Vi har kommit till tredje delen av denna serie av fyra inlägg om hur en ansats för utvärdering av integrerad samverkan kan skapas. Jag är ute efter tecken på förändring snarare än konkreta steg. Jag hoppas att ni ser skillnaden. Jag utgår från att förändring sker hela tiden och den är till största del oförutsägbar. Den händer vare sig vi kan förstå den eller inte. Då är det mer logiskt att söka tecken på förändring som verkar leda oss åt rätt håll än att på förhand staka ut vägen och söka konsensus för den. Att leta efter tecken gör att vägen framåt kan ta fler oväntade vändingar och paradoxalt göra att både mer momentum skapas och att vägen framåt är både mer anpasslig men det är också mer troligt att den lyckas. Vägen fram är sällan spikrak. Med steg, fördefinierade och överenskomna i nuet, blir vägen framåt visserligen rakare men mer avgränsat och vid minsta tuva är det lättare att tappa fattningen. Då är det lätt att gå vilse, det är också lätt att skapa risk för ett misslyckande, och att därmed tappa fart.
Nåväl. Utvärdering av samverkan är svårt. Mycket för att samverkan kan vara så många olika saker. I min värld finns inte samverkan, inte i sig, för sig själv. Samverkan är alltid i förhållande till något. Samverkan för rehabilitering, samverkan för att skapa arbete, samverkan för något vad som helst. Prepositionen är viktig. Den anger sammanhang och rymd. Det är samma med känslor. Det går inte att känna bara sorg eller glädje, utan det är alltid sorg om något och glädje för något, i förhållande till något. Det är kontextuellt och specifikt. Det är socialt, i en värld, i en kropp.
Däremot, tror jag, att ansatsen om utvärdering av integrerad samverkan lova mer. Här är det som samverkan förhåller till på väg att definieras mer tydligt. Det är en strategi - en strategi som söker långsiktighet och stabila former som rymmer möjlighet till ständig anpassning och lärande. Det är ett fördjupat tillstånd rent kulturellt och strukturellt - jämfört med tidigare har det som det samverkas kring fördjupats med fler och bättre relationer, ett gemensamt språk och synsätt men också strukturer där det finns hög tilltro till och större delaktighet. Förutsättningarna för den samverkan vi behöver har förändrats och konsekvenserna är synliga eller anade, uttalade och socialt närvarande. För det tredje har integrerad samverkan en norm, en gemensamt antagen organiserande princip som utgår från individens behov. Det är individen som samverkan är till för och individen bär på lösningen som de som samverkar vill vara med att stödja.
Hittills har jag tagit upp två tecken som kanske kan säga oss att vi rör oss mot en lyckosam utvärderingsansats. Det första var att forma en ramberättelse om integerad samverkan. Det andra var att jobba fram indikatorer, sådant som vi tror blir annorlunda om vi lyckas med strategin. Nu är vi framme vid det tredje tecknet.
Tecken nummer tre: Vi introducerar och implementerar verktyg som fångar individens perspektiv på förändring
Om vi menar allvar med att individens behov är den organiserande principen för de samverkansinsatser som utförs, då är det logiskt att tjänsteleverantörena behöver ha verktyg och mått som på ett effektivt och enkelt sätt fångar individens perspektiv på den önskade förändringen och uppföljningen av den. Som tur är finns det flera som tänker i denna riktning. I USA, Norge och i delar av Sverige finns det en rörelse mot FIT (Feedback Informed Treatment) och KOR (Klient- och resultatstyrt praksis). Det finns en stor växande "community" vid Center for Clinical Excellence. Verktyg som SRS och ORS sprids och används. Dessa mått har nyligen fått statligt stöd som evidensbeaserad metod i USA. Även SKL här hemma har uppmärksammat måtten inom ramen för programmet för evidensbaserad praktik. Det är på gång och är väldigt lovande.
Ett tecken skulle vara en systematisk kartläggning av mått som på olika sätt fångar individens perspektiv på förändring, utifrån sina egna ramar och verkligheter. Ett vanligt "fel" som myndigheter gör är att det är dem som själva definierar utfallet som är önskad. Jag tror det kan vara värt att till detta även söka vad individens önskade utfall är och inkorporera det i myndighetens arbete. Ja till och med sätta det väldigt högt, kanske högre än sina egna mål.
För att veta att vi har individen med oss behöver vi veta om det finns en fungerande arbetsallians. Vi vet av mycket forskning att arbetsallians, oavsett metod, modell eller arbetssätt är den viktigaste faktorn för samarbetet mellan individ och myndighet. Vi vet också att bemötande är avgörande om vi lyckas kommunicera med varandra och stödja den rehabilitering och riktningen av den som vi alla önskar.
Eftersom det tar tid att implementera uppföljningsverktyg är det förmodligen en bra idé att kartlägga och undersöka de olika måtten och instrument som finns på marknaden. SRS/ORS är bara ett exempel. Det finns fler. En idé är att söka dem. Att påbörja detta arbete skulle kunna vara ett tecken.
onsdag 6 februari 2013
fredag 1 februari 2013
Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (2)
I den första av fyra inlägg angående en ansats eller strategi att utvärdera integrerad samverkan tog jag upp vikten av att hitta/bygga upp en ramberättelse, något som förklarar resan dit, vad det gör för skillnad och effekter som vi hoppas uppnå med stöd av ett nytt tänkande. Nästa tecken som visar att vi är på väg till en bättre utvärderingsansats är att jobba fram gemensamma indikatorer så att det går att värdera huruvida vi lyckas med den integrerade samordningsansatsen.
Tecken nummer två: Vi arbetar fram indikatorer på integrerad samverkan
I en nyligen genomförd extern medbedömning av tre samordningsteam (tre gemensamt drivna verksamheter mellan AF, FK, kommun och landsting) i Norra Västmanland, rekommenderar professor Berth Danermark och doktoranden Ulrika Englund att det tas fram "mätbara indikatorer på utvecklingen av integrerad samverkan". Liknande rekommendationer föreslås även i England, särskilt då utifrån vilka fördelarna är för befolkningen, både hur de upplevs av serviceanvändare och deras närmaste/anhöriga. En gemensam nämnare för integrerad samverkansansatser är betoningen på individens behov som den organiserande principen. Då är det naturligt att även i utvärderingsarbetet ge individens behov, och dess upplevelse av förändring i bemötande och tjänsterna som erbjuds av samhällets aktörer, en avgörande och central roll. Är individen och deras närmaste/anhöriga nöjda med bemötandet? Är behoven uppfyllda? Vems utfall är det som räknas - individens eller samhällets? Det är alltså ur individernas perspektiv samhället får svar i vilken mån de integrerade ansträngningarna lyckas.
Det engelska materialet är dessutom tydliga med hur utvärderingen ska användas. Det är inte primärt för kontroll och inspektion. Det är betoning på lärande. Utvärdering ska användas i proaktivt syfte för att förbättra och anpassa de lokala tjänsternas utformning och utveckling. Den gemensamma utvärderingsansats som har bildats mellan Norra Västmanlands Samordningsförbund, Samordningsförbundet Östra Östergötland och Samordningsförbundet Botkyrka/Huddinge/Salem ger också nya möjligheter att aggregera och jämföra lärande mellan tre olika regioner i landet. Således kan även datan som byggs upp extrapoleras till en meta nivå som i sin tur har potentialen att ytterligare förstärka lärandet.
Så om vi har en liknande strategisk ansats (integrerad samverkan), kan vi tillsammans jobba fram liknande indikatorer? Jag tror att det är möjligt och det tror vår arbetsgrupp. Först kommer ramberättelsen och ur detta arbete kan det komma indikatorer. I det engelska materialet finns en del inspirerande skiljelinjer mellan enklare samordningsprocesser och mer fördjupade integrerade ansatser. I en vägledning för integrerad samverkan från det engelska hälsodepartementet från 2008 har man försökt förtydliga skillnaderna och vad man såg skulle kunna öka värdet inte bara för serviceanvändarna (även om mycket fokus finns där), utan även för aktörerna och den lokala välfärden som helhet (se sid. 35 och översättningen i ett tidigare inlägg här på Samordningsbloggen, jan 2012). Frågan är: kan vi använda oss av dessa siktade skillnader som grund för indikatorerna och stämma i vilken mån vi lokalt lyckas med dem? Här är listan: I vilken mån lyckas vi,
- förändra identiteten av välfärdstjänsterna? En plattform, ett integrerat team eller en gemensam kärnverksamhet i samverkan borde ge bättre kännedom, bättre slagkraft och högre engagemang från det omkringliggande samhället.
- ge en positivare respons från serviceanvändarna? Långsiktiga insatser med anpassning efter individers behov borde ge bättre utfall än kortvariga insatser med myndighetsbestämda metoder och ramar.
- få en högre lojalitet från professionella i det integrerade arbetet? Kortvariga insatser i plural är svåra att hålla reda på och riskerar minska engagemang från professionella. Integrerade insatser borde ge möjlighet för professionella att engagera sig och därmed öka lojaliteten för insatserna och det integrerade arbetet.
- få en effektivare ledning av samverkansinsatser? Istället för många projekt med haltande styrgruppsarbete och oklara mandat kan vi få en tydligare ledning med högre insatser, proffsig styrning och bättre använd tid
- bättre innovationsprocesser? Går det att bygga upp ordentliga kuvöser för nytänkande, analyser och kartläggningar med stöd av integrerade ansatser som samtidigt är långsiktiga och strategiska i sitt arbete?
- få fastare utrymme för mellanliggande tjänster? I projektsamhället kan aldrig mellanliggande tjänster som projektmedarbetare, samordnare, lotsar och koordinatorer få vettiga arbetsvillkor eller en bra förankring. I en integrerad strategi bör antalet mellanliggande roller som är tillsvidare tjänster öka och därmed skapa bättre kapacitet och kompetens för att förankra och utveckla tjänster för individer med samordnade behov.
- klarare fokus och tydligare ansvar för det gemensamma arbetet? Med en uttalad strategi följer att fokus blir klarare och att ansvar kan utkrävas både från befolkning, professionella och ansvariga politiker/chefer.
- få ökad motståndskraft för förändringar i omvärlden och för faktorer utanför den lokala kontrollen? Samverkansarbete, har vi lärt oss, är otroligt känsligt för förändringar i omvärlden. Ny regelverk, nya chefer/ledning, nya ekonomiska konjunkturer, ny kunskap - allt påverkar hur samverkan runt lösningar av komplexa problem organiseras. Istället för ad hoc lösningar, korta projekt, kan integrerade ansatser ställa om snabbare och anpassa sig till förändringar samtidigt som den bärande filosofin är intakt? Jag tror det.
- jobba med sådant vi inte kunde förut? Exempelvis gemensam IT system, dokumentsystem, sekretesspolicy och andra policyn har svårt för att slå rot när vi arbetar kortsiktigt ihop. Även arbete med gemensam strategisk kompetensförsörjning hör till. Kan integrerat arbete leda till nya möjligheter?
- ge ökad och enklare tillgång till varandras resurser? I en mer integrerad organisering av välfärden bör relationerna mellan myndigheter leda till bättre strukturer för samverkan som enklare gör det möjligt att utbyta tjänster hos varandra.
- ge tillgång till nya eller säkrare finansieringskällor? I det engelska materialet tror man att finansieringen kommer att underlättas. Kanske kan integreringen leda till att ordinarie resurser tillsätts i större omfattning till stöd för samverkansarbetet. Likaså kanske kan andra typer av projektmedel användas mer effektivt i en integrerad ansats som grund.
- ge ökade möjligheter för brukare att forma och utvärdera tjänsterna? Att hitta stabila former för brukarpåverkan och förmedlingen av den till beslutsfattare är en avgörande ny kapacitet som tar tid att bygga upp.
En idé som vi odlar i vår arbetsgrupp är att forma ett validerat mätinstrument för integrerad samverkan. Med utgångspunkt med vår förbundsgemensamma ansats och med en forskargrupp som stöd i arbetet ser inte detta ut som omöjlighet. Vad tror ni om det? Kan ett tecken på att vi rör oss framåt vara att det har jobbats fram något i denna riktning?
Tecken nummer två: Vi arbetar fram indikatorer på integrerad samverkan
I en nyligen genomförd extern medbedömning av tre samordningsteam (tre gemensamt drivna verksamheter mellan AF, FK, kommun och landsting) i Norra Västmanland, rekommenderar professor Berth Danermark och doktoranden Ulrika Englund att det tas fram "mätbara indikatorer på utvecklingen av integrerad samverkan". Liknande rekommendationer föreslås även i England, särskilt då utifrån vilka fördelarna är för befolkningen, både hur de upplevs av serviceanvändare och deras närmaste/anhöriga. En gemensam nämnare för integrerad samverkansansatser är betoningen på individens behov som den organiserande principen. Då är det naturligt att även i utvärderingsarbetet ge individens behov, och dess upplevelse av förändring i bemötande och tjänsterna som erbjuds av samhällets aktörer, en avgörande och central roll. Är individen och deras närmaste/anhöriga nöjda med bemötandet? Är behoven uppfyllda? Vems utfall är det som räknas - individens eller samhällets? Det är alltså ur individernas perspektiv samhället får svar i vilken mån de integrerade ansträngningarna lyckas.
Det engelska materialet är dessutom tydliga med hur utvärderingen ska användas. Det är inte primärt för kontroll och inspektion. Det är betoning på lärande. Utvärdering ska användas i proaktivt syfte för att förbättra och anpassa de lokala tjänsternas utformning och utveckling. Den gemensamma utvärderingsansats som har bildats mellan Norra Västmanlands Samordningsförbund, Samordningsförbundet Östra Östergötland och Samordningsförbundet Botkyrka/Huddinge/Salem ger också nya möjligheter att aggregera och jämföra lärande mellan tre olika regioner i landet. Således kan även datan som byggs upp extrapoleras till en meta nivå som i sin tur har potentialen att ytterligare förstärka lärandet.
Så om vi har en liknande strategisk ansats (integrerad samverkan), kan vi tillsammans jobba fram liknande indikatorer? Jag tror att det är möjligt och det tror vår arbetsgrupp. Först kommer ramberättelsen och ur detta arbete kan det komma indikatorer. I det engelska materialet finns en del inspirerande skiljelinjer mellan enklare samordningsprocesser och mer fördjupade integrerade ansatser. I en vägledning för integrerad samverkan från det engelska hälsodepartementet från 2008 har man försökt förtydliga skillnaderna och vad man såg skulle kunna öka värdet inte bara för serviceanvändarna (även om mycket fokus finns där), utan även för aktörerna och den lokala välfärden som helhet (se sid. 35 och översättningen i ett tidigare inlägg här på Samordningsbloggen, jan 2012). Frågan är: kan vi använda oss av dessa siktade skillnader som grund för indikatorerna och stämma i vilken mån vi lokalt lyckas med dem? Här är listan: I vilken mån lyckas vi,
- förändra identiteten av välfärdstjänsterna? En plattform, ett integrerat team eller en gemensam kärnverksamhet i samverkan borde ge bättre kännedom, bättre slagkraft och högre engagemang från det omkringliggande samhället.
- ge en positivare respons från serviceanvändarna? Långsiktiga insatser med anpassning efter individers behov borde ge bättre utfall än kortvariga insatser med myndighetsbestämda metoder och ramar.
- få en högre lojalitet från professionella i det integrerade arbetet? Kortvariga insatser i plural är svåra att hålla reda på och riskerar minska engagemang från professionella. Integrerade insatser borde ge möjlighet för professionella att engagera sig och därmed öka lojaliteten för insatserna och det integrerade arbetet.
- få en effektivare ledning av samverkansinsatser? Istället för många projekt med haltande styrgruppsarbete och oklara mandat kan vi få en tydligare ledning med högre insatser, proffsig styrning och bättre använd tid
- bättre innovationsprocesser? Går det att bygga upp ordentliga kuvöser för nytänkande, analyser och kartläggningar med stöd av integrerade ansatser som samtidigt är långsiktiga och strategiska i sitt arbete?
- få fastare utrymme för mellanliggande tjänster? I projektsamhället kan aldrig mellanliggande tjänster som projektmedarbetare, samordnare, lotsar och koordinatorer få vettiga arbetsvillkor eller en bra förankring. I en integrerad strategi bör antalet mellanliggande roller som är tillsvidare tjänster öka och därmed skapa bättre kapacitet och kompetens för att förankra och utveckla tjänster för individer med samordnade behov.
- klarare fokus och tydligare ansvar för det gemensamma arbetet? Med en uttalad strategi följer att fokus blir klarare och att ansvar kan utkrävas både från befolkning, professionella och ansvariga politiker/chefer.
- få ökad motståndskraft för förändringar i omvärlden och för faktorer utanför den lokala kontrollen? Samverkansarbete, har vi lärt oss, är otroligt känsligt för förändringar i omvärlden. Ny regelverk, nya chefer/ledning, nya ekonomiska konjunkturer, ny kunskap - allt påverkar hur samverkan runt lösningar av komplexa problem organiseras. Istället för ad hoc lösningar, korta projekt, kan integrerade ansatser ställa om snabbare och anpassa sig till förändringar samtidigt som den bärande filosofin är intakt? Jag tror det.
- jobba med sådant vi inte kunde förut? Exempelvis gemensam IT system, dokumentsystem, sekretesspolicy och andra policyn har svårt för att slå rot när vi arbetar kortsiktigt ihop. Även arbete med gemensam strategisk kompetensförsörjning hör till. Kan integrerat arbete leda till nya möjligheter?
- ge ökad och enklare tillgång till varandras resurser? I en mer integrerad organisering av välfärden bör relationerna mellan myndigheter leda till bättre strukturer för samverkan som enklare gör det möjligt att utbyta tjänster hos varandra.
- ge tillgång till nya eller säkrare finansieringskällor? I det engelska materialet tror man att finansieringen kommer att underlättas. Kanske kan integreringen leda till att ordinarie resurser tillsätts i större omfattning till stöd för samverkansarbetet. Likaså kanske kan andra typer av projektmedel användas mer effektivt i en integrerad ansats som grund.
- ge ökade möjligheter för brukare att forma och utvärdera tjänsterna? Att hitta stabila former för brukarpåverkan och förmedlingen av den till beslutsfattare är en avgörande ny kapacitet som tar tid att bygga upp.
En idé som vi odlar i vår arbetsgrupp är att forma ett validerat mätinstrument för integrerad samverkan. Med utgångspunkt med vår förbundsgemensamma ansats och med en forskargrupp som stöd i arbetet ser inte detta ut som omöjlighet. Vad tror ni om det? Kan ett tecken på att vi rör oss framåt vara att det har jobbats fram något i denna riktning?
lördag 26 januari 2013
Intervju med Ingvar Nilsson
Social investering och sociala investeringsfonder är på mångas läppar just nu, både lokalt och runt om i landet. Idén sprider sig som en löpeld bland främst kommunerna i Sverige. Det är en veritabel stormvind. Ett fyrtiotal kommuner har även kommit långt med inrättandet av sådana fonder, Norrköping och Malmö nämns som särskilt innovativa.
Under senare tid har det även kommit fram i media mycket påtagligt. Första sidan på DN 130103 med flera sidor inne i tidningen om en samhällsekonomisk undersökning av kostnaderna för gatuvåld. Det var även en (något förvirrad) artikel på ledarsidorna dagen efter. Likaså har facktidningar som Kommunal Ekonomi börjat tycka till (nr 6, 2012) och Dagens Samhälle (nr 27, 2012) lämnat stort utrymme åt det framväxande fenomenet.
Så jag har tagit chansen att prata lite med den som jag känner till, är Mr Social Investering i Sverige, nämligen den oförtröttlige nationalekonomen Ingvar Nilsson.
JW: Det skrivs mycket om social investering just nu, håller du med?
IN: Det är galet. Sedan vi nästan släppte rapporten om gatuvåld har social investering tagits upp i ekot, SVT, TV4, GP, Expressen, ledaren på DN.
JW: Artikeln i Kommunal Ekonomi, av styrelsen för Rådet för Kommunal Redovisning (RKR) förbryllade mig. Menar de att det är ok med social investeringsfond bara vi inte kallar det för en investering?
IN: Jag tror artikeln speglar en kluvenhet på SKL. Det behöver inte vara ett problem bara man inte bryter mot formella regler. Inom SKL har man genom Modellområdesprojektet och nu Psynk kommit nära begreppet social investering och väldigt nära begreppet social investeringsfond. Vi har försökt tänka annorlunda. Det vi pratar om, jag och Anders Wadeskog, är resurshushållning av svåra problem. Man kan jobba med social investering från olika håll. För vår del är social investeringar endast det första, och kanske nödvändiga, steget. Det är på intet sätt tillräckligt. För att uppnå långsiktighet och helhetssyn samt undvika onda cirklar måste vi förändra organisationsstruktur. Vi måste förändra styr- och uppföljningssystem. Och vi måste förändra ersättningssystemen. Det hänger ihop. Jag har svårt att se social investering utan att man också ger sig på det andra. Social investering är inte en bokföringsteknisk fråga. Det handlar om god ekonomisk hushållning och hur når vi det?
Jag tycker att SKL kring denna fråga har två roller. På kort sikt bidra till praktiska lösningar för hur man kan hantera och bokföra sociala investeringar - där tycker jag att bl.a. Stefan Ackerby har gjort ett bra jobb. På lång sikt tycker jag att uppgiften är att driva frågan om regelförändring så att det blir ännu enklare och lättare att arbeta med detta perspektiv.
IN: Nej, jag säger skit i det! Kör! Det är otroligt enkelt så länge man hanterar det som i Malmö, Ale eller Norrköping. Det blir ett problem om man stoppar in det i kommunens investeringsbudget. Jämför det med påståenden om att det inte går att samverkan p.g.a. sekretessen. Det är klart det går! Man får titta på tillämpningsanvisningarna. Så är det med social investering också. Det går absolut att rucka på det ekonomiska balanskravet. Se tillämpningsanvisningarna i exempelvis Malmö.
Detta är delvis också en inställningsfråga hos kommunala ekonomichefer. Det finns dom som i stort sett direkt säger - det går att fixa - det löser sig. Så har ekonomichefen t.ex. i Norrköping agerat. Men det finns också dom lite mer konservativa eller kanske ängsliga som tvekar. Ibland har man löst det genom att kalla den sociala investeringsfonden något helt annat, t.ex. "folkhälsopolitiska medel". Så ser det som om man gjort i Luleå... Men tänket och handlandet är precis detsamma.
JW: Är detta en politisk fråga?
IN: Det är sjävklart en politisk fråga. Förutom att hitta en teknisk lösning måste man lobba för en lagändring. Alla politiska partier är intresserade. Och det kommunala intresset är nästan gränslöst. I dagsläget är det 40 kommuner som har sociala investeringsfonder. Och det är 30 till i år som har gått utbildningsomgångar med oss. Social investering innebär ett mentalt perspektivsskifte, ett nytt synsätt på prevention. Ibland är begrepp och ord oerhört viktiga för hur nya tankesätt kommer till.
JW: Hur ser revisorerna på social investering?
IN: Det är faktiskt så att balanskravet är inte överordnat för revisorerna utan det är god ekonomisk hushållning. Det borde paradoxalt ge stöd åt social investering. Social investering öppnar dörren för ett nytt ekonomiskt tänkande. Det har en oerhört stor lärpotential. Vi kommer att göra kalkyler på nya sätt, likadant förändras uppföljningen helt. Social investering skapar nytt lärande - var stoppar vi in pengar för att få maximal effekt? Det förändrar tänkandet hos alla. Praktiker tänker ekonomi. Och ekonomerna tänker verksamhet. Bara det förändrade tankesättet har en stor hävstångseffekt.
JW: Några avslutande reflektioner?
IN: Jag har en ny reflektion efter möte med en ekonomisk direktör i ett landsting som sa: I stort sett allt vi gör kring barn och unga är ju investeringar. Mitt svar var: Ja, så är det. Men betraktar vi det som långsiktiga investeringar och fattar beslut med denna utgångspunkt eller ser vi det som, eller behandlar det som, kortsiktiga kostnader och agerar därefter? Det jag ser i alltför hög grad är det senare och det leder ofta till dålig ekonomisk resurshushållning. Kring människor i utanförskap finns det ett par enkla stickord som krävs för att nå effektiv resursanvändning - Långsiktighet och Helhetssyn. Det första leder till social investeringsperspektiv. Det andra till samverkan.
Fotnot: Tack Karolina Berglund, ekonomichef i Fagersta kommun för material och underlag. Och lite skvaller - grattis Hallstahammars kommun som den 17 december fattade beslut om att inrätta en social investeringsfond (se beslut i KF §227).
Under senare tid har det även kommit fram i media mycket påtagligt. Första sidan på DN 130103 med flera sidor inne i tidningen om en samhällsekonomisk undersökning av kostnaderna för gatuvåld. Det var även en (något förvirrad) artikel på ledarsidorna dagen efter. Likaså har facktidningar som Kommunal Ekonomi börjat tycka till (nr 6, 2012) och Dagens Samhälle (nr 27, 2012) lämnat stort utrymme åt det framväxande fenomenet.
Så jag har tagit chansen att prata lite med den som jag känner till, är Mr Social Investering i Sverige, nämligen den oförtröttlige nationalekonomen Ingvar Nilsson.
JW: Det skrivs mycket om social investering just nu, håller du med?
IN: Det är galet. Sedan vi nästan släppte rapporten om gatuvåld har social investering tagits upp i ekot, SVT, TV4, GP, Expressen, ledaren på DN.
JW: Artikeln i Kommunal Ekonomi, av styrelsen för Rådet för Kommunal Redovisning (RKR) förbryllade mig. Menar de att det är ok med social investeringsfond bara vi inte kallar det för en investering?
IN: Jag tror artikeln speglar en kluvenhet på SKL. Det behöver inte vara ett problem bara man inte bryter mot formella regler. Inom SKL har man genom Modellområdesprojektet och nu Psynk kommit nära begreppet social investering och väldigt nära begreppet social investeringsfond. Vi har försökt tänka annorlunda. Det vi pratar om, jag och Anders Wadeskog, är resurshushållning av svåra problem. Man kan jobba med social investering från olika håll. För vår del är social investeringar endast det första, och kanske nödvändiga, steget. Det är på intet sätt tillräckligt. För att uppnå långsiktighet och helhetssyn samt undvika onda cirklar måste vi förändra organisationsstruktur. Vi måste förändra styr- och uppföljningssystem. Och vi måste förändra ersättningssystemen. Det hänger ihop. Jag har svårt att se social investering utan att man också ger sig på det andra. Social investering är inte en bokföringsteknisk fråga. Det handlar om god ekonomisk hushållning och hur når vi det?
Jag tycker att SKL kring denna fråga har två roller. På kort sikt bidra till praktiska lösningar för hur man kan hantera och bokföra sociala investeringar - där tycker jag att bl.a. Stefan Ackerby har gjort ett bra jobb. På lång sikt tycker jag att uppgiften är att driva frågan om regelförändring så att det blir ännu enklare och lättare att arbeta med detta perspektiv.
IN: Nej, jag säger skit i det! Kör! Det är otroligt enkelt så länge man hanterar det som i Malmö, Ale eller Norrköping. Det blir ett problem om man stoppar in det i kommunens investeringsbudget. Jämför det med påståenden om att det inte går att samverkan p.g.a. sekretessen. Det är klart det går! Man får titta på tillämpningsanvisningarna. Så är det med social investering också. Det går absolut att rucka på det ekonomiska balanskravet. Se tillämpningsanvisningarna i exempelvis Malmö.
Detta är delvis också en inställningsfråga hos kommunala ekonomichefer. Det finns dom som i stort sett direkt säger - det går att fixa - det löser sig. Så har ekonomichefen t.ex. i Norrköping agerat. Men det finns också dom lite mer konservativa eller kanske ängsliga som tvekar. Ibland har man löst det genom att kalla den sociala investeringsfonden något helt annat, t.ex. "folkhälsopolitiska medel". Så ser det som om man gjort i Luleå... Men tänket och handlandet är precis detsamma.
JW: Är detta en politisk fråga?
IN: Det är sjävklart en politisk fråga. Förutom att hitta en teknisk lösning måste man lobba för en lagändring. Alla politiska partier är intresserade. Och det kommunala intresset är nästan gränslöst. I dagsläget är det 40 kommuner som har sociala investeringsfonder. Och det är 30 till i år som har gått utbildningsomgångar med oss. Social investering innebär ett mentalt perspektivsskifte, ett nytt synsätt på prevention. Ibland är begrepp och ord oerhört viktiga för hur nya tankesätt kommer till.
JW: Hur ser revisorerna på social investering?
IN: Det är faktiskt så att balanskravet är inte överordnat för revisorerna utan det är god ekonomisk hushållning. Det borde paradoxalt ge stöd åt social investering. Social investering öppnar dörren för ett nytt ekonomiskt tänkande. Det har en oerhört stor lärpotential. Vi kommer att göra kalkyler på nya sätt, likadant förändras uppföljningen helt. Social investering skapar nytt lärande - var stoppar vi in pengar för att få maximal effekt? Det förändrar tänkandet hos alla. Praktiker tänker ekonomi. Och ekonomerna tänker verksamhet. Bara det förändrade tankesättet har en stor hävstångseffekt.
JW: Några avslutande reflektioner?
IN: Jag har en ny reflektion efter möte med en ekonomisk direktör i ett landsting som sa: I stort sett allt vi gör kring barn och unga är ju investeringar. Mitt svar var: Ja, så är det. Men betraktar vi det som långsiktiga investeringar och fattar beslut med denna utgångspunkt eller ser vi det som, eller behandlar det som, kortsiktiga kostnader och agerar därefter? Det jag ser i alltför hög grad är det senare och det leder ofta till dålig ekonomisk resurshushållning. Kring människor i utanförskap finns det ett par enkla stickord som krävs för att nå effektiv resursanvändning - Långsiktighet och Helhetssyn. Det första leder till social investeringsperspektiv. Det andra till samverkan.
Fotnot: Tack Karolina Berglund, ekonomichef i Fagersta kommun för material och underlag. Och lite skvaller - grattis Hallstahammars kommun som den 17 december fattade beslut om att inrätta en social investeringsfond (se beslut i KF §227).
onsdag 23 januari 2013
Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (1)
Jag inleder årets inlägg med en liten serie om utvärdering av integrerad samverkan. Mot slutet av förra året bildade tre samordningsförbunds tjänstemän en arbetsgrupp som skulle undersöka hur vi tillsammans kan utforma och förbättra vårt lokala utvärderingsarbete, särskilt när vi nu alla tre lämnar projektstrategin och istället siktar på långsiktiga och mer hållbara lösningar för den samordnade rehabiliteringen och organiseringen av den. De tre förbunden som har inlett detta arbete är mitt eget förbund Norra Västmanlands Samordningsförbund, Samordningsförbundet Östra Östergötland och Samordningsförbundet Botkyrka/Huddinge/Salem.
I blogginläggserien kommer jag att publicera arbetet som vi producerar lite efterhand och ser gärna feedback, utvidgningar och bidrag från er läsare. Det är stort företag detta och perspektiven är väldigt många. Och det är gott.
Här är det första tecknet på att vi utvecklar vårt tänkande runt och arbete med utvärdering av integrerad samverkan.
I blogginläggserien kommer jag att publicera arbetet som vi producerar lite efterhand och ser gärna feedback, utvidgningar och bidrag från er läsare. Det är stort företag detta och perspektiven är väldigt många. Och det är gott.
Här är det första tecknet på att vi utvecklar vårt tänkande runt och arbete med utvärdering av integrerad samverkan.
-
Vi arbetar med att forma en stödjande ramberättelse, en lockande narrativ för
integrerad samverkan
Det
engelska materialet är övertydligt på denna punkt. Integrerad samverkan kan
vara många saker vilket kan göra människor osäkra om visionen och äventyra det
långsiktiga stödet för strategin. Att definiera ambitionerna med integrerad samverkan
och diskutera vad det skulle kunna vara i det lokala sammanhanget är högst
prioriterad. Narrativet bör, ta som sin utgångspunkt, ge en stark argumentation
för integrerad samverkan utifrån möjligheten den har att signifikant förbättra
livsvillkoren för tusentals människor med samordnade behov, tillsammans med
deras närmaste. Därutöver bör den lokala resan belysas ur beslutsfattarnas
perspektiv med deras hemmahörande organisationers idéer om vad kan bli
annorlunda (jämfört med tidigare erfarenheter av samverkansinsatser) med
integrerad samverkan.
I
England har man tagit hjälp av organisationen National Voices, en
paraplyorganisation för brukarorganisationer, för att klargöra vilken skillnad
integrerad samverkan (integrated care) kan ha. En sammanfattande berättelse presenterades
under hösten 2012 (min översättning):
"Mitt stöd är planerad med
människor som arbetar tillsammans för att förstå mig och min(a) närmaste,
sätter mig i kontroll, samordnar och levererar tjänster som når mina bästa
utfall."
Liknande
exempel finns från Torbay med skapande av
"Mrs. Smith", en fiktivanvändare av hälso-, sjukvård och sociala
välfärdstjänster. Berättelsen om Mrs. Smith höll myndigheterna på spåret. Hon
skapades gemensamt och blev en gemensam symbol för den nya organiseringen som var
hela tiden närvarande. Välfärdskonsumenterna fick därigenom en galjonsfigur och
en verklig central position i utformningen av tjänsterna.
Även
en ny studie från Örebro universitet (av Danermark och Englund) där man under ett år har följt arbetet i tre samordningsteam (plattformar) i Sala, Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg respektive Hallstahammar/Surahammar, lyfter fram en
liknande rekommendation i fortsättningen för integrerad samverkan i Norra Västmanland och de
tre samordningsteamen. De skriver att det är viktigt att
"förmedla en tydligare bild av vad integrerad samverkan står för".
En
idé är att vi sammanstrålar och funderar om vi kan göra något gemensamt utifrån
de olika lokala ramberättelser. Jag vet att liknande historier finns i en rad olika samordningsförbund och lokaliteter. Kan vi fånga något gemensamt och visa upp det på något sätt, någon fom av dokumentation, eller åtminstone få igång ett
processarbete där vi kan inspirera varandra? Första steget är möjligtvis att
fundera hur vi kan fånga denna berättelse. Denna blogg är ett sätt att få ut berättelsen och den är öppen för berättelser från er alla.
Fotnot: Vad är egentligen integrerad samverkan?
Det är när dessa tre kännetecken finns: a) En uttalad
samordningsstrategi, b) Välfärdstjänster där den organiserande principen är
individens behov, och c) Ett fördjupat samverkanstillstånd, både kulturellt och
strukturellt. Läs mer på sidan för integrerad samverkan. Här finns en liten skrift som fångar väldigt mycket av vad det kan vara för något.
fredag 28 december 2012
Andra om årets bästa i samverkan
Under december månad har jag samlat in lite citat och bilder från folk jag har mött i olika sammanhang. Till alla har jag ställt samma fråga (i alla fall till de som jag kom ihåg att ställa frågan till - ursäkta alla jag glömde ställa frågan till...).
Q: Vad upplevde du var det bästa som hände i samverkan under 2012?
Peter Johansson, förbundschef Samordnings-förbundet Östra Östergötland
- Det bästa som hänt under 2012 var när vi äntligen kunde sjösätta NP-Samverkan (neuro-psykiatriska funktions-nedsättningar). NP-Samverkan är en modell som vi arbetat fram under flera år och som bygger på att myndigheters resurser och "verktygslådor" samordnas kring varje enskild individs behov, förutsättningar och möjligheter. Förbundet har stärkt upp med ett utredningsteam och coacher/projektledare, skapat forum för samordning och samarbete mellan myndigheterna. Glädjen var stor då vi hade alla myndigheters chefer samlade och gick igenom den gemensamma avsiktsförklaring som alla ställde sig bakom.
Elin Asplund, förbundschef Samordningsförbundet Botkyrka
- Steget mot mer långsiktiga samverkansinsatser för deltagare i Botkyrka.
Cecilia Abrahamsson, processtödjare Samordningsförbundet Göteborg Hisingen
- Välfärdskonferensen!
Henrik Svedberg, förbundschef Samordningsförbundet Göteborg Nordost
- Viljan och engagemanget att utveckla samverkan har varit stort under 2012.
Bengt Lekström, boendestödjare Surahammars kommun
- Att den lösningsfokuskursen anordnades och att vi fick gå den. Den har varit väldigt givande.
Hans Dahlman, folkhälsostrateg Västmanlands Kommuner och Landsting
- Utifrån folkhälsostrategin gjorde vi en dag kring uppföljning av strategin. Den visade mycket tydligt på vad vi behövde göra mer av i framtiden.
Sirkka Nilsson, områdeschef grundskolan Hallstahammars kommun
- Vår kommunala satsning på "trygg och säker kommun". Det är förvaltningsövergripande och tvärsektoriellt.
Hans igen
- Den har verkligen visat på de personella resurser som finns i kommunen.
Sirkka igen
- Som en konsekvens av detta är ärendet om social investeringsfond i kommunstyrelsen ikväll!
Anette Häggqvist, verksamhetsledare Samordningsteam Sala, Sala kommun
- Jag upplever att fler och fler börjar tänka långsiktiga och hållbara steg….vilket i sig tyder på en större medvetenhet om att samverkan och helhetstänk är centrala tillvägagångssätt för att nå dit!
Anna-Cari Calander, kurator vid Samordningsteam FNS, Sala och Hallsta/Sura, Landstinget Västmanland
- Att landstinget kom med i Samordningsteamens verksamhet!
Linda Anderfjäll, samordnare Samordnings-förbundet Västra Mälardalen
- Bästa ögonblicket för samverkan i KAK, upplevde jag som att alla myndigheter slöt upp kring en angelägen målgrupp: unga personer i utanförskap. Vi samlades 13 december för att tillsammans lära oss mer om unga som varken studerar eller arbetar och fick ta del av berättelser från de fantastiska personer som jobbar för dessa unga.
Ann-Kristin Ekman, samordnare Samordningsförbundet Västerås
- Det bästa som hände i samverkan under 2012 när det gäller Samordningsförbundet Västerås och dess fyra parter, och för min egen del, var när de i god samverkansanda tog ett inriktningsbeslut att verka för att införa en Integrerad VästeråsSamverkan, d.v.s. att inte enbart samverka med tidsbegränsade projektinsatser, utan även bygga lokal samverkanskultur och etablerade lokala strukturer där parterna tillsammans ger direkta, stabila och långsiktigt tryggade fördelar för individer med komplexa samordningsbehov. Detta genom att införa Samordningsteam, med individens fokus i fokus, i ständig utveckling!
Vill du vara med i presentation och själv besvara frågan? Kommentera efter inlägget eller skicka ett mail till jonas.wells@fagersta.se, så publicerar jag det. Ha ett fantastiskt gott nytt samverkansår!
Q: Vad upplevde du var det bästa som hände i samverkan under 2012?
 |
| Peter, Elin, Cecilia och Henrik |
- Det bästa som hänt under 2012 var när vi äntligen kunde sjösätta NP-Samverkan (neuro-psykiatriska funktions-nedsättningar). NP-Samverkan är en modell som vi arbetat fram under flera år och som bygger på att myndigheters resurser och "verktygslådor" samordnas kring varje enskild individs behov, förutsättningar och möjligheter. Förbundet har stärkt upp med ett utredningsteam och coacher/projektledare, skapat forum för samordning och samarbete mellan myndigheterna. Glädjen var stor då vi hade alla myndigheters chefer samlade och gick igenom den gemensamma avsiktsförklaring som alla ställde sig bakom.
Elin Asplund, förbundschef Samordningsförbundet Botkyrka
- Steget mot mer långsiktiga samverkansinsatser för deltagare i Botkyrka.
Cecilia Abrahamsson, processtödjare Samordningsförbundet Göteborg Hisingen
- Välfärdskonferensen!
Henrik Svedberg, förbundschef Samordningsförbundet Göteborg Nordost
- Viljan och engagemanget att utveckla samverkan har varit stort under 2012.
 |
| Bengt |
- Att den lösningsfokuskursen anordnades och att vi fick gå den. Den har varit väldigt givande.
 |
| Hans och Sirkka |
Hans Dahlman, folkhälsostrateg Västmanlands Kommuner och Landsting
- Utifrån folkhälsostrategin gjorde vi en dag kring uppföljning av strategin. Den visade mycket tydligt på vad vi behövde göra mer av i framtiden.
Sirkka Nilsson, områdeschef grundskolan Hallstahammars kommun
- Vår kommunala satsning på "trygg och säker kommun". Det är förvaltningsövergripande och tvärsektoriellt.
Hans igen
- Den har verkligen visat på de personella resurser som finns i kommunen.
Sirkka igen
- Som en konsekvens av detta är ärendet om social investeringsfond i kommunstyrelsen ikväll!
 |
| Anette, Lena och Anna-Cari |
- Jag upplever att fler och fler börjar tänka långsiktiga och hållbara steg….vilket i sig tyder på en större medvetenhet om att samverkan och helhetstänk är centrala tillvägagångssätt för att nå dit!
Anna-Cari Calander, kurator vid Samordningsteam FNS, Sala och Hallsta/Sura, Landstinget Västmanland
- Att landstinget kom med i Samordningsteamens verksamhet!
 |
| Linda, jag och Ann-Kristin |
- Bästa ögonblicket för samverkan i KAK, upplevde jag som att alla myndigheter slöt upp kring en angelägen målgrupp: unga personer i utanförskap. Vi samlades 13 december för att tillsammans lära oss mer om unga som varken studerar eller arbetar och fick ta del av berättelser från de fantastiska personer som jobbar för dessa unga.
Ann-Kristin Ekman, samordnare Samordningsförbundet Västerås
- Det bästa som hände i samverkan under 2012 när det gäller Samordningsförbundet Västerås och dess fyra parter, och för min egen del, var när de i god samverkansanda tog ett inriktningsbeslut att verka för att införa en Integrerad VästeråsSamverkan, d.v.s. att inte enbart samverka med tidsbegränsade projektinsatser, utan även bygga lokal samverkanskultur och etablerade lokala strukturer där parterna tillsammans ger direkta, stabila och långsiktigt tryggade fördelar för individer med komplexa samordningsbehov. Detta genom att införa Samordningsteam, med individens fokus i fokus, i ständig utveckling!
Vill du vara med i presentation och själv besvara frågan? Kommentera efter inlägget eller skicka ett mail till jonas.wells@fagersta.se, så publicerar jag det. Ha ett fantastiskt gott nytt samverkansår!
torsdag 27 december 2012
Årets tio bästa i samverkan (topp 5)
Listan fortsätter med det kanske allra mest spännande som hände under 2012. Vad sägs om dessa trender/aktiviteter/händelser...
5) Bästa dagen den 9 mars 2012
Under min tid som samordnare för Norra Västmanlands Samordningsförbund har jag rest till Stockholm för diverse möten otaliga gånger. Ofta har möten lett till konstruktiva lösningar i kniviga frågor men ingen resa till Stockholm var mer produktiv än den som skedde den 9 mars 2012. Bakgrunden till mötet var att NNS hade jobbat fram en skrift som svar på Inspektionen för socialförsäkringens (ISF) rapport om utvärdering av samverkaninsatser som kom på hösten 2011. Skriften tog fasta på att utvärdering av samverkansinsatser är komplext, ingen "quick fix" och kräver mer sofistikerade lösningar. Responsen var mycket positiv och överraskande. På förmiddagen träffade vi ISF med Jenny Kärrholm. De kunde tänka sig jobba fram ett projekt med en enklare idé om en kartläggning snarare än en stor analys. På eftermiddagen var vi några som träffade Socialdepartementet och även de visade ambitioner på utvärdering/kunskapsinhämtning med små steg (som mynnade ut i regeringsbeslutet om studien av goda exempel av samordningsförbund). En fantastisk kom-ihåg-dag för utvärdering av samverkan!
4) Social investeringsfonder
Idén om social investeringsfonder sprider sig som en löpeld mellan kommuner och landsting i Sverige. Social investeringsfonder gör det möjligt att gå förbi sektorer, hitta nya finansieringsformer för komplexa lösningar och räkna hem vinsterna av kloka tidiga satsningar. Redan förra året introducerades idén i länet av Ingvar Nilsson, en stor förespråkare för tanken, genom den välbesökta länsgemensamma seminariet om samhällsekonomisk utvärdering. I år arrangerades en ny dag, speciellt för kommunstrateger, ekonomer och politiker. Och sedan en till om samhällsekonomisk utvärdering där bl.a. SKL presenterade hur de arbetar med frågan. Flera kommuner har nu tagit aktiva steg framåt i frågan. Senast var det Hallstahammars kommun som har fattat beslut i kommunstyrelsen, snart även i deras fullmäktige. Tåget är i gång, det är bara att hoppa på!
3) Integrerad samverkan
Många ställen i landet håller på att omvärdera sina samverkansstrategier. Det finns en motreaktion till att kontinuerligt jobba i projekt efter projekt, projekt bredvid projekt, som i grunden är kortsiktigt och i längden olönsamt. Ett alternativ är "integrerad samverkan". Integrerad samverkan är ett fördjupat tillstånd av samverkan, en uttalad samordningsstrategi och en organisering med individens behov som organiserande princip. Under året har ett nätverk bildats mellan flera samordningsförbund, det finns en hemsida med handlingar, det har pratats om det på en internationell konferens i Oxford och en nordisk konferens i Göteborg. Mikael Holmlund, i Umeå, kommenterade på bloggen i november: "Det som är spännande nu är att det känns som den finansiella samordningen runt om i landet håller på att ta ett rejält kliv i riktning mot intentionen med lagen. Jag tycker att din dragning om integrerad samverkan satt fingret på precis den utvecklingen. Väldigt många kollegor runt om i landet beskriver en liknande utveckling, än om vi ibland benämner den med olika ord." Den 11 juni 2013 i Västerås blir premiär för den första konferensen för ämnet och med stor sannolikhet finns integrerad samverkan även på nästa årsbästa lista.
2) Samordningsteamens andra år
Ett uttryck för integrerad samverkan i Norra Västmanland är myndigheternas gemensamma verksamhet - Samordningsteam. Det finns ett i Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg, ett i Hallstahammar/Surahammar och ett i Sala. 2011 var ett uppstartsår och under 2012 kom flera spår som visade stegen framåt. Under året har teamens personal förtydligat sina arbetssätt. Det är ständig anpassning efter individers behov, skräddarsydda aktiviteter och kontinuerlig nätverksbygge. Ibland går utvecklingen långsamt men ibland går det förbluffande fort. Ingen utmaning är för svår. Under året har teamens ledarskap, styrgrupperna, ägnat stor energi åt planeringsdagar, fantastisk dialog och skapat samsyn och visat just ledarskap. De har visat hur otroligt viktigt det är att styrgrupperna är synliga och tydliga i sin färdriktning, och att kunna ställa om när delär sig mer. Och teamen, dessa otroliga proffs, skapar resultat - individer som tidigare hade mer än fem år av bidragsförsörjning med multidiagnoser/alternativt outredda handikapp har tagit avgörande steg mot arbetsmarknaden. Och grädden på moset - professionella på myndigheterna vill vara med att påverka verksamhetens utveckling. Det är så spännande, det går att ta på det! Sällan har framtiden tett sig så hoppfull som just nu.
1) Individers berättelser
Ibland kan väldigt små idéer få ett väldigt stort genomslag. Till mötet med länets riksdagsmän i april kom någon på idén att det skulle vara bra att individer som var föremål för en myndighetsgemensam rehabilitering skulle berätta sina historier direkt. Utan någon som helst förberedelse ställde två personer upp och berättade två helt olika framgångshistorier med de viktigaste ingredienserna - passion, hjärta och ärlighet. Hoppet tillsammans med glädjetårarna spreds i rummet och berättelserna präglade för evigt dem som var där. Idén upprepades vid förbundets möte med sina huvudmän senare samma månad, och därefter vid ett möte med socialförsäkringsutskottspolitiker i Sala i augusti och förbundets planeringsdag i oktober - hela tiden med nya individer som berättade sin alldeles unika berättelse. En video spelades in till Oxford konferensen. Styrkan i dessa berättelser syntes hos dem som berättade dem och hos dem som lyssnade. Mening får sammanhang. Det var föga förvånade att Gunnar Axén, socialförsäkringsutskottets ordförande inledde Välfärdskonferensen i Göteborg med ett långt återberättande av hans intryck efter att ha hört två individers historier efter mötet i Sala. Det är ur dessa och andra liknande berättelser som samordningsarbetet hämtar dess näring att gå vidare, växa och ta ännu större plats i välfärden. Genom berättelserna kommer vi så nära det som är på riktigt, på riktigt kommer vi nära det som är verkligt för så många. Vi kan få svar på varför det är så viktigt att vi ägnar oss åt frågan om välfärden genom bättre samverkan. Och det är genom berättelserna vi kommer nära den så eftersökta evidensen. Jag tror detta är bara början.
Det var årets tio bästa. Hoppas ni gillar dem. Jag önskar er alla ett gott nytt samverkansår!
5) Bästa dagen den 9 mars 2012
Under min tid som samordnare för Norra Västmanlands Samordningsförbund har jag rest till Stockholm för diverse möten otaliga gånger. Ofta har möten lett till konstruktiva lösningar i kniviga frågor men ingen resa till Stockholm var mer produktiv än den som skedde den 9 mars 2012. Bakgrunden till mötet var att NNS hade jobbat fram en skrift som svar på Inspektionen för socialförsäkringens (ISF) rapport om utvärdering av samverkaninsatser som kom på hösten 2011. Skriften tog fasta på att utvärdering av samverkansinsatser är komplext, ingen "quick fix" och kräver mer sofistikerade lösningar. Responsen var mycket positiv och överraskande. På förmiddagen träffade vi ISF med Jenny Kärrholm. De kunde tänka sig jobba fram ett projekt med en enklare idé om en kartläggning snarare än en stor analys. På eftermiddagen var vi några som träffade Socialdepartementet och även de visade ambitioner på utvärdering/kunskapsinhämtning med små steg (som mynnade ut i regeringsbeslutet om studien av goda exempel av samordningsförbund). En fantastisk kom-ihåg-dag för utvärdering av samverkan!
4) Social investeringsfonder
Idén om social investeringsfonder sprider sig som en löpeld mellan kommuner och landsting i Sverige. Social investeringsfonder gör det möjligt att gå förbi sektorer, hitta nya finansieringsformer för komplexa lösningar och räkna hem vinsterna av kloka tidiga satsningar. Redan förra året introducerades idén i länet av Ingvar Nilsson, en stor förespråkare för tanken, genom den välbesökta länsgemensamma seminariet om samhällsekonomisk utvärdering. I år arrangerades en ny dag, speciellt för kommunstrateger, ekonomer och politiker. Och sedan en till om samhällsekonomisk utvärdering där bl.a. SKL presenterade hur de arbetar med frågan. Flera kommuner har nu tagit aktiva steg framåt i frågan. Senast var det Hallstahammars kommun som har fattat beslut i kommunstyrelsen, snart även i deras fullmäktige. Tåget är i gång, det är bara att hoppa på!
3) Integrerad samverkan
Många ställen i landet håller på att omvärdera sina samverkansstrategier. Det finns en motreaktion till att kontinuerligt jobba i projekt efter projekt, projekt bredvid projekt, som i grunden är kortsiktigt och i längden olönsamt. Ett alternativ är "integrerad samverkan". Integrerad samverkan är ett fördjupat tillstånd av samverkan, en uttalad samordningsstrategi och en organisering med individens behov som organiserande princip. Under året har ett nätverk bildats mellan flera samordningsförbund, det finns en hemsida med handlingar, det har pratats om det på en internationell konferens i Oxford och en nordisk konferens i Göteborg. Mikael Holmlund, i Umeå, kommenterade på bloggen i november: "Det som är spännande nu är att det känns som den finansiella samordningen runt om i landet håller på att ta ett rejält kliv i riktning mot intentionen med lagen. Jag tycker att din dragning om integrerad samverkan satt fingret på precis den utvecklingen. Väldigt många kollegor runt om i landet beskriver en liknande utveckling, än om vi ibland benämner den med olika ord." Den 11 juni 2013 i Västerås blir premiär för den första konferensen för ämnet och med stor sannolikhet finns integrerad samverkan även på nästa årsbästa lista.
2) Samordningsteamens andra år
Ett uttryck för integrerad samverkan i Norra Västmanland är myndigheternas gemensamma verksamhet - Samordningsteam. Det finns ett i Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg, ett i Hallstahammar/Surahammar och ett i Sala. 2011 var ett uppstartsår och under 2012 kom flera spår som visade stegen framåt. Under året har teamens personal förtydligat sina arbetssätt. Det är ständig anpassning efter individers behov, skräddarsydda aktiviteter och kontinuerlig nätverksbygge. Ibland går utvecklingen långsamt men ibland går det förbluffande fort. Ingen utmaning är för svår. Under året har teamens ledarskap, styrgrupperna, ägnat stor energi åt planeringsdagar, fantastisk dialog och skapat samsyn och visat just ledarskap. De har visat hur otroligt viktigt det är att styrgrupperna är synliga och tydliga i sin färdriktning, och att kunna ställa om när delär sig mer. Och teamen, dessa otroliga proffs, skapar resultat - individer som tidigare hade mer än fem år av bidragsförsörjning med multidiagnoser/alternativt outredda handikapp har tagit avgörande steg mot arbetsmarknaden. Och grädden på moset - professionella på myndigheterna vill vara med att påverka verksamhetens utveckling. Det är så spännande, det går att ta på det! Sällan har framtiden tett sig så hoppfull som just nu.
1) Individers berättelser
Ibland kan väldigt små idéer få ett väldigt stort genomslag. Till mötet med länets riksdagsmän i april kom någon på idén att det skulle vara bra att individer som var föremål för en myndighetsgemensam rehabilitering skulle berätta sina historier direkt. Utan någon som helst förberedelse ställde två personer upp och berättade två helt olika framgångshistorier med de viktigaste ingredienserna - passion, hjärta och ärlighet. Hoppet tillsammans med glädjetårarna spreds i rummet och berättelserna präglade för evigt dem som var där. Idén upprepades vid förbundets möte med sina huvudmän senare samma månad, och därefter vid ett möte med socialförsäkringsutskottspolitiker i Sala i augusti och förbundets planeringsdag i oktober - hela tiden med nya individer som berättade sin alldeles unika berättelse. En video spelades in till Oxford konferensen. Styrkan i dessa berättelser syntes hos dem som berättade dem och hos dem som lyssnade. Mening får sammanhang. Det var föga förvånade att Gunnar Axén, socialförsäkringsutskottets ordförande inledde Välfärdskonferensen i Göteborg med ett långt återberättande av hans intryck efter att ha hört två individers historier efter mötet i Sala. Det är ur dessa och andra liknande berättelser som samordningsarbetet hämtar dess näring att gå vidare, växa och ta ännu större plats i välfärden. Genom berättelserna kommer vi så nära det som är på riktigt, på riktigt kommer vi nära det som är verkligt för så många. Vi kan få svar på varför det är så viktigt att vi ägnar oss åt frågan om välfärden genom bättre samverkan. Och det är genom berättelserna vi kommer nära den så eftersökta evidensen. Jag tror detta är bara början.
Det var årets tio bästa. Hoppas ni gillar dem. Jag önskar er alla ett gott nytt samverkansår!
fredag 21 december 2012
Årets tio bästa i samverkan (plats 10-6)
Vilket år det har varit! Den lokala samverkansprocessen går från styrka till styrka, individer med långvarigt beroende av försörjning via myndigheterna har fått kvalicerat stöd och nya organiseringar i samverkan sätter sig ännu ett snäpp. Nu, strax för jul och nyår, är det en ytterst lämplig tid att reflektera över det gångna året och framförallt påminna sig om framgångarna, styrkorna och de steg framåt som har tagits.
Förra året gjorde jag en tio-i-topp lista som jag vet uppskattades. Jag tänkte göra det igen och inleda med att tacka alla er som hittar hit till Sveriges fortfarande enda blogg med fokus på samverkan och samordningsfrågor. I början på december vid Samordningsbloggens två-årsdag registrerade jag 12 800 sidvisningar. Helt ofattbart. Att ni är så många ger mig mod och lust att fortsätta utveckla tankar och sprida idéer, framförallt andras tankar och idéer. Ni ska fortsättningsvis känna er välkomna om ni vill skriva något, få ut en tanke eller väcka en fråga som rör samverkan och samordning av välfärdstjänster. Jag tror det finns ett stort utrymme att fundera på vad som gör att samverkan fungerar, hur man vänder potentiella hinder till framgång och hur man värderar resultat och effekter. Och jag har inte svaren i min hand men jag ger mig gärna i kast med att söka dem tillsammans med er och andra. Jag tror att det är resan som är hela grejen som gör det så intressant och jag är glad att vi är många som vandrar den. Det behövs för det är ett stort arbete detta, kanske något av det svåraste och mest komplexa man kan hålla på med. Men i slutändan handlar det om bättre välfärdstjänster för de som är mest sårbara för bristerna och för de som kan vinna mest av bra samverkansinsatser. Jag känner till få uppdrag som kan vara viktigare och det är en ynnest, varje dag, att jobba med att utveckla samverkan vidare.
10) Fokus på hur-et
Under året har jag mer och mer varit involverad i sammanhang där fokus har varit på hur samverkan utvecklas istället för vad för samverkan man vill ha. Det har märks alldeles tydligt i de regionala nätverksträffar som jag är delaktig i. Både träffen i Uppsala och i Hedemora fokuserade uteslutande på detta. Vi pratar mer och mer om begrepp som "open space", om "host leadership" och om nackdelarna med samordnarrollen (egentligen ett positivt budskap). Jag tror att vi är på spåret av något väldigt viktigt och nytt - något som kan ge en tydlighet om vad samordnarrollen ska vara duktig på och vilka färdigheter vi behöver ha.
9) Ung Kraft
Det spelar ingen roll hur pass duktiga myndigheterna kan utveckla sin samverkan om inte samverkan också inkluderar arbetsgivarna. Projektet Ung Kraft är en innovativ idé som bygger vidare på förra årets nyheter om Arbetsförmedlingens kampanj "Se kraften", om företag som satsar på social marknadsföring och om en medveten strategi att anställa individer med psykiska funktionshinder. En given höjdpunkt i årets arbete är steget att tänka utanför de fyra parterna och aktivt söka dialoger om hur arbetsmarknaden kan breddas för funktionshindrade. Ung Kraft gör detta.
8) Mer och mer utbildningsinsatser
Västmanland sastar stort på utbildningsinsatser som ett sett att skapa mötesplatser, tillfälle för reflektion och nätverksbygge. Det finns en amerikansk samverkansforskare Branda Nowell som menar om vill man skapa bästa förutsättningar för samverkan, då är det är en fråga om ledarskap. Vill man dock förändra förutsättningarna för samverkan behöver man ändra synsätten i samhället. Att då kunna erbjuda utbildningar, seminarier och konferenser systematiskt, inkluderande flera perspektiv och under lång tid är otroligt värdefullt. Under året har Norra Västmanlands Samordningsförbund arrangerat 17 olika utbildningstillfällen och sammanlagt 621 personer har deltagit. Det är rekord och en alltmer stigande trend hos många samordningsförbund.
7) Innovativt utvärderingsarbete
Utvärdering av samverkansinsatser är svårt och komplext. Men 2012 har innehållit mycket nyskapande ansatser. Jag vill särskilt lyfta upp NNS arbete med hur samordningsförbunden förhåller sig till utvärdering men också några konkreta exempel av bra rapporter. I Uppsala läns samordningsförbund gjordes en fantastisk studie av Tierpsmodellen tillsammans med bl.a. Ingvar Nilsson. Jag vill även lyfta upp Samordningsförbund RAR Sörmlands innovativa arbete med Payoff kring utvärdering av samverkan, inte rehabiliteringen i sig. Sedan bådar ett begynnande samarbete om utvärdering av integrerad samverkan mellan Samordningsförbunden Botkyrka/Huddinge och Samordningsförbundet Östra Östergötland samt Norra Västmanlands Samordningsförbund också gott. Förutsättningarna för ett spännande 2013 är därmed lagda.
6) SRS/ORS på gång
SRS står för Session Rating Scale och är ett enkelt verktyg för att mäta arbetsallians, kanske den viktigaste faktorn för att lyckas i samverkan vare sig det är mellan medborgare och professionell eller om det är mellan professionella. Fyra frågor om man har känt sig hörd/sedd, pratat om rätt saker, om man gillar arbetssättet och om något saknades i samtalet - enkelt men så viktigt. Kopplat till ORS -Outcome Rating Scale - där individer kan följa hur de närmar sig arbetsmarknaden, får vi verktygen för att visa att det är själva processen framåt som är viktigast, inte målet. Det är med glädje jag har sett att SRS/ORS är på gång på flera ställen i landet under 2012, och att flera verksamheter i länet skapar månadsvisa uppföljningar och diagram. Det är verkligen en stor skillnad när vi kan visa hur individer rör sig framåt med stöd av bra samverkan.
Det var plats 6-10. I dagarna kommer slutsummeringen och därefter har jag förberett en liten överraskning...
Förra året gjorde jag en tio-i-topp lista som jag vet uppskattades. Jag tänkte göra det igen och inleda med att tacka alla er som hittar hit till Sveriges fortfarande enda blogg med fokus på samverkan och samordningsfrågor. I början på december vid Samordningsbloggens två-årsdag registrerade jag 12 800 sidvisningar. Helt ofattbart. Att ni är så många ger mig mod och lust att fortsätta utveckla tankar och sprida idéer, framförallt andras tankar och idéer. Ni ska fortsättningsvis känna er välkomna om ni vill skriva något, få ut en tanke eller väcka en fråga som rör samverkan och samordning av välfärdstjänster. Jag tror det finns ett stort utrymme att fundera på vad som gör att samverkan fungerar, hur man vänder potentiella hinder till framgång och hur man värderar resultat och effekter. Och jag har inte svaren i min hand men jag ger mig gärna i kast med att söka dem tillsammans med er och andra. Jag tror att det är resan som är hela grejen som gör det så intressant och jag är glad att vi är många som vandrar den. Det behövs för det är ett stort arbete detta, kanske något av det svåraste och mest komplexa man kan hålla på med. Men i slutändan handlar det om bättre välfärdstjänster för de som är mest sårbara för bristerna och för de som kan vinna mest av bra samverkansinsatser. Jag känner till få uppdrag som kan vara viktigare och det är en ynnest, varje dag, att jobba med att utveckla samverkan vidare.
10) Fokus på hur-et
Under året har jag mer och mer varit involverad i sammanhang där fokus har varit på hur samverkan utvecklas istället för vad för samverkan man vill ha. Det har märks alldeles tydligt i de regionala nätverksträffar som jag är delaktig i. Både träffen i Uppsala och i Hedemora fokuserade uteslutande på detta. Vi pratar mer och mer om begrepp som "open space", om "host leadership" och om nackdelarna med samordnarrollen (egentligen ett positivt budskap). Jag tror att vi är på spåret av något väldigt viktigt och nytt - något som kan ge en tydlighet om vad samordnarrollen ska vara duktig på och vilka färdigheter vi behöver ha.
9) Ung Kraft
Det spelar ingen roll hur pass duktiga myndigheterna kan utveckla sin samverkan om inte samverkan också inkluderar arbetsgivarna. Projektet Ung Kraft är en innovativ idé som bygger vidare på förra årets nyheter om Arbetsförmedlingens kampanj "Se kraften", om företag som satsar på social marknadsföring och om en medveten strategi att anställa individer med psykiska funktionshinder. En given höjdpunkt i årets arbete är steget att tänka utanför de fyra parterna och aktivt söka dialoger om hur arbetsmarknaden kan breddas för funktionshindrade. Ung Kraft gör detta.
8) Mer och mer utbildningsinsatser
Västmanland sastar stort på utbildningsinsatser som ett sett att skapa mötesplatser, tillfälle för reflektion och nätverksbygge. Det finns en amerikansk samverkansforskare Branda Nowell som menar om vill man skapa bästa förutsättningar för samverkan, då är det är en fråga om ledarskap. Vill man dock förändra förutsättningarna för samverkan behöver man ändra synsätten i samhället. Att då kunna erbjuda utbildningar, seminarier och konferenser systematiskt, inkluderande flera perspektiv och under lång tid är otroligt värdefullt. Under året har Norra Västmanlands Samordningsförbund arrangerat 17 olika utbildningstillfällen och sammanlagt 621 personer har deltagit. Det är rekord och en alltmer stigande trend hos många samordningsförbund.
7) Innovativt utvärderingsarbete
Utvärdering av samverkansinsatser är svårt och komplext. Men 2012 har innehållit mycket nyskapande ansatser. Jag vill särskilt lyfta upp NNS arbete med hur samordningsförbunden förhåller sig till utvärdering men också några konkreta exempel av bra rapporter. I Uppsala läns samordningsförbund gjordes en fantastisk studie av Tierpsmodellen tillsammans med bl.a. Ingvar Nilsson. Jag vill även lyfta upp Samordningsförbund RAR Sörmlands innovativa arbete med Payoff kring utvärdering av samverkan, inte rehabiliteringen i sig. Sedan bådar ett begynnande samarbete om utvärdering av integrerad samverkan mellan Samordningsförbunden Botkyrka/Huddinge och Samordningsförbundet Östra Östergötland samt Norra Västmanlands Samordningsförbund också gott. Förutsättningarna för ett spännande 2013 är därmed lagda.
6) SRS/ORS på gång
SRS står för Session Rating Scale och är ett enkelt verktyg för att mäta arbetsallians, kanske den viktigaste faktorn för att lyckas i samverkan vare sig det är mellan medborgare och professionell eller om det är mellan professionella. Fyra frågor om man har känt sig hörd/sedd, pratat om rätt saker, om man gillar arbetssättet och om något saknades i samtalet - enkelt men så viktigt. Kopplat till ORS -Outcome Rating Scale - där individer kan följa hur de närmar sig arbetsmarknaden, får vi verktygen för att visa att det är själva processen framåt som är viktigast, inte målet. Det är med glädje jag har sett att SRS/ORS är på gång på flera ställen i landet under 2012, och att flera verksamheter i länet skapar månadsvisa uppföljningar och diagram. Det är verkligen en stor skillnad när vi kan visa hur individer rör sig framåt med stöd av bra samverkan.
Det var plats 6-10. I dagarna kommer slutsummeringen och därefter har jag förberett en liten överraskning...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)