Seminarieserien har bestått av tre heldagsseminarier sedan förra våren och under tiden har en individinriktad kvinnocoachprojekt arbetat fram imponerande resultat. Seminarieserien, följde detta noggrannt men la också stor vikt på att fånga en mångfald av perspektiv som statistik (ohälsotal, medborgarundersökning), historiska förklaringsmodeller, nationellt (om SKL:s arbete för jämställd sjukskrivning), aktuellt om forskningsläget och regionalt lärande (från arbete i närliggande län) samt individperspektivet (direkt och genom fallbeskrivningar). Särskilt intressant och, kanske det som gjorde mest effekt, var inbjudandet av fyra kvinnor som själva berättade om sitt utanförskap, om hur de har blivit bemötta av myndigheterna under flera år och hur de nu har lyckats finna hopp om ett näraliggande arbetsliv. Det gjorde stort intryck på mig; flera vittnade om likadana reaktioner. Det fördjupade och gjorde frågan ännu mer angelägen. Vi var flera som blev tagna och vi är, kan jag säga, extremt tacksamma att de vågade ställa upp. Det var ett ovärderligt tillskott i vårt arbete.
I summeringen av denna seminarieserie vill jag gärna lyfta fram tre saker som särskilt viktiga:
- Vikten av personliga möten med myndigheterna, bemötande och det goda samtalet med närhet och empati allt viktigare
- Vikten av tid, att kunna ge mer tid till individer när det behövs, att anpassa tiden efter individens behov
- Vikten av bra samverkan, ibland behövs stöd i form av en annan organisering för att få ny energi och mod att ta sig ur en svår situation
![]() |
En gruppbild på samordnad klokhet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar