Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (4)

Nu är vi framme vid sista delen av denna miniserie av inlägg här på Samordningsbloggen. Den redogör för ett pågående arbete mellan tre samordningsförbund som har valt en liknande samordningsstrategi, den under namnet "integrerad samverkan". Vi har valt att sammanfatta en utvärderingsansats i fyra strategiska steg, eller rättare sagt, sådant vi kommer att märka om vi tar oss framåt.

Det första är att vi tar fram en ramberättelse på hur vi lokalt har kommit fram till denna strategi - integrerad samverkan - och vad vi tror lokalt kan bli annorlunda p.g.a. den.

Det andra har att göra med att vi tar fram indikatorer med hjälp av professionella forskare som vi stämma av hur vi lyckas nå de effekter vi tror att strategin kan ge.

Det tredje handlar om att studera utfallsmått som fångar hur deltagare i insatser upplever själva skillnader i bemötande och i sin livssituation. SRS/ORS är ett exempel på sådana mått som kan studeras och läggas till i den flora av uppföljning som görs. Vi tror att det är viktigt att få med deltagarens röst i utvärderingsarbetet så mycket det går eftersom organiseringar med stöd av denna strategi, integrerad samverkan, förutsätter att man utgår från individens behov.

Det fjärde är att vi bygger upp mötesplatser för att fortlöpande diskutera utvärdering av integrerad samverkan.

Det arbete som jag och förbunden i Östra Östergötland och Hudding/Botkyrka/Salem har inlett förutsätter en öppenhet och en dialog med lokala aktörer, serviceanvändare och andra intresserade i vår omvärld. Arbetsgruppen är unik men den är inte exklusiv. Den ställer gamla frågor i en ny miljö med nya omständigheter. Kanske kan vi hitta tillräckligt goda lösningar på frågor som idag frustrerar våra kolleger och huvudmän? Jag tror att det är möjligt, mycket p.g.a. att om vi har en liknande strategi då kan vi lyfta utvärderingsarbetet bort från det regelrätta projekt- eller insatsnivån.

Under 2013 har tror vi att det är viktigt att bjuda in till samtal på olika platser och på olika sätt. På den regionala nätverksträffen i februari sammanstrålade flera tjänstemän från förbund i åtta län för att stämma av vad vårt inledande arbete och de tecken som kan visa oss att vi lyckas komma framåt i våra frågor. Det var en ganska informell tillställning men jag tror att vi väckte lite nyfikenhet och vi gjorde oss mottagliga för idéer framöver. Samtidigt tror jag att det är en fördel för oss att vi är tydliga med vad vi gör för oss själva. Att prata om vad vi gör hjälper oss att hålla oss på spåret på det önskvärda som vi kan åstadkomma som ett resultat av vår arbetsgrupp.

Den 15 mars har nätverket för integrerad samverkan sitt tredje möte i Norrköping. Där erbjuds en möjlighet att för ledamöter, chefer och samordnare att utveckla utvärderingstankar ett steg till och det kan förbereda oss inför nästa publika framträdande.

Den 11 juni arrangerar Västmanlands tre samordningsförbund en öppen konferens om integrerad samverkan. Den kommer att innehålla en rad olika workshops och här vill vi vara aktiva. En workshop på temat känns angelägen och där kan vi presentera hur vi går vidare och jobbar med utvärdering av integrerad samverkan. En workshop behöver inte innebära att vi är helt färdiga med vårt arbete, men jag tror att under våren kommer vi att kunna hjälpas åt att visa upp hur vi tänker. Jag tror att vi kan komma framåt väldigt effektivt om vi är öppna för feedback och idéer som kan hjälpa oss vidare. Vi kommer förmodligen inte att kunna komma framåt av egen kraft utan vi behöver stöd från forskarsamhället, kanske ISF och definitivt våra styrelser och representanter från våra huvudmän och våra serviceanvändare.

Detta är några av de mötesplatser som byggs upp. Vissa är återkommande som nätverksmöten både regionalt och för temat integrerad samverkan. Jag tror vidare att i takt med intresset stiger för integrerad samverkan att det går att etablera fler och ännu mer tillgängliga mötesplatser. Det finns så klart virtuella sådana också. Hemsidan för ämnet på Norra Västmanlands Samorndingsförbunds hemsida men också en Facebook sida finns redan. Här sprids redan mycket information på ämnet och det är fritt fram att tycka till och vara med (flera har redan hittat hit, 26 st). Hoppas vi ses där!

Makalösa resultat från Samordningsteamen

Trots att jag jobbar för att stödja de tre samordningsteamens verksamheter i Sala, Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg resp. Hallstahammar/Surahammar kan det gå lång tid utan att exakt veta hur väl de producerar resultat. Jag följer givetvis upp allt eftersom och det är mycket data jag processar men ibland är det skönt att samla in och sammanfatta. Idag har jag sammanställt förbundets årsredovisning och den kommer snart upp för beslut i styrelsen. Bland underlagen för redovisningen finns data från samordningsteamen om hur väl de har lyckats nå sina mål. Och det är bara helt otroligt. De överträffar mina förväntningar flera gånger om.

Samordningsteamen har sammanlagt jobbat med 155 deltagare under året och av dessa har 49 deltagare fullföljt och avslutat sin samordnade arbetslivsinriktade rehabilitering. Hela 76 % har närmat sig en arbetsmarknad de allra flesta hela vägen till ett jobb eller studier. Några få har kommit vidare till annan arbetslivsinriktad rehabilitering som erbjuds inom de ordinarie myndigheterna. Men 76 %! Hur är det möjligt?

Kan det vara så att en integrerad verksamhet, med stor och tydlig engagemang från chefer, från personal hos de ordinarie verksamheterna och ett stabilt stöd från professionella teammedarbetare, kan göra en sådan skillnad? Betänk att individerna stod relativt långt från arbetsmarknaden, snittiden i bidragsförsörjning är 4,8 år. Jag är i alla fall mållös. Och detta är bara början, en ung verksamhet som redan efter några få månader i år berättar att många är på väg ut i arbete eller studier.

Efter lite fattning kan det vara värt att göra några reflektioner. Jag har kommunicerat det goda resultatet till medarbetare i samtliga team idag och frågat dem var sin fråga om hur de tror de har lyckats. Alla underskattade sina resultat. Jag kommer ihåg under projekttiden att något projekt lyckades komma upp i 40 % (Empowerment), Resam lyckades också bra men där var det övervägande resultatet att individer kom till ordinarie arbetsförmedlingens insatser. Målgrupperna är snarlika men det är klart att teamen har lyckas otroligt bra.

En annan reflektion är att ingen hade lagt 76 % som ett mål för insatsen. Styrgrupperna till alla tre teamen var överens att man inte ville ha procentmål. Svårigheten att sätta mål och risken att korrumpera urvalsarbetet var en del av skälen. Likaså åberopades det cyniska i att om man sätter ett mål med hur många som ska lyckas, sätter man också ett mål hur många som får misslyckas. Istället satte man ett mål som utgick på att försöka stödja så att så många som möjligt närmade sig en arbetsmarknad och förband sig att följa upp det i efterhand. Jag är rätt säker på att ingen hade vågat lägga ett mål på 76 % med en grupp som har så många år av bidragsförsörjning bakom sig och med den rehabiliterings- och samordningsproblematik som deltagarna har med sig in i insatserna.

Oh well. Jag ville med blogginlägget få utlopp få min admiration och chock över hur väl ett bra genomfört samordnat arbete kan göras på operativ nivå, med deltagarna, människorna som verkligen berörs av det. Jag är så imponerad och med detta bakom oss finns det en stor kar av erfarenheter och lärdomar att ösa ur. Framtiden är mycket ljus!