Min semester började i måndags, och även om jag bryter av den lite nästa vecka under Almedalsveckan, vill jag väldigt kort lägga ut en länk till en liten skattkammare av idéer signerad kommunikationsforskaren Janet Beavin Bavelas. Länken är till en intervju med denna framstående forskaren av lösningsfokus, KBT och MI samt andra modeller. Janet Beavin Bavelas är kanadensare med mer än 40 år inom forskningsfältet ansikte-mot-ansikte kommunikation och mikroanalys. Hennes motto är "livet händer i detaljerna". Det hon har att säga ser jag som användbart inom området terapi, coachning och ledarskap, samt även samordningsarbete.
Samordningsarbete handlar om, för mig, att hantera komplexitet, olika roller, organisationer, idéer, samtidigt som allting väldigt snabbt kan förändras. Samordningsarbete, till ytan, vilar inte på en stabil plattform utan ständigt skiftar form och innehåll. För att vara effektiv gäller det att inkluderande och respektfullt fånga den gemensamma inriktningen och mobilisera tillgängliga resurser. Detta sker mycket i stunden och ofta i förtroende. Samordning förutsätter tillit. Ofta handlar arbetet om att skapa förutsättningar för att upprätthålla allianser och etablerade relationer samt hålla utkik efter emergens, det som lite väntat och oväntat kan träda fram som är användbart framöver. Att gå försiktigt fram, ta tillräckliga steg samt reflektera över vunnen terräng är andra viktiga ingredienser i samordningsarbetet. Ni som är bekant med lösningfokus kan se, genom ovanstående, hur det färgar mitt tänkande.
Av alla trubbiga verktyg som jag som samordningsledare måste hantera, ger lösningsfokus mig en stadigare hand och något att falla tillbaka på när jag går vilse. Lösningsfokus tillåter mig att fokusera på det viktigaste: samtalet. Jag tror jag delar detta med Janet Beavin Bavelas. Ta gärna del av intervjun, förtjänstfullt gjort av Paolo Terni. Inspiration kan komma i många former, ofta genom detaljerna och nästan alltid genom samtal och kommunikation med andra. Varsågod!
Nya inlägg kommer nästa vecka, då med ett Almedalstema. Vi ses kanske där!
(I intervjun förekommer förkortningen SFBT. Det står för Solution Focus Brief Therapy.)
torsdag 30 juni 2011
tisdag 14 juni 2011
Samordnade unika årsredovisningar
Samordningsförbundens årsredovisningar är de enda dokumenten där stat, landsting och kommun redovisar resultat av gemensam verksamhet och gemensamma beslut. All annan rapportering i det svenska samhället är sektoriserad. Visserligen är den gemensamma rapporteringen gjort genom samordningsförbundets organisationsform men eftersom det i sig är så unikt poängterar detta ännu mer bedriften. Sektoriseringen går alltså att överbrygga och varje år vid samma tidpunkt producerar varje samordningsförbund ett dokument som bevisar detta. Jag rekommenderar att ni läser dessa dokument vart ni än kan komma över dem. Kom förbi att de är något opolerade, som grovhuggna diamanter, och se de spår som läggs ut. Det finns hopp om hur en alternativ välfärdsorganisering kan se ut.
I fredags samlades ett 15-16 samordnings-förbund i Stockholm för ett NNS arrangerad seminarium om fjolårets års-redovisningar/verksamhetsberättelser. En arbetsgrupp hade läst igenom och studerat 25 st årsredovisningar, delgav sina reflektioner och vi reflekterade gemensamt över hur dessa dokument ännu mer kan fånga det som är bra och riktig med samordningsförbundens verksamhet. En utförlig dokumentation från dagens arbete kommer inom kort att spridas till samordningsförbunden och läggas ut på NNS hemsida.
Medan seminariet är färskt i minne vill jag gärna ta tillfället att reflektera över värdet av dessa årsredovisningar, om hur långt vi har kommit med dem och spåna om vilken framtida inrikting i arbetet som kanske skulle kunna ge förbunden ännu mer framgång.
För det första årsredovisningarna har kvalitativt höjt sig sedan bara ett år tillbaka. Jämförbarheten har ökat genom den vägledning som en arbetsgrupp inon NNS tog fram efter fjolårets arbete. Det betyder att de flesta förbund nu redovisar hur man har uppfattat sitt syfte och uppgift mer utvecklat, att styrelsens arbete redovisas och att man stämmer av mot verksamhetsplanen. Just det sistnämnda är något som har ökat markant. Resultatmässigt, över lag, kan man faktiskt börja kunna säga att samordningsförbunden når sina egna verksamhetsmål i mycket stor utsträckning.
En annan framgång är en ökad balans mellan det stödjande arbetet och arbetet med insatserna. Lagstiftningen anger i korthet två viktiga uppgifter för förbunden, utöver det rent kamerala. Dessa är att "stödja samverkan" och att "finansiera insatser". Det sistnämnda är något som samtliga förbund redovisar, ibland mycket ivrigt. I fjolårsstudien fanns det en kraftig obalans mellan i redovisningen av dessa två uppgifter för förbunden. Det råder fortfarande en obalans men den är inte lika markant. Så en förbättring har skett och det är ju bra och värdefullt.
Jag vill här tillåta mig att reflektera över varför det är viktigt att fundera och redovisa mer hur det stödjande arbetet går till. Jag tror att om förbundet uteslutande ägnar sig åt redovisningar om insatserna förringas förbundens betydelse. I andras ögon blir förbunden reducerade till en projektförvaltning. För att bevilja och administrera projekt, rent krasst, behövs inget förbund. Själva vitsen med förbunden är att man skapar nya arenor för dialog och relationsbygge. Det stödjande arbetet möjliggör implementering, lärande och integration av samverkan. Med det stödjande fångar man ett långsiktigt arbete och en stabilitet i samverkan som i sig skapar bättre förutsättningar för flexibilitet i samverkan. Ytterst kan en ännu högre samverkanskultur utvecklas med stöd av samordningsförbundet.
Avslutningsvis vill jag berätta att tre förbund fick ett särskilt omnämnande vid fredagens seminarium, med plakat, en motivering från arbetsgruppen, ett kollegialt erkännande för inspirerande årsredovisningar. Dessa var SF Trelleborg (för att det stack ut, seriestripparna!), SF Uppsala Län (för helhetsintrycket, den föredömliga strukturen) och SF Landskrona-Svalöv (för både helhetsintrycket och att det stack ut, en stark röd tråd i hela berättelsen). Här är en bild på de närvarande förbundsrepresentanterna. Gå gärna in på länkarna och ta del av berättelserna.
Medan seminariet är färskt i minne vill jag gärna ta tillfället att reflektera över värdet av dessa årsredovisningar, om hur långt vi har kommit med dem och spåna om vilken framtida inrikting i arbetet som kanske skulle kunna ge förbunden ännu mer framgång.
För det första årsredovisningarna har kvalitativt höjt sig sedan bara ett år tillbaka. Jämförbarheten har ökat genom den vägledning som en arbetsgrupp inon NNS tog fram efter fjolårets arbete. Det betyder att de flesta förbund nu redovisar hur man har uppfattat sitt syfte och uppgift mer utvecklat, att styrelsens arbete redovisas och att man stämmer av mot verksamhetsplanen. Just det sistnämnda är något som har ökat markant. Resultatmässigt, över lag, kan man faktiskt börja kunna säga att samordningsförbunden når sina egna verksamhetsmål i mycket stor utsträckning.
En annan framgång är en ökad balans mellan det stödjande arbetet och arbetet med insatserna. Lagstiftningen anger i korthet två viktiga uppgifter för förbunden, utöver det rent kamerala. Dessa är att "stödja samverkan" och att "finansiera insatser". Det sistnämnda är något som samtliga förbund redovisar, ibland mycket ivrigt. I fjolårsstudien fanns det en kraftig obalans mellan i redovisningen av dessa två uppgifter för förbunden. Det råder fortfarande en obalans men den är inte lika markant. Så en förbättring har skett och det är ju bra och värdefullt.
Jag vill här tillåta mig att reflektera över varför det är viktigt att fundera och redovisa mer hur det stödjande arbetet går till. Jag tror att om förbundet uteslutande ägnar sig åt redovisningar om insatserna förringas förbundens betydelse. I andras ögon blir förbunden reducerade till en projektförvaltning. För att bevilja och administrera projekt, rent krasst, behövs inget förbund. Själva vitsen med förbunden är att man skapar nya arenor för dialog och relationsbygge. Det stödjande arbetet möjliggör implementering, lärande och integration av samverkan. Med det stödjande fångar man ett långsiktigt arbete och en stabilitet i samverkan som i sig skapar bättre förutsättningar för flexibilitet i samverkan. Ytterst kan en ännu högre samverkanskultur utvecklas med stöd av samordningsförbundet.
Avslutningsvis vill jag berätta att tre förbund fick ett särskilt omnämnande vid fredagens seminarium, med plakat, en motivering från arbetsgruppen, ett kollegialt erkännande för inspirerande årsredovisningar. Dessa var SF Trelleborg (för att det stack ut, seriestripparna!), SF Uppsala Län (för helhetsintrycket, den föredömliga strukturen) och SF Landskrona-Svalöv (för både helhetsintrycket och att det stack ut, en stark röd tråd i hela berättelsen). Här är en bild på de närvarande förbundsrepresentanterna. Gå gärna in på länkarna och ta del av berättelserna.
 |
| Grattis Magnus, Sofia och Mikael (och Jasmina)! |
fredag 3 juni 2011
Svar från Ulf Kristersson
Efter Nationella nätverkskonferensen för finansiell samordning (Finsam) ställde jag ett par frågor till socialförsäkringsministern Ulf Kristersson angående hans uttalanden om Finsams framtid. De finns med i ett inlägg om konferensen. I sin korthet handlar de om Kristerssons idé om att Finsam måste "visa evidens" och det ska "in i existerande strukturer". Många har undrat vad han egentligen menade och nu har jag äntligen fått svar från honom via hans stab. Som lovat publicerar jag svaret i sin helhet här.
Angående den första uppgiften "att överbrygga myndigheternas olika mål", är detta måhända en fördjupning av centrala aktörers förståelse av vad den finansiella samordningen ska göra? Det är en väldigt stor uppgift och skulle kräva närmare kontakter med aktörers strategiska enheter för att kunna stämma av utvecklingen. Det skulle också kunna vara ett bevis på att en breddning av uppdraget håller på att ske samt vara ett bevis för en önskan om högre legitimitet åt samordningsförbundens arbete. Vad tycker ni? Om ni vill kan jag formulera en motfråga, kom gärna med funderingar.
Hej Jonas!
Tack för ditt e-postmeddelande. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har bett mig att svara dig. Jag beklagar att du har fått vänta så länge på ett svar.
Du ställer ett antal frågor kring socialförsäkringsministerns svar på en fråga vid den nationella nätverkskonferensen för finansiell samordning. Samordningsförbunden har till uppgift att överbrygga myndigheternas olika mål och utveckla gemensamma metoder för rehabilitering. Vad statsrådet velat understryka i det sammanhang som du frågar kring var dels behovet av möjligheter till uppföljning och jämförbarhet på nationell nivå och dels möjligheterna att ta tillvara framgångsrika metoder för fler personer. Jag hoppas att detta har besvarat dina frågor. Med tillönskan om en trevlig sommar!
Stockholm i juni 2011
Med vänliga hälsningar
Hannes BeckmanFältet är fritt för kommentarer. Jag måste säga att formuleringen "Samordningsförbunden har till uppgift att överbrygga myndigheternas olika mål och utveckla gemensamma metoder för rehabilitering" triggade igång reflektioner och tankeverksamhet hos mig. Det är möjligt att jag läser in för mycket men formuleringarna var nya för mig, i alla fall med adressat från centrala håll.
Medarbetare i Ulf Kristerssons politiska stab
Angående den första uppgiften "att överbrygga myndigheternas olika mål", är detta måhända en fördjupning av centrala aktörers förståelse av vad den finansiella samordningen ska göra? Det är en väldigt stor uppgift och skulle kräva närmare kontakter med aktörers strategiska enheter för att kunna stämma av utvecklingen. Det skulle också kunna vara ett bevis på att en breddning av uppdraget håller på att ske samt vara ett bevis för en önskan om högre legitimitet åt samordningsförbundens arbete. Vad tycker ni? Om ni vill kan jag formulera en motfråga, kom gärna med funderingar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)