Intervju med Linnea Landerstedt

Här är Linnea Landerstedt. Hon är Norra Västmanlands Samordningsförbunds nytillträdda ordförande. Linnea tillträdde bara för några veckor sedan men har redan utmärkt sig med en tydlig närvaro i olika samordningsförbundsrelaterade aktiviteter och gjort sig tillkänna som en engagerad och nyfiken samordningsledare. Linnea har en politisk bakgrund inom socialdemokratin och där har hon varit aktiv sedan 1990-talet. Hon sitter för närvarande både i Landstingsfullmäktige (som förste vice ordförande) och i dess presidum (även här är hon förste vice ordförande). Linnea är även ersättare i kommunfullmäktige i Norbergs kommun. Linnea har annars en bakgrund som sjuksköterska och har varit framträdande inom en rad fackliga uppdrag i Landstinget Dalarna. När Linnea valdes till ny ordförande i samordningsförbundet utbrast en annan politiker i församlingen, Anita Lilja-Stenholm, "en mycket kompetent person!". I syfte att fler få känna Linnea och få reda lite på hur hon ser på sitt nya uppdrag, tog jag tillfället att ställa ett par frågor.

JW: Vad har du med dig in i arbetet?

LL: Jag har insikt och vetskap att genom samverkan genom samordningsförbundet gör vi skillnad för dem vi är till för. I det privata, i yrkeslivet och i det politiska uppdraget har jag mött många människoöden. I mitt arbete inom intensivvård har jag vårdat många där livet och förutsättningarna till ett gott liv och egenförsörjning snabbt förändrats. Där pusselbitarna till rehabiliteringen har varit det svåra och avgörande för att hitta en väg tillbaka till ett meningsfullt liv. Då behövs ett inarbetat och välfungerande teamsamverkan mellan landsting, kommuner, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

I förbundets årsredovisning 2012 ser vi resultaten av det goda arbetet, som utvecklas väl och de positiva vitsord myndigheterna har fått av dem som de har givit stöd till. Vi ser att många har en mer meningsfull tillvaro och är på väg till egen försörjning. Jag vill tacka för de vänliga vitsorden jag fått med på vägen. Det sporrar mig att ytterligare leva upp till de fina förväntningarna.

JW: Så utifrån allt du har gjort tidigare och allt du har lärt dig om hur samverkan kan göra skillnad för många människor, vad hoppas du se hända (mer) som en följd av samordningsförbundets arbete framöver under mandatperioden?

LL: Det jag hoppas på mest är att vi kan fortsätta det framgångsrika utbildnings- och utvecklingsarbetet som kännetecknar vårt förbund. Det är viktigt att fortsätta ta vara på våra egna och andras erfarenheter, lära av varandra och ta del av bl.a. den externa medbedömning som vi fått från Marita Mossberg och Örebro Universitet. Jag hoppas vidare,

• att samordningsförbundet blir än mer en självklar resurs i arbetet runt de med samordnade rehabiliteringsbehov
• att våra huvudmän är starka och tydliga med sin roll i förbundet och ger stöd åt förbundets målsättningar
• att vi kan stärka stödet till myndigheternas samordningsteam så att de klarar av ex. frånvaro vid sjukdom etc, och kan fullfölja planerade aktiviteter. Jag vill gärna bidra att ge förutsättningar och mer utrymme för personalens stora engagemang
• att våra huvudmän och deras tre samordningsteamen kan övervinna de hinder som ändå finns, så att vi kan använda alla tillgängliga resurser runt teamen i rehabiliteringsarbetet.

Jag vill också vara med att marknadsföra samordningsförbundets stöd till och finansiering av samordnade rehabiliteringstjänster ytterligare och se om ännu fler personer kan ingå, och få stöd från, teamen. Jag vill gärna också vara med att se över möjligheterna till ökad samverkan med andra förbund. En del är på gång redan med samarbete inom EU-frågor och inom utvärderingsarbetet.

Vi har ett spännande år framför oss och en stor utmaning, många är beroende att vi lyckas med vår målsättning.

 

JW: Stort tack, Linnea!

För er som vill komma i kontakt Linnea så går de alldeles utmärkt att nå henne via denna länk eller så kan ni träffa henne på konferensen för "Integrerad samverkan" som förbundet är med och arrangerar den 11 juni. Hon är med då och presenterar en workshop!

Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (4)

Nu är vi framme vid sista delen av denna miniserie av inlägg här på Samordningsbloggen. Den redogör för ett pågående arbete mellan tre samordningsförbund som har valt en liknande samordningsstrategi, den under namnet "integrerad samverkan". Vi har valt att sammanfatta en utvärderingsansats i fyra strategiska steg, eller rättare sagt, sådant vi kommer att märka om vi tar oss framåt.

Det första är att vi tar fram en ramberättelse på hur vi lokalt har kommit fram till denna strategi - integrerad samverkan - och vad vi tror lokalt kan bli annorlunda p.g.a. den.

Det andra har att göra med att vi tar fram indikatorer med hjälp av professionella forskare som vi stämma av hur vi lyckas nå de effekter vi tror att strategin kan ge.

Det tredje handlar om att studera utfallsmått som fångar hur deltagare i insatser upplever själva skillnader i bemötande och i sin livssituation. SRS/ORS är ett exempel på sådana mått som kan studeras och läggas till i den flora av uppföljning som görs. Vi tror att det är viktigt att få med deltagarens röst i utvärderingsarbetet så mycket det går eftersom organiseringar med stöd av denna strategi, integrerad samverkan, förutsätter att man utgår från individens behov.

Det fjärde är att vi bygger upp mötesplatser för att fortlöpande diskutera utvärdering av integrerad samverkan.

Det arbete som jag och förbunden i Östra Östergötland och Hudding/Botkyrka/Salem har inlett förutsätter en öppenhet och en dialog med lokala aktörer, serviceanvändare och andra intresserade i vår omvärld. Arbetsgruppen är unik men den är inte exklusiv. Den ställer gamla frågor i en ny miljö med nya omständigheter. Kanske kan vi hitta tillräckligt goda lösningar på frågor som idag frustrerar våra kolleger och huvudmän? Jag tror att det är möjligt, mycket p.g.a. att om vi har en liknande strategi då kan vi lyfta utvärderingsarbetet bort från det regelrätta projekt- eller insatsnivån.

Under 2013 har tror vi att det är viktigt att bjuda in till samtal på olika platser och på olika sätt. På den regionala nätverksträffen i februari sammanstrålade flera tjänstemän från förbund i åtta län för att stämma av vad vårt inledande arbete och de tecken som kan visa oss att vi lyckas komma framåt i våra frågor. Det var en ganska informell tillställning men jag tror att vi väckte lite nyfikenhet och vi gjorde oss mottagliga för idéer framöver. Samtidigt tror jag att det är en fördel för oss att vi är tydliga med vad vi gör för oss själva. Att prata om vad vi gör hjälper oss att hålla oss på spåret på det önskvärda som vi kan åstadkomma som ett resultat av vår arbetsgrupp.

Den 15 mars har nätverket för integrerad samverkan sitt tredje möte i Norrköping. Där erbjuds en möjlighet att för ledamöter, chefer och samordnare att utveckla utvärderingstankar ett steg till och det kan förbereda oss inför nästa publika framträdande.

Den 11 juni arrangerar Västmanlands tre samordningsförbund en öppen konferens om integrerad samverkan. Den kommer att innehålla en rad olika workshops och här vill vi vara aktiva. En workshop på temat känns angelägen och där kan vi presentera hur vi går vidare och jobbar med utvärdering av integrerad samverkan. En workshop behöver inte innebära att vi är helt färdiga med vårt arbete, men jag tror att under våren kommer vi att kunna hjälpas åt att visa upp hur vi tänker. Jag tror att vi kan komma framåt väldigt effektivt om vi är öppna för feedback och idéer som kan hjälpa oss vidare. Vi kommer förmodligen inte att kunna komma framåt av egen kraft utan vi behöver stöd från forskarsamhället, kanske ISF och definitivt våra styrelser och representanter från våra huvudmän och våra serviceanvändare.

Detta är några av de mötesplatser som byggs upp. Vissa är återkommande som nätverksmöten både regionalt och för temat integrerad samverkan. Jag tror vidare att i takt med intresset stiger för integrerad samverkan att det går att etablera fler och ännu mer tillgängliga mötesplatser. Det finns så klart virtuella sådana också. Hemsidan för ämnet på Norra Västmanlands Samorndingsförbunds hemsida men också en Facebook sida finns redan. Här sprids redan mycket information på ämnet och det är fritt fram att tycka till och vara med (flera har redan hittat hit, 26 st). Hoppas vi ses där!

Makalösa resultat från Samordningsteamen

Trots att jag jobbar för att stödja de tre samordningsteamens verksamheter i Sala, Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg resp. Hallstahammar/Surahammar kan det gå lång tid utan att exakt veta hur väl de producerar resultat. Jag följer givetvis upp allt eftersom och det är mycket data jag processar men ibland är det skönt att samla in och sammanfatta. Idag har jag sammanställt förbundets årsredovisning och den kommer snart upp för beslut i styrelsen. Bland underlagen för redovisningen finns data från samordningsteamen om hur väl de har lyckats nå sina mål. Och det är bara helt otroligt. De överträffar mina förväntningar flera gånger om.

Samordningsteamen har sammanlagt jobbat med 155 deltagare under året och av dessa har 49 deltagare fullföljt och avslutat sin samordnade arbetslivsinriktade rehabilitering. Hela 76 % har närmat sig en arbetsmarknad de allra flesta hela vägen till ett jobb eller studier. Några få har kommit vidare till annan arbetslivsinriktad rehabilitering som erbjuds inom de ordinarie myndigheterna. Men 76 %! Hur är det möjligt?

Kan det vara så att en integrerad verksamhet, med stor och tydlig engagemang från chefer, från personal hos de ordinarie verksamheterna och ett stabilt stöd från professionella teammedarbetare, kan göra en sådan skillnad? Betänk att individerna stod relativt långt från arbetsmarknaden, snittiden i bidragsförsörjning är 4,8 år. Jag är i alla fall mållös. Och detta är bara början, en ung verksamhet som redan efter några få månader i år berättar att många är på väg ut i arbete eller studier.

Efter lite fattning kan det vara värt att göra några reflektioner. Jag har kommunicerat det goda resultatet till medarbetare i samtliga team idag och frågat dem var sin fråga om hur de tror de har lyckats. Alla underskattade sina resultat. Jag kommer ihåg under projekttiden att något projekt lyckades komma upp i 40 % (Empowerment), Resam lyckades också bra men där var det övervägande resultatet att individer kom till ordinarie arbetsförmedlingens insatser. Målgrupperna är snarlika men det är klart att teamen har lyckas otroligt bra.

En annan reflektion är att ingen hade lagt 76 % som ett mål för insatsen. Styrgrupperna till alla tre teamen var överens att man inte ville ha procentmål. Svårigheten att sätta mål och risken att korrumpera urvalsarbetet var en del av skälen. Likaså åberopades det cyniska i att om man sätter ett mål med hur många som ska lyckas, sätter man också ett mål hur många som får misslyckas. Istället satte man ett mål som utgick på att försöka stödja så att så många som möjligt närmade sig en arbetsmarknad och förband sig att följa upp det i efterhand. Jag är rätt säker på att ingen hade vågat lägga ett mål på 76 % med en grupp som har så många år av bidragsförsörjning bakom sig och med den rehabiliterings- och samordningsproblematik som deltagarna har med sig in i insatserna.

Oh well. Jag ville med blogginlägget få utlopp få min admiration och chock över hur väl ett bra genomfört samordnat arbete kan göras på operativ nivå, med deltagarna, människorna som verkligen berörs av det. Jag är så imponerad och med detta bakom oss finns det en stor kar av erfarenheter och lärdomar att ösa ur. Framtiden är mycket ljus!

Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (3)

Vi har kommit till tredje delen av denna serie av fyra inlägg om hur en ansats för utvärdering av integrerad samverkan kan skapas. Jag är ute efter tecken på förändring snarare än konkreta steg. Jag hoppas att ni ser skillnaden. Jag utgår från att förändring sker hela tiden och den är till största del oförutsägbar. Den händer vare sig vi kan förstå den eller inte. Då är det mer logiskt att söka tecken på förändring som verkar leda oss åt rätt håll än att på förhand staka ut vägen och söka konsensus för den. Att leta efter tecken gör att vägen framåt kan ta fler oväntade vändingar och paradoxalt göra att både mer momentum skapas och att vägen framåt är både mer anpasslig men det är också mer troligt att den lyckas. Vägen fram är sällan spikrak. Med steg, fördefinierade och överenskomna i nuet, blir vägen framåt visserligen rakare men mer avgränsat och vid minsta tuva är det lättare att tappa fattningen. Då är det lätt att gå vilse, det är också lätt att skapa risk för ett misslyckande, och att därmed tappa fart.

Nåväl. Utvärdering av samverkan är svårt. Mycket för att samverkan kan vara så många olika saker. I min värld finns inte samverkan, inte i sig, för sig själv. Samverkan är alltid i förhållande till något. Samverkan för rehabilitering, samverkan för att skapa arbete, samverkan för något vad som helst. Prepositionen är viktig. Den anger sammanhang och rymd. Det är samma med känslor. Det går inte att känna bara sorg eller glädje, utan det är alltid sorg om något och glädje för något, i förhållande till något. Det är kontextuellt och specifikt. Det är socialt, i en värld, i en kropp.

Däremot, tror jag, att ansatsen om utvärdering av integrerad samverkan lova mer. Här är det som samverkan förhåller till på väg att definieras mer tydligt. Det är en strategi - en strategi som söker långsiktighet och stabila former som rymmer möjlighet till ständig anpassning och lärande. Det är ett fördjupat tillstånd rent kulturellt och strukturellt - jämfört med tidigare har det som det samverkas kring fördjupats med fler och bättre relationer, ett gemensamt språk och synsätt men också strukturer där det finns hög tilltro till och större delaktighet. Förutsättningarna för den samverkan vi behöver har förändrats och konsekvenserna är synliga eller anade, uttalade och socialt närvarande. För det tredje har integrerad samverkan en norm, en gemensamt antagen organiserande princip som utgår från individens behov. Det är individen som samverkan är till för och individen bär på lösningen som de som samverkar vill vara med att stödja.

Hittills har jag tagit upp två tecken som kanske kan säga oss att vi rör oss mot en lyckosam utvärderingsansats. Det första var att forma en ramberättelse om integerad samverkan. Det andra var att jobba fram indikatorer, sådant som vi tror blir annorlunda om vi lyckas med strategin. Nu är vi framme vid det tredje tecknet.

Tecken nummer tre: Vi introducerar och implementerar verktyg som fångar individens perspektiv på förändring

Om vi menar allvar med att individens behov är den organiserande principen för de samverkansinsatser som utförs, då är det logiskt att tjänsteleverantörena behöver ha verktyg och mått som på ett effektivt och enkelt sätt fångar individens perspektiv på den önskade förändringen och uppföljningen av den. Som tur är finns det flera som tänker i denna riktning. I USA, Norge och i delar av Sverige finns det en rörelse mot FIT (Feedback Informed Treatment) och KOR (Klient- och resultatstyrt praksis). Det finns en stor växande "community" vid Center for Clinical Excellence. Verktyg som SRS och ORS sprids och används. Dessa mått har nyligen fått statligt stöd som evidensbeaserad metod i USA. Även SKL här hemma har uppmärksammat måtten inom ramen för programmet för evidensbaserad praktik. Det är på gång och är väldigt lovande.

Ett tecken skulle vara en systematisk kartläggning av mått som på olika sätt fångar individens perspektiv på förändring, utifrån sina egna ramar och verkligheter. Ett vanligt "fel" som myndigheter gör är att det är dem som själva definierar utfallet som är önskad. Jag tror det kan vara värt att till detta även söka vad individens önskade utfall är och inkorporera det i myndighetens arbete. Ja till och med sätta det väldigt högt, kanske högre än sina egna mål.

För att veta att vi har individen med oss behöver vi veta om det finns en fungerande arbetsallians. Vi vet av mycket forskning att arbetsallians, oavsett metod, modell eller arbetssätt är den viktigaste faktorn för samarbetet mellan individ och myndighet. Vi vet också att bemötande är avgörande om vi lyckas kommunicera med varandra och stödja den rehabilitering och riktningen av den som vi alla önskar.

Eftersom det tar tid att implementera uppföljningsverktyg är det förmodligen en bra idé att kartlägga och undersöka de olika måtten och instrument som finns på marknaden. SRS/ORS är bara ett exempel. Det finns fler. En idé är att söka dem. Att påbörja detta arbete skulle kunna vara ett tecken.

Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (2)

I den första av fyra inlägg angående en ansats eller strategi att utvärdera integrerad samverkan tog jag upp vikten av att hitta/bygga upp en ramberättelse, något som förklarar resan dit, vad det gör för skillnad och effekter som vi hoppas uppnå med stöd av ett nytt tänkande. Nästa tecken som visar att vi är på väg till en bättre utvärderingsansats är att jobba fram gemensamma indikatorer så att det går att värdera huruvida vi lyckas med den integrerade samordningsansatsen.

Tecken nummer två: Vi arbetar fram indikatorer på integrerad samverkan

I en nyligen genomförd extern medbedömning av tre samordningsteam (tre gemensamt drivna verksamheter mellan AF, FK, kommun och landsting) i Norra Västmanland, rekommenderar professor Berth Danermark och doktoranden Ulrika Englund att det tas fram "mätbara indikatorer på utvecklingen av integrerad samverkan". Liknande rekommendationer föreslås även i England, särskilt då utifrån vilka fördelarna är för befolkningen, både hur de upplevs av serviceanvändare och deras närmaste/anhöriga. En gemensam nämnare för integrerad samverkansansatser är betoningen på individens behov som den organiserande principen. Då är det naturligt att även i utvärderingsarbetet ge individens behov, och dess upplevelse av förändring i bemötande och tjänsterna som erbjuds av samhällets aktörer, en avgörande och central roll. Är individen och deras närmaste/anhöriga nöjda med bemötandet? Är behoven uppfyllda? Vems utfall är det som räknas - individens eller samhällets? Det är alltså ur individernas perspektiv samhället får svar i vilken mån de integrerade ansträngningarna lyckas.

Det engelska materialet är dessutom tydliga med hur utvärderingen ska användas. Det är inte primärt för kontroll och inspektion. Det är betoning på lärande. Utvärdering ska användas i proaktivt syfte för att förbättra och anpassa de lokala tjänsternas utformning och utveckling. Den gemensamma utvärderingsansats som har bildats mellan Norra Västmanlands Samordningsförbund, Samordningsförbundet Östra Östergötland och Samordningsförbundet Botkyrka/Huddinge/Salem ger också nya möjligheter att aggregera och jämföra lärande mellan tre olika regioner i landet. Således kan även datan som byggs upp extrapoleras till en meta nivå som i sin tur har potentialen att ytterligare förstärka lärandet.

Så om vi har en liknande strategisk ansats (integrerad samverkan), kan vi tillsammans jobba fram liknande indikatorer? Jag tror att det är möjligt och det tror vår arbetsgrupp. Först kommer ramberättelsen och ur detta arbete kan det komma indikatorer. I det engelska materialet finns en del inspirerande skiljelinjer mellan enklare samordningsprocesser och mer fördjupade integrerade ansatser. I en vägledning för integrerad samverkan från det engelska hälsodepartementet från 2008 har man försökt förtydliga skillnaderna och vad man såg skulle kunna öka värdet inte bara för serviceanvändarna (även om mycket fokus finns där), utan även för aktörerna och den lokala välfärden som helhet (se sid. 35 och översättningen i ett tidigare inlägg här på Samordningsbloggen, jan 2012). Frågan är: kan vi använda oss av dessa siktade skillnader som grund för indikatorerna och stämma i vilken mån vi lokalt lyckas med dem? Här är listan: I vilken mån lyckas vi,

- förändra identiteten av välfärdstjänsterna? En plattform, ett integrerat team eller en gemensam kärnverksamhet i samverkan borde ge bättre kännedom, bättre slagkraft och högre engagemang från det omkringliggande samhället.

- ge en positivare respons från serviceanvändarna? Långsiktiga insatser med anpassning efter individers behov borde ge bättre utfall än kortvariga insatser med myndighetsbestämda metoder och ramar.

- få en högre lojalitet från professionella i det integrerade arbetet? Kortvariga insatser i plural är svåra att hålla reda på och riskerar minska engagemang från professionella. Integrerade insatser borde ge möjlighet för professionella att engagera sig och därmed öka lojaliteten för insatserna och det integrerade arbetet.

- få en effektivare ledning av samverkansinsatser? Istället för många projekt med haltande styrgruppsarbete och oklara mandat kan vi få en tydligare ledning med högre insatser, proffsig styrning och bättre använd tid

- bättre innovationsprocesser? Går det att bygga upp ordentliga kuvöser för nytänkande, analyser och kartläggningar med stöd av integrerade ansatser som samtidigt är långsiktiga och strategiska i sitt arbete?

- få fastare utrymme för mellanliggande tjänster? I projektsamhället kan aldrig mellanliggande tjänster som projektmedarbetare, samordnare, lotsar och koordinatorer få vettiga arbetsvillkor eller en bra förankring. I en integrerad strategi bör antalet mellanliggande roller som är tillsvidare tjänster öka och därmed skapa bättre kapacitet och kompetens för att förankra och utveckla tjänster för individer med samordnade behov.

- klarare fokus och tydligare ansvar för det gemensamma arbetet? Med en uttalad strategi följer att fokus blir klarare och att ansvar kan utkrävas både från befolkning, professionella och ansvariga politiker/chefer.

- få ökad motståndskraft för förändringar i omvärlden och för faktorer utanför den lokala kontrollen? Samverkansarbete, har vi lärt oss, är otroligt känsligt för förändringar i omvärlden. Ny regelverk, nya chefer/ledning, nya ekonomiska konjunkturer, ny kunskap - allt påverkar hur samverkan runt lösningar av komplexa problem organiseras. Istället för ad hoc lösningar, korta projekt, kan integrerade ansatser ställa om snabbare och anpassa sig till förändringar samtidigt som den bärande filosofin är intakt? Jag tror det.

- jobba med sådant vi inte kunde förut? Exempelvis gemensam IT system, dokumentsystem, sekretesspolicy och andra policyn har svårt för att slå rot när vi arbetar kortsiktigt ihop. Även arbete med gemensam strategisk kompetensförsörjning hör till. Kan integrerat arbete leda till nya möjligheter?

- ge ökad och enklare tillgång till varandras resurser? I en mer integrerad organisering av välfärden bör relationerna mellan myndigheter leda till bättre strukturer för samverkan som enklare gör det möjligt att utbyta tjänster hos varandra.

- ge tillgång till nya eller säkrare finansieringskällor? I det engelska materialet tror man att finansieringen kommer att underlättas. Kanske kan integreringen leda till att ordinarie resurser tillsätts i större omfattning till stöd för samverkansarbetet. Likaså kanske kan andra typer av projektmedel användas mer effektivt i en integrerad ansats som grund.

- ge ökade möjligheter för brukare att forma och utvärdera tjänsterna? Att hitta stabila former för brukarpåverkan och förmedlingen av den till beslutsfattare är en avgörande ny kapacitet som tar tid att bygga upp.

En idé som vi odlar i vår arbetsgrupp är att forma ett validerat mätinstrument för integrerad samverkan. Med utgångspunkt med vår förbundsgemensamma ansats och med en forskargrupp som stöd i arbetet ser inte detta ut som omöjlighet. Vad tror ni om det? Kan ett tecken på att vi rör oss framåt vara att det har jobbats fram något i denna riktning?

Intervju med Ingvar Nilsson

Social investering och sociala investeringsfonder är på mångas läppar just nu, både lokalt och runt om i landet. Idén sprider sig som en löpeld bland främst kommunerna i Sverige. Det är en veritabel stormvind. Ett fyrtiotal kommuner har även kommit långt med inrättandet av sådana fonder, Norrköping och Malmö nämns som särskilt innovativa.

Under senare tid har det även kommit fram i media mycket påtagligt. Första sidan på DN 130103 med flera sidor inne i tidningen om en samhällsekonomisk undersökning av kostnaderna för gatuvåld. Det var även en (något förvirrad) artikel på ledarsidorna dagen efter. Likaså har facktidningar som Kommunal Ekonomi börjat tycka till (nr 6, 2012) och Dagens Samhälle (nr 27, 2012) lämnat stort utrymme åt det framväxande fenomenet.

Så jag har tagit chansen att prata lite med den som jag känner till, är Mr Social Investering i Sverige, nämligen den oförtröttlige nationalekonomen Ingvar Nilsson.

JW: Det skrivs mycket om social investering just nu, håller du med?

IN: Det är galet. Sedan vi nästan släppte rapporten om gatuvåld har social investering tagits upp i ekot, SVT, TV4, GP, Expressen, ledaren på DN.

JW: Artikeln i Kommunal Ekonomi, av styrelsen för Rådet för Kommunal Redovisning (RKR) förbryllade mig. Menar de att det är ok med social investeringsfond bara vi inte kallar det för en investering?

IN: Jag tror artikeln speglar en kluvenhet på SKL. Det behöver inte vara ett problem bara man inte bryter mot formella regler. Inom SKL har man genom Modellområdesprojektet och nu Psynk kommit nära begreppet social investering och väldigt nära begreppet social investeringsfond. Vi har försökt tänka annorlunda. Det vi pratar om, jag och Anders Wadeskog, är resurshushållning av svåra problem. Man kan jobba med social investering från olika håll. För vår del är social investeringar endast det första, och kanske nödvändiga, steget. Det är på intet sätt tillräckligt. För att uppnå långsiktighet och helhetssyn samt undvika onda cirklar måste vi förändra organisationsstruktur. Vi måste förändra styr- och uppföljningssystem. Och vi måste förändra ersättningssystemen. Det hänger ihop. Jag har svårt att se social investering utan att man också ger sig på det andra. Social investering är inte en bokföringsteknisk fråga. Det handlar om god ekonomisk hushållning och hur når vi det?

Jag tycker att SKL kring denna fråga har två roller. På kort sikt bidra till praktiska lösningar för hur man kan hantera och bokföra sociala investeringar - där tycker jag att bl.a. Stefan Ackerby har gjort ett bra jobb. På lång sikt tycker jag att uppgiften är att driva frågan om regelförändring så att det blir ännu enklare och lättare att arbeta med detta perspektiv.

 

JW: Så är det något problem då?

IN: Nej, jag säger skit i det! Kör! Det är otroligt enkelt så länge man hanterar det som i Malmö, Ale eller Norrköping. Det blir ett problem om man stoppar in det i kommunens investeringsbudget. Jämför det med påståenden om att det inte går att samverkan p.g.a. sekretessen. Det är klart det går! Man får titta på tillämpningsanvisningarna. Så är det med social investering också. Det går absolut att rucka på det ekonomiska balanskravet. Se tillämpningsanvisningarna i exempelvis Malmö.

Detta är delvis också en inställningsfråga hos kommunala ekonomichefer. Det finns dom som i stort sett direkt säger - det går att fixa - det löser sig. Så har ekonomichefen t.ex. i Norrköping agerat. Men det finns också dom lite mer konservativa eller kanske ängsliga som tvekar. Ibland har man löst det genom att kalla den sociala investeringsfonden något helt annat, t.ex. "folkhälsopolitiska medel". Så ser det som om man gjort i Luleå... Men tänket och handlandet är precis detsamma.

JW: Är detta en politisk fråga?

IN: Det är sjävklart en politisk fråga. Förutom att hitta en teknisk lösning måste man lobba för en lagändring. Alla politiska partier är intresserade. Och det kommunala intresset är nästan gränslöst. I dagsläget är det 40 kommuner som har sociala investeringsfonder. Och det är 30 till i år som har gått utbildningsomgångar med oss. Social investering innebär ett mentalt perspektivsskifte, ett nytt synsätt på prevention. Ibland är begrepp och ord oerhört viktiga för hur nya tankesätt kommer till.

JW: Hur ser revisorerna på social investering?

IN: Det är faktiskt så att balanskravet är inte överordnat för revisorerna utan det är god ekonomisk hushållning. Det borde paradoxalt ge stöd åt social investering. Social investering öppnar dörren för ett nytt ekonomiskt tänkande. Det har en oerhört stor lärpotential. Vi kommer att göra kalkyler på nya sätt, likadant förändras uppföljningen helt. Social investering skapar nytt lärande - var stoppar vi in pengar för att få maximal effekt? Det förändrar tänkandet hos alla. Praktiker tänker ekonomi. Och ekonomerna tänker verksamhet. Bara det förändrade tankesättet har en stor hävstångseffekt.

JW: Några avslutande reflektioner?

IN: Jag har en ny reflektion efter möte med en ekonomisk direktör i ett landsting som sa: I stort sett allt vi gör kring barn och unga är ju investeringar. Mitt svar var: Ja, så är det. Men betraktar vi det som långsiktiga investeringar och fattar beslut med denna utgångspunkt eller ser vi det som, eller behandlar det som, kortsiktiga kostnader och agerar därefter? Det jag ser i alltför hög grad är det senare och det leder ofta till dålig ekonomisk resurshushållning. Kring människor i utanförskap finns det ett par enkla stickord som krävs för att nå effektiv resursanvändning - Långsiktighet och Helhetssyn. Det första leder till social investeringsperspektiv. Det andra till samverkan.

Fotnot: Tack Karolina Berglund, ekonomichef i Fagersta kommun för material och underlag. Och lite skvaller - grattis Hallstahammars kommun som den 17 december fattade beslut om att inrätta en social investeringsfond (se beslut i KF §227).

Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (1)

Jag inleder årets inlägg med en liten serie om utvärdering av integrerad samverkan. Mot slutet av förra året bildade tre samordningsförbunds tjänstemän en arbetsgrupp som skulle undersöka hur vi tillsammans kan utforma och förbättra vårt lokala utvärderingsarbete, särskilt när vi nu alla tre lämnar projektstrategin och istället siktar på långsiktiga och mer hållbara lösningar för den samordnade rehabiliteringen och organiseringen av den. De tre förbunden som har inlett detta arbete är mitt eget förbund Norra Västmanlands Samordningsförbund, Samordningsförbundet Östra Östergötland och Samordningsförbundet Botkyrka/Huddinge/Salem.

I blogginläggserien kommer jag att publicera arbetet som vi producerar lite efterhand och ser gärna feedback, utvidgningar och bidrag från er läsare. Det är stort företag detta och perspektiven är väldigt många. Och det är gott.

Här är det första tecknet på att vi utvecklar vårt tänkande runt och arbete med utvärdering av integrerad samverkan.

- Vi arbetar med att forma en stödjande ramberättelse, en lockande narrativ för integrerad samverkan

Det engelska materialet är övertydligt på denna punkt. Integrerad samverkan kan vara många saker vilket kan göra människor osäkra om visionen och äventyra det långsiktiga stödet för strategin. Att definiera ambitionerna med integrerad samverkan och diskutera vad det skulle kunna vara i det lokala sammanhanget är högst prioriterad. Narrativet bör, ta som sin utgångspunkt, ge en stark argumentation för integrerad samverkan utifrån möjligheten den har att signifikant förbättra livsvillkoren för tusentals människor med samordnade behov, tillsammans med deras närmaste. Därutöver bör den lokala resan belysas ur beslutsfattarnas perspektiv med deras hemmahörande organisationers idéer om vad kan bli annorlunda (jämfört med tidigare erfarenheter av samverkansinsatser) med integrerad samverkan.

I England har man tagit hjälp av organisationen National Voices, en paraplyorganisation för brukarorganisationer, för att klargöra vilken skillnad integrerad samverkan (integrated care) kan ha. En sammanfattande berättelse presenterades under hösten 2012 (min översättning):

"Mitt stöd är planerad med människor som arbetar tillsammans för att förstå mig och min(a) närmaste, sätter mig i kontroll, samordnar och levererar tjänster som når mina bästa utfall."

Liknande exempel finns från Torbay med skapande av "Mrs. Smith", en fiktivanvändare av hälso-, sjukvård och sociala välfärdstjänster. Berättelsen om Mrs. Smith höll myndigheterna på spåret. Hon skapades gemensamt och blev en gemensam symbol för den nya organiseringen som var hela tiden närvarande. Välfärdskonsumenterna fick därigenom en galjonsfigur och en verklig central position i utformningen av tjänsterna. 

Även en ny studie från Örebro universitet (av Danermark och Englund) där man under ett år har följt arbetet i tre samordningsteam (plattformar) i Sala, Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg respektive Hallstahammar/Surahammar, lyfter fram en liknande rekommendation i fortsättningen för integrerad samverkan i Norra Västmanland och de tre samordningsteamen. De skriver att det är viktigt att "förmedla en tydligare bild av vad integrerad samverkan står för".

En idé är att vi sammanstrålar och funderar om vi kan göra något gemensamt utifrån de olika lokala ramberättelser. Jag vet att liknande historier finns i en rad olika samordningsförbund och lokaliteter. Kan vi fånga något gemensamt och visa upp det på något sätt, någon fom av dokumentation, eller åtminstone få igång ett processarbete där vi kan inspirera varandra? Första steget är möjligtvis att fundera hur vi kan fånga denna berättelse. Denna blogg är ett sätt att få ut berättelsen och den är öppen för berättelser från er alla.

 

Fotnot: Vad är egentligen integrerad samverkan? Det är när dessa tre kännetecken finns: a) En uttalad samordningsstrategi, b) Välfärdstjänster där den organiserande principen är individens behov, och c) Ett fördjupat samverkanstillstånd, både kulturellt och strukturellt. Läs mer på sidan för integrerad samverkan. Här finns en liten skrift som fångar väldigt mycket av vad det kan vara för något.