söndag 26 februari 2012

Leutz lagar om integrerad rehabilitering (5)

Här är den sista av Walter Leutz fem urspungliga och skarpa observationer, hans lagar om integrerad rehabilitering.

Lag 5
Den som integrerar väljer melodi
(He or she who integrates calls the tune)

Leutz inleder med en motfråga när han ska förklara denna sista observation: Varför inte "den som betalar integreringen som väljer melodin?". Svaret är, och den förklarar den femte lagen, är att integreringsinitiativ oftast kommer från myndigheterna själva. Det är ofta en utförar-professionell rörelse istället för en skattebetalare-allmänhet-medborgarrörelse. Jag tror inte Leutz vill att vi ska välja den ena över den andra, bara att den som integrerar behöver vara vaksam, medveten och framförallt systematiskt inkludera och bjuda in till dialog och en bredare förankring.

Rörelsen mot integrering har i stort, även i Sverige, involverat myndigheterna med beslutsfattare och professionella i spetsen. Det har nödvändigtvis inte speglat värderingarna från brukare av välfärdssystemet eller det omkringliggande lokala samhället, trots att det är dem myndigheterna åberopar som skäl till integreringen. Det finns faktiskt en risk att dominerande professionella eliter kan växa fram där deras egna värderingar och intressen höjer sig över andras, även över de som tjänsterna är till för. Där ingår även mina egna så klart; jag är också med i denna dominerande professionella elit. Riktigt effektiv integrering av tjänster behöver hitta en delad väg mellan alla dessa konkurrerande intressen. Verkliga koalitioner är sällsynta.

Leutz nämner ett antal orsaker till varför det lätt blir så att myndigheterna (för det är oftast dem, och än mer inom dem oftast utförare, forskare och byråkrater) som tar initiativet. Inom myndigheter finns ofta en stark önskan till att fostra innovation, det finns också ofta avsaknad av en övergripande policy i denna riktning och det finns ofta otillräckliga resurser för att leda och övervaka implementeringen. Därför tar myndigheterna tillfället att agera. De har ju också ett ansvar att bära. Ansvar för kostnader i systemets delar och också möjligheterna att göra något åt bristerna, framförallt lokalt. Allt detta och mer leder ofta till att medborgarperspektivet, kanske även mediaperspektivet, generellt lämnar valet av melodier till spelarna själva, d.v.s. organisationerna. Fast då kommer ju en hel del frågor som söker svar: Vilka melodier har valts, och vilka bortses ifrån? Vem önskade dem? Och vilket inflytande får medborgarna i utformningen av det integrerade intitiativet?

En av de bärande fördelarna med integreringsarbetet är hoppet om en annan välfärd. Ett hopp om att göra den komplexa och svåråtkomliga, ja ibland förvirrande, systemet av hälso-sjukvård/socialvård/arbetsmarknadsförsäkring/social försäkring mer användarvänlig. Paradoxalt menar dock Leutz att riktningen för integrering ökar beroendet av professionella för att skapa, underhålla och vidareutveckla det. Relationen professionella-medborgar förblir intressant oavsett hur vi än gör.

Jag kan se ytterligare en vinst med denna "lag". Den visar varför det är viktigt att de som väljer melodin måste vara de lokala aktörerna som, i självklar förening med medborgarperspektivet, väljer integrering för dem själva. Centrala aktörers roll blir att marknadsföra och undervisa allmänheten om fördelarna samt att stödja lokala samverkans- och samordningsarbeten.

Leutz själv får avsluta:
Inclusion of service users and community-based providers allows for a range of views to be expressed in planning as a counter to medical views, leading to more resources for  nonmedical modalities, leadership from other sectors. Unless users and carers become strategically involved, it is less likely that individuals will find autonomy within the system.
Den fem lagar som Walter Leutz la fram är kanske inte vetenskapliga, inte i den mening att de är framforskade sanningar. Sådana sanningar är omöjliga i sociala vetenskaper. De är inte som matematik eller maskiner där det går att fullständigt avslöja eller förutse processer och utfall. Organisationer, hälsa och rehabilitering är komplexa områden. Istället vill Leutz få oss att ta del av den oerhörda erfarenhet och kunskap det ändå finns om integrerad rehabilitering. Jag hoppas att denna miniserie av inlägg har varit användbart för er.

Här är dem i korthet:
Lag 1: Det går att integrera en del av tjänsterna hela tiden, alla tjänsterna en del av tiden, men det går inte att integrera alla tjänster hela tiden
Lag 2: Integrering kostar innan det lönar sig
Lag 3: Din integrering är min fragmentering
Lag 4: Du kan inte integrera en fyrkantig kloss i ett runt hål
Lag 5: Den som integrerar väljer melodi

1 kommentar:

  1. Tack för intressanta artiklar om integrering/samverkan. Jag hittade denna blogg när jag kollade på nätet frågan om samordning inom LSS insatser. Anledningen är att Autism och Aspergerförbundet i år kommer att uppmärksamma hur tillämpningen av LSS (lagen om särskilt stöd) blivit alltmer juridisk/byråkratisk/ekonomisk och hur man fjärmat sig från lagens intentioner att "ge goda levnadsvillkor och en möjlighet att leva som andra" åt de som är berättigade, dvs de svårast handikappade i vårt samhälle. Alltfler brukare hamnar mellan stolarna när kommuner och försäkringskassan tolkar sina åligganden snävt. MEN jag
    vill också kommentera frågan om samordning och integrering generellt utifrån mina professionella erfarenheter från att under tio år ha arbetat
    med sk Triple Helix samverkan i innovationsprocesser. En metod jag mycket framgångsrikt använt är att låta de samverkande aktörerna öva tillsammans i en simulerad samverkansprocess. Det ger en kraftfull påverkan på attityder och mindset och ger den respekt o förståelse för olikheter som du påpekar är så viktig. Hur vi arbetar med simulering har jag redovisat i ett webseminarium som kan avlyssnas här http://borsenforum.adobeconnect.com/p40954602/?launcher=false&fcsContent=true&pbMode=normal.
    Vill gärna slå ett slag för denna metodik som är mycket effektiv.

    SvaraRadera