Trots att jag jobbar för att stödja de tre samordningsteamens verksamheter i Sala, Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg resp. Hallstahammar/Surahammar kan det gå lång tid utan att exakt veta hur väl de producerar resultat. Jag följer givetvis upp allt eftersom och det är mycket data jag processar men ibland är det skönt att samla in och sammanfatta. Idag har jag sammanställt förbundets årsredovisning och den kommer snart upp för beslut i styrelsen. Bland underlagen för redovisningen finns data från samordningsteamen om hur väl de har lyckats nå sina mål. Och det är bara helt otroligt. De överträffar mina förväntningar flera gånger om.
Samordningsteamen har sammanlagt jobbat med 155 deltagare under året och av dessa har 49 deltagare fullföljt och avslutat sin samordnade arbetslivsinriktade rehabilitering. Hela 76 % har närmat sig en arbetsmarknad de allra flesta hela vägen till ett jobb eller studier. Några få har kommit vidare till annan arbetslivsinriktad rehabilitering som erbjuds inom de ordinarie myndigheterna. Men 76 %! Hur är det möjligt?
Kan det vara så att en integrerad verksamhet, med stor och tydlig engagemang från chefer, från personal hos de ordinarie verksamheterna och ett stabilt stöd från professionella teammedarbetare, kan göra en sådan skillnad? Betänk att individerna stod relativt långt från arbetsmarknaden, snittiden i bidragsförsörjning är 4,8 år. Jag är i alla fall mållös. Och detta är bara början, en ung verksamhet som redan efter några få månader i år berättar att många är på väg ut i arbete eller studier.
Efter lite fattning kan det vara värt att göra några reflektioner. Jag har kommunicerat det goda resultatet till medarbetare i samtliga team idag och frågat dem var sin fråga om hur de tror de har lyckats. Alla underskattade sina resultat. Jag kommer ihåg under projekttiden att något projekt lyckades komma upp i 40 % (Empowerment), Resam lyckades också bra men där var det övervägande resultatet att individer kom till ordinarie arbetsförmedlingens insatser. Målgrupperna är snarlika men det är klart att teamen har lyckas otroligt bra.
En annan reflektion är att ingen hade lagt 76 % som ett mål för insatsen. Styrgrupperna till alla tre teamen var överens att man inte ville ha procentmål. Svårigheten att sätta mål och risken att korrumpera urvalsarbetet var en del av skälen. Likaså åberopades det cyniska i att om man sätter ett mål med hur många som ska lyckas, sätter man också ett mål hur många som får misslyckas. Istället satte man ett mål som utgick på att försöka stödja så att så många som möjligt närmade sig en arbetsmarknad och förband sig att följa upp det i efterhand. Jag är rätt säker på att ingen hade vågat lägga ett mål på 76 % med en grupp som har så många år av bidragsförsörjning bakom sig och med den rehabiliterings- och samordningsproblematik som deltagarna har med sig in i insatserna.
Oh well. Jag ville med blogginlägget få utlopp få min admiration och chock över hur väl ett bra genomfört samordnat arbete kan göras på operativ nivå, med deltagarna, människorna som verkligen berörs av det. Jag är så imponerad och med detta bakom oss finns det en stor kar av erfarenheter och lärdomar att ösa ur. Framtiden är mycket ljus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar