Intervju med Ingvar Nilsson

Social investering och sociala investeringsfonder är på mångas läppar just nu, både lokalt och runt om i landet. Idén sprider sig som en löpeld bland främst kommunerna i Sverige. Det är en veritabel stormvind. Ett fyrtiotal kommuner har även kommit långt med inrättandet av sådana fonder, Norrköping och Malmö nämns som särskilt innovativa.

Under senare tid har det även kommit fram i media mycket påtagligt. Första sidan på DN 130103 med flera sidor inne i tidningen om en samhällsekonomisk undersökning av kostnaderna för gatuvåld. Det var även en (något förvirrad) artikel på ledarsidorna dagen efter. Likaså har facktidningar som Kommunal Ekonomi börjat tycka till (nr 6, 2012) och Dagens Samhälle (nr 27, 2012) lämnat stort utrymme åt det framväxande fenomenet.

Så jag har tagit chansen att prata lite med den som jag känner till, är Mr Social Investering i Sverige, nämligen den oförtröttlige nationalekonomen Ingvar Nilsson.

JW: Det skrivs mycket om social investering just nu, håller du med?

IN: Det är galet. Sedan vi nästan släppte rapporten om gatuvåld har social investering tagits upp i ekot, SVT, TV4, GP, Expressen, ledaren på DN.

JW: Artikeln i Kommunal Ekonomi, av styrelsen för Rådet för Kommunal Redovisning (RKR) förbryllade mig. Menar de att det är ok med social investeringsfond bara vi inte kallar det för en investering?

IN: Jag tror artikeln speglar en kluvenhet på SKL. Det behöver inte vara ett problem bara man inte bryter mot formella regler. Inom SKL har man genom Modellområdesprojektet och nu Psynk kommit nära begreppet social investering och väldigt nära begreppet social investeringsfond. Vi har försökt tänka annorlunda. Det vi pratar om, jag och Anders Wadeskog, är resurshushållning av svåra problem. Man kan jobba med social investering från olika håll. För vår del är social investeringar endast det första, och kanske nödvändiga, steget. Det är på intet sätt tillräckligt. För att uppnå långsiktighet och helhetssyn samt undvika onda cirklar måste vi förändra organisationsstruktur. Vi måste förändra styr- och uppföljningssystem. Och vi måste förändra ersättningssystemen. Det hänger ihop. Jag har svårt att se social investering utan att man också ger sig på det andra. Social investering är inte en bokföringsteknisk fråga. Det handlar om god ekonomisk hushållning och hur når vi det?

Jag tycker att SKL kring denna fråga har två roller. På kort sikt bidra till praktiska lösningar för hur man kan hantera och bokföra sociala investeringar - där tycker jag att bl.a. Stefan Ackerby har gjort ett bra jobb. På lång sikt tycker jag att uppgiften är att driva frågan om regelförändring så att det blir ännu enklare och lättare att arbeta med detta perspektiv.

 

JW: Så är det något problem då?

IN: Nej, jag säger skit i det! Kör! Det är otroligt enkelt så länge man hanterar det som i Malmö, Ale eller Norrköping. Det blir ett problem om man stoppar in det i kommunens investeringsbudget. Jämför det med påståenden om att det inte går att samverkan p.g.a. sekretessen. Det är klart det går! Man får titta på tillämpningsanvisningarna. Så är det med social investering också. Det går absolut att rucka på det ekonomiska balanskravet. Se tillämpningsanvisningarna i exempelvis Malmö.

Detta är delvis också en inställningsfråga hos kommunala ekonomichefer. Det finns dom som i stort sett direkt säger - det går att fixa - det löser sig. Så har ekonomichefen t.ex. i Norrköping agerat. Men det finns också dom lite mer konservativa eller kanske ängsliga som tvekar. Ibland har man löst det genom att kalla den sociala investeringsfonden något helt annat, t.ex. "folkhälsopolitiska medel". Så ser det som om man gjort i Luleå... Men tänket och handlandet är precis detsamma.

JW: Är detta en politisk fråga?

IN: Det är sjävklart en politisk fråga. Förutom att hitta en teknisk lösning måste man lobba för en lagändring. Alla politiska partier är intresserade. Och det kommunala intresset är nästan gränslöst. I dagsläget är det 40 kommuner som har sociala investeringsfonder. Och det är 30 till i år som har gått utbildningsomgångar med oss. Social investering innebär ett mentalt perspektivsskifte, ett nytt synsätt på prevention. Ibland är begrepp och ord oerhört viktiga för hur nya tankesätt kommer till.

JW: Hur ser revisorerna på social investering?

IN: Det är faktiskt så att balanskravet är inte överordnat för revisorerna utan det är god ekonomisk hushållning. Det borde paradoxalt ge stöd åt social investering. Social investering öppnar dörren för ett nytt ekonomiskt tänkande. Det har en oerhört stor lärpotential. Vi kommer att göra kalkyler på nya sätt, likadant förändras uppföljningen helt. Social investering skapar nytt lärande - var stoppar vi in pengar för att få maximal effekt? Det förändrar tänkandet hos alla. Praktiker tänker ekonomi. Och ekonomerna tänker verksamhet. Bara det förändrade tankesättet har en stor hävstångseffekt.

JW: Några avslutande reflektioner?

IN: Jag har en ny reflektion efter möte med en ekonomisk direktör i ett landsting som sa: I stort sett allt vi gör kring barn och unga är ju investeringar. Mitt svar var: Ja, så är det. Men betraktar vi det som långsiktiga investeringar och fattar beslut med denna utgångspunkt eller ser vi det som, eller behandlar det som, kortsiktiga kostnader och agerar därefter? Det jag ser i alltför hög grad är det senare och det leder ofta till dålig ekonomisk resurshushållning. Kring människor i utanförskap finns det ett par enkla stickord som krävs för att nå effektiv resursanvändning - Långsiktighet och Helhetssyn. Det första leder till social investeringsperspektiv. Det andra till samverkan.

Fotnot: Tack Karolina Berglund, ekonomichef i Fagersta kommun för material och underlag. Och lite skvaller - grattis Hallstahammars kommun som den 17 december fattade beslut om att inrätta en social investeringsfond (se beslut i KF §227).

Tecken på bättre utvärdering av integrerad samverkan (1)

Jag inleder årets inlägg med en liten serie om utvärdering av integrerad samverkan. Mot slutet av förra året bildade tre samordningsförbunds tjänstemän en arbetsgrupp som skulle undersöka hur vi tillsammans kan utforma och förbättra vårt lokala utvärderingsarbete, särskilt när vi nu alla tre lämnar projektstrategin och istället siktar på långsiktiga och mer hållbara lösningar för den samordnade rehabiliteringen och organiseringen av den. De tre förbunden som har inlett detta arbete är mitt eget förbund Norra Västmanlands Samordningsförbund, Samordningsförbundet Östra Östergötland och Samordningsförbundet Botkyrka/Huddinge/Salem.

I blogginläggserien kommer jag att publicera arbetet som vi producerar lite efterhand och ser gärna feedback, utvidgningar och bidrag från er läsare. Det är stort företag detta och perspektiven är väldigt många. Och det är gott.

Här är det första tecknet på att vi utvecklar vårt tänkande runt och arbete med utvärdering av integrerad samverkan.

- Vi arbetar med att forma en stödjande ramberättelse, en lockande narrativ för integrerad samverkan

Det engelska materialet är övertydligt på denna punkt. Integrerad samverkan kan vara många saker vilket kan göra människor osäkra om visionen och äventyra det långsiktiga stödet för strategin. Att definiera ambitionerna med integrerad samverkan och diskutera vad det skulle kunna vara i det lokala sammanhanget är högst prioriterad. Narrativet bör, ta som sin utgångspunkt, ge en stark argumentation för integrerad samverkan utifrån möjligheten den har att signifikant förbättra livsvillkoren för tusentals människor med samordnade behov, tillsammans med deras närmaste. Därutöver bör den lokala resan belysas ur beslutsfattarnas perspektiv med deras hemmahörande organisationers idéer om vad kan bli annorlunda (jämfört med tidigare erfarenheter av samverkansinsatser) med integrerad samverkan.

I England har man tagit hjälp av organisationen National Voices, en paraplyorganisation för brukarorganisationer, för att klargöra vilken skillnad integrerad samverkan (integrated care) kan ha. En sammanfattande berättelse presenterades under hösten 2012 (min översättning):

"Mitt stöd är planerad med människor som arbetar tillsammans för att förstå mig och min(a) närmaste, sätter mig i kontroll, samordnar och levererar tjänster som når mina bästa utfall."

Liknande exempel finns från Torbay med skapande av "Mrs. Smith", en fiktivanvändare av hälso-, sjukvård och sociala välfärdstjänster. Berättelsen om Mrs. Smith höll myndigheterna på spåret. Hon skapades gemensamt och blev en gemensam symbol för den nya organiseringen som var hela tiden närvarande. Välfärdskonsumenterna fick därigenom en galjonsfigur och en verklig central position i utformningen av tjänsterna. 

Även en ny studie från Örebro universitet (av Danermark och Englund) där man under ett år har följt arbetet i tre samordningsteam (plattformar) i Sala, Fagersta/Norberg/Skinnskatteberg respektive Hallstahammar/Surahammar, lyfter fram en liknande rekommendation i fortsättningen för integrerad samverkan i Norra Västmanland och de tre samordningsteamen. De skriver att det är viktigt att "förmedla en tydligare bild av vad integrerad samverkan står för".

En idé är att vi sammanstrålar och funderar om vi kan göra något gemensamt utifrån de olika lokala ramberättelser. Jag vet att liknande historier finns i en rad olika samordningsförbund och lokaliteter. Kan vi fånga något gemensamt och visa upp det på något sätt, någon fom av dokumentation, eller åtminstone få igång ett processarbete där vi kan inspirera varandra? Första steget är möjligtvis att fundera hur vi kan fånga denna berättelse. Denna blogg är ett sätt att få ut berättelsen och den är öppen för berättelser från er alla.

 

Fotnot: Vad är egentligen integrerad samverkan? Det är när dessa tre kännetecken finns: a) En uttalad samordningsstrategi, b) Välfärdstjänster där den organiserande principen är individens behov, och c) Ett fördjupat samverkanstillstånd, både kulturellt och strukturellt. Läs mer på sidan för integrerad samverkan. Här finns en liten skrift som fångar väldigt mycket av vad det kan vara för något.