FINSAM Nätverkskonferens 2011

Nu har jag funderat en stund om nätverkskonferensen 13-14 april i Norrköping. Jag vill förmedla de stora nyheterna och lite skvaller, positivt sådant, som uppkom där. Som alltid var det fantastiskt kul och inspirerande att träffa kunniga och drivna Finsamfolk från hela landet. Seminarierna/workshopen var också väldigt spännande (kommande blogginlägg om något från dessa). Konferensen började också bra med kommunalrådet Lars Stjernkvist som pratade om finansiell samordning som en "framgångssaga", den långa historiken i Östergötland med Finspång och Finsam som en "vågbrytare". Finsam som gör gott för enskilda individer men också sprider en idé - att vi åstadkommer mer när vi jobbar tillsammans. Av det som stack ut nyhetsmässigt från konferensen vill jag fokusera på fyra saker, fyra "vad är grejen" saker som jag uppfattade det. Jag tar dem en och en.

Ge en miljard till samverkan!

Försäkringskassans representant och tillika ordförande i Nationella Rådet Ulrika Persson säger att det behövs mer resurser till samverkan mellan myndigheter. Ulrika Persson visade sin entusiasm för samverkan vilket alltid är ett hoppingivande tecken, även för Finsam. Jag frågade henne efter konferensen om ett klargörande. Hon berättade att detta inte bara är ett personligt uttryck utan budskapet är i allra högsta grad utifrån myndigheten Försäkringskassan och hela Nationella Rådets aktörer. Hon refererar till den skrivelse som Nationella Rådet tog initiativ till och som aktörerna skrev under redan 2009. Hon vill mena att denna skrivelse fortfarande är aktuell, kanske ännu mer idag. Då när skrivelsen gick till regeringen var anslaget för samverkan ungefär dubbelt så högt som det är idag. Ulrika ville dock klargöra att miljarden inte avses gå enbart till den finansiella samordningen och samordningsförbunden, utan till alla samverkansformer (idag tre stycken). I samtalet tog Ulrika även upp behovet om en bättre finansieringsmodell för Finsam. Hon sa vidare att det kommer att ske en översyn av finansieringsmodellen, kanske redan under 2012 kan det komma någon nyhet om det. Värdefulla nyheter tycker jag från en strategisk placerad person. Jag är väldigt glad för Ulrikas och de centrala aktörers engagemang för Finsam. Det är viktigt att faktiskt sprida denna nyhet. Även om den är nygammal, är den, med Ulrikas aktualiserande, kanske ännu mer angelägen idag än då.

Ulf Kristersson vill ha evidens

Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister, gästade konferensen och talade nästan uteslutande om de förändringar i socialförsäkringssystemet som var aktuella just denna dag. Jag skriver "nästan". Mot slutet ställde moderatorn ett par frågor om hans syn på Finsam. (Det var ju ändå en Finsam konferens.)

Trots att han bekräftade problemen med resurstilldelningen leverade han två tankar som ockuperade tankarna hos många långt efter att han hade gått. Den första utgår från den retoriska frågan, "vad har vi evidens på?". Ulf Kristersson menade att han var besatt av tanken av systematiska utvärderingar. Det kanske är okontroversiellt att säga detta men utifrån den samlade skaran av Finsam folk, den långa historiken och inte minst den genomgång Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) gjorde 2010 av förbundens utvärderingar ställer det ett antal frågor, frågor som skulle ha behövt ställas innan Ulf Kristersson snabbt avvek.

Begäran om (ännu mer) evidens är inte okontroversiell. ISF visade i sin genomgång av utvärderingarna inom samverkan att Finsam har "bäst förutsättningar för att lyckas utifrån både deltagarnas och organisationens perspektiv" (ISF Rapport 2010:2). Samtidigt ligger resultaten i linje med den etablerade forskningen. Lägg därtill den långa historiken med flera försökverksamheter mellan 1991-2006 och andra statliga utredningar inom rehabiliteringsområdet. Vilken evidens är det som saknas och hur ska det riggas?

Enligt förarbetena till lagstiftningen om den finansiella samordningen (2003:1210) finns tre motiv för den finansiella samordningen: sektoriseringen (den fragmenterade välfärdsorganiseringen), individen (som faller mellan stolarna, i behov av samordnat stöd) och samhället (ett plus ett blir tre). Vilken evidens behövs för varje område? Jag har ställt denna fråga till Ulf Kristersson per mail. Om jag får svar lovar jag att publicera det här. I väntan på svar vill cynikern i mig gärna säga att denna begäran om evidens maskerar en försiktighet att politiskt hantera sektoriseringen. Optimisten i mig vill gärna säga att intresset består och t.o.m. långsamt ökar från centralt håll för samordningens möjligheter genom Finsamlagen.

Ulf Kristersson vill "kunna stoppa in Finsam i existerande strukturer"

Ja, han sa faktiskt så. Vi var många som undrade vad han menade med detta. Han sa "Finsam måste vara skalbart". Intressant om han menar att det ska finnas i hela Sverige och att förbunden ska ha en viss volym. Men att därefter säga att det ska kunna stoppas in i existerande strukturer. Que? Finsam finns för att det inte finns existerande strukturer för kommun, landsting och stat att gemensamt anpassa, utveckla och stödja lokal samverkan. Vad skulle vara alternativet? Att slå ihop myndigheterna, eller att ge ett uppdrag åt någon myndighet att ansvara för samordningen? För mig och många andra var detta obegripligt. Jag har bett om att få ett klargörande om detta också från Ulf Kristersson. Jag har ställt denna fråga till honom och återkommer vid svar:

Om att få Finsam in i existerande strukturer. Vad menar du? Finsam är ett svar på att det alltid kommer att finnas ett motstånd till samordning i ett sektoriserat system där olika aktörer har hand om olika ansvarsområden, och där de dessutom är relativt självständiga i förhållande till varandra. Utan att i grunden väsentling förändra de existerande strukturerna, d.v.s. inom och mellan kommun, stat och landsting, har jag väldigt svårt att veta vad du menar. Finsam är så mycket mer än bara insatser. Många jobbar med att utveckla samarbetet, förändra tänkande, allt för att underlätta individ- och samhällsvinster till följd av bättre samordning.

Historia skrevs i Norrköping

Det var inte många som märkte det men historia skrevs i Norrköping i och med Nationella Nätverket för Samordningsförbund (NNS) beslut på årsmötet att ge styrelsen uppdrag att förhandla med IFFK om ett samgående. IFFK har sina rötter i Sveriges Allmänna Sjukkasseförbund som startade 1907. Förberedelserna till bildandet av Sveriges Allmänna Sjukkasseförbund togs faktiskt i Norrköping 1905 som ett svar på behovet om ett samarbete på riksplanet mellan de olika lokala sjukkassor. Den blev så småningom Försäkringskasseförbundet men ombildades till IFFK 2004 när politikerrollen inom Försäkringskassan försvann. Den nyvalda styrelsen för NNS fick av årsmötet att återkomma med ett förslag på nya stadgar som ska presenteras på en av NNS arrangerad höstkonferens. Att NNS blir en förening är ett viktigt steg tror jag för att Finsam ska synliggöras vilket för övrigt också var temat för hela konferensen. Möjligheterna att bilda opinion, marknadsföra möjligheterna och driva utvecklingen (läs samordningen) framåt är ändå det, tror jag, som håller ihop Finsam, både lokalt och nationellt. Det kan inte finnas för få företrädare för samordningens möjligheter, inte i ett så sektoriserat system.