onsdag 27 april 2011

Föresatsen för förändring: Om att ha fel

Att skriva en blogg är en utmaning för mig. Inte i meningen att det är svårt att utrycka mig eller svårt att tycka till om olika saker. Det finns en utmaning i att andra tror (och ibland tror jag det själv också) att jag har rätt. Det kan vara farligt att tro på sig själv och sina ord, farligt att tro att jag sitter på Lösningen (med stort L). Likadant kan det vara farligt för en myndighetsperson kring individer med komplexa behov att de också har rätt, att de också har Lösningen. Individer är precis likadana de med; de kan tro att de har rätt, att de sitter på Lösningen också. Mycket ofta har vi allesammans fel. Det är både givet och en gåva. Jag tror att vi alla behöver ha stöd i att inse att vi har ofta fel. Att vi behöver tänka annorlunda, utmana våra föresatser och testa nya idéer.

Att ha fel och vara fel är ofta förknippad med skam, fördomar och begränsade egenskaper hos oss själva. Det är inte något vi bygger en karriär på eller något vi skryter om i rapporter. Men är inte detta en felaktighet i sig? Att ha fel är ju faktiskt nyttigt och är det vanligaste tillståndet för oss alla. Kathryn Schulz, som jag både vill tipsa om och låna lite av har skrivit om att ha fel, och hon uppmanar oss att omvärdera värdet av att ha fel:
Of all the things we are wrong about, this idea of error might well top the list. It is our meta-mistake: we are wrong about what it means to be wrong. Far from being a sign of intellectual inferiority, the capacity to err is crucial to human cognition. Far from being a moral flaw, it is inextricable from some of our most humane and honorable qualities: empathy, optimism, imagination, conviction, and courage. And far from being a mark of indifference or intolerance, wrongness is a vital part of how we learn and change. Thanks to error, we can revise our understanding of ourselves and amend our ideas about the world. 
Känner ni för en fantastisk föreläsning i ämnet av Kathryn själv så rekommenderar jag att ni ägnar 18 minuter åt detta (eller hennes bok):

Föreläsning av Kathryn Schulz, mars 2011

Den är publicerad på TED nätverket, en icke-vinstdrivande organisation och en riktig skattkammare för samtal och idéer som ger inspiration. Alla samtal är fria att ladda hem och se. När jag lyssnade på Kathryn slog det mig hur ofta vi i myndighetssverige jobbar med att "ha rätt" men hur jag, i samordningsarbetet, egentligen vill lyfta värdet av att "ha fel" på ett sätt som leder till lärande. Att kunna värdera detta högre kan, tror jag, generera och revidera förutsättningarna för nyfikenhet, ödmjukhet och en känsla av vår delade mänsklighet. Alla är nödvändiga för samverkan, och ger förnyad energi. Jag hoppas att även ni kollar in videon och finner den användbar ni med.

1 kommentar:

  1. Jag tänker att det också är så att någon annan än jag, kan ha rätt utan att jag har fel. Det kan finnas massor av "rätt".
    Om jag står uppe på ett berg och tittar ner på skogen och ängarna och beskriver det jag ser, är det en version, en beskrivning. Om någon annan står nere på ängen och beskriver det den ser så blir det en annan beskrivning än min. Men ingen av oss har fel.

    SvaraRadera