Open Space

"Open Space är en fantastisk möjlighet att ge plats åt frågor, berättelser, idéer och ännu mer utbyte av erfarenheter. Den bygger på erfarenheten som många har av konferenser och möten, att det mest produktiva var fikarasterna och lunchen och de diskussioner som skedde där. Open Space gör det möjligt att under själva konferensen arrangera mindre gruppsittningar där just de diskussioner som gruppdeltagarna vill samlas och prata om, kan ske."

Kan detta låta som en dröm? Det är faktiskt på riktigt. Open Space gör det möjligt. Men vad är det? Harrison Owen är den som har skrivit och, så att säga, skapat Open Space. Han skriver i sin bok (se bredvid) att han 1983 hade möjligheten att organisera en internationell konferens för 250 personer. Det tog honom ett helt år av hårt jobb. Efter att han hade arbetat med alla detaljer, alla frustrationer och alla egon (hans egen likväl som andras) så bestämde han sig att han aldrig mer skulle genomgå en sådan process igen. Hans beslutsamhet förstärktes mot slutet av konferensen då alla höll med om (även han själv) att även om konferensen hade hade varit utmärkt så var den mest användbara delen av konferensen fikarasterna. Så var det. Trots allt hårt arbete med förberedelserna var den delen av konferensen som alla mest gillade just den del av konferensen som han hade just ingenting att göra med: fikarasterna. Hans slutsats var att häri ligger ett budskap.

Open Space är resultatet av att försöka fånga den erfarenheten inom själva konferensen, ett sätt att fånga den nivå av synergi och energi som släpps loss på en bra fikarast och kombinera det med det bästa som kan komma ur en planerad aktivitet eller ett reguljärt möte. Resultatet är förvånansvärt enkelt och i dess enkelhet ligger en hel del lärdomar för oss samverkare, samordnare, mötesvärdar, ledare av (och för) många viljor. Det är lätt att dra paralleller till samordningsarbete men det kan jag återkomma till på slutet. Men först hur lyckades Harrison Owen hantera det budskapet som han uppmärksammade. Efter ett par martinis, sägs det, i baren kom han på Open Space. Så här går det till och det kan presenteras så här:

Open Space är din möjlighet att dela med dig, diskutera och utforska:

• Ämnen du är engagerad för
• Frågor som du vill ha svar på
• Erfarenheter som du skulle önska dela med andra
• Idéer som du vill utveckla vidare

Under Open Space kommer du att kunna föreslå ämnen för diskussioner. Man behöver inte ha förberett ett ämne eller någon struktur för diskussionen (men det är givetvis helt ok om du har gjort det), endast föreslå något som du är intresserad av och vill utforska, diskutera eller dela. Det kommer inte att finnas ämnen bestämda på förhand. Open Space föreslår istället endast tider och platser. Vad som händer exakt organiseras på plats.

Det finns dock några regler, fem st:

1. Vem som än kommer är rätt personer!
2. När det startar, då startar det!
3. Vad som än händer är det enda som skulle kunnat hända!
4. Vart det än händer är det rätta stället!
5. När det är slut, ja då är det slut!

Och så finns det en lag: Lagen om de två fötterna. Lagen om de två fötterna stipulerar att du närsomhelst kan flytta dig från en grupp till en annan om du känner att du kan bidra till en bättre diskussion någon annanstans. Det är helt ok att röra dig mellan grupper, eller t.o.m. skapa en ny grupp längs vägen. Detta ger upphov till två sätt att vara under en Open Space session. Du kan vara en Humla eller en Fjäril. Humlor gillar att sitta ned och kan parkera på ett ställe länge eller så kan de fastna mellan två grupper och hugga tag i en annan humla längs vägen och diskutera något annat angeläget. En Fjäril däremot korspollenerar, och ger lite input i en grupp och flyttar sig till nästa och till nästa och gör samma sak där. Det är helt ok att vara båda.

Jag har presenterat Open Space många gånger och det är alltid lite läskigt att be gruppen komma med förslag på idéer och sånt som de vill diskutera och bilda små arbetsgrupper kring. Men det har aldrig misslyckats. Människor vill gärna göra mer än vad jag tror och det är alltid fantastiskt att uppleva hur det blir just de diskussioner som de som är där mest av allt vill prata om och samlas kring. Det är paradoxalt väldigt lätt att det blir rätt diskussioner i just rätt tid.

Och det föranleder min reflektion. Kan Open Space, skapandet av "Den öppna ytan" säga oss något om hur man kan skapa bra betingelser för samverkan? Reglerna är enkla och sättet att tillämpa dem är väldigt tillåtande. Den mest jobbiga är Lagen om det två fötterna. Det är helt ok att lämna en diskussion. Det kan kännas som ett misslyckande men konstigt nog förklarar man att det är ok och att det handlar om att ta eget ansvar för var man tror att man själv gör mest nytta just då, ja då är det ok.

Reglerna innehåller mycket visdom: De som kommer är dom som kommer. Det är alltid de som dyker upp på mötet som vi kan jobba med. Det som saknas, de som inte är där - att prata om det, ja det kanske inte leder till bättre samverkan och kan ofta vara en tidstjuv om man inte gör något mer konstruktivt av sin frustration. Open Space - En metafor för samverkan!

Mer om Open Space i dessa länkar.