Tre problem effektiv samordningsarbete ska lösa

Samordningsarbete är inte abstrakt eller diffust, utan har sin grund i reell verklighet. Hur går det att beskriva problemet som effektiv samordningsarbete ska lösa? Enligt den internationellt erkända auktoriteten inom administration av offentlig sektor B. Guy Peters finns tre typer av grundläggande problem som effektiv samordning löser (hämtat ur "Managing Horizontal Coordination", 1998). Lösningen kännetecknas av ett minimum av:

• Överflödighet eller dubbelarbete (redundancy). När minst två organisationer gör samma sak. Kan vara den enklaste att åtgärda. Tenderar att vara den mest synliga, speciellt när det leder till kostnader hos klienter med höga värden i samhället
• Osammanhängande för olika aktörer, inte minst medborgaren (incoherence). När olika arbetssätt med samma medborgare har olika mål och krav. Är ofta det samordningsproblem som är svårast att lösa effektivt. Varje organisation har sin logik och arbetssätt i förhållande till medborgaren. Svårt att veta vilken organisation som behöver ”ändra sig”. Svårt också när varje organisation kan ha olika uppfattningar om medborgarens behov. De olika organisationerna kan också vara kopplade till olika ansvariga högre upp i strukturen (ex departement, tillsynsmyndigheter). Ibland är ”negativ samordning” det bästa man kan hoppas på, där organisationerna respekterar varandras olikheter men gör inget för att integrera deras aktiviteter
• Luckor i ansvar eller aktiviteter mellan organisationer (lacunae). När ingen organisation genomför en, för medborgaren, nödvändig tjänst. Ibland låter myndigheterna bli svåra problem och ansvarigheter om de finner problemen olösbara eller på sikt dränerande både i tid och i resurser. Även när graden av misslyckande har en hög potential uppstår ofta tomrum i tjänsteutövandet

Utöver detta är mer enade ”epistema samhällen” (med hög grad av kunskap och lärande) mer kapabla att generera samordning än andra samhällen där det finns avsevärda skillnader i synsätt eller där det inte finns en gemensam vision om vad som ger effekt i deras område. Även gemensamma värderingar tvärprofessionellt oavsett vilka organisationer de arbetar åt underlättar. Vidare är decentralisering en förutsättning för att samordning ska fungera, antingen det är decentralisering av makt till lokala strukturer/organisationer eller decentralisering till lägre delar av mer centraliserade myndigheter.

Jag gillar Peters enkla reduktion av problemet som effektiv samordningsarbete ska lösa. Ibland är det svårt att förklara vad ett samordningsförbund gör men med dessa tre hållpunkter blir problemet pedagogiskt enkelt att förmedla. Det är också användbart i de analyser samordningsförbund måste göra för att veta hur de gemensamma medlen ska förbrukas.