbetssätt får årets utmärkelse. I samordningsförbunden har jag märkt ett ökat intresse för socialt företagande under de senaste två-tre åren. Samordningsförbundet Uppsala Län har ett unikt projekt som går mot sitt avslut som har tillfört mycket lärande på detta område. Även Nedansiljans Samordningsförbund är också utmärkande i sitt arbete i denna riktining. Det finns fler förbund att nämna så klart. Även hos de nationella aktörerna har märks ett ökat intresse. Se till exempel hemsidan Sofisam, som är ett samarbetsprojekt mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Tillväxtverket samt Socialstyrelsen, Sociala Arbetskooperativens Intresseorganisation och Svenska Kommuner och Landsting. Jag tror att Swedbanks exempel är ännu ett gott exempel. Även ICA:s och IKEA:s insatser för funktionshindrades möjligheter på arbetsmarknaden bör uppmärksammas. Jag är nyfiken och sugen att lära mig mera om hur de har arbetat och vad de har vunnet. Det måste finnas många vinnare bland deras berättelser.

Utifrån dessa goda exempel kan jag dra lärdomen att det går att jobba ut mot arbetsgivare för att öka möjligheten för funktionshindrade att komma ut i arbetslivet. Samordningsförbunden har gjort det möjligt att allt fler har kommit närmare en arbetsmarknad. Nu gäller det att också se hur arbetsmarknaden kan utvidgas. Det behövs förmodligen fler insatser med attitydpåverkande inslag och, utifrån de goda exempel, spridande av information. Även insatser i uppsökande form skulle behövas, inte minst till småföretag eftersom de är i regel bäst på att anställa funktionshindrade. En del av detta arbete görs via Arbetsförmedlingen men Stafettenutmärkelsen visar på att det behövs flera intressenter och flera goda idéer från andra organisationer för att åstadkomma verklig förändring på området.

Att Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson får ännu en utmärkelse är hur kul som helst. Stig är bl.a. känd för er läsare av bloggen genom intervjun i mars. Kanske har utmärkelsen lite att göra med besöket Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist gjorde i april till Fagersta. Hon besökte bl.a. Samordningsteamet FNS, en insats med stöd och finansiering av Norra Västmanlands Samordningsförbund för medborgare i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg (FNS). Ni kan läsa mer om besöket på Samordningsteamet FNS hemsida. Liknande insatser är nu uppstartade i Sala (som har ett färskt nyhetsbrev att läsa) och i Hallstahammar/Surahammar.

PS. Tack Karin Helander, Arbetsförmedlingen, för god förmedlande av nyheten till bloggen!

PS igen. I onsdagens Fagersta-Posten kommenterar Stig H priset så här:
- Det är jättekul, en sporre att gå vidare. Men jag väljer att tolka priset som att Fagersta kommun i vid bemärkelse uppmärksammas. Allting bygger på att det är många som hjälps åt, inte bara vi på kommunen, utan även andra aktörer i samhället.

Inspirerande om givande samtal

Min semester började i måndags, och även om jag bryter av den lite nästa vecka under Almedalsveckan, vill jag väldigt kort lägga ut en länk till en liten skattkammare av idéer signerad kommunikationsforskaren Janet Beavin Bavelas. Länken är till en intervju med denna framstående forskaren av lösningsfokus, KBT och MI samt andra modeller. Janet Beavin Bavelas är kanadensare med mer än 40 år inom forskningsfältet ansikte-mot-ansikte kommunikation och mikroanalys. Hennes motto är "livet händer i detaljerna". Det hon har att säga ser jag som användbart inom området terapi, coachning och ledarskap, samt även samordningsarbete.

Samordningsarbete handlar om, för mig, att hantera komplexitet, olika roller, organisationer, idéer, samtidigt som allting väldigt snabbt kan förändras. Samordningsarbete, till ytan, vilar inte på en stabil plattform utan ständigt skiftar form och innehåll. För att vara effektiv gäller det att inkluderande och respektfullt fånga den gemensamma inriktningen och mobilisera tillgängliga resurser. Detta sker mycket i stunden och ofta i förtroende. Samordning förutsätter tillit. Ofta handlar arbetet om att skapa förutsättningar för att upprätthålla allianser och etablerade relationer samt hålla utkik efter emergens, det som lite väntat och oväntat kan träda fram som är användbart framöver. Att gå försiktigt fram, ta tillräckliga steg samt reflektera över vunnen terräng är andra viktiga ingredienser i samordningsarbetet. Ni som är bekant med lösningfokus kan se, genom ovanstående, hur det färgar mitt tänkande.

Av alla trubbiga verktyg som jag som samordningsledare måste hantera, ger lösningsfokus mig en stadigare hand och något att falla tillbaka på när jag går vilse. Lösningsfokus tillåter mig att fokusera på det viktigaste: samtalet. Jag tror jag delar detta med Janet Beavin Bavelas. Ta gärna del av intervjun, förtjänstfullt gjort av Paolo Terni. Inspiration kan komma i många former, ofta genom detaljerna och nästan alltid genom samtal och kommunikation med andra. Varsågod!

Nya inlägg kommer nästa vecka, då med ett Almedalstema. Vi ses kanske där!

(I intervjun förekommer förkortningen SFBT. Det står för Solution Focus Brief Therapy.)

Samordnade unika årsredovisningar

Samordningsförbundens årsredovisningar är de enda dokumenten där stat, landsting och kommun redovisar resultat av gemensam verksamhet och gemensamma beslut. All annan rapportering i det svenska samhället är sektoriserad. Visserligen är den gemensamma rapporteringen gjort genom samordningsförbundets organisationsform men eftersom det i sig är så unikt poängterar detta ännu mer bedriften. Sektoriseringen går alltså att överbrygga och varje år vid samma tidpunkt producerar varje samordningsförbund ett dokument som bevisar detta. Jag rekommenderar att ni läser dessa dokument vart ni än kan komma över dem. Kom förbi att de är något opolerade, som grovhuggna diamanter, och se de spår som läggs ut. Det finns hopp om hur en alternativ välfärdsorganisering kan se ut.

I fredags samlades ett 15-16 samordnings-förbund i Stockholm för ett NNS arrangerad seminarium om fjolårets års-redovisningar/verksamhetsberättelser. En arbetsgrupp hade läst igenom och studerat 25 st årsredovisningar, delgav sina reflektioner och vi reflekterade gemensamt över hur dessa dokument ännu mer kan fånga det som är bra och riktig med samordningsförbundens verksamhet. En utförlig dokumentation från dagens arbete kommer inom kort att spridas till samordningsförbunden och läggas ut på NNS hemsida.

Medan seminariet är färskt i minne vill jag gärna ta tillfället att reflektera över värdet av dessa årsredovisningar, om hur långt vi har kommit med dem och spåna om vilken framtida inrikting i arbetet som kanske skulle kunna ge förbunden ännu mer framgång.

För det första årsredovisningarna har kvalitativt höjt sig sedan bara ett år tillbaka. Jämförbarheten har ökat genom den vägledning som en arbetsgrupp inon NNS tog fram efter fjolårets arbete. Det betyder att de flesta förbund nu redovisar hur man har uppfattat sitt syfte och uppgift mer utvecklat, att styrelsens arbete redovisas och att man stämmer av mot verksamhetsplanen. Just det sistnämnda är något som har ökat markant. Resultatmässigt, över lag, kan man faktiskt börja kunna säga att samordningsförbunden når sina egna verksamhetsmål i mycket stor utsträckning.

En annan framgång är en ökad balans mellan det stödjande arbetet och arbetet med insatserna. Lagstiftningen anger i korthet två viktiga uppgifter för förbunden, utöver det rent kamerala. Dessa är att "stödja samverkan" och att "finansiera insatser". Det sistnämnda är något som samtliga förbund redovisar, ibland mycket ivrigt. I fjolårsstudien fanns det en kraftig obalans mellan i redovisningen av dessa två uppgifter för förbunden. Det råder fortfarande en obalans men den är inte lika markant. Så en förbättring har skett och det är ju bra och värdefullt.

Jag vill här tillåta mig att reflektera över varför det är viktigt att fundera och redovisa mer hur det stödjande arbetet går till. Jag tror att om förbundet uteslutande ägnar sig åt redovisningar om insatserna förringas förbundens betydelse. I andras ögon blir förbunden reducerade till en projektförvaltning. För att bevilja och administrera projekt, rent krasst, behövs inget förbund. Själva vitsen med förbunden är att man skapar nya arenor för dialog och relationsbygge. Det stödjande arbetet möjliggör implementering, lärande och integration av samverkan. Med det stödjande fångar man ett långsiktigt arbete och en stabilitet i samverkan som i sig skapar bättre förutsättningar för flexibilitet i samverkan. Ytterst kan en ännu högre samverkanskultur utvecklas med stöd av samordningsförbundet.

Avslutningsvis vill jag berätta att tre förbund fick ett särskilt omnämnande vid fredagens seminarium, med plakat, en motivering från arbetsgruppen, ett kollegialt erkännande för inspirerande årsredovisningar. Dessa var SF Trelleborg (för att det stack ut, seriestripparna!), SF Uppsala Län (för helhetsintrycket, den föredömliga strukturen) och SF Landskrona-Svalöv (för både helhetsintrycket och att det stack ut, en stark röd tråd i hela berättelsen). Här är en bild på de närvarande förbundsrepresentanterna. Gå gärna in på länkarna och ta del av berättelserna.

Grattis Magnus, Sofia och Mikael (och Jasmina)!

Svar från Ulf Kristersson

Efter Nationella nätverkskonferensen för finansiell samordning (Finsam) ställde jag ett par frågor till socialförsäkringsministern Ulf Kristersson angående hans uttalanden om Finsams framtid. De finns med i ett inlägg om konferensen. I sin korthet handlar de om Kristerssons idé om att Finsam måste "visa evidens" och det ska "in i existerande strukturer". Många har undrat vad han egentligen menade och nu har jag äntligen fått svar från honom via hans stab. Som lovat publicerar jag svaret i sin helhet här.

Hej Jonas!

Tack för ditt e-postmeddelande. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har bett mig att svara dig. Jag beklagar att du har fått vänta så länge på ett svar.

Du ställer ett antal frågor kring socialförsäkringsministerns svar på en fråga vid den nationella nätverkskonferensen för finansiell samordning. Samordningsförbunden har till uppgift att överbrygga myndigheternas olika mål och utveckla gemensamma metoder för rehabilitering. Vad statsrådet velat understryka i det sammanhang som du frågar kring var dels behovet av möjligheter till uppföljning och jämförbarhet på nationell nivå och dels möjligheterna att ta tillvara framgångsrika metoder för fler personer. Jag hoppas att detta har besvarat dina frågor. Med tillönskan om en trevlig sommar!

Stockholm i juni 2011

Med vänliga hälsningar

Hannes Beckman
Medarbetare i Ulf Kristerssons politiska stab

Fältet är fritt för kommentarer. Jag måste säga att formuleringen "Samordningsförbunden har till uppgift att överbrygga myndigheternas olika mål och utveckla gemensamma metoder för rehabilitering" triggade igång reflektioner och tankeverksamhet hos mig. Det är möjligt att jag läser in för mycket men formuleringarna var nya för mig, i alla fall med adressat från centrala håll.

Angående den första uppgiften "att överbrygga myndigheternas olika mål", är detta måhända en fördjupning av centrala aktörers förståelse av vad den finansiella samordningen ska göra? Det är en väldigt stor uppgift och skulle kräva närmare kontakter med aktörers strategiska enheter för att kunna stämma av utvecklingen. Det skulle också kunna vara ett bevis på att en breddning av uppdraget håller på att ske samt vara ett bevis för en önskan om högre legitimitet åt samordningsförbundens arbete. Vad tycker ni? Om ni vill kan jag formulera en motfråga, kom gärna med funderingar.

SEB: Svenskarna missnöjda med välfärden

Idag i DN Debatt skriver Jens Magnusson, välfärdsekonom på SEB, hur deras välfärdsindex visar i vilken utsträckning svenskar, norrmän, danskar och finländare känner sig trygga med sina respektive välfärdssystem. Artikeln utgår ifrån svenskarnas självbild om en stolt välfärdshistoria. Sverige uppfattas ofta som själva sinnesbilden av en välfärdsstat. Trots detta hamnar Sverige sist bland de nordiska länderna där befolkningen har lägst tilltro till välfärden och trygghetssystemen.

Svenskarna rankar det som erbjuds olika beroende på vilken välfärdsstjänst. Det är dock anmärkningsvärt att i hela rehabiliteringsområdet (den där samordningsförbunden och dess medlemsorganisationer verkar) hamnar Sverige sämst. Resultatområden för "kvaliteten i vården", "index för sjukförsäkringen", "att känna sig trygg med att få socialbidrag från kommunen om det behövs" och "trygghet med ersättning vid arbetslöshet" sticker ut. Allra lägst tilltro i undersökningen har uppmäts angående "möjligheterna att få hjälp att komma tillbaka i arbete". Svenskarna gav undersökningens lägsta index alla kategorier denna fråga.

Det märkliga är att enligt Eurostat är det Sverige, näst Norge, det land som per capita lägger mest pengar på sociala skyddsnät. Trots det är svenskarna inte nöjda med välfärden. Jens Magnusson skriver,

Svaren tyder på att många svenskar är redo för en fördjupad diskussion om glappet mellan kraven på välfärdens institutionener och vad de förmår att leverera. Välfärdsstudier från SEB och andra visar att det kan finnas en ny grogrund för ett sådant samtal.

Jens Magnusson ställer de väsentliga frågorna, "Hur ska vi se på framtidens välfärd? Varför stämmer inte den service vi får överens med de förväntningar vi har?". Artikeln ger inte mycket vägledning i svaren. Förmodligen är detta något mycket omtvistat och det finns säkert lika många perspektiv på detta som det finns medborgare. Jag är dock fri att göra min partsinlaga.

När jag, som samordningsarbetare, reflekterar över debattartikeln läser jag in att som helhet är medborgarna inte nöjda med det sammantagna resultatet av den välfärd som efterfrågas. På något sätt uppfattas den offentliga administrationens sammantagna kraft, d.v.s. på det sätt den möter ett medborgerligt behov, som inte tillräckligt effektiv. I sin enklaste form handlar detta om mötet eller samtalet mellan arbetslösa, sjuka och människor med komplex problematik med tjänstemän och regelverk hos de offentliga organisationerna. Medborgare, tror jag, bryr sig mindre egentligen om vem som gör vad, men mer om de får hjälp och stöd när de behöver det. Jag tror att framtidens organisering mer utgår från vad medborgarna behöver, snarare än våra föreställningar om det. Och det sammantagna resultatet för alla borde vara viktigare än alla särintressenas resultat var för sig.

Kan diskrepansen mellan förväntningar och levererad resultat ha att göra med samordningsbristerna i det svenska samhället? I min roll är det lätt att se det. Det finns naturligtvis en baksida till ökad specialisering, renodlingssträvanden och konstanta handläggar/läkarbyten. Det finns säkert många fler perspektiv på frågan, säkert mer värdefullare än min egen. Jag är öppen för ett lärande. Men det slår mig att när jag är i samtal med kolleger på andra samordningsförbund, att det går att göra stor skillnad både för medborgare och för samhället i stort när man fokuserar relativt små medel på att förbättra samordningsarbetet. Att leverera ett gemensamt resultat är enkelt genom samordningsförbunden. De tillhör det som fungerar och det finns gott om spår om man vill leta upp dem.

Avslutningsvis är jag nyfiken på hur det är i Danmark. Tydligen leder de välfärdsindex i Norden. Hur kan de ha ett högt skattetryck men också medborgare som är mest nöjda med sin myndighetsservice? Hur hanterar de ex psykisk ohälsa, komplex problematik och ett aktivt arbetsliv för alla? De är också världens lyckligaste folk enligt en annan indexmätning. Nog finns det mycket att lära. I välfärdsarbetet är vi bara barnet.

Sjukintygsworkshop - nya steg i samverkan

I förra veckan genomfördes en sjukintygsworkshop. Denna dag avslutade en utbildningsprocess som startade med sittningar på Försäkringskassan i mindre grupper (två och två) för socialsekreterare från kommunerna i Norra Västmanlandsområdet, arbetsförmedlare från Arbetsförmedlingen samt personalansvariga från ett antal arbetsgivare.

Det är ett tecken i tiden att sjukintyg är ett allt betydelsefullare beslutsunderlag som berör allt fler aktörer inom rehabiliteringsområdet. Arbetsförmedlingen och kommunernas socialtjänst ser allt fler sjukintyg lämnas fram från sina klienter. Frågan de professionella ofta ställer sig är: Hur påverkar detta beslut om ersättning (som försörjningsstöd, a-kassa) och finns det någon aktivitet som personen kan göra trots läkarintyget om en funktionsnedsättning?

Diskussion om behovet hos andra aktörer än Försäkringskassan att få grundläggande kunskaper om hanteringen av läkarintyg började i höstas i en handläggargrupp i samverkan. Det är ett skolexempel på ett behov från de professionella som samordningsförbundets organisering med gemensamma medel, beredningsorgan och styrelse, är väl lämpad att möta. Försäkringskassan tog ett initiativ till att leda en utbildningsinsats som byggde vidare på ett beprövat koncept med sittningar med läkare från lokala vårdenheter tillsammans med försäkringsmedicinsk rådgivare och specialister från Försäkringskassan. Skillnaden nu var att erbjuda samma koncept till socialsekreterare, arbetsförmedlare och personalansvariga hos arbetsgivare. Ett antagande som låg till grund för den gemensamma finansieringen var att medborgare med samordnade rehabiliteringsbehov skulle dra fördelar av att myndigheterna hade verktyg i tolkningen för att hitta konstruktiva vägar framåt med ett underlag som myndigheterna vanligtvis har svårt att hantera.

Jag var själv med på workshopen och bevittnade det stora intresset från handläggare och professionella i frågan. Det finns ett sug ute i verksamheterna för att lära sig mer om läkarintygshantering. Det bottnade i något reellt och i ett behov som är vanligt förekommande. Det är alltid överraskande kul att se detta. I mitt vanliga samordningsarbete jobbar jag mest med teorier, analyser och annat tankearbete kring det verkliga samordningsbehovet. Det är ofta på en halv eller hel övergripande nivå. Jag är ju aldrig med på det viktigaste, d.v.s. mötet mellan den professionella myndighetspersonen och personen med samordnade behov. Det är verkligen skönt att höra hur det verkligen är och att mina föreställningar resonerar med handfasta behov i välfärdens främre linje.

Vi fick allihopa en redogörelse för hur Försäkringskassans regelverk har förändrats de senaste åren och därefter släppte vi loss en diskussion om hur människor med fortsatta behov av rehabilitering har påverkat systemen. Gruppen berättade om effekter av ökad korttidssjukfrånvaro, ökade behov av försörjningsstöd, ökning av överlämnande till Arbetsförmedlingen, människor som blir av med sin sjukpenninggrundande inkomst (SGI) samt en osäker effekt om hur det har gått för individer som har avböjt a-kassa och ett överlämningsmöte med Arbetsförmedlingen. Många individer förväntar sig att försörjningsstöd är ett alternativ och många får en chock när de förstår att när försörjningsstödet prövas tar man hänsyn till tillgångar i hela hushållet. En idé var att, i de fall individen vill det, kunna bjuda in kommunen vid överlämningsmöten för att kunna ge rätt information.

Sjukintygsworkshopen fortsatte med flera exempel på läkarintyg som vi fick jobba med i grupp och föreslå hur det skulle hanteras. Vi lärde oss mycket om DFA-kedjan (Diagnos, Funktionsnedsättning, Aktivitetsbegränsning) som ett handfast verktyg i förhållande till de information man kan utläsa ur ett intyg. Och vi hade roligt. Det var nyttigt och värdefullt. Vi byggde också nätverk med varandra. Inte illa.


Det är roligt med läkarintyg!



Åsa Romson besökte Hälsokontakt

Igår besökte Åsa Romson (Mp) Hälsokontakt Bäckby i Västerås. Här fick hon en dragning över verksamheten i Västerås och verksamheten i Fagersta (då under namnet Hälsocenter). Mycket av informationen utgick från Fagerstas Hälsocenter då slutrapporten har nyligen gjorts färdig. Insatsen hade också en mycket utbyggd utvärderingsdesign med bl.a. en hälsoekonomisk studie, en enkätstudie om hälsofrämjande levnadsvanor, jämförelse med en kontrollgrupp, fallbeskrivningar, besöksstatistik samt flerårig processutvärdering. Projektledaren Anna Ivarsson skriver:

Vi visade vår verksamhet och berättade om hur vi byggt upp verksamheterna i både Fagersta och Västerås. Intresset för vår verksamhet uppfattade vi som mycket stort och vi fick flera frågor. I samband med detta poängterade vi också att utan Norra Västmanlands Samordningsförbunds finansiering hade vi inte kunnat starta verksamheten i Fagersta och dessutom ha tillgång till alla myndigheterna som är medfinansiärer i förbundet. Åsa Romson talade då om att det har diskuterats politiskt angående samordningsförbund på nationell basis och var intresserad av hur man arbetar här.

Kul att höra att samordningsarbetet uppmärksammas och riktigt kul att gemensamt finansierad hälsofrämjande verksamhet får celebert besök. Hälsocenter/hälsokontakt konceptet har vunnit stora framgångar i Västmanland. På mötet igår berättade landstingsrådet Barbara Conte att Landstinget Västmanland förbereder ett beslut om att implementera verksamheterna efter 2011 samt att starta två nya Hälsocenter, i Sala och i Köping under 2012-2013. Beslut fattas i landstingsstyrelsen den 22 juni. Jag håller tummarna!

Från vänster Mario Barbagello (Kulturhuset Bäckby), Magnus Edström Mp (Västerås kommun), Barbara Conte Mp (Lt Västmanland/Samordningsförbundet Västerås), Kicki Pettersson (Hälsokontakt Bäckby), Ann-Chatrine Linèr (Västerås kommun), Åsa Romson Mp (Riksdagen) och Anna Ivarsson (Projektledare Hälsocenter/Hälsokontakt Bäckby).