Tack för 2010, Gott Nytt Samordningsår 2011!

Nu på årets sista dag är det på sin plats att blicka bakåt och reflektera över tillståndet för finansiell samordning och samordningsförbundens utveckling. Sedan lagens tillkomst (2003:1210) som gör det möjligt att bilda samordningsförbund har antalet samordningsförbund stadigt ökat. Därmed har förutsättningarna att effektivt och enkelt organisera tjänster för medborgare med sammansatta behov blivit tydligare. Det finns idag 90 samordningsförbund som geografiskt täcker 200 kommuner. Det är en, på väldigt kort tid, otrolig ökning av intresset för finansiell samordning och en stark legitimering av själva idén att det behövs en struktur som arbetar fram lokalt anpassade insatser och lyfter upp helhetsperspektivet. Det är på sin tid att kalla det för det det är: en gräsrotsrörelse som växer underifrån i välfärdssystemet. Politiker från de flesta partier och tjänstemän, chefer och professionella, ser behovet. De förstår hur individen tvingas ta eget ansvar för att samordna sina behov och misslyckas. Denna rörelse präglas av lokala företrädare från fyra myndighetssfärer som bevittnar problemen och identifierar en väg till bättre lösningar för landets medborgare, särskilt de som är mest utsatta för bristerna i dagens organisering av välfärdstjänster. Och fler förbund är på gång. Efterfrågan ökar alltså underifrån och det stadigt, betryggande.

Stödet från centralt håll har under året ökat; nominellt får samordningsförbunden 260 miljoner kr av staten för 2011 vilket är en ökning med 10 miljoner kr. Procentuellt tar finansiell samordning allt större plats bland andra insatser som får del av statens samverkansmedel. Finansiell samordning tar 43 % av samverkansmedlen. För 2009 hade finansiell samordning 22 %. Men under samma period har taket för samverkansmedlen minskat från drygt en miljard kr till drygt 600 miljoner kr. Det är inte alldeles lätt att förstå hur regeringen resonerar men kontentan är ändå att förbunden får ökade medel totalt sett. Även om finansiell samordning har kommit en bra bit på väg återstår några grundläggande frågor att lösa:

• En långsiktig planering behövs för samordningsförbunden, precis som för alla andra offentliga organ. Att sent på året veta hur mycket medel samordningsförbunden har till sitt förfogande för nästkommande år är en allvarlig brist som hämmar det lokala arbetet och skapar osäkerhet i beslutsprocessen
• Att knyta statens finansiering av förbunden till utvecklingen av sjukpenninganslaget i konkurrens med  projektverksamheter är svår att förstå. Tänk om kommunerna gjorde på samma sätt, och knöt sin finansiering till utvecklingen av försörjningsstöd? En egen anslagspost i statsbudgeten är ett alternativ för att lösa frågan
• En strategi för att nå de sista 80-talet kommuner behövs. Ska inte hela landets medborgare ha tillgång till samordnade tjänster genom en och samma struktur?

En annan positiv utveckling under 2010 är utvecklingen av det Nationella Nätverket för Samordningsförbund (NNS). Givetvis fortfarande i inledningen av sin utveckling men det har redan 52 förbund som medlemmar och aktivt bedriver utvecklingarbete i en mängd frågor och gör sig till känna på nationell nivå.

Mot bakgrund av utvecklingen under 2010 kan 2011 bara bli bättre! Vi vet att antalet kommuner i förbund fortsätter att öka och det är bra. De förbund som redan har varit igång blir alltmer professionella, både utifrån sitt eget lärande men också utifrån den utveckling som sker gemensamt med andra förbund. NNS blir mer och mer av en arena där gemensamma problem hittar en fruktbar jordmån för lösningar. Lokala och regionala nätverk stärks också alltmer. Gräsrotsrörelsen växer till sig, det är säkert.

På regerings- och riksdagsnivå ska det bli intressant att följa den motion som några har skrivit om finansiell samordning. Valet kom givetvis lite olägligt för att kanske kunna ta itu med flera av de strukturella frågorna men en ny mandatperiod innebär också en nystart. För oss lokalt och regionalt är det mycket som ger tillförsikt inför 2011. En utvidgningsprocess med nya kommuner i Västmanland i samordningsförbund ger nya möjligheter för många behövande i regionen. Det kommer helt klart att öppna nya utvecklingsmöjligheter.

En sista omnämnande behöver göras. Flera styrelser byts nu i förbunden vid årsskiftet, så också detta förbunds styrelse. Jag vill rikta ett särskilt varmt tack för alla som har varit med under den gångna mandatperioden. En period av stark utveckling och nytänkande är till ända, en ny period startar upp. Och med det vill jag hälsa alla nya ledamöter välkomna till ett av landets mest spännande politiska uppdrag. Gott Nytt Samordningsår önskar jag alla.

Förbluffande resultat kan inte planeras fram

Idag nåddes jag av otroliga nyheter från insatsen Hälsocenter. Enligt projektledaren Anna Ivarsson har hela 7 932 (!) personer deltagit i aktiviteter på Hälsocentret under de tre år som verksamheten har varit igång. Detta i ett kommunalt upptagningsområde där det 'bara' bor cirka 22 000 invånare. Det betyder att drygt var tredje person har varit aktiv i någon hälsofrämjande aktivitet via centret. Vem kunde tro detta? Efter att chocken hade lagt sig ställde jag några frågor till Anna:

Jonas: Hur har ni lyckats att nå ett så bra resultat?
Anna: Genom att börja med ett aktivt nätverksbyggande, till att sedan hela tiden utveckla verksamheten. Vi har jobbat hårt med att marknadsföra verksamheten och vara synliga till hela befokningen ex. via annonser, maillista, deltagande i andra aktiviteter "på stan/byn". Vi har utgått från hälsosamtalet där lösningsfokuserat förhållningssätt är metoden för att därefter ta reda på behovet hos besökarna för att kunna erbjuda "rätt" aktivitet.
Jonas: Imponerande, vilka lärdomar har du gjort?
Anna: Att livsstilsförändring måste få ta tid och detta också är individuellt, hur lång tid man behöver på sig. Att alla inte kan eller vill gå i grupp. Att många behöver en grupp som stöd för att lyckas. Att det är främst behov av stöd när det gäller kost, motion, stresshantering samt att sluta röka eller snusa som efterfrågas.
Jonas: Jag kommer att publicera denna nyhet på bloggen, är det något mer du vill framföra?
Anna: Främst har finansieringen från myndigheterna genom samordningsförbundet spelat en stor roll för att Hälsocenterprojektet överhuvudtaget skulle kunna genomföras. Förbundets stöd genom processer inte minst när det gäller processutvärderingen och utbildningsinsatserna inom lösningsfokuserat förhållningssätt har enat personal i gemensamt synsätt och även tillsammans med andra myndigheter.


Sittgrupp, Hälsocenter i Fagersta



Den goda jordmånen

Det har varit en händelserik vecka. Har åkt från möte till möte Sala-Västerås-Hallstahammar-Fagersta-Västerås-Surahammar... Om jag ska plocka fram något tema att reflektera över från den gångna veckan är det uppstartsarbetet kring gemensamma insatser i Sala, Hallstahammar och Surahammar, de tre nya kommunerna i samordningsförbundet. Det är det som träder fram först. En arbetsgrupp har bildats i Sala och en annan har startat i Hallstahammar/Surahammarsområdet. Var för sig siktar de redan på att bygga team ihop och att utgå konkret från individernas behov. I båda dessa områden slås jag av hur djupt myndighetsföreträdare är engagerade för att ta tag i problemen som myndigheterna gemensamt vill lösa. Med mångårig erfarenhet i ryggen känner de igen inlåsningseffekter och hur ett samlat grepp ter sig som den mest rationella lösningen. Med imponerande lätthet plockar de fram historier av individer som hamnar i kläm där en stor del av problemet är myndigheternas organisering i mötet med individernas behov. De ser att det är likartade problem som finns hos varje myndighet. Att varje myndighet ensamt inte räcker till. Jag får intrycket av att de bara längtar till att få börja jobba ihop. Att ledarna vill det så tydligt ger sådant hopp. Jag blir väldigt rörd av denna entusiasm och det bådar gott.

Redan de gamla grekerna...

Vart börjar denna blogg? Tja, varför inte från början? Samordning av resurser, kunnande och personal runt en gemensam lösning (till ett uppfattat problem) har förmodligen funnits så länge som stater har funnits och där de har velat samarbeta. Redan de gamla grekerna jobbade hårt med samordning och åstadkom fantastiska resultat under antiken. Här nedan finns en berättelse som illustrerar värdet av effektiv samordning. Kan det vara så att de gamla grekerna visar oss vägen genom deras bedrifter?

I en serie av militära kampanjer som varade till och med 448 f.Kr., besegrade en koalition av mer än 20 grekiska stadsstater det mäktiga perserimperiet. Framgångarna för grekerna berodde i första hand på deras konstruktion av de 200 skepp som användes vid slaget vid Salamis 480 f.Kr. där den persiska flottan besegrades grundligt. Hemligheten bakom grekernas seger var föreställningen att skeppen, i sig själva, kunde vara projektiler som kunde ramma och sänka fiendens skepp. För att lyckas med detta behövde de grekiska skeppen vara snabbare och mer manövrerbara än de skepp som de attackerade, kvalitéer som krävde en hög grad av samarbete mellan båtarnas roddare. De behövde ro i nästan total enighet och i närmast perfekt samverkan för att vara snabbare än, och att därmed kunna utmanövrera, deras motståndare. Träning och andra metoder för att påverka rytm och synkronisering var viktigt för att nå denna höga nivå av samarbete mellan rorsmännen. Att vinna slaget krävde dessutom en noggrann samverkan på slagfältet mellan de 200 skeppen, så att de kunde formera effektiva attackformationer. Om inte den samverkan var tillräckligt effektiv, skulle de grekiska skeppen störa och kanske krocka i varandra, och därmed orsaka kaos. Utöver detta var det viktigt att få till stånd ett tätt samarbete, en samordning, mellan de olika stadsstaterna för att besegra perserna.

Det går inte att underskatta effekterna av detta arbete. Denna kombination av samordning, samverkan och samarbete i den militära handlingen och i besegrandet av perserimperiet var förutsättningen för den efterföljande blomstringen av den grekiska kulturen med dess grundläggande bidrag till utvecklingen av filosofi, vetenskap, politik, ekonomi och lärande; värden och värderingar som utmärker den västerländska civilisationen såsom vi känner till den idag. (McNeil 1963)

Nu startas en samordningsblogg!

Ett av de mest effektivaste metoderna för att stärka samverkan mellan myndigheter runt den enskilde är att sprida historier, berättelser och goda exempel. I samarbetet mellan oss människor behöver information spridas så att största möjliga överblick och helhetssyn finns, speciellt i gemensamma angelägenheter. Positivt skvaller, nätverksarbete och resursinventering är bra verktyg för att stimulera förändring i komplexa system. I mitt arbete kommer jag över flera berättelser från myndighetspersoner, från deltagare i insatser, via rapporter och via möten. Många av dessa berättelser förtjänar en större spridning och möjligtvis en diskussion kring. Jag tror också att dessa berättelser kan bidra till den större berättelsen; den om sagan om samordning, den där myndigheternas organisering av tjänster ger individer de mest optimala förutsättningar lokalt för ett självständigt och gott arbetsliv.

I sagan om samordning finns flera aktörer och samordningsförbunden är en viktig arena för dem. I sagan finns problem beskrivna och lösningar har uppnåtts, ibland överraskande sådana. Jag vill bidra till denna saga. Jag märker att det finns mycket säga och mycket att sprida men få forum. Det behövs fler forum där det goda arbetet hos enskilda och hos myndigheterna kommer fram. Denna blogg är ett av de medel som finns där detta händer. Den kommer att utöka möjligheterna att få ut information och samtidigt få möjlighet till feedback på idéer, berättelser och goda exempel. Jag hoppas därmed att denna blogg ska kunna bidra till ökat lärande. För min del blir det nyttigt att kunna sätta i ord sådant jag blir inspirerad av och gärna vill se mer av. Jag hoppas att i samtalet, i det ömsesidiga utbytet och i mötet med varandra, att vi blir alla lite klokare.