Denna blogg har varit uppe i lite över fyra månader. När jag startade bloggen var det med viss rädsla. Kan jag verkligen göra detta? Som offentlig tjänsteman i ett förbund? Skulle det inte vara lätt att jag skrev något som var politisk och som skulle kunna uppfattas som över gränsen? Eller skulle det vara tvärtom, att ingen brydde sig, att ingen gick in på bloggen, att den därmed självdog? Eller ännu värre, skulle jag kunna producera inlägg som andra ville läsa och i en takt som gjorde att folk återkom? Inlägg som tillförde något nytt, både för mig själv och för andra? Tänk om inläggen skulle bli röriga och osammanhängande eller glesa och ytliga? Skulle jag bli tvungen att välja det glättiga före det utmanande, det enkla före det svåra?
Det var en utmaning att starta bloggen. Samtidigt kände jag ett sug att ta mig an den. I takt med att jag växer både i jobbet och personligen, ser jag ett vakuum i det offentliga rummet av det perspektiv som samordningsarbetet kan tillföra. Allt mer populära metaforer i daglig tal som "falla mellan stolarna", "myndighetsdjungen", "stuprör och hängrännor" indikerar att samhället är splittrat eller att det upplevs så(googla på "falla mellan stolarna" ger 1 160 000 träffar). Jag tror att bristen på samordning i samhället har tillåtits gå mot ytterligheter och ytorna där samhället kan samla sig runt individer blir allt snävare. Samordningsperspektivet är angeläget och samordningsarbetet behövs. Om inte minst för att balansera sektoriseringsperspektivet inom välfärdssystemen. Det finns mycket som pekar på att sektoriseringsperspektivet ökar i företräde som en följd av centraliseringen både nationellt och regionalt, ökat mål- och resultatstyrning, fokus på myndighetsinterna processer samt det faktum att det finns alltfler aktörer inom vården och arbetsförmedling. Samordningsproblemen har inte minskat, de ökar.
Jag vet att jag inte är ensam med mitt perspektiv. Det finns fler både lokalt och nationellt som försöker, genom hårt arbete, påverka synsätt och tänkande på välfärden. Det finns ett underifrånperspektiv som engagerar, människor som både ser problemet och bidrar till lösningar. Det finns hopp, det kan bli bättre, det går. I bloggen har jag medvetet försökt att bredda perspektivet om vikten av samordning, att ge plats åt gräsrötterna att tala ut. Därför har jag lyft in andras röster från forskningen, från kolleger, från professionella, från historien. Jag vill läsa och ge plats åt andras berättelser. Jag gillar denna utveckling och jag vill bjuda in till mer av detta.
Denna blogg är den enda i Sverige som har som tema samordning och samordningsarbete. I väntan på fler forum är jag nyfiken på hur andra arbetar, hur andra tänker kring samordning. Jag är intresserad både av leverantörer av tjänst och medborgare som konsumerar välfärd. Likaväl är jag intresserad av observatörer och vittnen. Jag vill uppmuntra berättelser från dig, som fri tänkande medborgare, från vilken samhällsposition som helst. Jag kan tänka mig utveckla bloggen ytterligare i denna riktning och kan pröva en mer redaktionell roll, ett värdskap. Jag tar gärna emot texter för publicering, med tankar inom fältet samordning. Jag kan tänka mig att publicera texter som kanske känns utmanande eller uppmuntrande, med hopp om en bättre framtid, texter som vill pröva en tanke, texter som söker läsare. ¨
Hur du något att berätta? Vill du skriva, vill du bli en gästskribent? Dina reflektioner kan stödja andras reflektioner. Bloggens format kanske passar dig men du vill inte sätta upp en blogg själv? Kontakta mig. Det går att vara anonym, under alias eller stå med ditt namn. Jag fortsätter, detta är roligt och utvecklande. Du är välkommen att komma igen.
Jonas Wells
E-post: jonas.wells@fagersta.se
Tel: 0736-498 499
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar