"Another year over...", så sjunger John Lennon och så är det många som känner i dessa stunder. Tid som dessa är mogen för reflektion och återblick, kanske även en summering av året. Många gör så här års listor av alla dess slag. Så vitt jag vet har jag inte sett en årsbästalista för samordningen i stort eller för den finansiella samordningen i synnerhet. Lite nördigt är det (det erkänner jag villigt), men ibland är det kul att sammanfatta, sätta det gångna året i perspektiv och, för en del saker, sätta punkt. För min del och för samordningsförbundet har det varit ett suveränt år. För drygt ett år sedan startade förbundet denna blogg och vid årsdatumet (den 8/12) hade bloggen tillskansat sig 6 156 sidvisningar och producerat 48 inlägg. Utspritt på året är det 513 sidvisningar per månad. Det är långt mer än jag kunde tro och jag är jättetacksam för alla hejarop och all respons, ideligen positiva sådana. Tack också för allt deltagande. Det har varit en medveten strategi att ge utrymme för andras perspektiv genom bloggen. Med intervjuer, länkar, gästskribenter och positivt skvaller har det varit möjligt att visa lärande, resultat och berättelser från både golv och tak om hur vi tillsammans framgångsrikt kan navigera i vårt organisatoriskt fragmenterade samhälle.
Men nu över till 2011-års tio-bästa-listan!
10. Konceptualisering kring samordningförbundens olika roller
I våras ledde en regional nätverkskonferens till en inspirerande dialog om samordningsförbundens roller och mer konkret om vilka roller ett samordningsförbund kan anta. För vissa såg det ut som en progressiv stege, från det kamerala, till det projektförvaltande, till organisationskonsulten och slutligen till förändringsagenten. Under året, och till och med under en dag växlar jag ideligen mellan dessa roller. Frågan kvarstår i vilken roll samordningsarbetaren är som mest produktiv och effektiv i? Eller den mest optimala mixen? Hur som helst har konceptualiseringen gett mig och andra nya verktyg att diskutera med för en lång tid framöver.
9. Succén med länsgemensamma utbildningsinsatser
En satsning som gick hem, minst sagt. De andra samordningsförbunden i länet, Västerås och Västra Mälardalen, startade i maj 2010. Under hösten närde vi idén att gemensamt genomföra insatser. Utrymmet var stort, tänkte vi, för lärande och tillsammans skulle vi kunde nå fler grupper med allt intressantare arrangemang. Under året genomfördes en konferens kring lösningsfokus med nya idéer om värdledarskap och rutenso från England (Mark McKergow) och mikroanalys av samtal från Malmö (Harry Korman). Med sex veckor för marknadsföring kom under konferensen två dagar cirka 200 deltagare. Det genomfördes även en utbildningdag med samtliga styrelser med Marie Fridolf och Mariann Ytterberg. Och en gemensam dag med beredningsgrupperna, och en projektträffsdag samt en ytterst välbesökt föreläsningsdag kring samhällsekonomisk utvärdering (med Ingvar Nilsson). Totalt kom 340 deltagare till fem gemensamma insatser under 2011. Och när något fungerar är det klokt att överväga, kan vi göra mer? Det gjorde styrelserna och för 2012 har de beslutat om åtta insatser för cirka 535 deltagare. Visst är det en spännande tid vi lever i!
8. Regeringsbeslut om momsen
En följetångare under året som ännu inte är över. Ända sedan Skatteverket beslöt att samordningsförbunden inte kunde likställas med kommunalförbund (genom ett pennstreck som statssekreteraren sa) i ett nyhetsbrev (!) har åsikterna stått isär. Tack och lov att regeringen tog beslut och skrev PM i slutet av november att det var resultatet av ett förbiseende och att samordningsförbunden egentligen ska ha rätt ha rätt till ingående moms. Tack vare en mobilisering som startade med NNS skrivelse till regeringen i januari, överklagan av ett 60-tal förbund mot Skatteverket och aktiv lobbying gennom NNS, riksdagen och finansdepartementets tjänstemän tog regeringen beslutet överraskande snabbt. Inte att glömma det fantastiska förarbetet av SF Västra Skaraborgs Janet Wohlfarth. Någon gång, kanske när historien är helt över, kan det vara värt att skriva ned denna berättelse, den om hur samordningsförbunden själva hamnade mellan stolarna. En ironiskt framgång i en tillika absurd historia. Tack och lov att den snart är över.
7. Det låga försörjningsmåttet i Norberg
Mot slutet av året kom denna nyhet om det låga försörjningsmåttet för Norberg. Norberg är en bergslagskommun. Bergslagskommuner är kända för sina höga ohälsotal, strukturella beroende av ett fåtal arbetsgivare och utflyttning. Stora kommuner som Stockholm och Västerås är kända för sitt låga försörjningsmått. Kanske beror det på rörligheten, mängden arbetstillfällen eller sin yngre befolkning. Att då Norberg inte bara har lågt utan att den sjunker är anmärkningsvärt. I alla ärendeslag utom sjuk- och aktivitetsersättning ligger Norberg t.o.m. under rikssnittet. Samordningsbloggen frågade varför och fick osamordnade svar från ett kommunalråd, en landstingskurator och en statlig områdeschef. Osamordnade svar som pekade i samma riktning - det goda samarbetsklimatet och det gemensamma arbetet mot utanförskapet. Ett mycket gott exempel på betydelsen av en lokal utvecklad samverkanskultur för att överhuvudtaget kunna utveckla samordnade tjänster. Jag slår vad att Norberg går under nästa år under riksnittet. Är det någon som sätter emot?
6. Beredningsgruppen blev utvecklingsgruppen
Beredningsgruppens resa från 2005 när den startades tog slut under hösten 2011. Från att från början vara ganska formell, med likvärdiga roller, något passiv och reaktiv med hänvisning till att behandla inkomna projektansökan påbörjade den för några år sedan en process av att ifrågasätta sin roll och hur man ville förhålla sig till samverkan i stort. För drygt ett par år sedan ställdes frågan om en stor flora av kortsiktiga projekt verkligen var ändamålsenligt. Det blev rörigt och aningen plottrigt. Kanske det skulle vara färre, mer förankrade, insatser med ett mer samlat och långsiktigt grepp om samverkansutvecklingen. I Firo-termer tog gruppen tog steget från att vara relationsinriktat till att vara uppgiftsorienterad. Denna övergång tappade heller ingen fart när förbundet utvidgades och gruppen växte från sex deltagare till tretton samverkansentusiaster. Under hösten tog gruppen slutligen steget att byta namn för att tydligare markera hur de nu uppfattade sin roll och uppgift. Och en handlingsplan och en budget antogs för gruppens arbete. Gruppen vill strukturerat och metodiskt utveckla samverkan, analysera hur morgondagens samverkan kan se ut, och möta de gemensamma utmaningarna myndigheterna tillsammans anar finns runt hörnet. I forskningstermer har gruppen utvecklats till en innovationsenhet för samverkan. Det är konstigt. I sin bubbla tror man att man är ensam om denna fantastiska resa. Det visar sig att flera andra förbund vittnar om liknande utvecklingar. Helsingborg har en utvecklingsgrupp. Gotland med. Kanske blir 2012 det året då dessa grupper verkligen lyfts fram som en förutsättning för verklig idéutveckling av lokal samverkan.
Detta är slutet på del ett av årets tio-bästa-lista. De sista fem på listan kommer under veckan. En liten julklapp för den som väntar på den. Men den kommer före jul. Jag lovar. Ska bara finputsa lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar