Reaktion efter budgetproppen

I förmiddags publicerade regeringen budgetpropositionen för 2012. Den verkliga nyheten för den finansiella samordningen var den, i fredags aviserade, egna anslaget i statsbudgeten samt att statens samlade satsning i den finansiella samordningen ökar från 260 miljoner kr till 280 miljoner kr. Rent nominellt är det inte riktigt den kraftfulla satsningen som jag hade hoppats på. Inte heller motsvarar det behovet hos förbunden som jag tror är uppdämt och tillbakahållen p.g.a. många nystartade förbund som delar på samma tillgängliga medel. Det är trots allt är det en ökning. För detta året utökades det med 10 miljoner, för nästa blir det alltså 20 miljoner till. Det är positivt att det ökar och det är positivt att det är långsiktigt, nu förankrat i ett eget anslag.

Men det finns en logik som är svår att förstå. Samordningsförbunden visar på både lysande samhällsekonomiska resultat och en jämförelsevis väl utvärderad verksamhet. Det var inte så länge sedan Inspektionen för social försäkring fastslog i en jämförande rapport med andra samverkansinsatser att "fyrpartssamverkan har bäst förutsättningar att lyckas utifrån både deltagarnas och organisationens perspektiv. Förbundens konstruktion medför att relevanta aktörer inkluderas, individen är huvudperson i de insatser som beskrivits och verksamheten är förankrad såväl bland politiker som bland de samverkande organisationerna." 

Trots detta går andra samverkansinsatser som Handlingsplanssamverkan (samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) från 314 miljoner kr för 2011 till 738 miljoner kr för 2012. En ökning med 424 miljoner eller, om du vill, 135 % (!). Trots nästan ingen utvärdering, nästan ingen evidens, nästan ingen utveckling av själva modellen.

I samordningsförbunden sker däremot en utveckling, framförallt hos myndigheterna på lokal nivå som mer och mer förstår hur det lokala samordnade rehabiliteringsbehovet manifesteras. Det kartläggs, det problematiseras, och det beslutas om allt bättre stödinsatser. Kunskapen om, det något diffusa (och så är det för att det inte passar in i gängse system), "samordnade rehabiliteringsbehov" ökar, den breddas och förankras. Vid en kritisk punkt är kunskapen och viljan till förändring så pass utbredd att myndigheterna frivilligt går ihop och bildar ett samordningsförbund. Gemensamma pengar för gemensamma ändamål riktad till gagn för gemensamma klienter, till stöd för egen försörjning. Kommun, landsting, arbetsförmedling, försäkringskassa - de mest principiella aktörerna - alla tillsammans, för första gången, går ihop, och tar ett steg, tillsammans på en gemensam resa.

Dagen efter börjar arbetet, fördjupningen i ett helt nytt verksamhetsområde, med det nya handlingsutrymmet som den finansiella samordningen ger förutsättningarna för. Ett så oerhört sofistikerat svar på ett gammalt, gammalt problem. Förbunden sätter igång projekt, lär sig mer om vad som fungerar för medborgarnas behov. De ser hur världen förändras och hur den samverkan som behövs, den förändras också. Utvärdering leder till effektivisering och ett nytt lärande. Detta lärande leder till en förrädisk insikt, insikten om vad som skulle kunna bli. Och den gör oss otåliga. Det är den tänkta tanken: "Jag anar en bättre välfärd och en mer effektiv förvaltning". Verktygen finslipas och styrkan från samordningen klargörs, men medlen räcker inte till. Vi vet att när vi väl lär känna medborgarnas behov, vare sig de har neuropsykiatriska funktionshinder eller post-traumatiska stresstillstånd, så vet vi också att vad vi än gör så kostar det en nota som ingen vill ha, särskilt om de behöver samordnade tjänster.

Så vart landar vi, två steg fram, ett steg bak? Nej, ett steg, distinkt framåt. Ett tålmodigt steg i taget. Det är så jag ser samordningen utvecklas. Det finns inga genvägar, inga kvicka hopp, utan det är med metodiskt tillförsikt vi tar våra steg. Därför är det kanske inte pengarna, rent nominellt, som jag vill minnas och trycka på när jag minns denna dag, utan det var denna dag vi fick ett förslag om en långsiktig resa, det förankrade anslaget i statsbudgeten. Det ger förutsättningar för en ännu längre resa. Och det är resan som är hela, hela, grejen.

Fantastisk nyhet för samordningen

I morse vaknade jag med att titta på text-tv i mobilen, väl där var huvudnyheten en DN-debatt artikel av Ulf Kristersson, Gunnar Axén med flera, om en satsning på rehabiliteringsinsatser. Jag klev naturligtvis snabbt upp ur sängen. Kunde det röra sig om en satsning på finansiell samordning? Vågar jag tro det? Jag blir så lätt engagerad och optimistisk...

Väl framme med tidningen i handen ser jag texten om hur författarna vill utveckla nästa steg i socialförsäkringen. Där står bl.a. detta, som fick mig att hoppa till i köket:

Statens medel till rehabiliteringsinsatser utökas kraftigt i syfte att erbjuda fler människor ett förbättrat stöd för att komma tillbaks i arbetslivet. Dessa insatser ska finansieras via ett nytt anslag på statsbudgeten vilket skapar stabila förutsättningar för myndigheterna att tidigt ge rätt insatser till rätt person.

NNS och samordningsförbunden har länge önskat sig en annan finansieringsform från staten. Ett eget anslag gör det möjligt att se hur staten satsar på finansiell samordning på flera år framöver. Vi får en prognos som liknar det som kommuner och landsting har. Det kommer att göra det möjligt att jobba mera långsiktigt med samordningsarbetet. Och det vet vi är en framgångsfaktor. Vågar jag tro att det handlar om Finsam? Jag skickar ett mail direkt till Gunnar Axén, ordförande i socialförsäkringsutskottet.

-Original message---
Sender: "Jonas Wells" <jonas.wells@fagersta.se>
Sent time: 2011-09-16 05:38:00 +0000
To: Gunnar Axén/LED/M/Riksdagen@Riksdagen
Subject: Fantastisk nyhet

Hej Gunnar. Vilken fantastisk nyhet i DN! Läste om att medel till rehab insatser ska öka kraftigt och att ett nytt anslag kommer i statsbudgeten. Jag är överlycklig. Jag hoppas att jag tolkar detta rätt, att fyrpartsfinsam och samordningsförbunden får ett lyft och en bättre grund att stå på. Är det så?

Vore värdefullt med ett klargörande. Tänker skriva om detta på
Samordningsbloggen. Wow, jag är så glad just nu. Tack, Gunnar för ditt slit
i frågan.

Hälsningar
Jonas Wells
Norra Västmanlands Samordningsförbund

Via kontakt med Stellan Berglund i Skellefteå får jag höra att det går rykten om egna anslagsposter för fyrpartsfinsam och för handlingsplansamverkan. Och eventuellt en satsning rent ekonomiskt också. Momentum byggs upp... Och sedan får jag svar från Gunnar Axén:

Hej och tack!
Jo, du tolkar det helt rätt. Medel till fyrpartsfinsam återfinns nu på ett
särskilt anslag i budgeten. Mer än så får jag tyvärr inte avslöja. Men
visst finns det anledning att vara glad!
Mvh
Gunnar

Sänt från mobiltelefon genom riksdagens mobila e-posttjänst

Wow! Det är nu lunch och jag önskar att det är den 20:e september idag. Vill läsa budgetpropositionen och se bekräftat vad som händer. Redan nu går det att se ett tydligt steg framåt för samordningsförbundens arbete. Förutsättningarna klargörs, stabiliteten i reformen förbättras och det är gott för alla. Jag önskar er en alla en trevlig helg. Jag vet att jag inte kommer att sova av ren lycka!