måndag 30 maj 2011

SEB: Svenskarna missnöjda med välfärden

Idag i DN Debatt skriver Jens Magnusson, välfärdsekonom på SEB, hur deras välfärdsindex visar i vilken utsträckning svenskar, norrmän, danskar och finländare känner sig trygga med sina respektive välfärdssystem. Artikeln utgår ifrån svenskarnas självbild om en stolt välfärdshistoria. Sverige uppfattas ofta som själva sinnesbilden av en välfärdsstat. Trots detta hamnar Sverige sist bland de nordiska länderna där befolkningen har lägst tilltro till välfärden och trygghetssystemen.

Svenskarna rankar det som erbjuds olika beroende på vilken välfärdsstjänst. Det är dock anmärkningsvärt att i hela rehabiliteringsområdet (den där samordningsförbunden och dess medlemsorganisationer verkar) hamnar Sverige sämst. Resultatområden för "kvaliteten i vården", "index för sjukförsäkringen", "att känna sig trygg med att få socialbidrag från kommunen om det behövs" och "trygghet med ersättning vid arbetslöshet" sticker ut. Allra lägst tilltro i undersökningen har uppmäts angående "möjligheterna att få hjälp att komma tillbaka i arbete". Svenskarna gav undersökningens lägsta index alla kategorier denna fråga.

Det märkliga är att enligt Eurostat är det Sverige, näst Norge, det land som per capita lägger mest pengar på sociala skyddsnät. Trots det är svenskarna inte nöjda med välfärden. Jens Magnusson skriver,
Svaren tyder på att många svenskar är redo för en fördjupad diskussion om glappet mellan kraven på välfärdens institutionener och vad de förmår att leverera. Välfärdsstudier från SEB och andra visar att det kan finnas en ny grogrund för ett sådant samtal.
Jens Magnusson ställer de väsentliga frågorna, "Hur ska vi se på framtidens välfärd? Varför stämmer inte den service vi får överens med de förväntningar vi har?". Artikeln ger inte mycket vägledning i svaren. Förmodligen är detta något mycket omtvistat och det finns säkert lika många perspektiv på detta som det finns medborgare. Jag är dock fri att göra min partsinlaga.

När jag, som samordningsarbetare, reflekterar över debattartikeln läser jag in att som helhet är medborgarna inte nöjda med det sammantagna resultatet av den välfärd som efterfrågas. På något sätt uppfattas den offentliga administrationens sammantagna kraft, d.v.s. på det sätt den möter ett medborgerligt behov, som inte tillräckligt effektiv. I sin enklaste form handlar detta om mötet eller samtalet mellan arbetslösa, sjuka och människor med komplex problematik med tjänstemän och regelverk hos de offentliga organisationerna. Medborgare, tror jag, bryr sig mindre egentligen om vem som gör vad, men mer om de får hjälp och stöd när de behöver det. Jag tror att framtidens organisering mer utgår från vad medborgarna behöver, snarare än våra föreställningar om det. Och det sammantagna resultatet för alla borde vara viktigare än alla särintressenas resultat var för sig.

Kan diskrepansen mellan förväntningar och levererad resultat ha att göra med samordningsbristerna i det svenska samhället? I min roll är det lätt att se det. Det finns naturligtvis en baksida till ökad specialisering, renodlingssträvanden och konstanta handläggar/läkarbyten. Det finns säkert många fler perspektiv på frågan, säkert mer värdefullare än min egen. Jag är öppen för ett lärande. Men det slår mig att när jag är i samtal med kolleger på andra samordningsförbund, att det går att göra stor skillnad både för medborgare och för samhället i stort när man fokuserar relativt små medel på att förbättra samordningsarbetet. Att leverera ett gemensamt resultat är enkelt genom samordningsförbunden. De tillhör det som fungerar och det finns gott om spår om man vill leta upp dem.

Avslutningsvis är jag nyfiken på hur det är i Danmark. Tydligen leder de välfärdsindex i Norden. Hur kan de ha ett högt skattetryck men också medborgare som är mest nöjda med sin myndighetsservice? Hur hanterar de ex psykisk ohälsa, komplex problematik och ett aktivt arbetsliv för alla? De är också världens lyckligaste folk enligt en annan indexmätning. Nog finns det mycket att lära. I välfärdsarbetet är vi bara barnet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar