Frisk debatt kring stuprörstänkande

Oj, vad jag blir glad! En jättebra debattartikel i Dagens Samhälle kom till min kännedom idag. Den är skriven av Mats Ekelund, hälsoekonom Pfizer AB och Anders Blanck, VD för branschorganisationen LIF.

De refererar till material, som är publicerad annorstädes, att samhällets totala kostnader för ohälsa uppskattas till cirka 820 miljarder kr. En svindlande summa. Summan i sig motsvarar hälften av de totala offentliga utgifterna i Sverige. Dessa utgifter fördelar sig på alla de olika sektorerna i samhället: kommunerna, staten, landstingen, hushållen och företagen. Hälften av summan, de cirka 820 miljarderna, är orsakad av förlorad produktion till följd av minskad eller förlorad arbetsförmåga. Wow. Med sådana summor är det svårt att inte vilja fundera: Vad skulle bli annorlunda om dessa medlen samordnades bättre? Skulle vi se bättre välfärd? Bättre effekter och resultat?

Det är denna fråga som vägleder debattartikeln och de går in i samma sak som vi ser i den finansiella samordningen. Det är inte de enskilda enheternas effektivitet som ger besparingar eller bättre tjänster. Man måste gå upp en nivå, till helheten och titta på drivkrafter och tänkande. Här finns begrepp som stuprörstänkande och ett annat som debattartiklarna tar upp (som var nytt för mig): externalitetsproblem. D.v.s. ett nationalekonomiskt term för "när jag sparar i min budget är det någon annan som får betala" eller "när min enhet betalar är det någon annan som vinner". Ingvar Nilsson tar upp detta som "kedjebrevsekonomi".

Lösningen menar debattförfattarna är "hängrännor" och, hej presto, "ökad finansiell samordning". De skriver:

Lagen om finansiell samordning är ett intressant exempel. Kanske kan lagstiftningen utvecklas för att få till stånd mer finansiell samordning kring hälso- och sjukvårdsinsatser. Det är rimligt att vinnarna är med och betalar för samhällsekonomisk lönsamma hälso- och sjukvårdsinsatser.
...
Ohälsan i samhället kostar samhället alldeles för mycket för att vi skall ha råd att inte minska den. Åtgärder som bryter upp stuprörstänkandet borde ha högsta prioritet.

Jag måste säga att jag har fått nya idoler. Läs artikeln:

Artikel: Stuprörstänkandet i sjukvården kostar miljarder

Integrerad samverkan (3) - i Sala

Idag tänkte jag ge er ett exempel på integrerad samverkan från Sala, en kommun i Mellansverige, där organisationerna är fullt ut gemensamt organiserade i ett samordningsteam i syfte att hantera ett gemensamt åtagande. Jag gör det genom att ge er det naket, inte genom mina ögon, utan direktkontakt via hela deras senaste månadsbrev. För mig andas både tonläget och ansatsen integrerad samverkan. Det finns ett stort VI i texten, inte ett projekt i marginalen som slåss för sin uppmärksamhet utan en taget-för-givet inkluderande attityd som inte vet något annat än vad den gör. Jag gillar dess berömmande, feedbackalstrande, budskap samtidigt som den inte på något sätt ryggar från ansvaret som ligger på myndigheterna att möta upp i samverkan med individen, inte något annat, i fokus. Jag blir glad när jag läser det och jag vill fortsätta stödja, uppmuntra och sprida ert goda exempel. Tack Anette för dina varma ord.

"Samordningsteam Sala: Månadsbrev – november 2011

Hej,
Då har november månad rullat på i rasande takt. Här hos oss har det även rasat in, men då i form av deltagare. Vi börjar nu närma oss 30 deltagare vilket känns spännande och utmanande. Med det så är det snart fullt hos oss. Att taket ligger på 30 deltagare är med det inte sagt en fast och stationär gräns, utan kan ändras utifrån vilka förutsättningar som finns. Vi kan efterhand bedöma hur många vi, på ett kvalitativt och professionellt sett, kan samarbeta med samtidigt.

I samverkansgruppen [remitterande instans med alla parter] står vi nu inför prioriteringar. Att tillsammans bedöma vem som har störst behov av samordningsteamet är inget lätt beslut. Det kanske är något som behöver få prövas och testas ett tag. Så ha lite tålamod.

Tålamod är även en egenskap vi i teamet behöver ha i stora mått. Vi får dagligen utmana oss då lockelsen kan vara stor till att överta ”förarsätet”. För vi behöver stå beredda att lyssna, utforska, stötta och inspirera våra deltagare till att bli huvudpersoner i sina liv och med det sätta sin egen färdriktning. Att vänta ut den kreativa och starka människa som finns bakom en sluten och ibland skugglik gestalt är fascinerande. Samtidigt är inte alla där i sin process att de är beredda att inta ”förarpositionen”. Det är lättare att vara passagerare. Med en konsekvens att vägen fram blir då någon annans.

Vi närmar oss 3 månaders uppföljning för de första deltagarna som aktualiserades till oss. Då är det läge för deltagarna att ställa sig frågan – har jag satt färdriktningen och är det jag som styr? Gör jag saker som för mig framåt? Här är det även viktigt att ni som handläggare har en tanke om hur uppföljningen på bästa sätt kan genomföras. Hör gärna av er till oss med synpunkter.

Vill även passa på att ge er handläggare lite feedback på ert arbete. Ni beskrivs som uthålliga, stöttande, trygga och hjälpsamma i alla lägen. Någon att hålla i då det blåser. All respekt till er och så härligt att höra tycker vi. Av erfarenhet är det inte alltid det låter så här positivt. Så sträck på er!

Snart är det juletid. En tid som väcker känslor - av olika karaktär. Deltagarna kommer att ha möjlighet att komma till oss alla vardagar under jul och nyårshelgen. Det kan vara skönt för vissa.

Nästa månadsbrev kommer till er i slutet av januari!

En god Jul och ett riktigt gott samordnings år 2012 önskar vi Er!

Anette Häggqvist
Verksamhetsledare Samordningsteam Sala"

Historiskt beslut för samordningen

Samordningsförbunden, gemensamt organiserade i NNS (Nationella Nätverket för Samordningsförbunden), beslöt i fredags 2011-11-18 på det extra årsmötet att ombilda nätverket till en förening. Kurt Kvarnström, ordförande i NNS sa "Vi har tagit ett historiskt beslut idag och det tror jag kommer att bli väldigt viktigt för den här verksamheten".

Jag frågade honom vad han trodde kommer att bli annorlunda för samordningsförbunden framöver. Kurt svarade, "Vi kommer att kunna samla ihop oss och bli betydligt mer enade och jag tror att vi har tagit steg så att det gör att flera vill vara med. Och jag tror att det jobbet vi gör där vi breddat diskussionen om hur Finsam kommer att se ut om fem år kommer att bli väldigt viktigt i det fortsatta jobbet. Men det arbetssätt vi har arbetat med politiskt, det ska vi att fortsätta med. Och i arbetsgrupper som lyfter aktuella frågor där intresserade människor tillsammans försöker hitta lösningar. Det måste vara en utgångspunkt fortsättningsvis.

Avslutningsvis frågade jag Kurt, varför är det viktigt med samordning? Han svarade, "Utgångspunkten måste alltid vara den enskilda individen. Det tycker jag vi har lyft fram. Den andra delen som jag tycker är viktigt är att långsiktigheten måste bli mycket tydligare. Det är långsiktighet det handlar om i det här jobbet för de människor som har en väldigt utsatt situation. Och då går det inte med projekt. Då måste det till långsiktighet i samarbetet".

Eftermiddagens årsmöte föregicks av en höstkonferens för Finsam frågorna och förutom en gruppövning där jag och Karl-Henrik Nanning förde fram vår bild av Finsam om fem år där även bilden om integrerad samverkan ingick, lyssnade vi intensivt på ett pass med Anna Pettersson Westerberg, statssekretare till Ulf Kristersson och ett pass med Svante Borg från Försäkringskassan.

Anna Pettersson Westerberg utgick från förändringarna i socialförsäkringen i hennes anförande men avslutade med en vädjan till samordningsförbunden och arbetet för de unga vuxna. Av alla nybeviljade med aktivitetsersättning (i dagligt tal förtidspension för unga) får hälften av det inom ramen för förlängd skolgång. Många fortsätter med aktivitetsesättning även efter denna tid. 73 % av alla med aktivitetsersättning har ett psykiskt funktionshinder. Anna Pettersson Westerberg menade att "de har en komplex problematik och behöver hjälp av flera instanser". Det är "en jätteangelägen fråga". Hon sa vidare att hon skulle vilja satsa mer på samordningsförbunden men att hon behöver ha stöd för att det ger resultat.

I passet med Svante Borg lyftes fram hans intresse för samordningsförbunden och han erkände att Försäkringskassan centralt "har en resa att göra" och vill "skaffa sig bärande idéer". Hans budskap för dagen var att förbundens insatser måste bli bättre utvärderade. Han tryckte på behovet av kvalificerade studier, gärna med kontrollgrupper. Han lyfte fram att NNS kan spela en roll i detta arbete med att finna mer evidens.

För mig var det oklart om han menade myndigheternas samverkan eller förbundens samordningsarbete. Här blev jag konfunderad av Svante Borg. Samordningsförbunden har två ben att stå på, två uppdrag. Dels det operativa - medlen i den finansiella samordningen används för insatser riktade till individer med samordnade behov, ofta av fyra parter. Evidens i alla ära med vad ska insatserna jämföras med - andra projekt eller ordinarie verksamhet? Och hur riggar man etiskt kontrollgrupper?

Samordningsförbunden har också det strukturella benet i sitt uppdrag - att få ihop organisationerna, gemensamma beslutsfunktioner och främjande av en samverkanskultur. För mig blev det uppenbart att han menade bara den förra, att det var insatserna som myndigheterna bedriver som behöver utvärderas. I frågestunden blev det klargjort att samordningsförbundens strukturella arbete behöver lyftas fram mera, i alla fall hos deltagarna från samordningsförbunden. Samordningsförbunden och dess lagstiftning är ett svar på välfärdens organisatoriska splittring och den obalans som råder mellan centrala och lokala intressen. Hur samordningsförbundens arbete i detta ska utvärderas lämnades obesvarat men det är definitivt något för NNS att fortsätta lyfta i de centrala kretsarna. Det är därför jätteviktigt med sådana arrangemang som i fredags. Det ger hopp om samordningsförbundens företrädare fortsätter att finna utrymme för erfarenhetsutbyte och för bra dialoger med centrala parter.

Intervju med Henry Komulainen

Henry Komulainen är vice ordförande i Norra Västmanlands Samordningsförbund och jobbar vanligtvis som områdeschef på Försäkringskassan, LFC Fagersta. Han har varit chef på Försäkringskassan i Fagersta sedan början på 1990-talet och en röd tråd i hans ledarskap har varit, och är, engagemanget för samverkan mellan organisationer och bättre arbetsmetoder med klienten i fokus. Jag har själv känt honom sedan 2000 och han var under min tid på Försäkringskassan min chef. Otroligt inspirerande för mig och mitt eget arbete är han men även för det lokala samarbetet i stort. Henry är ödmjuk, inlyssnande och tydlig. Med hans historia och djupseende är det intressant att höra hans tankar kring samordning, samverkan och möjligheter för individer att komma till en arbetsmarknad. Varsågoda.

När och hur började ditt engagemang för samverkans-frågorna?
Ja, det är så länge sedan så det minns jag knappast. Men från 1998 började det hända en hel del kring samverkan i Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg. Vi hade en bra samverkansgrupp där cheferna för Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten, sjukvården och Försäkringskassan ingick. I den här samverkansgruppen föddes många goda idéer. På den tiden fanns det också så kallade Dagmarpengar, det var projektpengar som ganska fritt kunde användas till rehabiliteringsprojekt. Vi var väldigt aktiva i den här regionen och vi startade många bra verksamheter genom åren som finansierades med Dagmarpengar. En del har också gått in i ordinarie verksamhet och lever kvar än idag. Man kan dra många paralleller med samordningsförbundets verksamhet idag och man kan kanske säga att här lades grunden för den fina samarbetsanda vi har idag.

Du har verkligen varit med länge och följt samverkansfrågorna. Hur ser du på skillnaderna mellan då och nu? Vad är annorlunda idag?
Den största förändringen enligt min uppfattning är att det fanns mer utrymme för lokala initiativ på den tiden. Idag är verksamheterna uppstyrda och organiserade utifrån ett ”stuprörstänkande”. Det gör att det finns mindre svängrum. Det är väl i princip bara genom samordningsförbunden som det finns möjlighet idag att prova nya arbetssätt och få en finansiering för detta. EU-projekt är väl också en möjlighet, men betydligt krångligare. Styrningen av offentliga verksamheter är därför en mycket viktig fråga som har nära anknytning till kundfokus och helhetssyn.

Intressanta tankar och kloka ord. Jag undrar, trots "stuprörstänkande" och mindre svängrum, har samordningstanken ändå utvecklats och samordningsförbundet har bidragit till det. Jag tänker bl.a. på utvidgningen i länet och integreringen av verksamheter. Vad är det, tror du, som gör att utvecklingen, trots alla utmaningar och svårigheter, rör sig framåt och blir bättre?
Det var en svår fråga som man nästan behöver vara filosof för att svara på. Om man är optimist kan man tänka att det beror på att ”det goda segrar till slut”, d.v.s. lokalt ser man vilka stora fördelar det innebär för individerna om aktörerna som finns kring individerna samarbetar på ett bra sätt. Så samarbetstanken dör aldrig riktigt hos chefer och professionella som finns nära individerna, trots att man uppfinner mer eller mindre lyckade styrsystem centralt.

Wow, det var häftigt. Undrar om vi kan ta en sista fråga? Vad skulle du önska se hända i framtiden och vad skulle vara ett tydligt nästa steg framåt?
Det får vara den sista frågan. Det jag skulle önska se hända i framtiden är att vi får en mer inkluderande arbetsmarknad, att företagen vill överglänsa varandra när det gäller att ta ett socialt ansvar och anställa funktionshindrade i mycket större omfattning än idag. Att den utveckling som ICA, IKEA med flera har startat tar riktig fart. I förlängningen är jag övertygad om att de funktionshindrade kommer att fylla sin plats, så det kommer inte att vara någon uppoffring. Eftersom de allra flesta rehabiliteringsinsatser är inriktade på att komma in eller åter på arbetsmarknaden är det en nyckelfråga att det också finns en plats att komma till efter rehabiliteringsinsatser. Ett första tydligt tecken kan vara att det går bra med vårt planerade ESF-projekt som just är inriktat på att vidga arbetsmarknaden för unga funktionshindrade.

Jättetack för intervjun. Dina tankar är mycket intressanta att ta del av och att fundera kring. Tack!

Lokalt ledarskap är otroligt viktigt för att utveckla samverkan. Och ledarskap är kollektivt och en obestridlig del för hur samverkanskultur sprids och stärks. Det behövs med andra ord mer än en. Här är ännu en person med hum om samordning.

Tre frågor från Trelleborg

Mikael Jung, samordnare i Samordningsförbundet Trelleborg, har ställt frågor om samverkan till mig som är ämnad för publicering i deras kommande månadsbrev. Efter genomläsning kanske svaren har ett värde att sprida vidare här på bloggen:

Hur ser du på utvecklingen av samverkan mellan myndigheterna?
Jag tror att samordningsförbunden har bidragit starkt till en snabbare och mer hållbar utveckling av samverkan, framförallt lokalt. Speciellt de senaste fem-sex åren har det skett en märkbar utveckling med alltfler förbund och gemensamma insatser som kommer individer med samordnade behov till del.

Vad kan samverkan leda till?
Det enkla svaret är bättre insatser så att individer får bättre stöd och bemötande. Samhället har bra med resurser i allmänhet (som också bekräftas genom samverkan) men koordineringen är ofta eftersatt p.g.a. vårt splittrade välfärdssamhälle med olika huvudmän för olika behov. Samverkan leder till bättre hushållning och effektivare insatser. Samverkan kan också leda till bättre samordning som leder, i sin tur, till bättre beslut, en större flexibilitet och långsiktighet för de ingående myndigheterna.

Vilken roll kan ett samordningsförbund spela i detta?
Samordningsförbundet är ypperligt placerat för att jobba med koordineringen och stödet så att bättre insatser för den enskilde utvecklas. Samordningsförbundets struktur, medel och stödet från beslutsfattare och tjänstemän gör det klart enklare att anpassa insatser efter det lokala behovet. Förbundens medel är ytterst välinvesterade. Samordningsförbundet har också en nyckelroll med att stärka samverkanskulturen på plats genom exempelvis helhetssyn, nätverk, nya tankesätt och mötesplatser samt relationer på flera nivåer. I detta kan samordningsförbundet anta en tydlig roll. Utan en utvecklad samverkanskultur är det svårt att utveckla samverkan långsiktigt och att samordna resurser utifrån individens behov och samhällets möjligheter. Och möter inte samhället individens behov då slösar vi dyrbara resurser som kunde ha använts bättre.

Integrerad samverkan (2)

Här är en bild som jag har använt på sistone för att illustrera "integrerad samverkan". Den kom ursprungligen från Christian Ståhl och jag hoppas att det är OK att jag förmedlar den vidare och möjligtvis utvecklar den vidare, i alla fall med mina ord.

Bilden behandlar hur vi på olika sätt kan förhålla oss till samverkan, både personligen, i våra arbetslag, organisationsmässigt och i samhället i stort. Pilen visar på riktningen, den önskvärda utvecklingen.

Första bilden kan handla om hur samverkan behandlas som något apart från den ordinarie verksamheten. Det är något man inte har grepp om, det kanske finns t.ex. ett projekt därute som man har dålig koll på. Det kan handla om ett förhållningssätt, ex att "samverkan är inte något jag behöver vara engagerad i, jag har ju mina uppdrag och det är dem som jag blir belönade utav, inte samverkan". I samordningsförbunden kan det handla om ett perspektiv som säger att det arbete är perifert, i marginalen och att medlen i den finansiella samordningen är något tillspetsad "grädde på moset", eller samordningsförbunden får ta det "som blir över". I förhållande till projekt och insatser kan det handla om kortsiktiga, nästan godtyckliga insatser, för att hantera den komplexitet som en mer utvecklad samordning kan hantera. Två-åriga projekt för att hantera neuropsykiatriska funktionshinder i samhället? Känner ni igen det?

Den andra bilden kan handla om "samverkan på fredag" syndromet. Den jobbiga arbetsuppgiften som kräver ett annat arbetssätt gör man sist i veckan, när alla har gått hem och alla är trötta. Det kan vara att det är en person i arbetslaget som vet hur man ska jobba med de svåraste fallen eller att det är bara ett fåtal som remitterar till samverkansinsatser. Det kan också reflektera en obalans i vem som är engagerad för samverkan (när det behövs). Vem är det som drar? Projektmässigt kan det handla om projekt som försöker hantera en delprocess i en större process, eller som samlar vissa av parterna eller kompetenserna men inte de som behövs.

Den tredje bilden är en bild som beskriver "integrerad samverkan". Här är myndigheterna integrerade med varandra när de behöver det. Förhållningssättet präglas av jämnt fördelat engagemang från alla delar i en organisation och detta syns hos varandra. I integrerad samverkan finns långsiktiga insatser, nej, verksamhet som myndigheterna driver tillsammans där individens behov står i centrum. I detta nav samlar sig myndigheterna för att erbjuda en effektiv service för individer som behöver det. Här tänker man förebyggande och utifrån både ett helhets- och ett samhällsperspektiv. I samordningsförbundet kan du exempelvis inte se vilka myndigheter beslutsfattarna tillhör utan alla är engagerade för att stödja den samverkan myndigheterna vill bygga upp långsiktigt. I den sista bilden är gränserna mer uppluckrade, inte diffusa men mer som cellmembraner än som murar. De kan släppa igenom viktiga saker och gör det. Myndigheterna är också välinformerade och kontinuerligt uppdaterade om varandras verksamhet och resurser. Myndigheterna betonar avslutningsvis medberoendet dememellan och agerar gemensamt i den ytan som de behöver vara samorganiserade i.

Glöm inte pilen under ringarna. Den beskriver en riktning, att det är mot integrerad samverkan vi närmar oss. Ingvar Nilsson, nationalekonomen, sa häromdagen att icke-integrerade samverkansinsatser är inte lönsamma på längre sikt. Vidare menar payoff att alla insatser poolar resurser från ordinarie verksamhet. Insatser är per definition redan integrerade med omgivningen. Det går inte att se insatser eller samverkan som något som är dekontextualiserad, apart eller marginaliserad. Riktningen är viktig. Den visar att med momentum (rörelseenergi som byggs på efterhand) går det att röra sig mot mer integrerad samverkan. Från det ytliga och kortsiktiga till det mer förankrade och långsiktiga, med små och säkra steg. Samordningsförbunden representerar för mig ett konkret bevis på ett steg mot integrerad samverkan. Det är en struktur som håller, nu fast förankrat i systemet.

Jag tror att tolkningen av bilden kan utvecklas vidare i takt med att vi lär oss mer om samverkan och hur vi lyckas med integreríngen av den. Ni får gärna tycka till och lägga till!

Integrerad samverkan (1)

Jag ber om ursäkt för minskad tid här på bloggen. Om jag är snäll säger jag att jag har gått och laddat. Det handlar om att reflektera, grunna på egna tankar om vad jag vill få ut här på bloggen den närmaste tiden. Om jag istället är realistisk kan jag ärligt säga att jag har varit överlusat med arbete med långa arbetsdagar sedan augusti. Tiden rusar då lätt förbi. Men det var då det...

Nu börjar jag en serie kring det framväxande begreppet "integrerad samverkan". Jag vill med denna serie utforska olika aspekter av detta begrepp från olika perspektiv och utgångspunkter. Jag tror att begreppet är behövligt, ja nödvändigt för att nå en djupare förståelse om vad samordningsarbete kan leda till. Vi, engagerade för bättre samordnade insatser i samhället, behöver ha något som visar på skillnader i hur samverkan utvecklas i stort och, framförallt, hur det utvecklas lokalt. Och det ju där samverkan finns. På riktigt. Här och nu. Lokalt, i enskilda möten, i samtalen mellan professionella och medborgare. Och mellan dem som bestämmer. Jag landar mer och mer i att vi måste granska vårt sätt att beskriva samverkan. Det finns alltid detaljer i samarbetet mellan individer, sociala och lokala sammanhang som förutsätter att den samverkan som växer fram, utvecklas. Samverkan kan aldrig skiljas från de omständigheter som skapar och upprätthåller den. Det där lät bra. Samverkan kan aldrig skiljas från de omständigheter som skapar och upprätthåller den. Den är i grunden redan integrerad med all verksamhet men i särintressernas logik är den en främmande fågel.

I måndags hade jag en av årets allra bästa arbetsdagar. Då genomfördes en förutsättningslös dag om denna röda tråd - integrerad samverkan. Vi, kunniga och entusiastiska representanter från nio myndigheter pratade om det som något abstrakt, vi granskade bilder av den, vi inspirerades av metaforer och berättelser om den, vi tog ner det till något konkret, något som händer här och nu, och vi utforskade en önskad riktning för vårt gemensamma arbete. Och det var fantastiskt. Det gick att ta på.

Så som min första inspel på denna serie vill jag bjuda in till deltagarnas intryck och svar på frågan - integrerad samverkan, vad är det och är det användbart?

- Integrerad samverkan är för mig att utan gränser kunna se individens/verksamhetens behov, jag tror det. Det kan användas på många områden
- Integrerad samverkan: att se varandra som resurser med gemensamt mål. Samverkan är mycket viktigt & användbart...
- För mig är integrerad samverkan att inte enbart prata samverkan att även "göra" samverkan genom att träffas, utbildas och praktiseras tillsammans. Jag tror det är mycket användbart
- Att det fungerar utan svårigheter när det gäller sekretess m.m. Att det ska användas utan att resurser och pengar kommer utifrån utan finns i alla de olika verksamheter
- Samverkan som en naturlig del av organisationer. Klienten i fokus. Långsiktighet. Är det användbart? Mycket!
- Individers behov i centrum. Ok att utgå från sin organisation men ha lyft blick och se alla parters kompetenser som resurser. Det är avgörande för samhällets offentliga sektor ska vara till nytta för sin befolkning
- Integrerad samverkan - viktigt och nödvändigt och ska finnas permanent, vara inarbetad och en självklarhet. Möjliggöra tydlig väg till samverkan som gagnar individen. De aktörer som finns runt individen skall vara med
- Samverkan är mycket enklare och naturligt, om önskningar och direktiv som kommer "uppifrån" som en uttalad önskning från alla samverkanspartners
- För mig har vi integrerad samverkan när regler inte stoppar en persons möjlighet till förändring. Som många kloka personer sa idag - samverkan behöver fungera även preventivt, inte bara när många insatser redan gått åt skogen
- För mig att det finns som en strukturerad självklar del i arbetet. Användbart? Om det sker på lika villkor med respekt för vars och ens möjligheter och begränsningar och i positiv anda
- En form av väl inarbetad samarbete, där alla gör vad de kan  utifrån sin egen kompetens, med individen i centrum. Mycket användbart då det i de flesta fall gynnar individerna
- Samverkan finns och det behövs. Det kan bara bli bättre. Skynda långsamt. Det är inte enbart användbart, det är nödvändigt i framtiden att samordna resurser
- Där organisationer samverkar kring individer med behov
- En vardag där samverkan är naturlig...en del av vårt arbetssätt, självklart. Användbart? Absolut, en fortsatt process
- Viktigt. Bra att hitta naturliga former för samverkan, inte bara projekt
- Integrerad samverkan nås när kontaktvägarna är korta och när man har förtroende för varandras kompetens samt samma mål. Det är mycket användbart!
- Samverkan är nödvändig för att insatser ska samordnas och kunna vara individen till nytta. Det för också samhällsutvecklingen framåt.
- Integrerad samverkan, att starta samverkan mycket tidigare i ärenden
- Integrerad samverkan är när jag vet vart jag kan ringa/kontakta och ställa frågan om ett möte för att lösa en fråga gemensamt. Absolut användbart!
- Integrerad samverkan - vi har respekt  för varandras regelverk och varandras kompetenser. Vi stöttar varandra i våra professioner och tar hjälp av varandra när vi kört fast - helt förutsättningslöst. Vi diskuterar idéer i beredningsgrupper och lyfter svåra frågor. Ett gemensamt synsätt om våra klienters förmågor.
- Svårt begrepp att förhålla sig till. På gräsrotsnivå handlar det om att hitta personer att vända sig till för att kunna samverka. Relationer blir viktiga! Behöver utvecklas vidare för att bli användbart!
- Flera kompetenser i samma rum. Ja!! Bygg hängrännor mellan verksamheter!

WOW x 20200509!!!!