Det är ett tecken i tiden att sjukintyg är ett allt betydelsefullare beslutsunderlag som berör allt fler aktörer inom rehabiliteringsområdet. Arbetsförmedlingen och kommunernas socialtjänst ser allt fler sjukintyg lämnas fram från sina klienter. Frågan de professionella ofta ställer sig är: Hur påverkar detta beslut om ersättning (som försörjningsstöd, a-kassa) och finns det någon aktivitet som personen kan göra trots läkarintyget om en funktionsnedsättning?
Diskussion om behovet hos andra aktörer än Försäkringskassan att få grundläggande kunskaper om hanteringen av läkarintyg började i höstas i en handläggargrupp i samverkan. Det är ett skolexempel på ett behov från de professionella som samordningsförbundets organisering med gemensamma medel, beredningsorgan och styrelse, är väl lämpad att möta. Försäkringskassan tog ett initiativ till att leda en utbildningsinsats som byggde vidare på ett beprövat koncept med sittningar med läkare från lokala vårdenheter tillsammans med försäkringsmedicinsk rådgivare och specialister från Försäkringskassan. Skillnaden nu var att erbjuda samma koncept till socialsekreterare, arbetsförmedlare och personalansvariga hos arbetsgivare. Ett antagande som låg till grund för den gemensamma finansieringen var att medborgare med samordnade rehabiliteringsbehov skulle dra fördelar av att myndigheterna hade verktyg i tolkningen för att hitta konstruktiva vägar framåt med ett underlag som myndigheterna vanligtvis har svårt att hantera.
Jag var själv med på workshopen och bevittnade det stora intresset från handläggare och professionella i frågan. Det finns ett sug ute i verksamheterna för att lära sig mer om läkarintygshantering. Det bottnade i något reellt och i ett behov som är vanligt förekommande. Det är alltid överraskande kul att se detta. I mitt vanliga samordningsarbete jobbar jag mest med teorier, analyser och annat tankearbete kring det verkliga samordningsbehovet. Det är ofta på en halv eller hel övergripande nivå. Jag är ju aldrig med på det viktigaste, d.v.s. mötet mellan den professionella myndighetspersonen och personen med samordnade behov. Det är verkligen skönt att höra hur det verkligen är och att mina föreställningar resonerar med handfasta behov i välfärdens främre linje.
Vi fick allihopa en redogörelse för hur Försäkringskassans regelverk har förändrats de senaste åren och därefter släppte vi loss en diskussion om hur människor med fortsatta behov av rehabilitering har påverkat systemen. Gruppen berättade om effekter av ökad korttidssjukfrånvaro, ökade behov av försörjningsstöd, ökning av överlämnande till Arbetsförmedlingen, människor som blir av med sin sjukpenninggrundande inkomst (SGI) samt en osäker effekt om hur det har gått för individer som har avböjt a-kassa och ett överlämningsmöte med Arbetsförmedlingen. Många individer förväntar sig att försörjningsstöd är ett alternativ och många får en chock när de förstår att när försörjningsstödet prövas tar man hänsyn till tillgångar i hela hushållet. En idé var att, i de fall individen vill det, kunna bjuda in kommunen vid överlämningsmöten för att kunna ge rätt information.
Sjukintygsworkshopen fortsatte med flera exempel på läkarintyg som vi fick jobba med i grupp och föreslå hur det skulle hanteras. Vi lärde oss mycket om DFA-kedjan (Diagnos, Funktionsnedsättning, Aktivitetsbegränsning) som ett handfast verktyg i förhållande till de information man kan utläsa ur ett intyg. Och vi hade roligt. Det var nyttigt och värdefullt. Vi byggde också nätverk med varandra. Inte illa.
 |
| Det är roligt med läkarintyg! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar