Den verkliga meningen av begreppet "integrerad samverkan" är svårfångad. Kanske det det är bättre att vara mer specifik, det är ju samverkan i rehabiliteringsområdet som avses. Kanske då bättre att skriva "integrerad rehabilitering" för en mer tydlig förståelse? I England och USA finns omfattande forskningslitteratur och policyskrivningar kring begreppet "integrated care" och jag har funnit att det är användbart för att utveckla mina tankar kring konceptet integrerad samverkan. Vissa saker börjar redan klarna för mig. Konceptet betyder och kan betyda olika beroende på person. Det är viktigt att erkänna det direkt. Samsyn är kanske svårt men begreppets riktning är lättare att fånga. De flesta kan enas om att det är individcentrerat, den drar ihop tidigare fragmenterad och suboptimerade tjänster samman för att sikta på en signifikant förbättring av tjänsternas kvalité och brukares upplevelser av rehabilitering och stöd för att kunna närma sig exempelvis en arbetsmarknad eller högre mått av självständighet.
Internationell forskning inom samverkansområdet visar att det finns många olika sätt att utveckla samverkan i denna riktning. Där implementering av denna form av samverkan är välavvägd kan resultat och utfall av rehabilitering förbättras betydligt. Historien visar dock att det kan vara svårt att omvandla koncept som "integrerad samverkan" till en operativ verklighet. Många scheman eller manualstyrda tillvägagångssätt som har förespråkat och visat vägen för mer strukturell förändring mot mer och bättre rehabiliteringstjänster i samverkan har slutat att fungera. Forskningen kan klargöra framgångsfaktorer men har svårt att visa vilken organisering av samverkan som är mest effektiv i den lokalitet den ska verka i. Felet, tror jag, ligger i tänkandet/attityden att det handlar om en "manual". Ingen kan skriva denna manual utan man får prova sig fram då verkligheten är så specifikt lokalt, det är idiosynkront, till sin natur. I en komplex värld finns inga givna vägar för närsomhelst kan alla och allt påverka processen. Det är, i mitt tycke, inget att bli nedstämd för utan det är en "fact of life", det är givet. Det kan t.o.m. vara en möjlighet. Ingen låsning är så låst att det inte går att låsa upp. Om man inte kan ta sig igenom det, kan man alltid ta sig runt. Frågan handlar för mig om hur jag och de jag samarbetar med bäst kan förhålla oss till denna föränderliga omvärld, vilka förutsättningar som ger mest utrymme för lärande, planering och beslutsfattande, för att därefter skapa de bästa förutsättningarna för önskvärda resultat.
Verkligheten för att utveckla bättre samverkan är dock inte helt gränslös. Den amerikanske forskaren Walter Leutz skrev en beryktad vetenskaplig artikel 1999 i Milbank Quarterley efter mångåriga observationer inom rehabiliteringssamverkansområdet i Storbritannien och USA. Lagarna som han föreslog kan hjälpa mig och kanske oss tillsammans att förstå eller förklara några av betingelserna för samverkan och därmed sätta ramar runt det fenomen vi vill utveckla. I denna och några följande inlägg här på bloggen ska jag presentera dem. Ni kan också självmant leta upp dem på nätet genom denna länk och denna länk. De var urspungligen fem till antalet men utvidgades senare till sex st.
Lag 1
Det går att integrera en del av tjänsterna hela tiden, alla tjänsterna en del av tiden, men det går inte att integrera alla tjänster hela tiden
(You can integrate some of the services all of the time, all of the services some of the time, but you can’t integrate all of the services all of the time.)
Detta är en snygg omformulering av Abraham Lincolns diktum om politikens förhållande till medborgarna men det innehåller, enligt Leutz, ett viktigt budskap från forskningen: man måste designa ansatsen så att serviceanvändare med de mest komplexa behoven fångas upp. Denna lag är rätt så självklar. Utan att möta den relevanta behovsgruppen med en effektiv intervention kan det leda till ett oerhört slöseri med resurser. Leutz argumenterar att organisationerna måste välja. För exempel kan arbetsintensiva insatser sällan vara effektiva om individerna i störst behov inte med säkerhet kan ringas in. Det finns fortfarande mycket att göra i detta område för att få detta rätt. Och det förändras också med tiden. Just när man tror att man har fångat gruppen kan det leda till att andra grupper träder fram.
Håll utkik efter nästa lag... i inläggen den kommande tiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar