Jag har försökt ett tag med ett tankeexperiment med mig själv. Den går ut på att fantisera hur man skulle kunna karaktärisera en sektoriserad värld. Inte vilken sektoriserad värld som helst utan en
genom sektoriserad värld. Den där träden har tagit över så pass att ingen kan se skogen. Jag försöker alltså tänka i ytterligheter. Syftet är att kunna få fram en dystopisk kontrast mot den värld som är dess raka motsats, d.v.s. ytterst samordnad (som givetvis också är en fantasi, den är kanske dystopisk den med men det är en helt annat blogginlägg...). Hittills har jag kommit på följande kännetecken som avslutar följande början på meningen: "En sektoriserad värld..."
- är samordningsarbetet marginaliserad, på gränsen till osynlig
- är delarna långt viktigare än helheten
- är delprocesserna överordnat slutprodukten
- är helheten nästan förlöjligad, som en chimär, som något man aspirerar till och därmed omöjlig att nå
- benämns medborgarnas behov som sammansatta eller komplexa, som om de inte riktigt passar in
- regerar särintressena
- är kunskaper och färdigheter som skapar sammanhang utan reell värde
- är det få som tar ansvar för helheten
- kan inte förutse behov som den ska möta för själva analysens råmaterial splittras sönder i smådelar
- gillar renodlingssträvanden och även en utpräglad mål- och resultatstyrning, den gillar att reducera komplexa ting till förenklade kategorier
- erkänner att den faktiskt har samordningsproblem
- är svåröverskådlig, fullt av dubbelarbete och luckor mellan sektorerna och producerar därmed ett slöseri av resurser
Jag är säker att vi skulle komma på fler kännetecken. Skicka gärna dem till mig. Sedan kommer kanske den obekväma frågan: hur pass resonerar vårt samhälle med dessa kännetecken? Den frågan har jag ännu inte hunnit reflektera över men spontant finns det så klart grader av en sektorisering även i vårt samhälle. Starka och självständiga myndigheter, beskattningsrätt på flera nivåer och en historia av välfärdsbygge genom institutionerna är viktiga delar av den svenska välfärdsidentiteten. Men samtidigt finns ju samordningsförbunden och, ur mina ögon, en stark kulturell acceptans för samverkan som en moralisk riktig strategi. Inte enkelt att reda ut. Kan det svenska samhället
både vara till viss del sektoriserad och till viss del samordnad på en och samma gång? I så fall, vad gäller och för vem?
Vill ni läsa mer om sektorisering inom offentlig sektor rekommenderar jag en utmärkt och tänkvärd
utredning från Statskontoret från 2005.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar