Här är artikeln och intervjun i sin helhet:
Bra jobbat - men utvärdering nödvändig
Klara besked
från regeringen. Bra att Finsamförbunden blir fler och utvärdering av
förbundens verksamhet önskas. RAR intervjuar Anna Pettersson Westerberg som är
statssekreterare hos socialförsäkringsminister
Ulf Kristersson.
Vad
vill regeringen åstadkomma genom att satsa 280 miljoner årligen på finansiell
samordning?
– Vi vill
stödja personer som har behov av hjälp från fler olika myndigheter för sin
rehabilitering. Personer som riskerar att hamna mellan stolarna. Vi vill
etablera ännu bättre samarbete mellan myndigheterna. De gemensamma
Finsampengarna gör att myndigheterna får goda förutsättningar för att samverka
och inte lämpa över ansvaret på varandra. Och det gynnar i första hand individen.
Finsam har en
viktig roll att fylla till exempel när det gäller att få unga med aktivitetsersättning
tillbaka till arbetslivet, rehabilitering av personer som inte har någon
sjukpenninggrundande inkomst och rehabilitering av personer med psykiska diagnoser.
Vad
är det viktigaste finansiell samordning åstadkommit?
– Vi når fler
sjukskrivna och myndigheterna har fått mer kunskap om varandras verksamheter
och samarbetar bättre. Det är viktigt för de enskilda sjukskrivna personerna.
Finsampengarna har varit ett smörjmedel för att uppnå samarbetet och genom
Finsam finns det numer en form för hur samarbetet ska gå till.
Är
ni nöjda med resultatet?
– En positiv
trend är att fler förbund bildas och att fler kommuner ansluter sig och på så
sätt når vi fler sjukskrivna. Men vi behöver få kvalificerade utvärderingar av
Finsams arbete. Vad spelar Finsams verksamhet för roll när det gäller att
minska sjukskrivningarna och få människor tillbaka till jobbet? Vilka metoder
fungerar bäst och vilka grupper gynnas mest av Finsams arbete?
Vilket
är det viktigaste utvecklingsområdet för finansiell samordning?
–
Utvärdering. Det har varit svårt att få bra studier på Finsams verksamhet, men
vi vill verkligen uppmana förbunden att jobba mer intensivt med utvärderingar i
samarbete med myndigheter och universitet.
Kommer
anslaget till Finsam att utökas när allt fler förbund bildas?
– Anslaget
ökas sakta men säkert. Från 2006 när regeringen fick ansvaret för Finsam har
anslaget stigit från 125 miljoner till 280 miljoner idag.
Hur
ser finansiell samordning ut om fem år?
– Då tror jag
att vi har täckning över hela landet, att alla kommuner är med och att vi når
allt fler sjukskrivna. Dessutom tror jag att vi har fått de kvalificerade
utvärderingar som vi behöver för att kunna se resultatet av förbundens arbete.![]() |
Bild från 2011. Anna i dialog med NNS och ordförande Kurt Kvarnström |
Allt detta kan jag tycka är bra men jag vill ändå ta fram de delar som gör mig lite förvirrad. Vem är subjektet? Vem gör vad? Och vad är det i så fall som ska utvärderas? Om subjektet är det "det goda förutsättningarna för samarbetet" som Finsam möjliggör då är utvärderingen mer strukturell. Har myndigheterna fått de förutsättningar de behöver för att stödja samarbetet, hur samarbetar förbunden med myndigheterna och vad gör förbunden som underlättar samverkan för parterna? Utvärdering som fokuserar på exakt det som är effektivt i arbetet med att "underlätta". Eller ska utvärdering fokusera på det som myndigheterna gör och effekterna av deras samarbete hos individerna de riktar sig mot? Den faktiska rehabiliteringen av individer är myndigheternas gemensamma ansvar. Ska utvärderingen fokusera på effekterna av samordningsarbetet och inte samordningsarbetet i sig? Vad är egentligen "resultatet" som Anna Pettersson Westerberg vill ha?
Givetvis så hänger dessa perspektiv ihop i människors föreställningar om vad finansiell samordning är. Förbunden är ju i symbios med sina medlemsmyndigheter även om de är fristående och självständiga som subjekt. De har olika roller men syftet med finansiell samordning är att föra ihop där det upplevs att det är effektivt att göra så. Vanligtvis vill olika subjekt markera självständighet för varandra och i vårt fall vill samordningsförbunden både vara självständiga och markera sitt stöd för det nära samarbetet mellan förbunden och myndigheterna. Blev det klokt? Kanske förvirringen bottnar i en blanding mellan syfte och mål. Målet är att stödja människors rehabilitering, men syftet, vägen dit, är att skapa bättre förutsättningar för myndighetsgemensamma aktiviteter och organiseringar.
Bra slutord Jonas, så är det! /Johan
SvaraRadera