Årets tio-i-topp samordningslista (topp 5)

Ja, då var den här, årets topp fem på samordningslistan! Plats 6-10 finns i föregående inlägg och är väl värt ett besök. Det är också en hel del som tyvärr inte finns med på listan som jag är jätteglad över. Men här är nu äntligen platserna 1-5. Vi börjar nedifrån och går upp...

5) Ett starkt år för NNS
Att det Nationella Nätverket för Samordningsförbund (NNS) skulle hamna på min topp fem är väl vad brukar säga vara en no-brainer. Fem tydliga framsteg kan visas upp, alla i sig mycket imponerande. Året inleddes med seminarium i Riksdagen där fördjupning i tre samordningsförbundshistorier spred förståelse och engagemang bland ledamöter. Sedan har vi NNS medverkan i Almedalen i Visby i somras. En event som bara blir mer välbesökt för varje år med fullsatta frukost- och lunchmöten. Intresset för finansiell samordning ökar alltmer. För det tredje har vi NNS höstkonferens, ett djärvt steg med nytt konferenskoncept som i ännu större grad möjliggjorde erfarenhetsutbyte och samtal utifrån vad som fungerar. Den släppte loss kreativitet och visade verkligen att nätverket lever, frodas och växer. Det nästsista framsteget är lite understated men visar hur hårt arbete bakom kulisserna till slut ger utdelning. Jag tänker på Kurt Kvarnströms m.fl.'s arbete för att frigöra centrala medel till samordningsförbunden och som nu, efter särskilt riksdagsbeslut, till slut tillfaller samordningsförbunden. Till slut - det är medlemmarna som gör NNS så bra och aldrig har så många samordningsförbund varit medlemmar som just nu - över 83 % av förbunden är med i NNS. Norra Västmanlands Samordningsförbund är stolta medlemmar över en nätverksorganisation som med överstort engagemang och dedikerade politiker och tjänstemän åstadkommer över förväntan. Go NNS!

4) Första konferens för integrerad samverkan
Den elfte juni kommer för alltid att vara förknippad med värme i hjärtat för mig. Länsgemensamt bjöd samordningsförbunden i Västmanland på en sällan skådad premiär av tankarna med integrerad samverkan - denna fluga som bara ökar och ökar. Platserna på konferensen fylldes snabbt och vi organisatörer fick vara snabbfotade för att ordna fram fler platser. Tio workshops som visade bredd, likaså de 120+ deltagare från Västerbotten till Dalsland, Halland och Kalmar och allt däremellan. Kommentarerna efteråt var överväldigande. Exempelvis föranledde det Rolf Urby, regionalt samverkansansvarig på Försäkringskassan att utbrista sitt stöd i ett särskilt blogginlägg. Jag bugar till alla som gjorde denna konferens en sådan succé. Integrerad samverkan är här för att stanna!

3) Ledarskapet tar (ännu mer) plats
Det är en känd sanning att man kommer inte långt i samverkan utan ett aktivt och känt ledarskap, ett ledarskap som flera finns i, bortom enskilda eldsjälar. Jag är jätteglad att berätta att på det redan välfungerande ledarskapet i styrelsen och i samordningsteamens styrgrupper har det fyllts på med nya krafter under året. Exempelvis har förbundet fått en ny ordförande i Linnea Landerstedt som snabbt satte sig in i arbetet och har med sitt djupa engagemang lyst med närvaro i teamens arbete. Likaså har två nya ledamöter från Arbetsförmedlingen på kort tid satt avtryck i styrelsens arbete som lovar mycket. Och nya styrgruppsmedlemmar som Mariya Mihajlovska (AF) i Samordningsteam Hallsta/Sura och Claes-Göran Wiborgh (Vuxenpsyk LTV) i Samordningsteam Sala har redan förstärkt och breddat det viktiga arbetet i samordningsteamens styrgrupper. Det är så inspirerande att vara samordnare när ledarna är så på som de är.

2) Samordningsteamen i Norra Västmanland
Vilka resultat samordningsteamen levererar! Årsrapporterna från de tre samordningsteamen FNS, Sala och Hallsta/Sura visar under året mycket imponerande resultat - integrerad samverkan levererar. Sammanlagt har teamen arbetat med 157 individer under året varvid 100 personer har avslutats. Av dessa har 62 personer nått gentemot teamens mål, positivt resultat d.v.s. arbete/studier eller arbetslivsinriktad rehabilitering utan behov av samordnat stöd. Detta motsvarar över 62 % vilket är mycket högt för gruppen då gruppen hade i snitt cirka fem år med offentlig försörjning innan de kom till teamen. Imponerande också att de kom i mål på en genomströmningstid på 12,4 månader. Och kurvan pekar uppåt, resultaten under hösten pekar på ännu bättre resultat allt snabbare. Ett lugn har också infunnit sig i teamens verksamhet. Exempel på detta är den nytillträdde verksamhetsledaren Margareta Strömberg i Samordningsteam Hallsta/Sura men också det kreativa arbetet med att ha mer brukarinflytande i rekryteringsarbetet som i Samordningsteam FNS. Och i Sala går det som tåget, välintegrerat och lysande. Jag spricker av stolthet av vad dessa passionerade medarbetare åstadkommer för människor som verkligen behöver ett samordnat stöd.

1) Konferens: Lösningsfokuserade ledtrådar
Ni gjorde det! Alla ni dedikerade lösningsfokus människor som finns i Västmanland, denna hub av lösningsfokuserat arbets- och förhållningssätt. Europas största lösningsfokuserade evenemang. En tre dagars konferens med workshops, föreläsningar, aktiviteter och mingel. 263 professionella och beslutsfattare samlades under någon del av konferensen, det mesta vad vi vet under ett lösningsinriktad evenemang i Europa, om inte i världen. Och det i lilla Västmanland - man undrar vad det står för, hur är det möjligt? Och vilket startfält, så svår att överträffa, med Chris Iveson från BRIEF i London, Aviva Suskin-Holmqvist från Malmö, Gun-Eva Andersson Långdahl från Skellefteå, Björn Johansson och Eva Persson från SolutionCLUES i Karlstad, en grupp från föreningen Attention med Johan Bysell och Malena Ranch i spetsen samt från Örebro universitet Susanna Tholén Larsson, Johanna Gustafsson med våra lokala förmågor som Sussan Öster. Det var hög, om inte högsta, klass rakt igenom och vilken inspiration vi har gått på sedan dess. Lösningsfokus bara blir mer och mer, glädjen i arbetet ökar och vi åstadkommer mer och mer. Kan detta vara kopplat till den sjunkande försörjningsmåttet månne? inte otroligt faktiskt. Bemötande betyder allt, och samtalet är den enskilda minsta beståndsdelen i samverkan/samordningsarbete. Denna myndighetsgemensamma satsning, nu i sitt tionde år bär frukt, ett svårtoppat momentum är i gång. Jag tror vi alla som är med i detta är en värdig etta på samordningslistan!

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR från Samordningsbloggen!
:-)

 

 

 

Årets tio-i-topp samordningslista (platser 6-10)

Tack alla för ett sanslöst år. Förstår knappt var den har tagit vägen men när jag gör min återblick i samband med tio-i-topp samordningslistan ser jag att så mycket har åstadkommits. Tur det för jag har slitit hårt, vilket även ni samordningskolleger också har gjort! Tillsammans har vi gjort otroliga saker, fört välfärden framåt och många människor har fått ett bättre stöd, bättre bemötande och bättre samverkan.

Samordningsbloggen har varit välbesökt även om jag har minskat ned på antalet inlägg. Det är lite ledsamt faktiskt för det finns mycket jag vill ha ut och jag tar fortfarande del av andras fantastiska arbete (som jag vill skvallra om). Tiden har helt enkelt inte räckt till men det kommer ett nytt år och jag vet vad som hamnar högt på min nyårsresolutionslista... Besöken från er har, här på bloggen, ökat år från år och har landat i december på 19 700 (sidvisningar). Året innan låg den på 12 800 och året innan dess på 6 100. Bloggen är nu inne på sitt fjärde år och totalt har 100 inlägg publicerats. Det är jag rätt nöjd med!

Men nu över till tio-i-topp listan. Här är platserna 6-10. Topp fem kommer de närmaste dagarna:

10) Integrerad samverkan internationellt
Jag hade aldrig fått upp ögonen för integrerad samverkan om jag inte av en slump hade surfat in på The King's Fund hemsida för tre år sedan. Inspiration från hur andra arbetar med att få ihop välfärden med långsiktighet, individens behov i centrum på riktigt och ett stort ansvarstagande från ledarskapet har förändrat hur jag föreställer mig välfärdsarbetet. Under 2013 var det särskilt två saker som imponerade på mig (förutom den strida ström av användbara rapporter och studier). Storsatsningen pengamässigt i England på mer än 40 miljarder kronor från finansdepartementet slog knockout på mig. Likaså hur WHO tog en färdplan för integrerad samverkan. Det visar på en djup förankring, ett överväldigande engagemang och en mycket stark tilltro till strategin.

9) Utvecklingsdagar 2013
Under 2013 genomförde samordningsförbundet tillsammans med samordningsteamen två utvecklingsdagar. Dessa dagar handlade om samarbetet mellan de professionella och teamens personal kring individer som är starkt beroende av bra samverkan. Fördjupade diskussioner av roller, processer och rekryteringsarbetet har skapat lugn för teamens arbete men också en öppenhet som gör att arbetet förbättras genom allas möjlighet till förbättring. Utvecklingsdagar verkar vara här för att stanna. Professionella och teamen behöver fortsatt slipa på samarbetet i takt med att allt större utmaningar tas upp för diskussion. Inspirerande engagemang som släpps loss!

8) Ung Kraft
Helena Reigans arbete i projektet Ung Kraft har varit en stor inspiration. Greppet var nytt - att lyfta fram arbetsgivare som redan idag tar emot praktikanter med funktionshinder, som bereder plats för de som har stått länge från arbetsmarknaden och brinner av att hjälpa sin näste. Projektet gjorde gott och fler berättelser finns att hämta via ICA och Swedbanks arbete på nationell nivå. Jag är jätteglad att förbundet tog denna satsning. Det var som en ledamot i styrelsen sa, "det spelar ingen roll om vi är jätteduktiga på samverkan om det inte finns en arbetsmarknad som tar emot och utvecklar vidare".

7) Organiserad samarbete i utvärderingsfrågan
I flera år har utvärderingsarbetet för samordningsförbunden mött en svårighet. Det är svårt att visa upp resultat och utvärdera effekter för komplexiteten är så stor. Enkla orsakssamband är svåra att finna, speciellt när varje samordningsförbund har många olika typer av insatser som alla mäts med olika måttstockar. I slutet av förra året bestämde sig tre samordningsförbund att gå samman i frågan och utforska en annan, mer gemensam lösning. Förbunden Östra Östergötland, Huddinge/Botkyrka/Salem och Norra Västmanland jobbar utifrån samma strategi - integrerad samverkan. Under 2013 har en ambitiös plan tagits fram, ramberättelser har producerats och vägen framåt har diskuterats på konferenser, blogg och hemsidor. Under hösten togs beslut om att genomföra en konsensuskonferens om indikatorer för integrerad samverkan. Denna konferens sker den 28-29 april - det första någonsin i Sverige. Men det var under 2013 arbetet började.

6) Social investering
Ja, denna fråga fanns redan i fjol på tio-i-topp listan men frågan blir bara mer och mer aktuell. Samordningsförbunden i Västmanland och Västmanlands Kommuner och Landsting (VKL) genomförde ett välbesökt seminarium i november där representanter från Psynkprojektet via SKL, Ale kommun och Örebro universitet spred lärande och erfarenheter. Det finns ett stort intresse i länet och redan har flera kommuner beslutat om att inrätta social investering för att bryta utanförskap allt längre ned i åldrar. Det är helt naturligt för samordningsförbunden att stödja denna utveckling för vi själva är en del av den redan. Och sedan kan jag berätta att intervjun med Ingvar Nilsson som Samordningsbloggen genomförde i januari är bloggens mest populära inlägg i år. Det säger mycket om intresset för social investering.

Komplexa behov kräver komplexa lösningar

I Hallandsposten i veckan publicerades följande text av Stefan Bengtsson (ordförande Samordningsförbundet i Halland) och Samuel Grahn (förbundschef i Halland). Samordningsbloggen har fått tillstånd att sprida den ytterligare och den är så bra och tydlig i sitt stöd till samordningsförbund som en nödvändig strukturell kraft! Här nedan är texten i sin helhet, och läsare, känn er verkligen välkomna att dela med er av idéer, texter och berättelser. Samordningsbloggen är alltid öppen för er. Tillsammans lyckas vi med samverkan!

"Det finns hallänningar med komplexa rehabiliteringsbehov som hindrar dem att komma i arbete. Sällan kan dessa behov lösas med enkla åtgärder av bara en välfärdsaktör. För komplexa behov, som uppkommit under lång tid, krävs komplexa lösningar i samverkan. Vi ser goda exempel och goda resultat av verksamheter som finansieras av samordningsförbunden i landet. Nyttan är stor för både individ och samhälle och därför bör vi använda oss mer av förbunden för människor som behöver stöd från ett sektorsöverskridande samarbete.

I landet finns 83 samordningsförbund och dessa utgör en gemensam arena där de fyra välfärdsmyndigheterna samverkar och samarbetar – Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, region/landsting och kommun. Förbunden utgår från en gemensam lagstiftning vilket möjliggör ett lokalt självstyre över hur man vill forma just sitt förbunds verksamhet. Inom ramen för Samordningsförbunden öppnas möjligheter till ett samarbete myndigheterna emellan som utformas utifrån deltagarens individuella behov och där deltagarens egna aktiva delaktighet utgör en grundbult. Den samlade årsbudgeten för Sveriges samordningsförbund är 560 Mkr. Samordningsförbundet i Halland har ca 15 Mkr/år av dessa (2014).

Inom Samordningsförbundens verksamhet finns idag cirka 15 000 deltagare registrerade. De har det gemensamt att de behöver stöd från fler än en av välfärdsmyndigheterna. Det kan exempelvis handla om att man är arbetslös och sjuk, eller att man har en psykiatrisk diagnos och uppbär försörjningsstöd.

Uppföljning visar att av de som avslutades inom samordningsförbunden 2012 (7 790 personer) gick 34 % till arbete eller studier. Därutöver har 36 % förflyttat sig från att ha varit sjukskrivna eller utanför systemet till att få en dokumenterad arbetsförmåga. Utifrån behovsgruppen är dessa resultat mycket goda. Lokala resultat i Halland hittills i år är ännu bättre (49 % till arbete/studier).

Välfärdsstöden kunde i större omfattning än idag utgå från den struktur som finns inom samordningsförbunden där myndigheterna möjliggörs att arbeta tillsammans utifrån samma lagstiftning.

Samordningsförbunden medverkar till en bredare kompetens, en kraftigare och mer flexibel insatsarsenal där fyra välfärdsmyndigheter tillsammans kan ge stöd till personen det gäller. Där kan vi möta komplexa behov med komplexa lösningar, så att allt fler människor får det sammanhållna stöd de behöver för att komma ut i arbetslivet.

Stefan Bengtsson, ordförande i Samordningsförbundet i Halland

Samuel Grahn, förbundschef i Samordningsförbundet i Halland"

Samordningslistan på Spotify!

Jag har roat mig med att skapa en annan ingång eller fördjupning till samordningsområdet, framförallt genom den finansiella samordningen, som jag är mycket engagerad för. Ett av våra intelligense som underlättar lärande är musiken. Här är en lista som jag har påbörjat ikväll. Kommer ni på fler låtar som andas, förmedlar eller på något sätt fångar samordningsarbetet? Tveka inte att kontakta mig på det sätt ni finner enklast.

Come Together – Primal Scream
Tired of Being Alone – Al Green
Perfect Circle – R.E.M.
Heroes – David Bowie
Governing Takes Brains – McCarthy
Don’t Worry About The Government – Talking Heads
Music And Politics – The Disposable Heroes of Hiphoprisy
Government Center – Jonathan Richman and the Modern Lovers
Between The Wars – Billy Bragg
Mr Welfare Man – Curtis Mayfield

Drawing To A Whole – The Clean
I Plan To Stay A Believer (live) – Curtis Mayfield
I’ll Be Your Mirror – The Velvet Underground & Nico
Stuck In The Middle With You – Stealers Wheel
Wallflower (live) – Peter Gabriel
Building Better Bridges – Listener
Everybody Is A Star – Sly & The Family Stone
Burning With Optimism’s Flame – XTC
Handle With Care – Jenny Lewis and the Watson Twins (cover Travelling Wilburies )
Start! – The Jam

Bridge Over Troubled Water – Simon And Garfunkel
Broar till varandra – Family Four
Grace For Saints And Ramblers – Iron And Wine
Du kan gå din egen väg – Håkan Hellström
Come Together - Michael Jackson (cover The Beatles)
Fix You - Coldplay 
Walls Come Tumbling Down - The Style Council

Where The Streets Have No Name - U2

(What's So Funny 'Bout) Peace, Love And Understanding - Elvis Costello & The Attractions

Transatlanticism -Death Can For Cutie

Hela listan går att lyssna på genom Spotify. Här är länken!

Lösningsfokuserade ledtrådar 2013

I början av denna månad under tre dagar genomfördes länskonferensen "Lösningsfokuserade ledtrådar". Under tre dagar kom totalt 263 personer på någon eller flera av de tio workshops som  briljanta workshopsledare höll i. Vi hade Chris Iveson från London, Gun-Eva Andersson Långdahl från Skellefteå, Aviva Suskin-Holmqvist från Malmö, Björn Johansson och Eva Persson från Karlstad, Johan Bysell och Malena Ranch och två brukare från Attention i Stockholm. Även två forskare från Örebro universitet Susanna Larsson-Tholén och Johanna Gustafsson med två lokala förmågor Sussan Öster och undertecknad.

Det var ett bred och ett djup som imponerade och vi var många som blev imponerade och pånyttfyllda med lösningsinriktat energi. Det var inspirerande. För min del följde jag Chris Iveson noga. Han är en av världens ledande utvecklare av lösningsfokus och det var en fröjd att se hur han betonade detaljerna i arbetet, det enkla och det raka. Inga krusiduller, omsvängningar eller avstickare. Jag har redan tillämpat mycket av det han gjorde i andra sammanhang vid konferenser, möten och planeringsdag i mitt löpande arbete.

Under konferensen frågade jag några: Vad tar ni med er från denna konferens om vi antar att denna konferens gör skillnad redan imorgon?. Här är en del av svaren:

Emmy Rastin och Penelope Lindhe, två
familjevägledare från Västerås stad

Penelope: Imorgon har jag ett jättesvårt samtal så redan i tisdags när jag lyssnade  (under konferensen) kunde jag få en struktur, jag kunde bolla med olika personer och känna en frihet och jag tror jag är på rätt spår. Jag har fått bekräftelse på att jag är på rätt väg. Bekräftelse, förstärkning och lite påfyllning. Det tar jag med mig.

Emmy: - Jag tar med mig jättemycket, många olika delar men framföallt att jag har kunnat bolla med andra, nätverket, att slipa på hantverket, jag älskar att lyssna på andra, deras tankar och funderingar kring lösningsfokus. Det lär jag mig jättemycket av. Sådana här nätverk tycker jag om. Jag  lär mig förstås av föreläsarna, och framförallt det här enkla i det svåra, hela denna konferens har handlat om detta, "the plain and simple", det enkla. Och det som Chris pratar om, om tillit. Allt vi gör handlar om tillit som professionell, tillit till min klient, tillit till föreläsarna, att jag tror på vad de säger. För mig kom det på plats. Om jag ska sammanfatta det så gör jag det så!

Frågan: Anta att denna konferens leder till, när ni är tillbaka i arbetslivet, vad ser ni er göra då?

Anna-Carin Andersson från Skolteamet och Sara-Stina
Klingberg från Samordningsteam Sala, Sala kommun

Anna-Carin: - Jag vet att det redan gör skillnad imorgon. Jag kommer att jobba mycket mer med övningar. Jag kommer att dela med mig av det lösningsfokuserade tänket i teamet. Så kommer jag att göra det så jag känner det. Jag kommer att göra det mycket mer.

Sara-Stina: - Jag håller med. Jag kommer att använda mig av detta mycket mera. Jag tror jag kommer att låta deltagare lista mycket mera, alltså skriva upp, exempelvis tio punkter på förändring eller om skillnader. Det kommer jag att göra annorlunda. Jag har tagit mycket intryck från Chris workshop

Anneli Morén, teamledare Enköpings kommun och
Karin Thorell, social ekonomi Västerås Stad

Karin: - Ställa mer frågor, ställa mer nyfikna frågor. tror jag, det är skillnaden för mig.

Anneli: - Ställa mera lösningsfokuserade frågor igen. Återgår till det som finns. Jag har precis varit på workshop om ORS/SRS. Använda det i gruppsammanhang, i möten med personalgruppen för att utveckla teamarbete.

Maria Rönnlund och Bengt Danielsson,
båda social ekonomi Västerås Stad

Maria: - Jag kommer att prata med min chef Päivi, om utbildningsinsats, workshops och så kommer jag att ha ärendehandledning där vi absolut kommer att ta flera steg framåt. Jag har fått med mig det här, man är otroligt peppad.

Bengt: - Jag får idéer, utvecklingsidéer. Nästa vecka går jag en utvecklingskurs i lösningsfokus, påbörjar en hos Björn. Vi har också, med ledning av damen här, en lösningsfokus grupp på jobbet, uppmärksamhet med lösningfsokus som grund, med tolk. Spännande och det finns...jag har varit på Evas workshop om grupper..och det är spännande. Jag får en energikick kring det jobb som vi redan är inne i. Det är förändringsarbete, ärendehandledning där vi kommer att spotta upp oss. Det jobbet har vi påbörjat och vi måste och vill fortsätta.

Katarina Magnusson Västerås Stad och Anna Karlsson
från Hallstahammars kommun

Katarina: - Jag kommer att börja använda mig av lösningsfokus mer aktivt igen. Jag kommer börja bygga nya plattformar för att sedan låta dom för arbetet vidare. Jag kommer att märka att jag kommer att må bättre. Det tar bort ansvar från mig och lägga det mer på de jag möter.

Anna: - Jag var på Chris och det var intressant att han hoppade över plattformen lite så jag funderar på  jag kanske kan, jag kanske inte blir så stressad av inte ställa tillräckligt många frågor i början och gå lite mer, OK vad är det bästa som kommer ur det här och kanske gå vidare till framtidspespektiv. Jag jobbar med ungdomar i en öppen verksamhet och det är inte coachning med fortsättningssamtal. Det går mera, vad vill du, hur skulle du märka att du är på väg, hur skulle din mamma märka, kompisar märka. Det skulle vara annorlunda för mig. Det skulle vara lite kvickare. Jag har mycket snabba möten. Jag skulle märka att de svarade mer på mina frågor. Det är min förhoppning. Jag jobbar redan ikväll och ser om det bär frukt eller inte!


Sussan Öster, metodutvecklare Landstinget Västmanland
och Björn Johansson, CLUES i Karlstad

Sussan: - Jag värdesätter ännu mer detaljerna i mitt jobb när jag gör saker som jag trivs och som jag tycker fungerar bra med i samarbete med andra. Jag unnar mig att lägga märke till det. Jag är fångad av dessa detaljerade beskrivningar som Chris Iveson har hjälpt oss att mejsla ut så tydligt . Jag visste det förut och nu har jag fått träna än mer på det. Tack för en bra konferens!

Björn: - JDet jag tänker är att jag kommer att vara ännu mer observant på  hur man liksom kan foga ihop verksamheter, överbrygga enheter, öka förutsättningar för nätverkande och kanske också projektarbeten som kan vara både inom och/eller gränsöverskridande. Det här att, hur, som Mark säger brick-layer och en gap-filler. Jag tänker att foga ihop det som händer och vara mer lyhörd mer för hur vi kan få det att hänga ihop mer och hur vi kan befrämja och befrukta varandra. Och det är nog det jag tar med mig mest och vara mer observant på imorgon.

Sussan: - En sak som jag vill tillägga där är att jag ser ett starkt växande intresse för lösningsfokus i landstinget, på alla plan. Det var någon som pratade om HR-funktionen och ledarskap samt hur man uppmärksammar att samverkan främjas via samordningsförbundens arbete via lösningsfokus. Också i individuell coachning och i bemötandefrågor. Och det är det vi behöver vi bli bättre på!

Intervju med Aviva Suskin-Holmqvist

Aviva Suskin-Holmqvist är en ny bekantskap för mig men en person som det ryktas mycket spännande om som en av landets mest erfarna lösningsfokuserade familjeterapeuter. Hon är psykolog, har jobbat med lösningsfokuserat arbetssätt under många år, är baserad i Skåne och hon kommer till vår länskonferens "Lösningsfokuserade ledtrådar 2013" den 1-3 oktober. Aviva kommer att hålla två halvdagarsworkshops under dag 2, den 2 oktober. Den ene med titeln "Vad sysslar vi med egentligen? - Upptäck hur lösningsfokuserade antaganden påverkar våra samtal". Den andre har titeln "Familjesamtal under utredning av barn - Sanning och konsekvens!". Det finns mer att läsa om dessa workshops i den utförliga inbjudan som finns på hemsidan för konferensen.

Som med Chris Iveson har jag gjort en intervju med henne över mailen för att vi ska få lite mer information om vad som driver henne, lite om hennes historia och varför lösningsfokus är viktigt för möten och samtal där förändring är målet. Varsågoda! Här är Aviva Suskin-Holmqvist!

JW: Hej Aviva! Stort tack för att du ställer upp på idén att bli intervjuad! Jag tror att det finns många som är nyfikna på dig och på vad som kan komma att hända när du håller två olika workshops på konferensen. Så låt oss börja: Kan du berätta lite om dig och ditt arbete med lösningsfokus? Vad lockade dig till att arbeta med lösningsfokus?

AS-H: Hej Jonas. Eftersom jag gillar att berätta historier får du ett långt svar på vad som lockade mig till modellen.

Första gången jag stötte på den lösningsfokuserade modellen var 1987, då jag arbetade som terapeut i "Heroinistprojektet" i Malmö (UMAS, lett av H. Korman och M. Söderquist). Jag deltog i ett seminarium med Steve de Shazer och Insoo Kim Berg, grundarna av det lösningsfokuserade synsättet. Insoo, som jag upplevde som varm, humoristisk och mycket vettig, hade ett samtal med en familj som jag träffade vid denna tid. Familjen bestod av Jane, en ung kvinna på 19 år, hennes far och hennes äldre syster. De vuxna var synnerligen oroade för Jane som hade hoppat av gymnasiet och bara verkade slappa och inte kom någonstans med sitt liv. Janes mamma hade dött några år tidigare och jag, tillsammans med min handledare, arbetade efter hypotesen att Jane oroade sig för sin fars ensamhet och förblev hemma för att ta hand om honom.

Sammankomsten mellan familjen och Insoo var ett nöje att bevittna. Insoo var varm och uppmuntrande. Familjemedlemmarna verkade tycka om henne. För första gången sedan jag började träffa dem upptäckte de många bra saker i sitt samspel och Janes utvecklingsmöjligheter. Det verkade som om det Jane först och främst behövde var tre väckarklockor som hjälpte henne att komma upp på morgonen. Jag var såld!

Insoo och Steve lämnade Sverige och min handledare och jag fortsatte träffa familjen en gång i månaden under cirka ett års tid. Inga klockor hade inhandlats, de vuxna fortsatte oroa sig och Jane var oförändrat håglös och oföretagsam. I alla fall verkade det så. Min entusiasm avtog allteftersom. Jag antog därför att lösningsfokuserad kortidsterapi bara var ännu ett ytligt terapeutiskt tillvägagångssätt.

Ett år senare bjöds Insoo och Steve återigen in till projektet i Malmö. Jag frågade familjen om de skulle kunna tänka sig att träffa Insoo igen, de tackade ja.

Insoo inledde med att fråga familjen vad som hade blivit bättre sedan de sågs för ett år sedan. Jane hade hyrt en lägenhet och flyttat. Det var bra, men de vuxna oroade sig för att hon nu levde lika slappt och passivt där istället. Efterhand som Insoo fortsatte fråga efter undantag kom det fram att Jane också hade köpt en hund. Hundar behöver komma ut och de behöver mat. För att gå ut med hunden behöver man faktiskt resa sig upp och gå. Man ska köpa hem hundmat och för det behöver man se till att det finns pengar och så vidare. Jane hade vidare sökt in till en gymnasiekurs på Komvux. Mycket av detta var helt ny information för de vuxna i familjen (och skam till sägandes, även för mig). De blev mer och mer hoppfulla efterhand som samtalet fortsatte.

Jag vill gärna tro att all denna information fanns tillgänglig innan Insoo kom. Men i allt väsentligt hade jag helt missat att följa upp kraften i dessa undantag. Jag hade för ögonen min egen hypotes om anledningen till problemen, och därmed vilken lösning som var mest ändamålsenlig. Vi var alla överens om att problemen verkade vara lösta och därför avslutades terapin. Hur som helst, denna gång visste jag bättre än att tro på det jag hört, så jag följde upp familjen under ett par års tid. Varje gång bekräftade fadern att Jane nu hade kommit vidare med sitt liv.

Jag har förblivit frälst på den lösningsfokuserade modellen alltsedan dess. Jag insåg att genom att vara uppmärksam på information som beskriver undantag från problemet och att vara nyfiken på vad som fungerar i människors liv, blev de förändringsskapande processerna mycket mer effektiva än att tillbringa samtal efter samtal med att försöka övertyga klienterna om att tillämpa mina lösningar på mina föreställningar om vilka bekymmer de kunde tänkas ha. Dessutom var stämningen vid samtalen mycket mer hoppfull, angenäm och förstärkande för klienternas självförtroende (empowering). Detta verkade göra det möjligt för klienterna att börja tillämpa sina egna lösningar direkt efter samtalet.

JW: Stort tack för fint svar, en jättebra inspirerande berättelse! Jag undrar, som nästa fråga, vad hoppas du se hända under dina två workshops i Västerås den 2 oktober?

AS-H: Ja, du…. Den ena workshop vänder sig till mer erfarna lösningsfokus-are, så min bästa förhoppning är att deltagarna får möjlighet att titta på mindre samspel/samtalssekvenser och fundera över:
1) Vilka antagande förmedlas och hur vet vi det
2) Skapa egna interventioner (d.v.s: det finns mer än ett sätt att resonera).
3) Vilka ledtrådar finns som säger oss att vi gör nåt användbart för klienten

Den andra workshop hoppas jag ska ge idéer om förändringsprocessen som en del av utredningsarbete. I synnerhet hur de lösningsfokuserade antagande och samtalsverktygen är användbara under utredningprocessen.

JW: Tack Aviva för dina svar. Så otroligt tydligt! Avslutningsvis vad är du personligen mest intresserad av, kopplat till LF, just nu? Det skulle jag gärna vilja höra!

AS-H: Det jag är f.f.a. intresserad av just nu det är samtal som faller utanför kategorin "lösningsfokuserad mall" d.v.s där man kan köra enkelt första samtalet, andra o.s.v. Jag gillar de samtalen som utmanar min erfarenhet och kräver att jag verkligen lyssnar noga och kan inom ramen för modellen följa klienten/klienterna (eftersom jag jobbar även med familjer och nätverk) och tillsammans med dem skapa ett lösningsfokuserat samtal som är användbart för dem.

För att vara lite tydligare, det kan vara klienter som inte har ett mål för förändring men har ändå tagit sig tid att träffa mig, klienter som inte pratar så bra svenska och vissa frågar verkar inte fungera, samtal med tolk, samtal där jag inte har en aning om vad klienterna säger. Ja lite sånt:)

Hoppas detta är användbart för dig

JW: Stort stort tack, Aviva! Detta är mycket användbart och så så inspirerande!

Intervju med Chris Iveson - del 2

Hej alla igen. Ordet är ute och anmälningarna strömmar in till "Lösningsfokuserade ledtrådar 2013", konferensen med tio st olika hel- och halvdagars workshopar - alla med anknytning till det lösningsfokuserade arbetssättet. Det är tredje gången konferensen anordnas och Västmanland verkar vara ett litet framväxande nav för lösningsfokus. Det är väl etablerad på flera av myndigheterna och konferensen, av döma av tidigare evenemang, drar lätt cirka 250 pers (!). Av alla workshops är det kanske en som sticker ut lite extra: Chris Iveson är en av världens främsta tränare och utvecklare av det lösningsfokuserade arbetssättet. Här nedan följer fortsättningen och avslutningen av intervjun påbörjad i förra blogginlägg.

JW: Tack än en gång Chris! Jag ser verkligen fram mot att träffa dig (igen) i Västerås (och det vet jag att många andra också är). Vilka är dina bästa förhoppningar för vårt arbete tillsammans där?

CI: Vilken intressant fråga! Det är en som ofta tillskrivs BRIEF men det är inte frågan vi skapade när vi gjorde den avgörande kursändringen från problem till lösning. Där finns två skillnader (som gör en skillnad): för det första, frågar vi "Vad är dina bästa förhoppningar från detta möte?" vilket betyder vilket utfall är det du hoppas på. Frågan "Vad är dina bästa förhoppningar för detta möte? tenderar att bli tolkad som hur vill du att detta möte ska gå. I terapirummet leder dessa frågor til helt olika samtal. För det andra, det finns en skillnad i sammanhanget som också skapar en skillnad i mening. I terapirummet är sammanhanget den där en professionell och en klient förhandlar om ett kontrakt, precis på samma sätt som i en taxi (vart ska vi åka?) eller i en affär (hur kan jag hjälpa dig?). Sammanhanget i din fråga är mer oklar: på ett sätt är du min klient så jag borde fråga dig utfallsversionen av frågan; på ett annat sätt är jag er gäst så det kan vara ett "ta hand om dig" fråga; på ett ännu ett annat sätt kan man se det som en början till en dialog som kan, på något sätt, bidra till konferensens tema. I denna senare tolkning, skulle jag vilja säga att mina förhoppningar är att det där kan bli ett öppet erkännande av skillnaden mellan att vara utfallsfokuserad och att vara positiv. Som jag ser det är 'positivitet' det största problemet med aspirerande lösningsfokuserade terapeuter och jag kan se att det kan riskera dess framtida plats inom den organisatoriska världen.

JW: Jag gillar verkligen denna intervju! Jag skulle vilja fråga, vilka andra idéer hoppas du dela med oss och öppna upp för en diskussion kring?

CI: Jag är nyfiken att få veta på vilket sätt BRIEFs väldigt minimalistiska version av det lösningsfokuserade arbetssättet översätts och förs över till den organisatoriska världen och jag hoppas kunna utforska detta med er i oktober.

JW: Det är super, Chris. Jag ser verkligen fram emot det också. Tack så väldigt mycket för intervjun. Så inspirerande! Jag har redan översatt och publicerat hälften av det. Det har redan haft en effekt - det är många som har läst det och jag får fler och fler anmälningar för någon av dina workshopar. Så, vi genererar en "buzz". Och det är ju bra!

Ja, anmälningarna kommer in och det är mycket välkommet. Ett kompetent och nyfiket gäng. Det bådar gott. Anmäl gärna du dig också!

Och sedan kan jag skvallra om att ännu en intervju är på gång - denna gång med Aviva Suskin-Holmqvist. En ny bekantskap för mig som jag har hört mycket gott om. Stay tuned till Samordningsbloggen med andra ord!

Intervju med Chris Iveson - del 1

Jag har stor, stor respekt för Chris Iveson. Han och hans gäng (med Evan George och Harvey Ratner) vid BRIEF i London har under 25 år slimmat och förnyat det lösningsfokuserade arbetssättet. De har varit så pass framgångsrika att de nu är världsledande. De leder träningar för frontlinjen - handläggare, professionella. De leder även träning för chefer, ledare, väldigt mycket inom offentlig sektor. Över hela världen.

Köp denna bok!

BRIEF gängets dyrkan av "Occam's razor", den vägledande principen att skala bort överflöd - Frustra fit per plura quod potest fieri per pauciora (det är lönlöst att göra mera av det som man kan göra med färre), har styrt deras arbete ända sedan start. Att hålla förklaringar/teorier enkla och kärnfulla, men inte enklare. Chris brukar skämta att om Steve de Shazer skulle gå en av deras kurser idag, skulle han inte få godkänt! Så pass hårt har Chris och BRIEF drivit utvecklingen av lösningsfokus. Så vad återstår? Vad är det viktigaste ur lösningsfokus. Lösningsfokus är som ni vet ett hantverk, det finns lager och lager att upptäcka men längst in där inne säger Chris med BRIEF finns den oerhörda kraften hos en detaljerad beskrivning. En beskrivning av vad som redan fungerar och en beskrivning av vad som skulle kunna vara.

Jag och mina kolleger i Västmanland är jätteglada och ärade att kunna bjuda hit Chris Iveson under konferensen "Lösningsfokuserade ledtrådar" den 1-3 oktober. Han kommer att hålla två heldags workshopar, båda superspännande: den ene om ledarskap, den andre om samtal. Jag vill gärna att ni ska få känna på Chris och jag vill verkligen uppmana er att fundera om ni verkligen kan stå över någon (eller båda) av hans workshopar. Det är en fantastisk möjlighet! Så för att känna på honom har jag gjort en intervju med honom över mailen. Den blev lite lång (även om frågorna var få), så jag delar upp den i två. Var så god, här är Chris Iveson!

JW: Chris! Tack för att du kommer till Västerås i höst och att du ställer upp på intervjun. Så vad skulle du vilja att jag frågade dig om? Vad skulle vara en bra öppnande fråga?

CI: Hej! Jag ser verkligen fram emot evenemanget. Tills dess, känns intervjun som en god idé. Och här är en möjlig öppnande fråga: Du har använt samma enkla modell i 25 år - är du inte uttråkad?

JW: Så Chris, jag tänker och tänker kring vilken öppnande fråga jag skulle ställa till dig...vad skulle det kunna vara...vad sägs om denna: Du har använt samma enkla modell i 25 år - är du inte uttråkad?

CI: En mycket intressant fråga (och en som kan ha en speciellt intresse för Plamen Panayotov i Bulgarien).

När Harvey, Evan och jag började vår Brief Therapy Project vid Marlborough Familjecentrum, en familjeterapiklinik i London, gav vi oss ett maximum på fem år. Vi kunde inte se oss själva vara fortsatt intresserade i en sådan enkel ansats för en längre tid. Vi var familjeterapeuter och spännande saker höll på att hända i vårt fält: den väldigt inflytelserika 'Milan-modellen', en raffinerad version av MRI's korttidsterapimodell, hade börjat sin förändring mot en post-modern terapi; Bradford Keeney, i en liknande utveckling, höll på att ta oss mot andra gradens cybernetik och epistemologin för familjeterapi; Michael White höll på att måla ett helt nytt landskap med hans narrativ terapi; Tom Anderson förtjusade oss med sina reflekterande team; och så vidare. Det var mycket att ge upp!

Men, det visade sig att vi vann mycket mer än vi förlorade. Enkelheten hos lösningsfokuserad korttidsterapi visade sig vara ett självklart val. Ännu mer visade det sig när vi började förstå att den var mycket mer komplicerad än vad den behövde vara. Fem år senare började vi bara ana hur pass utmanande vår hängivenhet till enkelhet skulle vara.

JW: Tack Chris! Otroligt. Kan du berätta mer om vad som har hållt er hängivna till enkelheten? Den vägen är verkligen inte den enklaste att ta!

Köp denna också!

CI: Guy Shennan och jag skrev ett kapitel i boken Franklin, C. m.m. (2011) Solution Focused Brief Therapy: A Handbook of Evidence-Based Practice. Oxford University Press. Den ger en väldigt detaljerad berättelse av hur vi checkade av alla variationer när vi jobbade med utfall. Vid ett läge experimenterade vi med den kontrakterande delen av en första session: Istället för vår vanliga "Vad är dina bästa förhoppningar från vårt arbete?" gjorde vi antagandet att klienten skulle veta det (utan att vi behövde prata om det) och så länge klienten visste det skulle terapin fungera. Det resulterade i en 5 % minskning av effektivitet så vi återinförde frågan. Vad det visade oss var att det som utelämnas är lika mycket en social konstruerad aktivitet som det är en upptäckt av klientens bästa förhoppningar från terapiarbetet -  det är därför ett nödvändigt element i effektiv korttidsterapi. Och jag tror att om man har en beskrivning av klientens förväntade positiva utfall som utgångspunkt för den önskade framtiden (exempelvis genom 'mirakelfrågan') får man en kortare (och mer klientkänslig) terapi än om man har frånvaron av problemet som utgångspunkt.

Men, jag tror den största förändringen som vi bidrog med var, egentligen, ett fortsättande av de Shazers redan utsatta bana. Han såg lösningsfokus röra sig mot den post-moderna eran av social konstruktionism - omöjligheten att "veta", för själva processen där man försöker komma åt vetskapen alltid påverkar det man undersöker. Hur som helst, tidig lösningsfokus var fullt av "jag vet", jag-är-experten, inställningar: inflytandet från Milton Erickson, systemiska teorier, konstruktionen och tilldelandet av uppgifter till klienten osv. Detta var alla terapeut-ledda knep som man kunde påverka klienten med. När vi började ta bort dessa tekniker blev det alltmer klart för oss att det som betydde något var vad klienten sa och det var terapeutens jobb att hitta frågorna som ledde till att klienten sa något användbart. När vi försöker göra mera, som exempelvis uppmana eller, även på de mest subtila sätt, påverka klienten att röra sig i en viss riktning, blir processen framåt, i bästa fall, långsammare.

[Här slutar del 1 av intervjun med Chris Iveson. Resten kommer inom kort - vi är inte riktigt färdiga än!] En kommentar dock: Jag hoppas att ni ser hur Chris så metodiskt har jobbat med att ifrågasätta och utveckla lösningsfokus. Det är ständigt prövande, mätande och reflekterande över utfall och resultat. Vilken hängivelse åt det lilla, det genialiskt enkla som är lösningsfokus kärna! Att ta reda på det som redan fungerar. I nästa delen av intervjun utvecklas detta alltmer och vi kommer in på vad han hoppas kunna jobba med när vi ses i oktober. Spännande eller hur?

Integrerad samverkan - Rolf Urbys FK-blogg

I tisdags,den 11 juni, arrangerades landets första konferens kring det framväxande begreppet "integrerad samverkan". En mottagning som på alla sätt sprängde gränserna, en fantastisk event med en otrolig energi och respons. Det var livfullt, idérikt och inkluderande. Vi delade med oss och bjöd oss själva på en överväldigande upplevelse. Något av den bästa feedbacken kom i form av ett blogginlägg inom Försäkringskassan, nämligen från regional samverkansansvarige för VO Öst [verksamhetsområde Öst] Rolf Urbys reflektioner och tankar. Se nedan:

"Idag har jag blickat in i samordningsförbundens framtid. Tror jag. Jag har varit på en konferens i

Rolf Urby i vit skjorta

Västerås om Integrerad samverkan. Dagen arrangerades av de tre samordnings-förbunden i Västmanland även om man måste tillstå att det är förbundet i Norra Västmanland med Jonas Wells i spetsen som är konferensens kreatör och primus motor. Det kändes som om jag var med om något unikt, det första i sitt slag på detta tema.

Med integrerad samverkan menade man en slags utvecklingstendens som påbörjats och i vissa fall redan pågått en tid inom vissa samordningsförbund i Sverige. Det kan vara svårare att hitta en enhetlig beskrivning av vad det är man är på väg emot. Det är lättare att beskriva vad man rör sig bort ifrån. Men jag kan tydligt se, och jag har fått det starkt bekräftat idag, att det hos många förbund finns en trötthet på kortsiktiga projekt och fixerade modeller som man ska försöka pressa in deltagare i. Insatser som finns under en kort och flyktig tid innan man efter misslyckad implementering släpper och går vidare till nästa projekt. Så hoppar man från projekttuva till projekttuva. Istället söker man sig alltmer efter hållbar samverkan på mer bestående basis där man fångar individers behov och skräddarsyr insatser. Benämningarna för detta kan variera. Östra Östergötland talar om lokala plattformar, Norra Västmanland om integrerad samverkan, andra om samordningsteam eller något annat.

Inom VO Öst är det framför allt tre samordningsförbund som leder och driver detta perspektiv: Norra Västmanlands Samordningsförbund, Samordningsförbundet Östra Östergötland och Samordningsförbundet Huddinge, Botkyrka och Salem.

Att lyssna till perspektiven från Norra Västmanland är verkligen intressant. I sin halvårsrapport till Regeringen om finsammedlen nämner Försäkringskassan just detta samordningsförbund som ett exempel på den utvecklingstendens som pågår nu inom förbunden. Det var mycket inspirerande att lyssna till Jonas Wells. Jag satt och myste när han lyfte fram områdeschef Henry Komulainen som viktig samverkanspionjär och att enhetschefen Stefan Svensson på ett möte en gång vågade ställa den uppriktiga frågan om vi inte kunde samverka på något annat sätt och som satte hela processen i rullning. Kände stolthet över Försäkringskassan.

Integrerad samverkan definierades med tre kännetecken:

- en uttalad samordningsstrategi som leder bort från projektande
- ett fördjupat tillstånd av kulturell och strukturell samverkan mellan myndigheter
- virtuell organisering som utgår från individens behov

Magiska Marie Fridolf

Marie Fridolf är magisk som föreläsare.

Jag deltog i två seminarier som belyste med exempel på hur den här utvecklingsresan ser ut i två olika förbund.

- Viktoria Strömberg, ordf. i Östra Östergötland beskrev deras resa till att jobba långsiktigt med plattformar för lokal samverkan.
- Janet Wohlfarth, förbundschef i Västra Skaraborg beskrev deras resa från arbetet med bedömmarteam som subgrupperingar till integrerat samarbete i den ordinarie linjen.

Rolf på Janets workshop

Jag har verkligen gillat den här dagen. Tyckt om inriktningen och utvecklingen. Men det är en del saker jag vill fundera vidare på:

§ Om man kan går från projektinriktat arbetssätt till integrerad samverkan lär det påverka rollen och arbetsinnehållet för den som är i beredningsgrupper men kanske även för styrelseledamöter och ägarföreträdare. Det behöver man samtala om.

§ Hur förhåller man sig till att driva ESF-projekt om man lämnar projekttänket? Vi vill ju att samordningsförbunden i allt större utsträckning ska vara en arena som använder sig av socialfondens medel.

§ Hur påverkar allt detta samordningsförbundens behov av medel? Blir det billigare eller dyrare? Vad är det egentligen som kostar om man alltmer bedriver samverkan i den ordinarie linjen.

Vi höll till på Kyrkbacksgården. Det är en fantastiskt fin gammal miljö runt domkyrkan i Västerås. Det säger jag inte bara för att jag bor här. Den är verkligen fridfull och behaglig att vistas i. Till och med fast man åker på en P-bot."

Vilka bra och intressanta frågor du ställer Rolf! Vad sägs om att fortsätta utforskandet ihop över en kopp kaffe eller te? Jag är säker på att vi skulle ha en spännande diskussion. Kanske vi kan bli klokare tillsammans? :-)

50 taktiska tips för sanna samordnare

John Lennon sjöng, "You say you want a revolution, well you know we all want to change the world". Kampsång för samordnare? En första maj salut för förändringsagenter?

Jag tänker ge er en lista, taktiska tips, för en låg-intensiv strategi som binder samhället och dess insitutioner, myndigheter och medborgare närmare varandra. Listan är speciellt riktad till er som sitter i kontorsbås i fotriktiga skor med systemtankar om hur samhället bättre kan ta tillvara sina oerhörda resurser för enskilda människors bästa välfärd. Som vanligt har jag snott det mesta i listan, men översättningarna, anpassningarna till samordnarrollen och flera tillägg är mina. Nu till era order - framåt för samordningsfanan!

1. Om du har en ledande ställning, gå i bräschen själv
2. Om du inte har en ledande ställning, gå i bräschen själv
3. Bli känd som "personen som..." så när tiden är den rätta, så vet alla att det finns en person som...
4. Lär dig att vara snäll, det är till nytta om andra kan gilla dig
5. Inse att det inte finns några regler, du kan göra vad du vill
6. Vet att du har så rätt som du kan ha just nu, utifrån det du har lärt dig hittills
7. Vet att detta gäller lika mycket för alla andra
8. Stanna på insidan av det felaktiga, så du kan tala med auktoritet om varför och vad som är fel
9. Vet att det inte är en tävling. Det går inte att dela in världen i de som är framför dig och de som är efter. Och till alla er som är framför dig - det är ni som är efter.
10. Var en entrepenör, inte en korsfarare
11. Inse att när det fungerar, så kanske det inte ser som du föreställde det
12. Använd solskyddsmedel
13. Försök göra nya saker, gör tydligt att andra kan se att det är nytt så att det kan ändra sina tankar om vad som fungerar
14. Försök göra gamla saker, gör tydligt att andra kan se att det är gamla saker så att de kan ändra sina tankar om vad som fungerar
15. Försök inte göra saker om du inte är beredd att göra det gratis. De skulle ändå inte kunna betala dig tillräckligt
16. Inse att det kan ta år
17. Inse att det kanske aldrig händer
18. Inse att det kan redan ha hänt och du har inte sett det eftersom det inte kallas det du kallar det
19. Inse att det kan redan ha hänt inom den organisation du borde arbeta för
20. Inse att det inte spelar någon roll för du kan ändå inte veta i förväg svaren på de fyra ovanstående punkterna
21. Läs böcker och bloggar, allt har gjorts förut så dra fördel av andras erfarenheter och lärande
22. Skriv om dina erfarenheter och lärande allt eftersom du utvecklas, så andra kan dra fördel av dina erfarenheter och lärande
23. Lär dig lösningsfokuserat ledarskap. Applicera.
24. Inse att vissa människor, i vissa tider, i vissa platser, är inte intresserade. Lev med det men häng inte upp dig på det
25. Lär dig något om människor, lite psykologi eller antropologi. Människor är ditt råmaterial, vet hur de fungerar
26.Var trygg med att andra kan tycka att du är en avvikare. Utan avikande från det normala, är utveckling inte möjlig (Frank Zappa)
27. Läs Laozi som även han tröttnade på maktens intriger. Applicera
28. Lär dig sälja möjligheter att lösa verkliga problem, inte själva lösningen. Människor anammar nya idéer för att de har verkliga problem som behöver lösas
29. Lär dig att lyssna. Det är inte en plattityd, det är en färdighet som kan tränas upp. Lyssna på andra genom att inte titta på dem, utan att vara distraherad, utan att titta på marken eller dina händer. Lyssna bara på deras röster, som om de talade på radion, inte TV:n. Försök
30. Bry dig inte om att försöka ändra "Institutionen" eller "Organisationen". De är "Institutionen" eller "Organisationen" av en anledning. "Institutionen" eller "Organisationen"är aldrig i fronten för verklig förändring
31. Första linjen är där det händer, det som betyder något. Där får de professionella höra alla sorger och frustrationer från medborgarna. Första linjen är de mest grundade i det som faktiskt fungerar, och de minst övertygade om status quo
32. Kalla inte det för något. Om du ger det ett namn kommer andra, även du, att ödsla tid att argumentera vad det är och vad det inte är
33. Kalla det för något. Annars kan ingen någonsin prata om det
34. Berättelser och data. I den ordningen
35. Läs W. Edwards Deming och, om du arbetar i offentlig sektor, John Seddon. Applicera
36. Vet att ingenting stort eller hållbart kommer att hända om inte den översta ledningen gör det också
37. Människor förändrar inte sina tankar genom att bli övertygade av andra. De övertygar sig själva
38. Du kanske kan bli övertygad genom att läsa en bok, de flesta blir det inte, men du vet inte vilka som blir det. Irriterande eller hur?
39. "Never give anyone the power to make you submit or rebel". Marshall B. Rosenberg (övers. "Ge aldrig någon makten som får dig att underkasta dig eller ta strid")
40. Led ledarna till jobbet, att lyssna på de verkliga kunderna. Det finns inget substitut!
41. Exploatera missnöje med nuvarande arbetsmetoder och upprepade rutiner
42. Stöd och förstärk nyfikenhet i nya arbetssätt
43. Behåll ditt goda humör, ditt skämtlynne och sinne för ironi. Livsviktigt för att hålla modet uppe och cynismen borta
44. Ihärdigt och noggrannt samla material som visar på anomalier i den officiella bilden. Lagra det, så att det är redo att använda när det bäst kan nyttjas, vilket kan ta år
45. Ingen förändrar enkelt sina mest fundamentala trossatser. Men du kommer att gång på gång glömma detta och det kommer att överraska dig varje gång
46. Att framgångsrikt argumentera på rationella grunder förutsätter en delad mental modell, en gemensam plattform. Därför är rationella argument en värdelös taktik för att förändra andras tankesätt
47. Experimentera. Det är allt du kan göra, så det är bäst att göra detta övertydligt för dig själv att det är detta du gör, då kan du få ut det mesta lärande oavsett resultat
48. Konversationer, inte presentationer. Prata i korridorerna, vid fikarasterna eller vid människors skrivbord, inte över hektarer av styrelserum och fullmäktigesalar
49. Människor köper inte förändring för förändringens skull. De vill ha lösningar på nuvarande problem. Fokusera på det - hur vill du ha det istället?
50. Välj att vara i arenan, trots alla misslyckanden, tillkortakommanden och umbäranden. Det är ok att inte vara dom andra som bara tittar på:

It is not the critic who counts: not the man who points out how the strong man stumbles or where the doer of deeds could have done better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood, who strives valiantly, who errs and comes up short again and again, because there is no effort without error or shortcoming, but who knows the great enthusiasms, the great devotions, who spends himself for a worthy cause; who, at best, knows, in the end, the triumph of high achievement, and who, at the worst, if he fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold, timid souls who knew neither victory nor defeat.
(Teddy Roosevelt, 1910)

Det var 50 taktiska taktiska tips. De första femtio det vill säga. Och kom ihåg, jag har förmodligen fel i varenda lilla postulat. Men det kan ni också ha. Jag jämför gärna era noteringar med mina.

Sörmlands intervju med Anna Pettersson Westerberg

Jag har nåtts av en intressant intervju som Samordningsförbundet RAR i Sörmland har gjort med statssekreteraren hos socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, nämligen Anna Pettersson Westerberg.
 
Här är artikeln och intervjun i sin helhet:
 

Bra jobbat - men utvärdering nödvändig

Klara besked från regeringen. Bra att Finsamförbunden blir fler och utvärdering av förbundens verksamhet önskas. RAR intervjuar Anna Pettersson Westerberg som är statssekreterare hos socialförsäkringsminister Ulf Kristersson.

 

Vad vill regeringen åstadkomma genom att satsa 280 miljoner årligen på finansiell samordning?

– Vi vill stödja personer som har behov av hjälp från fler olika myndigheter för sin rehabilitering. Personer som riskerar att hamna mellan stolarna. Vi vill etablera ännu bättre samarbete mellan myndigheterna. De gemensamma Finsampengarna gör att myndigheterna får goda förutsättningar för att samverka och inte lämpa över ansvaret på varandra. Och det gynnar i första hand individen.

Finsam har en viktig roll att fylla till exempel när det gäller att få unga med aktivitetsersättning tillbaka till arbetslivet, rehabilitering av personer som inte har någon sjukpenninggrundande inkomst och rehabilitering av personer med psykiska diagnoser.

Vad är det viktigaste finansiell samordning åstadkommit?

– Vi når fler sjukskrivna och myndigheterna har fått mer kunskap om varandras verksamheter och samarbetar bättre. Det är viktigt för de enskilda sjukskrivna personerna. Finsampengarna har varit ett smörjmedel för att uppnå samarbetet och genom Finsam finns det numer en form för hur samarbetet ska gå till.

Är ni nöjda med resultatet?

– En positiv trend är att fler förbund bildas och att fler kommuner ansluter sig och på så sätt når vi fler sjukskrivna. Men vi behöver få kvalificerade utvärderingar av Finsams arbete. Vad spelar Finsams verksamhet för roll när det gäller att minska sjukskrivningarna och få människor tillbaka till jobbet? Vilka metoder fungerar bäst och vilka grupper gynnas mest av Finsams arbete?

Vilket är det viktigaste utvecklingsområdet för finansiell samordning?

– Utvärdering. Det har varit svårt att få bra studier på Finsams verksamhet, men vi vill verkligen uppmana förbunden att jobba mer intensivt med utvärderingar i samarbete med myndigheter och universitet.

Kommer anslaget till Finsam att utökas när allt fler förbund bildas?

– Anslaget ökas sakta men säkert. Från 2006 när regeringen fick ansvaret för Finsam har anslaget stigit från 125 miljoner till 280 miljoner idag.

Hur ser finansiell samordning ut om fem år?

– Då tror jag att vi har täckning över hela landet, att alla kommuner är med och att vi når allt fler sjukskrivna. Dessutom tror jag att vi har fått de kvalificerade utvärderingar som vi behöver för att kunna se resultatet av förbundens arbete.

Bild från 2011. Anna i dialog med NNS och ordförande Kurt Kvarnström

Som ni ser av bilden är intervjun inte första gången Anna Pettersson Westerberg visar sitt engagemang för finansiell samordning. Hon utmärker sig, tycker jag genom intervjun med intressanta och, glädjande, väldigt tydliga synpunkter. Finsammedlen ger goda förutsättningar för myndigheternas samarbete, säger hon. Myndigheterna har fått bättre kunskap om varandra, når alltfler personer med samordnade behov. Och kanske tydligast av allt "genom Finsam finns det numer en form för hur samarbetet ska gå till". Riktningen framåt är också märkbart tydligt: Täckning i hela landet och kvalificerade utvärderingar för att se resultatet av förbundens arbete samt ännu bättre samarbete mellan myndigheterna.

Allt detta kan jag tycka är bra men jag vill ändå ta fram de delar som gör mig lite förvirrad. Vem är subjektet? Vem gör vad? Och vad är det i så fall som ska utvärderas? Om subjektet är det "det goda förutsättningarna för samarbetet" som Finsam möjliggör då är utvärderingen mer strukturell. Har myndigheterna fått de förutsättningar de behöver för att stödja samarbetet, hur samarbetar förbunden med myndigheterna och vad gör förbunden som underlättar samverkan för parterna? Utvärdering som fokuserar på exakt det som är effektivt i arbetet med att "underlätta". Eller ska utvärdering fokusera på det som myndigheterna gör och effekterna av deras samarbete hos individerna de riktar sig mot? Den faktiska rehabiliteringen av individer är myndigheternas gemensamma ansvar. Ska utvärderingen fokusera på effekterna av samordningsarbetet och inte samordningsarbetet i sig? Vad är egentligen "resultatet" som Anna Pettersson Westerberg vill ha?

Givetvis så hänger dessa perspektiv ihop i människors föreställningar om vad finansiell samordning är. Förbunden är ju i symbios med sina medlemsmyndigheter även om de är fristående och självständiga som subjekt. De har olika roller men syftet med finansiell samordning är att föra ihop där det upplevs att det är effektivt att göra så. Vanligtvis vill olika subjekt markera självständighet för varandra och i vårt fall vill samordningsförbunden både vara självständiga och markera sitt stöd för det nära samarbetet mellan förbunden och myndigheterna. Blev det klokt? Kanske förvirringen bottnar i en blanding mellan syfte och mål. Målet är att stödja människors rehabilitering, men syftet, vägen dit, är att skapa bättre förutsättningar för myndighetsgemensamma aktiviteter och organiseringar.

Intervju med Gun-Eva Andersson Långdahl

SRS/ORS bildar tillsammans ett av få uppföljningssystem som fångar på ett praktiskt och enkelt sätt hur individen upplever bemötande och arbetsalliansen samt förändringar i livssituationen mot ett bättre mående/arbetsliv/socialt sammanhang. SRS står för Session Rating Scale, ORS står för Outcome Rating Scale. Jag kom själv i kontakt med det när jag jobbade med lösningsfokuserade grupper av klienter redan för mer än tio år sedan och det har funnits sedan 90-talet. Idag finns ett stort referensmaterial så att man kan direkt och enkelt hämta hem uppgifter om signifikans (d.v.s. när en förändring verkligen är en förändring). Kolla in MyOutcomes. Det allra senaste är att uppföljningssystemet har fått en statushöjning och är nu erkänd som evidensbaserad av den amerikanska offentliga registret för evidensbaserade program och praxis (NREPP). SRS/ORS har också fått stöd av SKL här hemma i Sverige inom ramen för Kunskap till Praktik programmet. I Sverige känner jag ingen mer kunnig om SRS/ORS än Gun-Eva Andersson Långdahl som arbetar med missbruksvård i Skellefteå. Låt oss ta reda på mer om verktygen sett genom Gun-Evas ögon!

Hej Gun-Eva. Kan du berätta hur du började arbeta med SRS/ORS?

 

Ja, det är egentligen en lång historia. Årsskiftet 1989-1990 stod vi inför att starta upp en helt ny verksamheten inom Skellefteå kommun. Vi var ett team på 4 personer, två socionomer, en sjuksköterska och jag som psykolog. Med stöd från vår chef så skulle vi bygga upp en verksamhet där man genom samtal skulle erbjuda stöd och behandling till familjer där det fanns ett missbruk. 

Vi ställde oss frågan: Vad är det som fungerar i mötet med de som missbrukar? Vad är det som fungerar när man träffar partnern till den som missbrukar? Vad är det som fungerar när man träffar barnen? Sedan dess har den frågan varit central för oss: Vad är det som fungerar? Vi sökte efter ett sätt att arbeta, en metod som vi skulle kunna lära oss mer om för att bli duktiga på att möta familjerna i Öppenvård.
 

Gun-Eva Andersson Långdahl

1991 fick vi kännedom om att man genom frågor om framtid, önskemål och resurser kunde möta både enskilda personer och familjer. Vi hade av en händelse sökt oss till en kurs ledd av Matthew Selekman och Thomas Todd. Efter den kursen började vi aktivt, i samtal söka efter det som fungerade för klienten. 1992 träffade vi för första gången på Scott D Miller, han arbetade då tillsammans med Steve de Shazer och Insoo Kim Berg. Det första han skrev på tavlan, som inledning till två dagars workshop, var just: Vad är det som fungerar? Därmed hade han vunnit vårt intresse och vi fick nu vetskap om att det fanns ett arbetssätt som hette Lösningsfokuserad korttidsterapi, vars mål just var att hitta det som fungerar för klienten. Vi beslutade då att lära oss arbetssättet full ut.

Vi märkte att arbetet med Lösningsfokuserad korttidsterapi, fick oss att må bättre i personalgruppen. Vi la ner mindre energi på att tänka åt människor och mer energi till att hitta lösningar tillsammans med klienten.

Nästa steg blev sedan att ta reda på vad klienterna tyckte om det vi gjorde. Gillade dom sättet vi arbetade på? Var det till hjälp för dem? Vi genomförde en fördjupad studie "Kvinnor i Lösningstagen", vi startade med intervjuer i samtal med avslutad behandling hos oss. Vi fann att våra klienter gillade vårt arbetssätt. Vi fick kommentarer som "kan man göra på något annat sätt?" "mål måste man ha annars kommer man ju ingen vart!". Våra klienter verkade på något sätt tycka att detta med att tillsammans hitta lösningar och det som fungerar, var något naturligt.

Vi fick av dem en massa nya tankegångar att arbeta vidare med. Sätt att arbeta på som vi själva inte skulle ha tänkt på. När vi nu börjat arbeta med utvärdering så tyckte vi att det var lite synd att våra klienter inte fick möjlighet att tycka till om det som pågick under pågående behandling, så att vi kunde få deras idéer direkt.

Vi hade fortsatt att upprätthålla kontakten med Scott D Miller, vi gick på fler kurser med honom. Vi bjöd in honom till Skellefteå och vi arbetade tillsammans. Vi förde resonemang om utvärdering och vi arbetade med klienter, vilket är enkelt då Scott kan prata svenska. Med reflektioner från Scott så skapade vi själva en samtalsutvärdering. Efter varje samtal fick klienterna fylla i en samtalsutvärdering, som bestod av en skattning av om samtal varit till hjälp. Denna skattning följdes av två frågor. Vad hade varit till hjälp under samtalet och vad mer skulle samtalen behöva innehålla för att fortsatt vara till hjälp? 

Tiden är nu 1996-1997, samtalsutvärderingen fungerade fantastiskt bra. Alla klienter hade något som de ville säga och vi fick lära oss en massa om hur de ville att deras behandling skulle utformas.

Mot slutet av 1990-talet, började Scott prata med oss om att det var dags för behandlare att visa på resultat. Han beskrev hur utvecklingen i USA gick mot en styrning av behandling terapi mot evidensbaserade metoder. Alltså varnade han för att det i framtiden enbart skulle satsas pengar på metoder som var beforskade. Vi avfärdade hans oro med att vi minsann inte var ifrågasatta, att vårt arbetssätt hade stöd från både chefer och politiker. 

Vi var trots detta i ett läge där vi var nyfikna på våra resultat. Vi visste att våra klienter gillade det vi gjorde men vi visste inget om våra resultat. Scott föreslog att vi skulle arbeta med OQ45. 45 frågor inom fyra områden av klientens liv där man kunde följa resultat. Vi var några som hoppade på detta och testade, jag försökte vara envis och hålla i arbetet med OQ45. Det var spännande att äntligen se vilka resultat som behandlingen gav men orimligt att be klienten fylla i 45 frågor om och om igen. 

Ja som alla kanske nu vet så hade Scott rätt. Det gick några år sen var vi mitt uppe i en metoddiskussion. Nu skulle evidensbaserade metoder implementeras. Tur för oss så hade Scott återkommit till oss med en vidareutveckling av OQ45. Han presenterade ORS - Outcome Rating Scale, som gav samma resultat som OQ45 men där klienten skattade sig på fyra områden. Efter att ha arbetat med 45 frågor så var det en befrielse att arbeta med fyra områden. Så vi hakade på direkt! Så sen början av 2000-talet har vi arbetat med ORS. Eftersom att ORS är validerat med arbete med SRS - Session rating scale, så bytte vi ut vår samtalsutvärdering till SRS.

Så när metodvågen spred sig över Sverige så kunde vi luta oss tillbaka och fortsätta arbeta med det som fungerade, för vi kunde visa på resultat. 

WOW, Gun-Eva, vilken resa, snart 25 år om jag räknar rätt! Så vart står vi idag när det gäller SRS och ORS som uppföljningsmetod? Hur ser intresset ut i Sverige och nationellt?

Vart står vi idag? Ja jag ser att de som använder ORS/SRS får en speciell känsla för vad det innebär att arbeta tillsammans med klienten. ORS/SRS lägger speciellt fokus på att det är viktigt att ha ett tydligt mål att arbeta med så att det går att utvärdera varje litet steg som tas. Det blir även viktigt för både terapeuten/hjälparen och klienten att hitta det sätt, den modell, som fungerar allra bäst för klienten i förändringsarbete som pågår. Så samtidigt med att vi mäter resultat, blir forskare i vår egen vardag, så utvecklar vi ett speciellt arbetssätt där vi planerar och utvärderar arbetet tillsammans med klienten. Dessutom så är det roligt att arbeta med klienters feedback, för det går aldrig att förutse hur klienten ser på vårt arbete. Som professionella så ger arbetet med ORS/SRS oss en möjlighet att arbeta med hela vår kompetens inte bara med EN metod.

Vad händer i Sverige? Jag har egentligen alldeles för dålig överblick över hur ORS/SRS arbetet sprider sig. Jag ser däremot att ORS/SRS ligger bra i tiden utvecklingsmässigt. Det finns ett tydligt krav inom alla organisationer idag om att det skall finnas ett uppföljningsinstrument. ORS/SRS är enkelt att lära sig, det är något som man kan väva in i det arbete som pågår utan att det tar för stort utrymme tidsmässigt.

Från SKL - Sveriges Kommuner och Landsting centralt, så har man visat ett stort intresse. Jag kommer att ingå i en referensgrupp där just utvärdering och uppföljning är i fokus, SKL har här valt att förespråka just ORS/SRS som ett av fyra uppföljningsinstrument.

Sen har vi ju det där med implementering, det kan vara många som visar intresse och som gärna vill prova. Det är något helt annat att lyckas med att väva in det som något man gör hela tiden. Detta gäller ju all form av implementering, man behöver stöd och hjälp under en längre tid för att lära sig att använda ett instrument fullt ut. Hakar det upp sig från start så lägger vi oftast undan det med tanken att det inte fungerar. Just detta med implementering gör det svårt att få ett grepp över spridningen.

Berätta gärna mer om ditt arbete med SKL och deras intresse för ORS/SRS. Vad hoppas du ser hända som en följd av det arbetet?

Jag fick en förfrågan av Gunborg Brännström på SKL, hon arbetar med Kunskap till Praktik inom området missbruk. På SKL har man valt att ge stöd till fyra olika uppföljningssystem, varvid ORS/SRS är ett av dem. Jag ska ingå i en referensgrupp som träffas fyra gånger per år och i denna skall implementering av just utvärdering och uppföljning vara fokus.

I samma veva som jag fick förfrågan så gav även Gunborg ett uppdrag till Region Västerbottens FOU enheten med Marie Ernestad som chef, i uppdrag att starta en implementering av ORS/SRS i de olika kommunerna med särskilt fokus på de små kommunerna. De flesta utvärderings- och uppföljningssystemen kräver resurser både vad gäller tid och pengar, till skillnad från dessa så är ORS/SRS enkelt. Gunborg ser en möjlighet att ORS/SRS skall vara en möjlighet att implementera just för att de är lätt att administrera och kräver rimlig mängd av resurser. Det mest viktiga är att få igång ett arbete med uppföljning och utvärdering så att man kan se vilka effekter insatser inom kommun och landsting ger.

Vårt arbete i Västerbotten har nu startat med utbildning och handledningsstöd, mitt team på Rådgivningen Oden i Skellefteå har fått extra resurser för att ges möjlighet att arbeta med detta implementeringsförsök.

När en organisation som SKL visar intresse så får det naturligtvis stor betydelse. Ett implementeringsarbete med ORS/SRS som sanktioneras av SKL har en förankring på chefsnivå inom kommuner och landsting som är ägare av organisationen SKL. Inom SKL finns en lång erfarenhet av implementeringsarbete och där har man även informationskanaler till alla regioner i Sverige.

Med stöd från SKL så får ORS/SRS en status som ett uppföljningssystem att räkna med, något som man på organisationsnivå ser som värdefullt att satsa på. Ett verktyg som skapar möjlighet att följa effekter och resultat av olika typer av insatser.

Samtidigt så når vi målet med att tillsammans med våra klienter skapa lösningar och förändring. Vi kan sprida kunskapen om hur viktigt det är att låta klienten vägleda oss i vårt arbete. Vi undviker att fastna i stereotyper där vi bara pratat om metoder och diagnoser.

Stort tack, Gun-Eva för all information!